| Profeter och kungar kapitel 51. Från sida 618 | ren sida tillbaka |
(618)Esras hemkomst till Jerusalem inträffade vid en gynnsam tidpunkt. Det fanns ett stort behov av hans närvaro och hans inflytande. Hans ankomst förde med sig mod och hopp till många, som länge hade arbetat under svåra förhållanden. Efter den första exilgruppens ankomst under ledning av Serubbabel och Josua, mer än sjuttio år tidigare, hade mycket utförts. Templet var återuppbyggt och stadens murar hade delvis reparerats. Ändå återstod mycket att göra. rätt (618)Bland dem, som hade återvänt till Jerusalem under tidigare år, fanns det många som hade förblivit trogna mot Gud så länge de levde, men ett ansenligt antal av deras barn och barnbarn hade emellertid förlorat förståelsen för Guds lags helighet. Också en del av de män, som anförtrotts ansvarsfulla uppgifter, levde i öppen synd. Deras livsstil motverkade i hög grad de ansträngningar, som andra gjorde för att främja Guds sak. Så länge uppenbara överträdelser av lagen tilläts att passera utan tillrättavisning, kunde inte himlens välsignelse vila över folket. rätt (619)Gud hade i sin omtänksamhet ordnat det så, att de som återvände med Esra hade haft särskilda tider för bön då de sökte Gud. De erfarenheter de nyss gjort på sin resa från Babylon, utan beskydd av någon mänsklig makt, hade gett dem värdefulla andliga lärdomar. Många hade blivit starka i tron. När de nu blandade sig med de modlösa och likgiltiga i Jerusalem, blev deras inflytande en kraftfull faktor i den reform, som strax efteråt genomfördes. rätt (619)På den fjärde dagen efter hemkomsten överlämnades skatterna av silver och guld tillsammans med kärlen för helgedomstjänsten. De lämnades av skattmästarna till tempeltjänarna. Detta skedde i vittnens närvaro med yttersta noggrannhet. Varje sak granskades ”efter antal och vikt.” Esra 8:34 rätt (619)De landsflyktigas barn, som hade anlänt tillsammans med Esra, offrade ... brännoffer åt Israels Gud som ett syndoffer och som ett tecken på sin tacksamhet för det beskydd de under sin resa fått av heliga änglar. ”De överlämnade kungens förordning till kungens satraper och till ståthållarna i landet på andra sidan floden, och dessa understödde folket och Guds hus.” Vers 36 rätt (620)Mycket snart härefter tog några få av Israels furstar kontakt med Esra för att framföra ett allvarligt klagomål. Några av israeliterna, prästerna och leviterna hade i så hög grad ignorerat Jehovas befallningar, att de ingått blandäktenskap med de omgivande folken. ”Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar”, fick Esra veta, ”och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken.” Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet.” Esra 9:1, 2 rätt (620)I sina studier av orsakerna till den babyloniska fångenskapen, hade Esra lärt sig att Israels avfall i hög grad gick att spåra tillbaka till att de beblandat sig med hedniska folk. Han hade sett, att om de hade varit lydiga mot Guds befallning att hålla sig åtskilda från de omgivande folken, skulle de ha besparats många tråkiga och förödmjukande erfarenheter. När han nu fick veta att framstående män, trots lärdomar från det förflutna, hade vågat överträda de lagar som getts som en skyddsmur mot avfall, blev han djupt upprörd. Han tänkte på hur god Gud hade varit, som på nytt gett sitt folk ett fotfäste i sitt eget land. Han blev överväldigad av en rättfärdig harm och sorg över deras otacksamhet. ”När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg.” rätt (621) ”Då kom alla de som fruktade Israels Guds ord och samlade sig omkring mig på grund av den otrohet som de hemkomna fångarna hade begått. Jag blev sittande i min djupa sorg ända fram till aftonoffret.” Verserna 3, 4 rätt (621)Vid tiden för aftonoffret stod Esra upp, rev på nytt sönder sin livrock och sin mantel, föll ned på sina knän och lättade sitt hjärta i ödmjuk bön till himlen. Han bredde ut sina händer inför Gud och utropade: ”Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, för våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är så stor att den når upp till himlen.” rätt (622) ”Från våra fäders dagar ända till denna dag”, fortsatte han sin bön, ”har vår skuld varit stor. För våra missgärningars skull har vi med våra kungar och präster lämnats i främmande kungars hand och har drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, så som det sker med oss än i dag. Men nu har HERREN, vår Gud, bevisat oss ett litet ögonblick av nåd. Han har låtit en räddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, skulle låta ljus gå upp för våra ögon och ge oss andrum i vårt slaveri. Ty slavar är vi. Men i vårt slaveri har vår Gud inte övergett oss utan låtit oss finna nåd inför Persiens kungar så att de gav oss mod och kraft till att återupprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och han har gett oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.” rätt (622) ”Vad skall vi nu säga, vår Gud, om allt detta? Vi har ju övergett dina bud, som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna. Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns? HERRE, Israels Gud, du är rättfärdig, eftersom vi denna dag finns kvar som en räddad kvarleva. Se, nu ligger vi här i vår skuld inför dig. Efter det som har hänt kan ingen bestå inför dig.” Verserna 6-15 rätt (622)Esras och hans följeslagares sorg över de missgärningar, som på ett lömskt sätt hade smugit sig in i det innersta av Herrens verk, framkallade ånger. Många av dem som hade syndat blev djupt skakade. ”Också folket grät bittert.” Esra 10:1 I viss mån började de att inse hur fruktansvärd synden är och hur avskyvärd den är i Guds ögon. De såg heligheten i den lag, som uttalades vid Sinai och många darrade vid tanken på sina överträdelser. rätt (623)En av de närvarande, Sekanja, erkände alla de ord som talats av Esra, som sanna. ”Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta till oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men ännu finns det hopp för Israel i den sak det gäller”. Sekanja föreslog att alla, som hade överträtt lagen, skulle sluta ett förbund med Gud om att överge sin synd och bli dömda enligt lagen. ”Stå upp”, bad han Esra, ”för den uppgiften faller på dig, och vi skall vara med dig. Fatta mod och gå till handling!” Då steg Esra upp och lät de främsta bland prästerna och leviterna och hela Israel avlägga en ed att de skulle göra som man hade sagt. Och de svor eden. Verserna 2-5 rätt (623)Detta var början på en häpnadsväckande reformation. Med gränslöst tålamod och oändlig taktkänsla och med omsorgsfullt iakttagande av varje berörd individs rättigheter och välfärd, eftersträvade Esra och hans efterföljare att leda de botfärdiga i Israel in på rätt väg. Framför allt var Esra en lärare i lagen. Han ägnade personlig uppmärksamhet åt att pröva varje enskilt fall. Samtidigt försökte han att övertyga folket om denna lags helighet och de välsignelser som kan uppnås, genom lydnad för den. rätt (623)Var Esra än var verksam, levandegjordes studiet av de heliga Skrifterna. Man tillsatte lärare som skulle undervisa folket. HERRENS lag blev förhärligad och ärad. Man forskade i profeternas skrifter. De avsnitt, som berättade om Messias ankomst, förde med sig hopp och tröst till månget hjärta som var tyngt av sorg. rätt (623)Mer än tvåtusen år har gått sedan Esra ”vände sitt hjärta till att studera HERRENS lag och leva efter den.” (Esra 7:10) Ändå har inte tidens gång minskat inflytandet av hans fromma exempel. Genom århundraden har berättelsen om hans helgade liv inspirerat många till att besluta sig för ”att studera HERRENS lag och leva efter den.” rätt (624)Esras motiv var höga och heliga. I allt han företog sig drevs han av en djup känsla för själar. Det medlidande och den ömhet han visade mot dem som hade syndat, antingen med vilja eller av okunnighet, borde vara ett exempel att se på och lära av för alla som försöker få till stånd reformer. Guds tjänare måste vara orubbliga som en klippa, när det gäller rätta principer. Ändå måste de på samma gång visa sympati och fördragsamhet. Liksom Esra måste de undervisa överträdarna om vägen till livet genom att inskärpa principer, som utgör grunden för allt rätt handlande. rätt (624)I vår tid, när Satan genom många olika sorters verksamhet försöker förblinda män och kvinnor när det gäller Guds lags anspråk, behövs det män som kan åstadkomma att många ”fruktar vår Guds bud.” Esra 10:3 Det behövs sanna reformatorer, som vill visa överträdarna vägen till den store Laggivaren och lära dem att ”HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv.” Psalm 19:8 Det behövs män, som är mycket kunniga i Skriften, män som låter varje ord och handling upphöja Jehovas föreskrifter, män som försöker stärka tron. Det behövs lärare, många lärare, som inspirerar människor till vördnad för och kärlek till Skrifterna. rätt (624)Den vitt utbredda orättfärdighet som råder i dag, kan i hög grad hänföras till att man försummar att studera och lyda Skriften. När Guds Ord blir åsidosatt, förkastas dess kraft att tygla den naturliga människans onda begär. Människor sår i sitt kötts åker och skördar undergång av sin sinnlighet. rätt (625)Att man inte studerar Guds ord har resulterat i att man vänt sig bort från Guds lag. Läran att människor har befriats från att hålla de gudomliga föreskrifterna, har försvagat känslan av moraliskt ansvar och öppnat slussarna för världens orättfärdighet. Laglöshet, utsvävning och sedligt fördärv sveper fram som en flod, som översvämmar allt. Överallt kan man se avund, misstro, hyckleri, främlingskap, konkurrens, strid, svek mot heliga förpliktelser och tillfredsställelse av egna begär. Hela systemet med heliga principer och läror, som skulle bilda grunden och stommen i det sociala livet, liknar en vacklande byggnad, färdig att rasa samman. rätt (625)Under de sista dagarna i denna jords historia förklarar fortfarande den röst som talade från Sinai: ”Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.” 2 Mosebok 20:2 Människan har satt sin vilja upp emot Guds vilja, men hon kan inte förmå budordet att tystna. Människoanden kan inte komma ifrån sin förpliktelse mot en högre makt. Teorier och spekulationer kan finnas i överflöd. Människor kan försöka att sätta vetenskap i motsats till uppenbarelse och på det sättet åsidosätta Guds lag. Allt högre ljuder emellertid befallningen: ”Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” Matteus 4:10 rätt (626)Det finns inget som heter, att man kan försvaga eller förstärka Guds lag. Sådan som den har varit, sådan är den. Den har alltid varit helig, rättfärdig, god och fullkomlig i sig själv. Den kommer också alltid att vara det. Den kan inte avskaffas eller förändras. Att ”ära” eller ”vanära” den är inget annat än ett mänskligt talesätt. rätt (626)Den sista stora konflikten i striden mellan sanning och villfarelse kommer att utkämpas mellan människors lagar och Jehovas föreskrifter. Vi går nu in i denna strid. Det är inte en kamp mellan rivaliserande kyrkor, som eftersträvar överhöghet, utan mellan Bibelns religion och myternas och traditionens religioner. De krafter, som har förenats mot sanningen är nu ivrigt verksamma. Guds heliga Ord, som överlämnats åt oss till ett så högt pris i form av lidande och blodsutgjutelse, är lågt värderat. De som verkligen accepterar det som ett rättesnöre för livet är få. Otro tar över i en skrämmande omfattning, inte bara i världen, utan också i kyrkan. Många har kommit därhän, att de förnekar de läror, som är den kristna trons verkliga grundpelare. De stora sanningarna om skapelsen, sådana som de framställs av de inspirerade författarna, - människans syndafall, försoningen, lagens eviga giltighet - allt detta har i praktiken förkastats av ett stort antal i den värld, som gör anspråk på att vara kristen. Tusentals som är stolta över sin kunskap betraktar det som ett bevis på svaghet att sätta en obetingad tilltro till Bibeln och ett tecken på lärdom att anmärka på Skriften och att förandliga och bortförklara dess viktigaste sanningar. rätt (626)Kristna borde förbereda sig på det som snart skall bryta in över världen som en överväldigande överraskning. Denna förberedelse borde de skaffa sig genom att flitigt studera Guds Ord och bemöda sig om att inrätta sitt liv efter dess föreskrifter. Evighetens väldiga frågor kräver av oss någonting utöver en religion som människor har tänkt ut, en religion som består av ord och former, där sanningen tillhör det marginella. Gud kallar till väckelse och reformation. Bibelns Ord, och endast Bibeln, borde höras från talarstolen. Bibeln har emellertid berövats sin kraft. Resultatet märks på att det andliga livet har tonats ner. Många predikningar innehåller inte den gudomliga uppenbarelse, som väcker samvetet och ger själen liv. Åhörarna kan inte säga: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” Luk. 24:32 Det finns många som ropar efter den levande Guden och längtar efter gudomlig närvaro. Låt Guds Ord tala till hjärtat. Låt dem, som bara har hört traditionen och mänskliga teorier och levnadsregler, få höra hans röst, som kan förnya själen till evigt liv. rätt (627)Stort ljus utgick från patriarker och profeter. Underbara ting uttalades från Sion, Guds stad. På samma sätt avser Gud att ljus skall utgå genom hans efterföljare i dag. Om de heliga i det Gamla testamentet bar fram ett så ljust vittnesbörd om lojalitet, skulle då inte de, som det samlade ljuset från århundraden har lyst på, bära fram ett ännu mer övertygande vittnesbörd om sanningens kraft. Profetiornas härlighet kastar sitt ljus på vår livsväg. Genom Guds Sons död har förebilden mött sin motbild. Kristus har uppstått från de döda och förkunnar över den öppna graven: ”Jag är uppståndelsen och livet.” Joh. 11:25 Han har sänt sin Ande till världen för att påminna oss om allt. Genom ett under av sin kraft har han bevarat sitt skrivna ord genom århundradena. rätt (627)Reformatorerna, vilkas protest har gett oss namnet protestanter, kände att Gud hade kallat dem till att ge evangeliets ljus till världen. I sin ansträngning att göra detta var de beredda att offra sina ägodelar, sin frihet och till och med sina liv. Evangeliet förkunnades nära och fjärran, fastän de riskerade förföljelse och död. Guds Ord fördes ut till folket. Alla samhällsklasser, höga och låga, rika och fattiga, lärda och okunniga, studerade det ivrigt själva. Är vi, i denna sista konflikt i den stora striden, lika trofasta mot vår övertygelse som de tidiga reformatorerna var mot sin? rätt (627) ”Blås i horn på Sion, pålys en helig fasta, lys ut en helig sammankomst. Samla folket, helga församlingen, kalla samman de äldste, samla de små barnen ... Må prästerna, HERRENS tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: ´HERRE, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas.´” ”Vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till HERREN, er Gud. Ty nådig och barmhärtig är han, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda. Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar en välsignelse kvar efter sig till matoffer och drickoffer åt HERREN, er Gud.” Joel 2:15- 17, 12-14 rätt |