| Profeter och kungar kapitel 54. Från sida 646 | ren sida tillbaka |
(646)Detta kapitel är baserat på Nehemja 5. rätt (646)Muren runt Jerusalem var ännu inte färdig, när Nehemjas uppmärksamhet riktades mot de olyckliga förhållandena i folkets fattigare samhällsklasser. Under de osäkra förhållandena i landet, hade man i viss mån försummat skötseln av jorden. Dessutom hade HERRENS välsignelse inte vilat över deras land på grund av att somliga, som hade återvänt till Judeen hade ägnat sig åt en självisk livsstil och det rådde brist på säd. rätt (646)För att erhålla mat för sina familjer, var de fattiga tvungna att handla på kredit och till orimligt höga priser. De tvingades också att skaffa sig pengar genom att låna mot ränta för att kunna betala de tunga skatter, som kungarna i Persien lagt på dem. För att ytterligare förvärra de fattigas situation hade de mer välsituerade bland judarna utnyttjat deras svåra nödläge och på så sätt berikat sig själva. rätt (646)HERREN hade befallt Israel genom Mose, att vart tredje år samla in ett tionde till förmån för de fattiga. Ytterligare en åtgärd hade vidtagits genom att ställa in jordbruksarbetet vart sjunde år. Marken fick ligga i träda och dess vildvuxna produkter lämnades kvar till de nödställda. Om dessa offergåvor troget hade getts som hjälp åt de fattiga och till andra välgörande ändamål, skulle det ha bidragit till att folket hållit den sanningen i färskt minne, att det är Gud som äger allt. Därigenom skulle de ha kunnat inse sin möjlighet att förmedla välsignelse. Det var Jehovas avsikt, att israeliterna skulle få öva sig i att rycka upp sin själviskhet med roten och utveckla vidsynthet och en ädel karaktär. rätt (647)Gud hade undervisat genom Mose: ”Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom.” 2 Mosebok 22:25 ”Du skall inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på.” 5 Mos. 23:19 Återigen hade han sagt: ”Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som HERREN, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.” 5 Mos. 15:7, 8, 11 rätt (647)Under den tid som följde på återkomsten från Babylon, hade de välbärgade judarna gått rakt emot dessa befallningar. När de fattiga var tvungna att låna för att betala skatt till kungen, hade de rika visserligen lånat ut pengar till dem, men de hade krävt en hög ränta till sin egen fördel. Genom att ta inteckningar på de fattigas jord, hade de gradvis störtat de olyckliga gäldenärerna i den djupaste fattigdom. Många hade tvingats att sälja sina söner eller döttrar som slavar. Det tycktes inte finnas något hopp om att kunna förbättra deras villkor, inget sätt för dem att kunna återköpa vare sig sina barn eller sin jord. Det fanns ingen annan utsikt för dem än en ständigt tilltagande nöd, med oupphörlig brist och ständigt slaveri. Ändå tillhörde de samma folk. De var barn av samma förbund som sina mer gynnade bröder. rätt (648)Så småningom gjorde folket klart för Nehemja, vilka förhållanden de levde under. ”Vi är av samma kött och blod som våra bröder, och våra barn är som deras barn”, sade de. ”Men ändå måste vi låta våra söner och döttrar bli slavar. Ja, några av våra döttrar har redan blivit slavar, och vi står maktlösa. Och våra åkrar och vingårdar är i andras händer.” rätt (648)När Nehemja hörde talas om detta grymma förtryck, uppfylldes han av harm. ”Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade.” Han insåg, att om han skulle få slut på det förtryck, som låg i vanan att utöva utpressning, måste han beslutsamt ta ställning för rättvisan. Med en kraft och en beslutsamhet som var utmärkande för honom, började han arbeta på att hjälpa sina bröder. rätt (648)Det faktum att utpressarna var rika män, vilkas stöd i hög grad behövdes i arbetet med att återuppbygga staden, påverkade inte för ett ögonblick Nehemja. Han tillrättavisade skarpt de förnäma och ledarna och när han hade sammankallat en stor folksamling förehöll han dem Guds krav när det gällde denna fråga. rätt (648)Han fäste deras uppmärksamhet på de händelser som hade inträffat under kung Ahas regering. Han upprepade det budskap, som Gud på den tiden hade sänt till Israel för att tillrättavisa deras grymhet och förtryck. Juda barn hade på grund av sin avgudadyrkan överlämnats i händerna på Israels folk, som hade sjunkit ännu djupare i avguderi. Detta broderfolk hade lämnat fritt utlopp åt sin fiendskap genom att i strid döda många tusen av Juda män. De hade också gripit alla kvinnor och barn, för att hålla dem som slavar eller att sälja dem till träldom hos hedningarna. rätt (649)På grund av Juda synder hade HERREN inte ingripit för att förhindra striden, men genom profeten Oded tillrättavisade han den segerrika arméns grymma avsikt: ”Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot HERREN, er Gud?” 2 Krön. 28:10 Oded varnade Israels folk för att HERRENS vrede var upptänd mot dem och för att deras orättfärdiga och förtryckande sätt att förfara skulle framkalla hans domar. Då de beväpnade männen hörde dessa ord, lämnade de kvar de tillfångatagna och bytet inför furstarna och hela församlingen. Ledande män från Efraims stam ”tog sig då an fångarna. Alla som var utan kläder ibland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där.” Vers 15 rätt (649)Nehemja och andra hade friköpt vissa av judarna, som hade sålts till hedningar. Nu ställde han detta förfaringssätt i motsats till deras handlingssätt, som för världslig vinnings skull hade sålt sina bröder som slavar. ”Det ni gör är inte rätt”, sade han. ”Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss?” rätt (650)Nehemja visade dem, att han själv kunde ha krävt stora bidrag till förmån för sig själv, eftersom han försetts med befogenheter av den persiske kungen. I stället för att göra detta, hade han emellertid inte ens tagit ut det som med rätta tillhörde honom, utan hade frikostigt delat med sig för att undsätta de fattiga i deras nöd. Han uppmanade enträget de judiska ledarna, som hade gjort sig skyldiga till utpressning, att upphöra med detta orättfärdiga handlande. I stället borde de återlämna de fattigas jord liksom den vinst de gjort på de pengar, som de utkrävt av dem och ge dem lån utan säkerhet eller ockerränta. rätt (650)Dessa ord uttalades i hela församlingens närvaro. Om ledarna hade valt att rättfärdiga sig själva, hade de haft tillfälle att göra det. De framförde emellertid ingenting till sin ursäkt. ”Vi skall ge tillbaka det” förklarade de, ”och inte utkräva något av dem. Vi skall göra som du har sagt.” Vid dessa ord kallade Nehemja till sig prästerna och lät ledarna ”svära på att de skulle göra som de hade lovat.” ”Och hela församlingen sade: ´Amen!´, och de prisade HERREN. Därefter gjorde folket som de hade lovat.” rätt (650)Denna berättelse innehåller en viktig lärdom. ”Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont.” 1. Tim. 6:10 I vår generation är vinningslystnaden den allt uppslukande lidelsen. Rikedom uppnås ofta genom bedrägeri. Stora massor kämpar mot fattigdom. De är tvungna att arbeta hårt för små löner, utan möjlighet att ens kunna skaffa sig livets nödtorft. De är tärda av bekymmer och lider av förtryck och vet inte vart skall vända sig för att finna lindring. Och allt detta bara för att de rika skall kunna behålla sitt överdåd eller hänge sig åt sin önskan att samla mer åt sig! rätt (651)Kärlek till pengar och lust att visa upp sig, har gjort den här världen till en mördarhåla och en rövarkula. Skrifterna skildrar det penningbegär och det förtryck, som skall råda strax före Kristus andra ankomst. ”Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.” Jak. 5:1, 3-6 rätt (651)Även bland dem som ger sig ut för att vandra i gudsfruktan, finns det somliga, som ständigt på nytt gör på samma sätt som de förnäma i Israel. Eftersom de har makt att göra så, kräver de mer än vad som är rätt, och på så sätt blir de utpressare. Eftersom girighet och förräderi på så sätt kan iakttas i deras liv som bär Kristus namn, och eftersom församlingen dessutom i sina böcker bevarar namnen på dem, som har samlat sina ägodelar på ett orätt sätt, hyser människor förakt för Kristus religion. Slöseri, bedrägeri och utpressning förvanskar mångas tro och förstör i grunden deras andlighet. Församlingen är i hög grad ansvarig för sina medlemmars synder. Om den försummar att ge moraliskt stöd emot dem, ger den sitt stöd åt det onda. rätt (651)Världens sedvänjor är inte är inte någon måttstock för den kristne. Han skall inte ta efter dess hänsynslösa metoder, dess sätt att utnyttja andra, dess utpressningsmetoder. Varje orättfärdig handling mot en medmänniska innebär en överträdelse av den gyllene regeln. Varje felaktig handling som utförs mot Guds barn, tillfogar man Kristus personifierad av hans heliga. Varje försök att dra nytta av en annans bristande kunskap, svaghet eller olycka står inskrivet som bedrägeri i himlens huvudbok. Den som i sanning fruktar Gud skulle hellre arbeta hårt dag och natt och äta sitt bröd i fattigdom, än att ge efter för begäret efter en vinning, som förtrycker änkan och den faderlöse eller tar ifrån utlänningen hans rätt. rätt (652)Den minsta avvikelse från det som är rätt bryter ned barriärerna och förbereder i vårt sinne för att utföra större oförrätter. Just i samma utsträckning som en person skulle vilja dra nytta av en annans ogynnsamma förhållande, kommer hans sinne att bli okänsligt för Guds Andes inflytande. En vinning, som man skaffat sig till ett sådant pris, är egentligen en fruktansvärd förlust. rätt (652)Vi stod alla med skuld inför den gudomliga rättvisan, men vi hade ingenting som vi kunde betala vår skuld med. Då betalade Guds Son, som hade medlidande med oss, priset för vår försoning. Han blev fattig för att vi genom hans fattigdom skulle kunna bli rika. Genom frikostighet och fördomsfrihet mot hans fattiga kan vi visa, hur uppriktig vår tacksamhet är över den nåd som visats oss. ”Låt oss därför göra gott mot alla människor”, inskärper aposteln Paulus, ”medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.” Gal. 6:10 Hans ord överensstämmer med följande ord av Frälsaren: ”De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem.” ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna.” Mark. 14:7 Matteus 7:12 rätt |