Reformation.

(669)Detta kapitel är baserat på Nehemja 13. rätt

(669)Högtidligt hade Juda folk lovat att lyda Guds lag. Det hade de gjort offentligt. När Esras och Nehemjas inflytande för en tid drogs tillbaka, fanns det emellertid många som vände sig bort från HERREN. Nehemja hade återvänt till Persien. Under den tid han var frånvarande från Jerusalem, smög sig skadliga inflytanden in som hotade att fördärva folket. Avgudadyrkare fick inte bara ett fotfäste i staden, utan förorenade genom sin närvaro själva tempelområdet. Genom blandäktenskap, hade en vänskap uppstått mellan översteprästen Eljasib och ammoniten Tobia, Israels bittre fiende. Som en följd av denna oheliga allians, hade Eljasib tillåtit Tobia att inneha en våning i anslutning till templet, som förut hade använts som ett förrådsrum för folkets tionden och offergåvor. rätt

(669)På grund av ammoniternas och moabiternas grymhet och trolöshet mot Israel, hade Gud genom Mose förklarat, att de för alltid skulle utestängas från hans folks församling. Se 5. Mosebok 23:3-6 I trots mot dessa ord hade översteprästen kastat ut de offergåvor som lagrats i kammaren i Guds hus, för att bereda plats åt denne representant för en fördömd ätt. Ett större förakt för Gud kunde inte ha visats än att ge en sådan ynnest till denne fiende till Gud och Guds sanning. rätt

(670)Då Nehemja kom tillbaka från Persien fick han höra om hur fräckt man hade kränkt det som är heligt. Han vidtog genast åtgärder, för att driva ut inkräktaren. ”Jag tog mycket illa vid mig”, förklarar han, ”och lät kasta allt Tobias bohag ut ur rummet. Därefter befallde jag att man skulle rena rummen, och där ställde jag åter in kärlen i Guds hus, liksom matoffret och rökelsen.” rätt

(670)Det var inte bara det att templet hade vanhelgats, utan offergåvorna hade också blivit felaktigt använda. Detta hade bidragit till att motverka folkets frikostighet. De hade förlorat sin iver och sin glöd och var ovilliga att betala tionde. Skattkamrarna i HERRENS hus blev otillräckligt fyllda. Många av sångarna, och andra som var sysselsatta i tempeltjänsten, hade lämnat Guds verk för att arbeta någon annanstans, eftersom de inte fick tillräckligt underhåll. rätt

(670)Nehemja började arbeta på att rätta till dessa missförhållanden. Han samlade dem som hade lämnat tjänsten i HERRENS hus. Han ”hämtade dem tillbaka och lät dem inställa sig på sina platser.” Detta ingav folket förtroende, och ”hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja.” Män som ”betraktades som pålitliga” ”skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.” De utsågs till att förvalta förrådshusen. rätt

(671)En annan följd av umgänget med avgudadyrkare var en likgiltighet för sabbaten. Den var det tecken, som skilde israeliterna från alla andra folk som tillbedjare av den sanne Guden. Nehemja fann att hedniska köpmän och handlare från den omgivande trakten hade kommit till Jerusalem och lockat många av israeliterna till att handla på sabbaten. Det fanns somliga som inte kunde övertalas att överge sina grundsatser. Däremot fanns det andra, som överträdde dem och förenade sig med hedningarna i sina ansträngningar att övervinna de mer samvetsömmas skrupler. Många vågade öppet vanhelga sabbaten. ”Vid samma tid”, skriver Nehemja, ”såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och förde hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen ... Tyrierna, som vistades där, förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem.” rätt

(671)Detta tillstånd kunde ha undvikits om ledarna hade utövat sin myndighet. En önskan att främja sina egna intressen hade emellertid lett dem till att gynna de ogudaktiga. Nehemja tillrättavisade dem oförskräckt för att ha försummat sin plikt. ”Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen?” frågade han barskt. ”Var det inte därför att era fäder gjorde sådant, som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!” Sedan gav han befallning om att ”så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten”, skulle de stängas, och inte öppnas igen förrän sabbaten var förbi. Eftersom han hade mer förtroende för sina egna tjänare än för dem som ämbetsmännen i Jerusalem skulle kunna välja, ställde han dem vid portarna för att se till att hans befallningar efterlevdes. rätt

(672)Ovilliga att ge upp sin avsikt, ”stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger.” De hoppades finna ett tillfälle att bedriva handel, antingen med stadsbor eller landsortsbor. Nehemja varnade dem att de skulle bli straffade om de fortsatte att göra så. ”Varför övernattar ni framför muren?” frågade han. ”Om ni gör så en gång till, skall jag låta min hand drabba er.” ”Från den stunden kom de inte mer på sabbaten.” Han befallde också leviterna att vakta portarna, eftersom han visste, att de skulle bemötas med större respekt än folket i allmänhet. Det var ju rimligt att förvänta sig, att de skulle vara ivrigare i att kräva lydnad för Guds lag, på grund av deras nära anknytning till gudstjänsten. rätt

(673)Nu riktade Nehemja sin uppmärksamhet mot den fara som på nytt hotade Israel genom blandäktenskap och umgänge med avgudadyrkare. ”På den tiden”, skriver han, ”såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. Hälften av deras barn talade asdodiska eller något av de andra folkens språk, och de kunde inte tala judiska.” rätt

(673)Dessa olagliga förbindelser förorsakade stor förvirring i Israel. En del av dem som ingick dessa förbindelser var nämligen män i höga ställningar. De var ledare som folket hade rätt att se upp till för att få råd och finna ett tillförlitligt exempel. Eftersom Nehemja förutsåg folkets undergång, om detta missförhållande tilläts fortsätta, resonerade han allvarligt med dem som handlade fel. Han hänvisade till Salomo och påminde dem om, att det bland alla folk inte hade uppstått någon kung som liknade denne man, som Gud gett så stor visdom åt. Ändå hade avgudadyrkande kvinnor vänt hans hjärta från Gud och hans exempel hade fördärvat Israel. ”Nu hör vi om er”, sade Nehemja hårt, ”att ni gjort så mycket ont.” ”Ni skall inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva.” rätt

(673)Han framställde för dem Guds bud och hotelser, och de fruktansvärda domar som hemsökte Israel i det förflutna på grund av just denna synd. Därigenom väcktes deras samveten och ett reformationsarbete påbörjades. Guds hotande vrede avvändes och de fick uppleva, att han godkände och välsignade dem. rätt

(674)Det fanns några i helig tjänst som vädjade för sina hedniska hustrur och förklarade att de inte kunde förmå sig att skiljas från dem. Det gjordes emellertid ingen skillnad. Ingen hänsyn togs till rang och ställning. Oavsett vem bland prästerna och ledarna, som vägrade avbryta sin förbindelse med avgudadyrkare, blev han omedelbart skild från sin tjänst åt HERREN. En son till översteprästen, som gift sig med en dotter till den ökände Sanballat, förflyttades inte bara från sin tjänst. Han blev omedelbart bannlyst från Israel. ”Tänk på dem, min Gud”, bad Nehemja, ”ty de har fläckat ner prästämbetet, prästämbetets och leviternas förbund!” rätt

(674)Hur mycket själavånda denna nödvändiga stränghet kostade Guds trogne arbetare kommer endast domen att avslöja. Det pågick en ständig kamp mot motspänstiga element. Det var bara genom fasta, ödmjukhet och bön som framsteg kunde göras. rätt

(674)Många, som hade gift sig med avgudadyrkare, valde att gå i landsflykt med dem. Dessa förenade sig med samarierna tillsammans med dem som hade drivits ut ur församlingen. Dit fann också några, som hade innehaft höga ställningar i Guds verk, sin väg. Efter en tid gjorde de helt och hållet gemensam sak med dem. Eftersom samarierna önskade stärka detta förbund lovade de att mer fullständigt anta judisk tro och judiska seder. De avfälliga beslöt sig för att överträffa sina tidigare bröder, och upprättade ett tempel på berget Gerissim som motpol till templet i Jerusalem. Deras religion fortsatte att vara en blandning av judendom och hedendom. Deras anspråk på att vara Guds folk var från generation till generation en källa till splittring, tävlan och fiendskap mellan de två länderna. rätt

(675)I det reformarbete som skall föras framåt i dag, finns det behov av män, som i likhet med Esra och Nehemja, inte vill överskyla eller ursäkta synd, och som inte heller drar sig för att försvara Guds ära. De som bär bördan av detta arbete skall inte tiga när någon handlar orätt. De skall inte heller överskyla det onda med en kappa av falskt överseende. De skall komma ihåg att Gud inte tar hänsyn till person, och att stränghet mot några få kan visa sig vara barmhärtighet mot många. De skall också komma ihåg, att hos den som tillrättavisar det onda borde Kristus ande alltid uppenbaras. rätt

(675)Esra och Nehemja ödmjukade sig inför Gud. De bekände sina och sitt folks synder och bönföll om förlåtelse, som om de själva var de som förbrutit sig. De arbetade, bad och led tåligt. Det som gjorde deras arbete svårast var inte hedningarnas öppna fiendskap, utan det dolda motståndet från dem som gav sig ut för att vara deras vänner, men som genom att använda sitt inflytande i det ondas tjänst, tiofalt ökade Guds tjänares börda. Dessa förrädare försåg HERRENS fiender med material som de kunde använda i sin krigföring mot hans folk. Deras onda begär och upproriska viljor befann sig alltid i strid med Guds klara krav. rätt

(675)Den framgång som följde på Nehemjas ansträngningar visar vad bön och tro samt vis, energisk insats kan åstadkomma. Nehemja var inte präst. Han var inte heller någon profet. Han gjorde inte anspråk på någon hög titel. Han var en reformator som blev kallad i en betydelsefull tid. Det var hans mål att föra människor in i ett rätt förhållande till Gud. Inspirerad av en god föresats, inriktade han alla sina krafter på att förverkliga denna uppgift. Hög, obeveklig redbarhet utmärkte hans ansträngningar. När han kom i kontakt med ondska och motstånd mot det rätta, intog han en så beslutsam ståndpunkt, att folket reste sig för att arbeta med frisk hänförelse och friskt mod. De kunde inte undgå att lägga märke till hans trohet, hans fosterlandskärlek och hans djupa kärlek till Gud. När de såg detta var de villiga att följa honom dit han ledde dem. rätt

(676)Nitälskan är en viktig del i sann religion, när det gäller att fullgöra en plikt som Gud fastställt. Människor borde gripa tag i omständigheter och låta dem bli Guds redskap, genom vilka de kan göra hans vilja. Snabbt och beslutsamt handlande i rätt tid kommer att vinna härliga segrar. Dröjsmål och försummelse resulterar däremot i misslyckande och Guds vanära. Om ledarna för sanningens sak inte visar någon iver utan är likgiltiga och saknar målmedvetenhet, kommer församlingen att bli vårdslös, oföretagsam och nöjeslysten. Är de däremot fyllda av en helig föresats att tjäna Gud och endast honom, kommer folket att vara enigt, hoppfullt och ivrigt. rätt

(676)Guds Ord är fullt av skarpa och slående motsatser. Synd och helighet är placerade sida vid sida, så att vi när vi ser det kan undvika det ena och godta det andra. Samma sidor som beskriver Sanballats och Tobias hat, lögnaktighet och förräderi, beskriver också Esras och Nehemjas själsliga förfining, gudsfruktan och självuppoffring. Det står oss fritt att välja vem vi vill likna. De fruktansvärda resultaten av att Guds bud har överträtts står i kontrast till de välsignelser som är följden av lydnad. Vi måste själva besluta oss för om vi vill lida på grund av det ena eller glädja oss åt det andra. rätt

(677)Arbetet med att bygga upp Jerusalem på nytt och genomföra en reform utfördes av de landsförvisade som hade vänt hem. Serubbabel, Esra och Nehemja var deras ledare och deras arbete ger en bild av den andliga återuppbyggnad, som skall utföras i de sista dagarna av denna jords historia. Kvarlevan av Israel var ett kraftlöst folk, utsatt för förödelse från sina fiender. Genom dem föresatte sig emellertid Gud, att på jorden bevara en kunskap om sig själv och sin lag. Det var de, som var den sanna tillbedjans väktare, profetiornas vårdare. De erfarenheter de gjorde, när de återuppbyggde templet och Jerusalems mur, var skiftande och det motstånd som de måste möta var starkt. De bördor som ledarna i detta arbete bar var tunga. Dessa män gick dock framåt i orubblig tillit, - i andens ödmjukhet och i fast tillit till Gud, eftersom de trodde att han skulle låta sin sanning segra. Nehemja ”höll sig till HERREN” liksom kung Hiskia, ”och vek inte av från honom, utan höll de bud som HERREN hade givit Mose ... HERREN var med honom.” 2 Kung. 18:6, 7 rätt

(677)Den andliga återuppbyggnad, som det verk som utfördes under Nehemjas dagar var en symbol för, skissar Jesajas ord konturerna av med orden: ”De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser. De skall åter bygga upp de ödelagda städerna.” ”Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas ´han som murar igen sprickor´, ´han som återställer stigar, så att man kan bo i landet.´” Jes. 61:4. 58:12 rätt

(677)Profeten beskriver här ett folk, som i en tid då sanning och rättfärdighet allmänt övergavs, försöker återställa de grundsatser, som utgör grunden för Guds rike. De reparerar den bräcka som har åstadkommits i Guds lag. Lagen är den mur som han placerat runt sina utvalda till deras beskydd. Lydnad för dess föreskrifter om rättfärdighet, sanning och renhet skall vara deras eviga säkerhet. rätt

(678)Genom ord med tydlig innebörd pekar profeten ut den särskilda uppgiften för denna kvarleva som bygger muren. ”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till HERRENS ära, om du förhärligar den genom att inte gå dina egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har HERRENS mun talat.” Jes. 58:13, 14 rätt

(678)I den sista tiden skall varje gudomlig förordning återinsättas. Den rämna som åstadkoms i lagen vid den tid då sabbaten ändrades av människor skall repareras. Guds kvarleva kommer att stå inför världen som reformatorer och måste visa att Guds lag är grunden för all bestående omdaning och att det fjärde budets sabbat skall stå som ett minnesmärke över skapelsen, en ständig påminnelse om Guds makt. I klara, tydliga linjer måste de visa nödvändigheten av lydnad mot alla föreskrifter i tio Guds bud. Tvingade av Kristus kärlek måste de samarbeta med honom genom att bygga upp de öde platserna. De skall mura igen sprickor och återställa stigar, så att man kan bo i landet. Se vers 12 rätt

nästa kapitel