Profeter och kungar kapitel 53. Från sida 635 | ren sida tillbaka |
(635)Detta kapitel är baserat på Nehemja 2, 3 och 4. rätt (635)Nehemjas resa till Jerusalem genomfördes i säkerhet. De kungliga breven till ståthållarna för de provinser som låg längs hans färd tillförsäkrade honom ett ärorikt mottagande och snabb hjälp. Ingen fiende vågade antasta den ämbetsman, som övervakades av den persiska kungamakten och som behandlades med påfallande hänsyn av provinsernas styresmän. Hans ankomst till Jerusalem med militärt beskydd, vilket visade att han hade kommit i ett viktigt uppdrag, framkallade emellertid avund hos de hedniska stammar, som bodde nära staden. De hade ofta gett fritt utlopp för sin fiendskap mot judarna genom att överösa dem med oförrätter och förolämpningar. De främsta i detta onda verk var vissa ledare för dessa stammar: horoniten Sanballat, ammoniten Tobia och araben Geshem. Dessa ledare såg från första början med kritiska ögon på Nehemjas förehavanden och försökte på alla sätt att med sin makt korsa hans planer och hindra hans verk. rätt (636)Nehemja fortsatte att iaktta samma försiktighet och klokhet, som hittills hade utmärkt hans levnadsbana. Han visste, att bittra och beslutsamma fiender stod beredda att motarbeta honom. Därför höll han innebörden av sitt uppdrag hemlig för dem, tills en noggrann undersökning av situationen skulle göra det möjligt för honom att genomföra sina planer. På så sätt ville han försäkra sig om att samarbeta med folket och sätta dem i arbete, innan hans fienders motstånd skulle väckas. rätt (636)Nehemja utvalde några få män som han visste var pålitliga. Han berättade för dem om de omständigheter, som hade förmått honom att komma till Jerusalem och det mål han önskade uppnå. Han lade fram de planer som han föreslog att man skulle följa. Han vann genast deras intresse för sitt företag och tillförsäkrades deras stöd. rätt (636)Den tredje natten efter sin ankomst stod Nehemja upp vid midnatt och med några få pålitliga medarbetare gick han ut för att skaffa sig själv en uppfattning om Jerusalems ödeläggelse. Sittande på sin mula red han från den ena delen av staden till den andra. På så sätt besiktigade han de nedrivna murarna och portarna i sina fäders stad. Smärtsamma tankar fyllde den judiske patriotens sinne, när han med sorg i hjärtat såg de raserade försvarsanläggningarna i sitt älskade Jerusalem. Minnena av Israels förflutna storhet stod i skarp kontrast till de synliga tecknen på dess förödmjukelse. rätt (636)I hemlighet och under tystnad fullföljde Nehemja sin ritt runt murarna. ”Föreståndarna visste inte vart jag hade gått”, förklarar han, ”och vad jag gjorde, ty jag hade hittills inte nämnt något för judarna, prästerna, de förnäma männen, föreståndarna eller de övriga som skulle utföra arbetet.” Resten av natten tillbringade han i bön. Han visste nämligen att morgonen skulle kräva allvarliga ansträngningar för att väcka och ena hans nedslagna och oeniga landsmän. rätt (637)Nehemja ägde en kunglig fullmakt, som krävde att invånarna skulle samarbeta med honom vid återuppbyggandet av stadsmuren. Han var emellertid inte beroende av att utöva makt. Han försökte snarare att samla folkets tillit och sympati, eftersom han visste att det var viktigt att ena såväl hjärtan som händer i det stora arbete, som låg framför honom. När han på morgonen sammankallade folket presenterade han sådana argument, som var avsedda att väcka deras slumrande krafter och ena de skingrade skarorna. rätt (637)De som lyssnade till Nehemja visste inte att han ridit runt under den föregående natten och han talade inte heller om det för dem. Det faktum att han hade gjort denna rundtur bidrog emellertid i hög grad till hans framgång. Han var nämligen i stånd att tala om tillståndet i staden med en noggrannhet och en detaljrikedom, som förvånade hans åhörare. Det intryck han hade fått, när han hade sett Jerusalems svaghet och förfall, gav allvar och tyngd åt hans ord. rätt (637)Nehemja framhöll för folket dess vanära bland hedningarna, - att deras religion blev vanhedrad och att deras Gud blev smädad. Han berättade för dem att han i ett avlägset land hade hört talas om deras bekymmer, att han hade bönfallit om himlens ynnest för deras skull och att han, medan han bad, hade beslutat sig för att be sin kung om tillstånd att få komma till deras hjälp. Han hade bett Gud, att kungen inte bara skulle ge honom tillåtelse till detta utan också utrusta honom med den fullmakt och ge honom den hjälp, som behövdes för uppgiften. Hans bön hade också blivit besvarad på ett sådant sätt, att det visade att planen kom från HERREN. rätt (638)Allt detta redogjorde han för. När han sedan hade visat, att såväl Israels Gud som den persiske kungen gav honom sitt stöd, frågade Nehemja folket direkt, om de ville ta vara på detta tillfälle och ställa upp och bygga muren. rätt (638)Denna vädjan gick direkt till deras hjärtan. Tanken på att himlens ynnest hade visat sig mot dem förvandlade deras fruktan till skam och med nytt mod svarade de med en röst: ”´Låt oss stå upp och bygga!´, och de fattade mod för det goda verket.” rätt (638)Nehemja lade ned hela sin själ i det företag han hade åtagit sig. Hans hopp, hans kraft, hans brinnande intresse och hans beslutsamhet smittade av sig och inspirerade andra till samma frimodighet och upphöjda föresats. Varje man blev i sin tur en Nehemja och hjälpte till att stärka sin grannes hjärta och hand. rätt (638)När Israels fiender hörde talas om vad judarna hoppades utföra, hånskrattade de åt dem och sade: ”Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?” Nehemja svarade emellertid: ”Himmelens Gud skall låta det gå oss väl, och vi hans tjänare skall börja bygga. Men ni har ingen del eller rätt i Jerusalem eller anknytning dit.” rätt (638)Bland dem, som först greps av Nehemjas målmedvetenhet och iver, var prästerna. På grund av deras inflytelserika ställning kunde dessa män göra mycket för att föra arbetet framåt eller hindra det. Deras beredvilliga samarbete redan vid starten bidrog i inte ringa grad till framgången i arbetet. De flesta av Israels furstar och ledare gjorde på ett lysande sätt sin plikt och dessa trogna män blir på ett ärorikt sätt omnämnda i Guds bok. Det fanns några få, de förnäma adelsmännen från Tekoa, som inte ville ”böja sin nacke för att tjäna sin Herre.” Minnet av dessa tröga tjänare är märkt med skam och har överlämnats som varning till alla framtida generationer. rätt (639)I varje religiös rörelse finns det somliga, som isolerar sig och vägrar att anstränga sig det minsta för att hjälpa till. Samtidigt kan de inte förneka att det handlar om Guds verk. Det vore bra för sådana att påminna sig den skrift som finns i himlen - den bok i vilken inget har utelämnats, som inte innehåller några fel och som de skall dömas efter. Där står varje försummat tillfälle att tjäna Gud. Där står också varje handling, som utförts i tro och kärlek upptecknad för alltid. rätt (639)Jämfört med Nehemjas inspirerande inflytande hade stormännen från Tekoa inte mycket att komma med. Folket var i allmänhet genomsyrat av fosterlandskärlek och iver. Kunniga och inflytelserika män organiserade de olika stadsinnevånarna i grupper och varje ledare tog ansvar för att bygga upp en särskild del av muren. Om somliga står det att de byggde ”mitt emot sitt eget hus.” rätt (639)Nehemjas kraft avtog inte heller, nu när arbetet verkligen hade påbörjats. Med outtröttlig påpasslighet höll han uppsikt över byggandet, instruerade arbetarna, uppmärksammade hindren och vidtog åtgärder för oförutsedda händelser. Längs hela den fem kilometer långa muren märktes hela tiden hans inflytande. Med lämpliga ord uppmuntrade han dem, som var rädda, manade på de långsamma och gav sitt bifall åt de flitiga. Han bevakade alltid rörelserna hos deras fiender, som då och då samlats på avstånd och var inbegripna i samtal, som om de umgicks med onda planer, och sedan försökte avleda arbetarnas uppmärksamhet medan de närmade sig. rätt (640)Under sina många verksamheter glömde Nehemja inte bort källan till sin styrka. Hans hjärta var alltid upplyftat till Gud, den store Uppsyningsmannen över alla. ”Himmelens Gud skall låta det gå oss väl”, utropade han. Eko på eko av dessa ord lät hjärtat slå snabbare på alla arbetare på muren. Återuppbyggnaden av Jerusalems försvarsanläggningar skred emellertid inte obehindrat framåt. Satan arbetade på att väcka motstånd och skapa modlöshet. Sanballat, Tobia och Geshem, hans främsta medhjälpare i detta, bestämde sig nu för att hindra återuppbyggnadsarbetet. De försökte åstadkomma en splittring bland arbetarna. De förlöjligade byggarnas ansträngningar genom att förklara att företaget var omöjligt och förutsade att det skulle misslyckas. rätt (641) ”Vad är det dessa eländiga judar gör?” utropade Sanballat full av förakt. ”Skall de en dag få arbetet färdigt? ... Skall de kunna ge liv åt stenarna i grushögarna där de ligger förbrända?” Tobia, som var ännu mer hånfull, tillade: ”Om det så bara är en räv som hoppar upp på deras stenmur kommer han att riva ner den.” rätt (641)Byggnadsarbetarna ansattes snart av häftigare motstånd. De tvingades att oupphörligt vara på sin vakt mot sina motståndares intriger, som fastän de påstod sig vara vänligt sinnade ändå på olika sätt försökte skapa förvirring och rådlöshet och väcka misströstan. De bemödade sig att slå ned modet på judarna. De sammansvärjde sig för att dra in Nehemja i sina nät och det fanns hycklande judar, som visade sig vara beredda att hjälpa till i denna lömska plan. Ryktet spreds att Nehemja smidde ränker mot den persiske monarken och hade för avsikt att upphöja sig själv till kung över Israel och att alla som hjälpte honom var förrädare. rätt (642)Nehemja fortsatte emellertid att se upp till Gud för att få vägledning och stöd och på så sätt blev folket ivrigt att arbeta. Byggföretaget gick framåt tills luckorna var utfyllda och hela muren var färdigbyggd upp till hälften av dess planerade höjd. rätt (642)När Israels fiender såg hur gagnlösa deras ansträngningar var fylldes de av raseri. Hittills hade de inte vågat tillgripa våldsmetoder. De visste ju att Nehemja och hans medarbetare handlade på kungens uppdrag och de var rädda för att de genom aktivt motstånd mot honom kunde ådra sig kungens missnöje. I sin vrede gjorde de sig nu själva skyldiga till det brott, som de hade anklagat Nehemja för. De träffades för att rådslå och ”gaddade sig alla samman för att anfalla Jerusalem och skapa förvirring där.” rätt (642)Samtidigt som samarierna gjorde upp planer mot Nehemja och hans arbete, blev några av de ledande männen bland judarna missnöjda med honom och ville göra honom modlös genom att överdriva de svårigheter som uppdraget förde med sig. ”Bärarnas krafter sviker”, sade de, ”för tyngden av sten och grus. Vi orkar ej mer på muren bygga.” rätt (642)Modfälldheten kom från ytterligare en källa. ”De judar som bodde nära dem”, men som inte deltog i arbetet hörde sina fienders uttalanden och rykten och använde dem till att försvaga arbetarnas mod och skapa missnöje. rätt (643)Hån och förlöjliganden, motstånd och hot tycktes emellertid bara inspirera Nehemja till en fastare beslutsamhet och tycktes väcka honom till större vaksamhet. Han lade märke till de faror de måste möta i denna strid mellan deras fiender men hans mod förblev oförskräckt. ”Då bad vi till vår Gud”, förklarar han, ”och satte ut vakt mot dem dag och natt för att skydda oss mot dem.” ”Då ställde jag upp folket bakom muren på de lägsta och mest öppna platserna. Jag ställde upp dem i släktordning med svärd, spjut och bågar. Sedan jag hade besett allt, steg jag upp och sade till de förnämsta, till föreståndarna och till det övriga folket: ´Var inte rädda för dem. Tänk på HERREN, den store och fruktansvärde och strid för era bröder, era söner och döttrar, era hustrur och era hem´. rätt (643)När våra fiender hörde, att vi kände till deras plan och att Gud hade gjort den om intet, vände vi alla tillbaka till muren, var och en till sitt arbete. Från den dagen var hälften av mina tjänare upptagna med arbetet, medan andra hälften stod beväpnad med spjut, sköldar, bågar och pansar ... De som byggde på muren och de som lastade på och bar bördor gjorde sitt arbete med ena handen och i den andra höll de vapnet. De som byggde hade var och en svärdet bundet vid höften medan de arbetade.” rätt (643)Vid sidan av Nehemja stod en man med basun. På olika delar av muren var präster utplacerade, som bar på de heliga trumpeterna. Folket var skingrat medan de utförde sitt arbete, men då en fara närmade sig på något ställe gavs en signal till dem att utan fördröjning bege sig dit. ”Så utförde vi vårt arbete”, säger Nehemja, ”med hälften av vårt folk beväpnade med spjut, från morgonrodnadens uppgång till dess att stjärnorna kom fram.” rätt (644)De som hade bott i städer och byar utanför Jerusalem uppmanades nu att bosätta sig inom murarna, både för att övervaka byggarbetet och för att vara färdiga för tjänstgöring redan på morgonen. Detta skulle förhindra onödig försening och skulle förhindra det tillfälle, som fienden annars skulle utnyttja till att attackera arbetarna när de åkte till och från sina hem. Nehemja och hans medhjälpare ryggade inte tillbaka för umbäranden och hård tjänstgöring. De tog inte av sig sina kläder och lade inte heller av sina vapen vare sig dag eller natt, inte ens under den korta tid de fick sova. rätt (644)Det motstånd och den modlöshet som byggnadsarbetarna på Nehemjas dagar mötte från de uppenbara fienderna och de förmenta vännerna är typiska för de erfarenheter, som de som arbetar för Gud kommer att ha i dag. Kristna blir frestade, inte bara genom fienders vrede, förakt och grymhet utan också genom lättja, ombytlighet, ljumhet och svek från dem, som påstår sig vara vänner och hjälpare. Skymford och förebråelser slungas mot dem och samme fiende som förleder till förakt använder vid ett gynnsamt tillfälle grymmare och våldsammare metoder. rätt (644)Satan använder sig av varje oheligt medel för att verkställa sina planer. Bland dem, som bekänner sig stödja Guds sak finns det sådana, som förenar sig med hans fiender och på så sätt utsätter hans sak för angrepp från hans bittraste motståndare. Det förekommer också att somliga, som önskar att Guds verk skall ha framgång, ändå skall försvaga hans tjänares händer genom att höra, rapportera och halvt om halvt sätta tilltro till Guds motståndare, då de förtalar, skryter och hotar. Satan arbetar med förunderlig framgång genom dem som är hans redskap. Alla som ger efter för deras inflytande är underkastade en förhäxande kraft, som förstör de visas vishet och de förståndigas förstånd. Guds folk skall emellertid i likhet med Nehemja varken frukta eller underskatta sina fiender. Genom att sätta sin tillit till Gud skall de gå sin väg rakt fram och osjälviskt göra hans verk och överlämna åt honom att dra försorg om den sak de utför. rätt (645)Just då Nehemja kände stor modlöshet, satte han sin tillit till Gud och gjorde honom till sitt säkra beskydd. Han, som var sin tjänares stöd då, har varit sitt folks fasta tillflykt under varje ny generation. I varje kris kan hans folk med förtröstan förklara: ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” Rom. 8:31 Hur listigt uttänkta Satans och hans medhjälpares attacker än kan vara, kan Gud upptäcka dem och omintetgöra alla deras planer. Trons svar i dag är detsamma som Nehemja gav: ”Vår Gud skall strida för oss”, ty Gud finns i detta verk och det står inte i någon människas makt att förhindra dess slutliga framgång. Se kap 2:20 rätt (645)Just då Nehemja kände stor modlöshet, satte han sin tillit till Gud och gjorde honom till sitt säkra beskydd. Han, som var sin tjänares stöd då, har varit sitt folks fasta tillflykt under varje ny generation. I varje kris kan hans folk med förtröstan förklara: ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” Rom. 8:31 Hur listigt uttänkta Satans och hans medhjälpares attacker än kan vara, kan Gud upptäcka dem och omintetgöra alla deras planer. Trons svar i dag är detsamma som Nehemja gav: ”Vår Gud skall strida för oss”, ty Gud finns i detta verk och det står inte i någon människas makt att förhindra dess slutliga framgång. Se kap 2:20 rätt |