Guds profeter hjälper dem.

(567)Nära de israeliter som tagit på sig uppgiften att återuppbygga templet, bodde samarierna. De utgjorde en blandras, som uppstått genom blandäktenskap mellan hedniska nybyggare från Assyriens landsbygd och rester av de tio stammarna, som hade lämnats kvar i Samarien och Galiléen. Under senare år gjorde samarierna anspråk på att tillbe den sanne Guden, men i själ, hjärta och livsföring var de avgudadyrkare. Det är sant att de ansåg att deras avgudar bara hade till uppgift att påminna dem om den levande Guden, universums härskare. Ändå var folket benäget att vörda avgudabilder. rätt

(567)Under återuppbyggnadsperioden blev dessa samarier kända som ”motståndarna till Juda och Benjamin.” Då de hörde att ”de som hade kommit tillbaka från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt HERREN, Israels Gud, gick de till Serubbabel, och till huvudmännen för familjerna”, och uttryckte en önskan om att få förena sig med dem i uppförandet av templet. ”Låt oss bygga tillsammans med er”, föreslog de, ”för vi söker er Gud liksom ni, och vi har offrat åt honom ända sedan den assyriske kungen Esarhaddon lät föra oss hit.” Den förmån de bad om förvägrades dem emellertid. ”Ni får inte tillsammans med oss bygga ett hus åt vår Gud”, förklarade huvudmännen för Israels familjer för dem. ”Vi skall själva bygga huset åt HERREN, Israels Gud, så som den persiske kungen Koresh har befallt oss.” Esra 4:1-3 rätt

(568)Det var bara en rest av folket, som hade valt att återvända från Babylon. När de nu företog sig att utföra ett arbete som tycktes överstiga deras krafter, kom deras närmaste grannar och erbjöd sig att hjälpa till. Samarierna hänvisade till sin tillbedjan av den sanna Guden, och uttryckte en önskan om att få dela de särskilda förmåner och välsignelser som hör samman med tempeltjänsten. De förklarade att de sökte samme Gud som hebréerna och erbjöd sig att bygga tillsammans med dem. Om de judiska ledarna hade tagit emot detta erbjudande om hjälp, hade de emellertid öppnat en dörr för avgudadyrkan. De insåg samariernas brist på uppriktighet. De insåg att den hjälp de kunde vinna genom ett samarbete med dessa män skulle vara betydelselös jämfört med den välsignelse de kunde få genom att följa Jehovas klara befallningar. rätt

(568)När det gällde det förhållande Israel skulle upprätthålla till de omgivande folken, hade HERREN förklarat genom Mose: ”Du skall inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd. Du skall inte ingå släktskap med dem ... Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot er och han skall snabbt förgöra dig.” ”Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta.” 5 Mos. 7:2-4; 14:2 rätt

(569)Vad resultatet skulle bli av att ingå förbund med omgivande folk omtalades tydligt. ”HERREN skall sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra”, hade Mose förklarat, ”och där skall du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten. Bland de folken skall du inte få någon ro eller någon vila för din fot. HERREN skall där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ. Du skall sväva i största livsfara, du skall darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv. Om morgonen skall du säga: ´Om det ändå vore kväll´! och om kvällen skall du säga: ´Om det ändå vore morgon´! Detta på grund av den fruktan du skall känna i ditt hjärta och den syn dina ögon skall se.” 5 Mos. 28:64-67 ”Men om ni där söker HERREN, din Gud”, hade löftet varit, ”skall du finna honom, om du söker honom av hela ditt hjärta och av hela din själ.” 5 Mos. 4:29 rätt

(569)För Serubbabel och hans medarbetare var dessa och andra skriftställen välkända. I den fångenskap de nyligen befunnit sig i, hade de också fått bevis efter bevis på att de gått i uppfyllelse. Nu, när de hade ångrat det onda och av hela sitt hjärta hade omvänt sig till Gud och förnyat sitt förbund med honom, hade de tillåtits att återvända till Juda, för att de skulle återställa det som de hade förstört. Detta onda hade dragit straffdomar över dem själva och deras fäder, som Mose så klart hade förutsagt. Skulle de nu, redan i början av sitt företag, ingå förbund med avgudadyrkare? rätt

(570) ”Du skall inte sluta förbund med dem”, hade Gud sagt. De som just på nytt hade vigt sina liv åt HERREN vid det altare som ställts upp framför ruinerna av hans tempel, märkte att skiljelinjen mellan hans folk och världen alltid måste hållas omisskännligt klar och tydlig. De vägrade att sluta förbund med dem, som visserligen kände till Guds lags krav, men inte skulle leva upp till dess anspråk. rätt

(570)De grundsanningar, som fastställdes i femte Mosebok till undervisning för Israel, skall Guds folk följa till tidens slut. Sann välgång är beroende av att vi är konsekventa i vårt förbund med Gud. Vi har aldrig råd att kompromissa med grundsanningarna genom att förena oss med dem som inte fruktar honom. rätt

(570)Det finns en ständig fara att bekännande kristna skall tro att de, för att kunna utöva ett inflytande på världsliga människor, i viss grad måste rätta sig efter världen. Ett sådant förhållningssätt kan visserligen se ut att föra stora fördelar med sig, men det slutar alltid med andlig förlust. Guds folk måste noggrant akta sig för varje listigt inflytande, som söker få inträde i form av smickrande lockelser från sanningens fiende. De är pilgrimer och främlingar i den här världen och vandrar på en väg omgiven av faror. De får inte ge något uppmärksamhet åt sinnrika förevändningar och frestande lockelser, som erbjuds för att fresta dem att överge sin trohet. rätt

(570)Det är inte de som öppet erkänner sig vara fiender till Guds sak, som det finns störst anledning att frukta. De som, i likhet med Juda och Benjamins motståndare, kommer med lena ord och vackert tal, har större makt att bedra. Mot sådana borde varje människa vara på sin vakt, så att han inte utan att märka det blir fångad av en dold och skickligt utlagd snara. Särskilt i dag, när världshistorien går mot sitt slut, kräver HERREN av sina barn en vaksamhet som aldrig slappnar. Ingen lämnas emellertid att kämpa ensam, trots att konflikten aldrig upphör. Änglar hjälper och beskyddar dem, som vandrar ödmjukt inför Gud. HERREN kommer aldrig att svika någon som litar på honom. När hans barn söker sig nära honom för att söka skydd mot det onda, lyfter han i kärlek och barmhärtighet upp ett banér mot fienden. Rör dem inte, säger han, ty de är mina. Jag har tecknat dem på mina händer. rätt

(571)Samarierna, som var outtröttliga i sin opposition, gjorde hela tiden allt för att hindra judarna. Dessa blev ”modfällda så att de avskräcktes från att bygga vidare. De lejde män som motarbetade dem och gjorde deras planer om intet, så länge Koresh, kungen i Persien levde och sedan ända till dess att Darejaves, kungen i Persien, började regera.” Esra 4:4, 5 Genom falska rapporter väckte de misstänksamhet i de människors sinnen, som var lätta att göra misstänksamma. Ondskans makter hölls emellertid i schack under många år, och folket i Juda hade frihet att fortsätta sitt arbete. rätt

(571)Medan Satan bemödade sig att påverka de högsta makthavarna i kungariket Medien-Persien för att visa missaktning för Guds folk, arbetade änglar till förmån för de landsflyktiga. Det var en strid, som hela himlen var intresserad av. Genom profeten Daniel får vi en glimt av denna mäktiga kamp mellan goda och onda makter. Under tre veckor brottades Gabriel med mörkrets makter, för att försöka motarbeta det inflytande som påverkade Koresh ande. Innan denna strid hade nått sitt slut, kom Kristus själv till Gabriels hjälp. ”Fursten över Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar”, förklarade Gabriel. ”Då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, till min hjälp, och jag blev kvar där hos Persiens kungar.” Dan. 10:13 Allt himlen kunde göra för Guds folk hade gjorts. Segern vanns till sist. De fientliga makterna hölls i schack under alla Koresh dagar och alla dagar under hans son Kambyses, som regerade omkring sju och ett halvt år. rätt

(572)Detta var en tid med gyllene tillfällen för judarna. De högsta sändebuden från himlen verkade på kungarnas hjärtan, och Guds folk hade i uppdrag att med största iver arbeta med att verkställa innehållet i Koresh kungörelse. De skulle inte ha sparat någon möda på att återställa templet och dess gudstjänster, och att själva installera sig i sina judiska hem. Den dag Gud visade sin makt var emellertid många ovilliga. Fiendernas motstånd var starkt och beslutsamt, och byggnadsarbetarna tappade undan för undan modet. Somliga kunde inte glömma det sätt på vilket många hade gett uttryck åt bristande tilltro till företaget, då grundstenen lades. När nu samarierna blev allt djärvare, frågade sig många av judarna om rätta tiden för återuppbyggnad verkligen hade kommit. Denna känsla spred sig alltmer. Många av arbetarna återvände till sina hem, modlösa och nedslagna, för att ta itu med livets alldagliga problem. rätt

(572)Under Kambyses regering fortskred arbetet på templet långsamt. Under den falske Smerdis regering (i Esra 4:7 kallad Artasasta) förmådde samarierna denne samvetslöse bedragare att utfärda ett förbud för judarna att bygga upp templet och staden på nytt. rätt

(573)Under mer än ett år blev templet försummat och nästan bortglömt. Folket bodde i sina hem och bemödade sig om att uppnå materiell välfärd, men deras situation var beklagansvärd. De kunde arbeta allt de förmådde utan att nå framgång. Till och med naturens krafter tycktes ha sammansvurit sig emot dem. Eftersom de hade låtit templet ligga ouppbyggt, sände HERREN en förtärande torka över deras egendom. Gud hade gett dem åkrarnas och trädgårdens frukter, säd, vin och olja, som tecken på sin ynnest. Eftersom de hade använt dessa rikliga gåvor på ett så själviskt sätt, flyttades nu dessa välsignelser. rätt

(573)Sådana var de förhållanden som rådde under den tidigare delen av Darejaves Hystaspes regering. Andligt såväl som världsligt befann sig israeliterna i ett beklagansvärt tillstånd. De hade klagat och tvivlat så länge och så länge valt att låta personliga intressen komma i första hand, samtidigt som de med likgiltighet hade sett HERRENS tempel ligga i ruiner, att många hade glömt bort Guds plan att föra dem tillbaka till Juda. De sade: ”Tiden har inte kommit, tiden att åter bygga upp HERRENS hus.” Hagg. 1:2 rätt

(573)Inte ens denna mörka tid var emellertid utan hopp för dem som satte sin tillit till Gud. Profeterna Haggai och Sakarja kallades att möta krisen. I omskakande vittnesbörd avslöjade dessa utvalda budbärare för folket orsaken till deras svårigheter. Bristen på materiell välfärd var resultatet av deras försummelse att sätta Guds intressen först, förklarade profeterna. Om israeliterna hade ärat Gud och visat honom den hänsyn och aktning som de borde genom att sätta byggandet av Guds hus främst, skulle de ha inbjudit hans närvaro och välsignelse. rätt

(574)Till dem som hade blivit missmodiga ställde Haggai den genomträngande frågan: ”Är det då tid för er att själva bo i panelade hus, medan detta hus ligger i ruiner? Så säger nu HERREN Sebaot: ´Lägg märke till hur det går för er. Ni sår så mycket men skördar litet. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men släcker inte törsten. Ni klär er men blir inte varma. Den som får inkomst har hål i börsen.´” Vers 4-6 rätt

(574)Sedan avslöjade Herren för dem, med ord som de inte kunde missförstå, orsaken till deras fattigdom. ”Ni väntade er mycket, men se, det blev litet. Och när ni förde det hem, då blåste jag bort det. Varför? säger HERREN Sebaot. Därför att mitt hus ligger i ruiner, medan ni har bråttom, var och en med sitt eget hus. Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg och jorden har hållit tillbaka sin gröda. Jag har kallat på torka att komma över landet och över bergen, över säden, vinet och oljan, över det som jorden alstrar, över människor och djur och över era händers arbete.´” Vers 9-11 rätt

(575) ”Lägg märke till hur det går för er”, uppmanade HERREN. ”Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus, så skall jag glädja mig över det och visa min härlighet.” Vers 7, 8 rätt

(575)Det budskap med råd och tillrättavisning som gavs dem genom Haggai tog Israels folk och dess ledare till sina hjärtan. De förstod att Gud verkligen menade allvar. De vågade inte missakta den undervisning som på nytt sänts till dem - att deras välgång, såväl andlig som världslig, var beroende av trogen lydnad mot Guds bud. Väckta genom profetens varningar, lyssnade Serubbabel och Josua ”med hela kvarlevan av folket till HERRENS, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord.” Vers 12 rätt

(575)Så snart Israel beslöt sig för att lyda, följdes de tillrättavisande orden av ett uppmuntrande budskap. ”Då sade Haggai ... till folket: ´Jag är med er, säger HERREN´. Och HERREN uppväckte en iver hos Serubbabel”, och hos Josua, och ”hos hela kvarlevan av folket, så att de började arbeta på HERREN Sebaots, sin Guds, hus.” Vers 13, 14 rätt

(575)Inom mindre än en månad efter det att arbetet på templet hade återupptagits, fick byggarna ett annat trösterikt budskap. ”Men var nu frimodig, du Serubbabel, säger HERREN, var frimodig, du överstepräst Josua ... var frimodiga, alla ni människor i landet, säger HERREN. Arbeta, ty jag är med er, säger HERREN Sebaot.” Hagg. 2:5 rätt

(575)Då Israel hade slagit läger framför berget Sinai hade HERREN förklarat: ”Jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud. Och de skall inse att jag är HERREN, deras Gud, som förde dem ut ur Egyptens land för att bo mitt ibland dem. Jag är HERREN, deras Gud.” 2 Mos. 29:45, 46 Och trots det faktum, att de upprepade gånger hade varit ”upproriska, och bedrövade hans helige Ande” (Jes. 63:10), sträckte Gud än en gång, genom sina heliga profeters budskap, ut sin hand för att rädda. Som ett erkännande av att de samarbetade med hans plan, förnyade han sitt förbund, så att hans Ande skulle förbli ibland dem och han bad dem: ”Frukta inte.” Hagg. 2:6 rätt

(576)För sina barn i dag, förklarar HERREN: ”Var frimodiga... och arbeta, ty jag är med er.” Den som är kristen har alltid en stark hjälpare i HERREN. Vilket sätt HERREN kommer att hjälpa oss på vet vi inte, men detta vet vi: Han kommer aldrig att svika den som sätter sin lit till honom. Om kristna människor kunde inse hur många gånger HERREN har lett deras väg, så att fiendens avsikter med dem inte skulle förverkligas, skulle de inte under klagan stappla fram. Deras tro på Gud skulle vara uthållig, och ingen prövning skulle förmå att rubba dem. De skulle erkänna honom som sin visdom och styrka, och han skulle genom dem utföra det som han önskar få uträttat. rätt

(576)De mycket allvarliga böner och de ord av uppmuntran, som förmedlades genom Haggai, underströks och kompletterades av Sakarja, som Gud kallade att stå vid hans sida för att uppmana Israel att följa befallningen att börja bygga. Sakarjas första budskap var en försäkran om att Guds ord aldrig tar miste och ett löfte om en välsignelse till dem, som skulle lyssna på profetians säkra ord. rätt

(577)Deras åkrar låg öde och knappa förråd av livsmedel tröt snabbt, och de var omgivna av folk, som inte var vänligt sinnade. Trots detta gick israeliterna framåt i tron som svar på uppmaningen från Guds sändebud, och arbetade flitigt på att återuppbygga det förstörda templet. Det var ett arbete som krävde en fast tillit till Gud. Eftersom folket bemödade sig om att göra sin del och sökte efter en förnyelse av Guds nåd i hjärta och liv, mottog de budskap på budskap genom Haggai och Sakarja. Dessa försäkrade, att deras tro rikligt skulle bli belönad och att Guds ord inte skulle svika beträffande den framtida ryktbarheten hos det tempel, vars murar de just höll på att resa. Just i denna byggnad skulle, när tiden var inne, alla folks Längtan uppenbara sig som människosläktets Lärare och Återlösare. rätt

(577)På så sätt lämnades inte byggnadsarbetarna att kämpa ensamma. ”Guds profeter var med dem och hjälpte dem”, och HERREN Sebaot själv förklarade: ”Var frimodiga... Arbeta, ty jag är med er.” Esra 5:2; Hagg. 2:5 rätt

(577)Eftersom de uppriktigt ångrade sig och var villiga att gå framåt i tro, kom löftet om världslig välgång. ”Från denna dag skall jag välsigna.” Hagg. 2: 20 rätt

(577)Till deras ledare Serubbabel - han som under alla år sedan de återvände från Babylon, hade blivit så svårt prövad - gavs ett mycket värdefullt budskap. HERREN förklarade, att den dag skulle komma, då alla fiender till hans utvalda folk skulle besegras. ”På den dagen, säger HERREN Sebaot, skall jag ta dig, min tjänare Serubbabel ... och göra dig till en signetring. Ty dig har jag utvalt, säger HERREN Sebaot.” Vers 24 Nu kunde Israels ståthållare se meningen med Guds förutseende, som hade väglett honom genom missmodighet och villrådighet. Han kunde urskilja Guds avsikt med alltsammans. rätt

(578)Detta personliga ord till Serubbabel har skrivits ned till uppmuntran för Guds barn under varje århundrade. Gud har en avsikt med att sända prövningar till sina barn. Han leder dem aldrig annorlunda än de själva skulle välja att bli vägledda, om de från början kunde se slutet och kunde urskilja härligheten i den plan som de förverkligar. Allt som han förorsakar dem i form av prövningar och svårigheter sker, för att de skall bli starka nog att handla och lida för honom. rätt

(578)De budskap som Haggai och Sakarja förmedlade väckte folket till att göra varje tänkbar ansträngning för templets återuppbyggnad. Medan de arbetade, stördes de emellertid utan uppehåll av samarierna och andra som tänkte ut många hinder. Vid ett tillfälle besökte det medio-persiska kungarikets tjänstemän Jerusalem och frågade efter namnet på den person, som hade beviljat templets återuppbyggnad. Om judarna inte vid det tillfället hade litat på HERRENS ledning, kunde denna förfrågan ha fått ett ödesdigert resultat för dem. ”Guds öga vakade över judarnas äldste, så att man inte kunde lägga något hinder i vägen för dem, innan saken hade kommit inför Darejaves.” Esra 5:5 Tjänstemännen fick sina frågor så vist besvarade, att de beslöt att skriva ett brev till Darejaves Hystaspes, som då var Medien-Persiens härskare och riktade hans uppmärksamhet mot den ursprungliga kungörelse, som utfärdats av Koresh. I denna befallde han att Guds hus i Jerusalem skulle byggas upp på nytt, och att kostnaderna för detta skulle betalas ut från kungens skattkammare. rätt

(579)Darejaves letade efter denna kungörelse, och fann den. Därpå gav han befallning om att de som hade bedrivit efterforskningar skulle tillåta återuppbyggnaden av templet att fortskrida. ”Lämna arbetet på detta Guds hus i fred”, befallde han. ”Judarnas ståthållare och äldste skall bygga detta Guds hus på dess plats.” rätt

(579) ”Härmed” fortsatte Darejaves, ”ger jag befallning om hur ni skall gå till väga med judarnas äldste, när de bygger på detta Guds hus. Av de pengar som konungen får i skatt från landet på andra sidan floden skall det som fordras för omkostnaderna fullt ut betalas till dessa män, så att arbetet inte avbryts. Vad de behöver, ungtjurar, baggar och lamm till brännoffer åt himlens Gud, liksom vete, salt, vin och olja, skall efter uppgift av prästerna i Jerusalem utan försummelse lämnas ut till dem dag för dag. Så skall de kunna bära fram offer till en ljuvlig doft åt himmelens Gud och be för konungens och hans söners liv.” Esra 6:7- 10 rätt

(579)Kungen beslutade ytterligare att svåra straff skulle utmätas för dem som på något sätt skulle ändra kungörelsen. Han avslutade med det beaktansvärda konstaterandet: ”Må den Gud som har låtit sitt namn bo där, slå ner alla kungar och folk som räcker ut sin hand för att överträda denna förordning och för att förstöra detta Guds hus i Jeruslem. Jag, Darejaves, ger denna befallning. Se till att den blir noggrant utförd!” Vers 12 På så sätt beredde HERREN vägen, så att templet kunde byggas färdigt. rätt

(579)Under månader innan denna kungörelse utfärdades, hade israeliterna fortsatt att arbeta i tro, medan Guds profeter hjälpte dem genom aktuella budskap. I dessa framhöll de för arbetarna Guds avsikt med Israel. Två månader efter det att Haggais sist nedskrivna budskap hade avlämnats, fick Sakarja ett antal syner som uppmärksammade Guds arbete på jorden. Dessa budskap, som gavs i form av liknelser och symboler, kom i en tid med stor osäkerhet och oro, och hade särkskild betydelse för de män, som gick framåt i Israels Guds namn. Det såg för ledarna ut som om den tillåtelse till återuppbyggnad som getts till judarna skulle dras tillbaka. Framtiden såg mycket mörk ut. Gud såg att hans folk behövde understödjas och uppmuntras genom en uppenbarelse av hans gränslösa medlidande och kärlek. rätt

(580)I en syn hörde Sakarja en HERRENS ängel fråga: ”HERRE Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har visat din förbittring mot dem nu i sjuttio år. HERREN svarade den ängel som talade med mig”, förklarade Sakarja, ”med goda och tröstande ord.” rätt

(580) ”Och ängeln som talade med mig sade sedan: ´Ropa ut: Så säger HERREN Sebaot: Jag nitälskar för Jerusalem och brinner av nit för Sion. Jag är mycket vred på hednafolken som sitter så säkra, ty medan jag endast var litet vred hjälpte de ondskan att förökas. Därför säger HERREN så: Jag har vänt tillbaka till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt hus skall byggas där, säger HERREN Sebaot, och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.´” Sak. 1:12- 16 rätt

(580)Profeten uppmanades nu att förutsäga: ”Så säger HERREN Sebaot: Än en gång skall mina städer flöda över av det som är gott. HERREN skall än en gång trösta Sion, än en gång skall han utvälja Jerusalem.” Vers 17 rätt

(581)Sakarja såg då de makter som hade ”skingrat Juda, Israel och Jerusalem”, symboliserade av fyra horn. Omedelbart därefter såg han fyra smeder. De representerade de hantverkare, som HERREN använde då han återupprättade sitt folk och sitt bönehus. Se verserna 18-21 rätt

(581) ”Och jag lyfte upp ögonen”, sade Sakarja, ”och såg, och se, där var en man med ett mätsnöre i handen. Då frågade jag: ´Vart går du´? Han svarade: ´Att mäta Jerusalem för att se hur brett och långt det skall bli´. Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom emot honom. Han sade till denne: ´Skynda i väg och säg till den unge mannen: Jerusalem skall ligga som en obefäst plats, på grund av den stora mängd människor och djur som finns därinne. Och jag själv, säger HERREN, skall vara en mur av eld omkring staden, och jag skall vara härligheten därinne.´” Sak. 2:1-5 rätt

(581)Gud hade befallt att Jerusalem skulle byggas upp på nytt. Mätningen av staden i synen var en försäkran om att han skulle ge tröst och styrka till sina bedrövade barn, och för dem uppfylla sina löften om sitt eviga förbund. Hans beskyddande omvårdnad, förklarade han, skulle vara som ”en mur av eld omkring staden.” Genom dem skulle hans härlighet uppenbaras för alla människobarn. Det som han höll på att uppfylla för sitt folk skulle bli känt i hela världen. ”Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor, han är mitt ibland er.” Jes. 12:6 rätt

nästa kapitel