”Israels hus.”

(703)Då Guds församling i dag förkunnar det eviga evangeliets sanningar för alla folk, stammar, språk och folkslag, uppfylls den gamla profetian: ”I kommande dagar skall Jakob slå rot, Israel grönska och blomstra. De skall fylla hela världen med frukt.” Jes. 27:6 Jesu efterföljare erövrar i samarbete med himmelska intelligenser snabbt jordens försummade platser. Som ett resultat av deras arbete, utvecklas en riklig frukt av dyrbara själar. I dag utbreder en helgad församling Bibelns sanningar till människors barn som aldrig förr. Den förmedlar de välsignelser, som sedan århundraden har förutsagts i löftet till Abraham och till hela Israel, till Guds församling på jorden under varje tidsålder: ”Jag skall välsigna dig, ... och du skall bli en välsignelse.” 1 Mos. 12:2 rätt

(703)Det var Guds avsikt, att löftet om välsignelse skulle ha nått sin uppfyllelse i rikt mått under de århundraden, som följde på israeliternas återkomst från de länder där de varit i fångenskap. Det var Guds plan att hela jorden skulle förberedas för Kristus första ankomst, precis som vägen för hans andra ankomst förbereds i dag. Vid slutet av den förödmjukande landsförvisningens år gav Gud i sin barmhärtighet sitt folk Israel följande försäkran genom Sakarja: ”Jag skall vända åter till Sion för att bo mitt i Jerusalem, och Jerusalem skall kallas ´sanningens stad´ och HERREN Sebaots berg ´det heliga berget´. Om sitt folk sade han: ”… jag skall vara deras Gud i sanning och rättfärdighet.” Sak. 8:3, 7, 8 rätt

(704)Dessa löften gällde under förutsättning att folket visade lydnad. De synder, som hade utmärkt israeliterna före fångenskapen, fick inte upprepas. ”Döm rätta domar”, förmanade Herren dem som var sysselsatta med återuppbyggnad, ”och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.” ”Tala sanning mot varandra, döm i era portar med rätta domar som ger frid.” Sak. 7:9, 10; 8:16 rätt

(704)Rikliga belöningar, såväl jordiska som andliga, utlovades till dem som skulle omsätta rättfärdighetens principer i praktiken. ”Ty nu skall friden ge utsäde, vinstocken ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag skall låta kvarlevan av detta folk få ärva allt detta. Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så skall ni nu, då jag frälst er, bli en välsignelse.” Sak. 8:12, 13 rätt

(705)Genom den babyloniska fångenskapen botades israeliterna effektivt från tillbedjan av avgudabilder. Efter sin hemkomst, ägnade de mycket uppmärksamhet åt religiös undervisning. Studier ägnades åt det som hade skrivits i lagen och profeterna om tillbedjan av den sanne Guden. Återuppbyggnaden av templet gjorde det möjligt för dem, att helt tillämpa helgedomens ceremoniella tjänst. Under ledning av Serubbabel, Esra och Nehemja förband de sig upprepade gånger att hålla alla Jehovas bud och föreskrifter. De tider av välgång som nu följde gav rikligt med bevis för Guds vilja att erkänna dem och förlåta dem. Ändå vände de sig om och om igen med ödesdiger kortsynthet bort från sitt härliga mål. På ett själviskt sätt tog de för sig själva i anspråk det, som skulle ha fört med sig helande och andligt liv till oräkneliga människor. rätt

(705)Denna försummelse att leva upp till Guds plan var mycket tydlig i Malakis dagar. HERRENS budbärare gick strängt tillrätta med de synder, som berövade Israel jordisk framgång och andlig kraft. I sin tillrättavisning mot överträdarna skonade profeten varken präster eller folk. ”HERRENS ord till Israel genom Malaki” var att lärdomarna från det förflutna inte skulle glömmas bort och att det förbund som Jehova hade slutit med Israels hus troget skulle hållas. Endast genom djupt känd ånger kunde HERRENS välsignelser bli verkliga. ”Men bönfall nu inför Gud”, uppmanade profeten, ” att han må vara nådig mot oss.” Mal. 1:1, 9. rätt

(705)Guds eviga plan för mänsklighetens frälsning fick emellertid inte hindras genom någon försummelse från Israels sida. De, som profeten talade till, fäste kanske inte något avseende vid det budskap som gavs till dem, men Jehovas planer har säker framgång tills de är fullständigt uppfyllda. ”Från solens uppgång till dess nedgång”, förkunnade HERREN genom sin budbärare, ”skall mitt namn bli stort bland hednafolken, på alla orter skall man bära fram rökoffer och rena offergåvor åt mitt namn. Ja, stort skall mitt namn bli bland hednafolken.” Malaki 1:11. rätt

(705)Förbundet av ”liv och frid” hade Gud ingått med Levi söner. Det var ett förbund som, om det hölls, skulle ha fört med sig omätlig välsignelse. Detta erbjöd sig nu Gud att förnya med dem, som en gång hade varit andliga ledare, men som genom överträdelse hade blivit ”föraktade och förnedrade inför allt folket.” Mal. 2:5, 9 rätt

(706)Ogärningsmännen varnades högtidligt för den kommande domens dag och för Jehovas plan att straffa varje överträdare med snabb förintelse. Ändå lämnades ingen utan hopp. Malakis domsprofetior åtföljdes av inbjudningar till dem som inte ångrat sig, att låta försona sig med Gud. ”Vänd om till mig”, uppmanade Gud, ”så skall jag vända om till er.” Mal. 3:7 rätt

(706)Det verkar som om varje hjärta måste svara på en sådan inbjudan. Himlens Gud vädjar till sina vilsegångna barn att återvända till honom, för att de på nytt må samarbeta med honom genom att föra hans verk på jorden framåt. Gud sträcker ut sin hand till Israels barn för att hjälpa dem in på självförnekelsens och självuppoffringens smala väg, för att som Guds barn dela arvet med honom. Kommer de att låta sig övertalas? Kommer de att inse sitt enda hopp? rätt

(707)Hur tragisk är inte berättelsen om hur israeliterna under Malakis dagar tvekade att överlåta sina stolta hjärtan till beredvillig och kärleksfull lydnad och uppriktigt samarbete! Självrättfärdigandet märks tydligt i deras svar: ”Varför skall vi vända om?” rätt

(707)HERREN uppenbarar för sitt folk en av deras särskilda synder: ”Får en människa stjäla från Gud?” frågar han. ”Ändå stjäl ni från mig.” Fortfarande inte överbevisade om synd, frågar de olydiga: ”Vad har vi stulit från dig?” rätt

(707)HERRENS svar är klart och otvetydigt: ”Tionde och offergåvor. Förbannelse har drabbat er, ty ni och hela folket stjäl från mig. För in allt tionde i förrådshuset, så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i detta, säger HERREN Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått. Och för er skull skall jag näpsa gräshopporna så att de inte fördärvar frukten på marken. Inte heller skall vinstocken på fältet bli utan frukt, säger HERREN Sebaot. Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ni skall vara ett ljuvligt land, säger HERREN Sebaot.” Verserna 7-12 rätt

(707)Gud välsignar det arbete som utförs av människors händer, för att de skall kunna ge hans andel tillbaka till honom. Han ger dem solskenet och regnet. Han får växtligheten att frodas. Han ger hälsa och förmåga att skaffa sig tillgångar. Varje välsignelse kommer från hans givmilda händer och han önskar att män och kvinnor visar sin tacksamhet genom att ge honom en del tillbaka i form av tionden och offergåvor, i tackoffer, i frivilliga gåvor, i syndoffer. De skall helga sina tillgångar åt hans tjänst, så att hans vingård inte förblir en ofruktbar ödemark. De skall studera vad HERREN skulle göra, om han var i deras situation. De måste föra alla svåra saker fram till honom i bön. De måste visa ett osjälviskt intresse för uppbyggandet av hans verk i alla delar av världen. rätt

(708)Genom sådana budskap som bars fram av Malaki, den siste av Gamla testamentets profeter, likaväl som genom förtryck från hedniska fiender, lärde sig israeliterna till sist den läxan att sann framgång beror på lydnad mot Guds lag. För många av folket var emellertid lydnad inte något som härrörde från tro och kärlek. Deras motiv var själviska. Yttre tjänst var något man gav för att uppnå nationell storhet. Det utvalda folket blev inte världens ljus, utan avstängde sig själva från världen som en säkerhet mot att bli vilseledda till avgudadyrkan. De föreskrifter som Gud hade gett, som förbjöd blandäktenskap mellan hans folk och hedningarna, och som hindrade Israel att införliva de omgivande folkens avgudadyrkande sedvänjor, var så förvrängda att man byggde upp en skiljemur mellan israeliterna och andra folk. På så sätt uteslöt man från andra just de välsignelser, som Gud hade gett Israel i uppdrag att ge åt världen. rätt

(708)Samtidigt skiljde judarna genom sina synder sig själva från Gud. De var oförmögna att urskilja den djupa andliga betydelsen i sin symboliska gudstjänst. I sin självrättfärdighet litade de på sina egna gärningar, på själva offren och ceremonierna, i stället för att lita på förtjänsterna från honom som allt detta pekade fram emot. Eftersom de på så sätt eftersträvade ”att upprätta sin egen rättfärdighet” (Rom. 10:3), byggde de upp sig själva genom en självtillräcklig formalism. Eftersom de saknade Guds Ande och nåd, försökte de ersätta denna brist genom att noggrant iaktta religiösa ceremonier och riter. Eftersom de inte var nöjda med de föreskrifter som Gud själv hade fastställt, belastade de Guds bud med oräkneliga tryckande pålagor som de själva tänkt ut. Ju större deras avstånd till Gud var, desto strängare blev de i sitt iakttagande av dessa former. rätt

(709)Med alla dessa detaljerade och betungande pålagor var det en praktisk omöjlighet för folket att hålla lagen. Rättfärdighetens stora grundsatser som framlagts i tio Guds bud, och de härliga sanningar som förebildades i den symboliska gudstjänsten, skymdes i lika hög grad, dolda under en mängd mänskliga traditioner och stadgar. De som verkligen önskade tjäna Gud, och som försökte hålla hela lagen så som den påbjöds av präster och ledare, dignade under en tung börda. rätt

(709)Medan Israels folk som nation längtade efter Messias ankomst, var människorna i sina hjärtan och sina liv så långt borta från Gud att de inte kunde ha någon sann uppfattning om den utlovade Återlösarens karaktär eller uppgift. I stället för att längta efter befrielse från synd, och efter helighetens härlighet och frid, var de i sina hjärtan inriktade på befrielse från sina nationella fiender, och återupprättelse till världslig makt. De såg fram emot att Messias skulle komma som en erövrare, för att bryta sönder alla ok och upphöja Israel till ett herravälde över alla andra riken. Så hade Satan lyckats förbereda folkets hjärtan till att förkasta Frälsaren när han skulle komma. Deras egen inte stolthet, och deras falska uppfattning om hans karaktär och uppgift, skulle hindra dem från att uppriktigt pröva bevisen för hans identitet som Messias. rätt

(710) I mer än tusen år hade det judiska folket väntat på den utlovade Frälsaren. Deras ljusaste förhoppningar hade vilat på denna grund. I tusen år hade hans namn förvarats i sång och profetia, i tempelgudstjänst och i bön i hemmen, men när han kom, kände de ändå inte igen honom som den Messias som de väntat så länge på. ”Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom.” Joh. 1:11. Eftersom de var världsliga i sina hjärtan, såg de på himlens Älskade ”som ett rotskott ur torr jord.” I deras ögon hade han ”inget ståtligt yttre.” De såg i honom ingen skönhet, så att de skulle vilja ta emot honom. Jes. 53:2 (Bibel 2000) rätt

(710)Jesus av Nasarets hela liv bland det judiska folket var en tillrättavisning för deras själviskhet. Den visade sig i deras ovilja att erkänna de rättvisa anspråken från ägaren till vingården, som de satts att vara vingårdsmän över. De hatade hans exempel på trohet och fromhet. När den slutliga prövningen kom, den prövning som innebar lydnad, som ledde till evigt liv eller olydnad, som ledde till evig död, förkastade de Israels Helige och blev ansvariga för hans korsfästelse på Golgatas kors. rätt

(710)I liknelsen om vingården, fäste Kristus de judiska lärarnas uppmärksamhet på de rika välsignelser som tilldelats Israel. Han närmade sig slutet av sin jordiska tjänst och han visade att Gud på grund av dessa välsignelser gjorde anspråk på deras lydnad. Tydligt framställde han för dem härligheten i Guds avsikt, som de genom lydnad borde ha förverkligat. Genom att dra bort slöjan från framtiden, visade han dem hur hela folket, genom att misslyckas med att fullfölja hans avsikt, förverkade hans välsignelse och drog undergång över sig själv. rätt

(711) ”En husbonde”, sade Kristus, ”planterade en vingård, satte stängsel omkring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort.” Matt. 21:33 rätt

(711)På så sätt hänvisade Frälsaren till ”HERREN Sebaots vingård”, som profeten Jesaja århundraden tidigare hade förklarat vara ”Israels hus.” Jes. 5:7 rätt

(711) ”När skördetiden närmade sig, ” fortsatte Kristus, skickade vingårdens ägare ”sina tjänare till vingårdsarbetarna för att få sin del av avkastningen. Men vingårdsarbetarna grep hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. Han skickade då ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde på samma sätt med dem. Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här kommer arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.” rätt

(711)Efter att Kristus hade skildrat höjden av deras ondska för prästerna, frågade han dem: ”När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” Prästerna hade följt berättelsen med djupt intresse. Utan att sätta innehållet i samband med sig själva, förenade de sig med folket, då det svarade: ”Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid.” rätt

(712)Utan att vara medvetna om det hade de uttalat sin egen dom. Jesus såg på dem, och av hans granskande blick förstod de, att han läste deras hjärtans tankar. Hans gudomlighet blixtrade inför dem med en omisskännlig makt. De såg i vingårdsmännen en bild av sig själva, och utropade ofrivilligt: ”Förlåt oss, Gud!” rätt

(712)Högtidlig och bedrövad frågade Kristus: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: ´Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon´? Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.” Matt. 21:34-44 rätt

(712)Kristus skulle ha avvänt domen över det judiska folket om folket hade tagit emot honom. Avund och missunnsamhet gjorde dem emellertid oförsonliga. De beslöt, att de inte skulle ta emot Jesus från Nasaret som Messias. De förkastade Världens ljus, och i fortsättningen var deras liv omgivna av mörker så tätt som midnattsmörkret. Den dom som uttalats kom över det judiska folket. Deras egna häftiga och okontrollerade lidelser förde med sig deras undergång. I sitt blinda raseri förstörde de varandra. Deras upproriska, hårdnackade stolthet förde de romerska erövrarnas vrede över dem. Jerusalem förstördes, templet lades i ruiner, och dess plats blev upplöjt som en åker. Juda barn gick under, på de mest fruktansvärda sätt. Miljoner såldes som slavar i hedniska länder. rätt

(713)Det som Gud avsåg att göra för världen genom Israel, det utvalda folket, skall han till sist fullborda genom sin församling på jorden i dag. Han har arrenderat ut vingården, ”till andra vingårdsarbetare”, just till det folk som håller hans förbund och troget ”ger honom avkastningen i rätt tid.” HERREN har aldrig saknat representanter på denna jord, som har gjort hans anspråk till sina egna. Dessa vittnen för Gud räknas till det andliga Israel. Alla förbundslöften, som Jehova gav sitt gamla folk kommer att uppfyllas på dem. rätt

(714)I dag är Guds församling fri att föra ut den gudomliga planen för frälsning av ett förlorat människosläkte ända tills den uppfyllts. Under många århundraden led Guds folk av inskränkningar i sina fri- och rättigheter. Förkunnelsen av evangeliet i dess renhet förhindrades och de hårdaste straffen lades på dem, som vågade trotsa de mänskliga förordningarna. Som en följd av detta blev HERRENS härliga, andliga vingård nästan fullständigt obebodd. Folket berövades ljuset från Guds Ord. Irrlärans och vidskepelsens mörker hotade att utplåna kunskapen om sann religion. Guds barn på jorden befann sig under denna långa period av obarmhärtig förföljelse i fångenskap i lika hög grad som Israels barn hölls fångna under den period de var tillfångatagna som landsflyktiga i Babylon. rätt

(714)Gud vare tack! Hans församling befinner sig inte längre i slaveri. Det andliga Israel har fått tillbaka de förmåner som gavs till Guds folk under den tid då de befriades från Babylon. I varje del av världen svarar män och kvinnor på det budskap himlen sänt. Författaren till Johannes Uppenbarelse profeterade om att detta budskap skulle förkunnas före Kristus andra ankomst: ”Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit.” Upp. 14:7 rätt

(715)Ondskans härskaror har inte längre makt att hålla kyrkan i fångenskap, ty ”fallet, fallet är det stora Babylon, som har gett alla folk att dricka av sin otukts vredesvin.” Det andliga Israel har fått motta budskapet: ”Gå ut ur henne, mitt folk, så att ni inte tar del av hennes synder och drabbas av hennes plågor.” Vers 8; 18:4 De landsförvisade fångarna beaktade budskapet: ”Fly ut ur Babel!” (Jer. 51:6) och fördes tillbaka till det utlovade landet. I dag uppmärksammar de som fruktar Gud budskapet att lämna det andliga Babylon. Snart skall de stå som segertecken för den gudomliga nåden på den nya jorden, det himmelska Kanaan. rätt

(715)På Malakis tid ställde de obotfärdiga följande hånfulla fråga: ”Var är Gud som dömer?” Den möttes av det allvarliga svaret: ”Den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel ... Men vem kan uthärda den dag då han kommer, och vem kan bestå när han uppenbarar sig? Ty han är som en guldsmeds eld och som en tvättares såpa. Likt en guldsmed skall han sätta sig ner och rena silvret. Han skall rena Levi söner, luttra dem som guld och silver, så att de kan bära fram åt HERREN en offergåva i rättfärdighet. Då skall offergåvorna från Juda och Jerusalem behaga HERREN som i forna dagar och gångna år.” Mal. 2:17; 3:1-4 rätt

(715)När den utlovade Messias skulle framträda, löd budskapet från vägröjaren för Kristus: Ångra er, publikaner och syndare. Gör bättring, fariséer och saducéer, ”ty himmelriket är nära.” Matt. 3:2 rätt

(716)Budbärare, som Gud kallat, är i dag verksamma i Elias och Johannes Döparens ande och kraft. I en värld, som är på väg att dömas, fäster de i dag uppmärksamheten på de allvarliga händelser, som snart skall äga rum i samband med nådatidens slut och uppenbarelsen av Jesus Kristus som kungars Kung och herrars Herre. Snart skall varje människa dömas för de gärningar som hon utfört under sitt jordeliv. Stunden för Guds dom har kommit. På hans församling på jorden vilar det högtidliga ansvaret att varna dem, som står på själva randen till evig undergång. För varje mänsklig varelse i hela världen, som vill ägna uppmärksamhet åt det, måste de principer klargöras, som står på spel i den stora striden, principer som hela mänsklighetens öde beror på. rätt

(716)I dessa sista timmar av människobarnens nådatid, när varje själs öde snart skall avgöras för evigt, förväntar sig himlens HERRE att hans församling skall vakna upp och handla som aldrig förr. De, som har gjorts fria i Kristus genom en kunskap om dyrbar sanning, betraktas av HERREN Jesus som hans utvalda. De är mer gynnade än alla andra på jorden. Han räknar med att de, som han har kallat ut ur mörkret till sitt underbara ljus, skall förkunna hans lov. De välsignelser som skänkts dem så frikostigt skall föras vidare till andra. De goda nyheterna om frälsning skall gå ut till alla folk, stammar, språk och folkslag. rätt

(716)I de forna profeternas syner visades, att härlighetens HERRE skall låta ett särskilt ljus gå upp över sin församling i de dagar med mörker och otro, som skall föregå hans andra ankomst. Som Rättfärdighetens sol skulle han gå upp för sin församling, ”med läkedom under sina vingar.” Mal. 4:2 Varje sann lärjunge skulle sprida ett inflytande, som förde med sig liv och uppmuntran och var till hjälp och verklig läkedom. rätt

(717)Kristus skall komma tillbaka under den mörkaste perioden av denna jordens historia. Noas och Lots dagar skildrar tillståndet i världen strax före Människosonens ankomst. Skrifterna, som pekar fram mot denna tid, förkunnar att Satan skall arbeta med all kraft och ”med lögnens alla tecken och under.” 2 Tess. 2:9 Hans verk avslöjas tydligt av det snabbt tilltagande mörkret, de talrika förvillelserna, villfarelserna och bedrägerierna i dessa sista dagar. Det är inte bara världen som hålls fången av Satan, utan de kyrkor som bekänner sig till tron på vår Herre Jesus Kristus är också genomsyrade av hans bedrägerier. Det stora avfallet skall utveckla sig till ett midnattsdjupt mörker. För Guds folk kommer det att bli en natt med prövningar, med gråt, med förföljelse för trons skull. Ut ur denna mörkrets natt skall emellertid Guds ljus lysa fram. rätt

(718)Han gör så att ”ljus skall lysa fram ur mörkret.” 2 Kor. 4:6 När ”jorden var öde och tom, och mörker var över djupet” svävade Guds Ande över vattnet. ”Gud sade: ´Varde ljus´! Och det blev ljus.” 1 Mos. 1: 2, 3 I det andliga mörkrets natt, går alltså Guds ord ut: ”Varde ljus!” Till sitt folk säger han: ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig.” Jes. 60:1 rätt

(718) ”Se”, säger Skriften: ”mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall HERREN gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig.” Vers 2 Kristus, utstrålningen av Faderns härlighet, kom till världen som dess ljus. Han kom för att visa människor vem Gud var och om honom står det skrivet att han smordes ”med den helige Andes kraft”, och ”gick omkring och gjorde gott.” Apg. 10:38 I Nasarets synagoga sade han: ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet till de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet.” Luk. 4:18, 19 Detta var det verk som han gav sina lärjungar i uppdrag att utföra. ”Ni är världens ljus”, sade han. ”Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.” Matt. 5: 14, 16 rätt

(718)Det är detta verk som profeten Jesaja beskriver när han säger: ”Ja, dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår.” Jes. 58:7, 8 rätt

(719)På så sätt skall Guds härlighet under det andliga mörkrets natt lysa fram genom hans församling genom att upprätta de nedböjda och trösta de sörjande. rätt

(719)Runt omkring oss hörs de klagande ljuden från en värld som lider. Överallt finns de nödlidande och olyckliga. Det är vår uppgift att lindra och mildra livets nöd och elände. Själens behov kan bara kärlek från Kristus tillfredsställa. Om Kristus förblir i oss, kommer våra hjärtan att vara fulla av medkänsla. De stängda källorna av uppriktig, kristuslik kärlek kommer att öppnas. rätt

(719)Det finns många som har förlorat sitt hopp. Ge tillbaka solskenet till dem. Många har blivit modlösa. Tala uppmuntrande till dem. Be för dem. Det finns sådana som behöver Livets bröd. Läs för dem ur Guds ord. Många lider av själslig sjukdom, som ingen jordisk lindring kan nå och som inte heller någon läkare kan bota. Be för dessa människor. För dem till Jesus. Tala om för dem att det finns balsam i Gilead och en läkare där. rätt

(719)Ljus är en välsignelse, en universell välsignelse, som utgjuter sina skatter över en otacksam, ohelig och demoraliserad värld. Så är det med ljuset från Rättfärdighetens sol. Hela jorden, insvept som den är av syndens, bedrövelsens och lidandets mörker, skall bli upplyst av kunskapen om Guds kärlek. Det ljus som skiner från himlens tron skall inte stängas ute från någon religiös grupp, någon samhällsklass eller något folkslag. rätt

(720)Hoppets och tacksamhetens budskap skall föras ut till världens ändar. Vem som vill kan sträcka ut sin hand och göra anspråk på Guds kraft och sluta fred med honom, och han skall finna frid. Hedningarna skall inte längre svepas in i midnattsmörker. Mörkret skall försvinna för de ljusa strålarna från Rättfärdighetens sol. rätt

(720)Kristus har vidtagit alla åtgärder för att hans församling skall vara en förvandlad kropp, som är upplyst av Världens ljus och äger Immanuels härlighet. Det är hans avsikt att varje kristen skall omges av en andlig atmosfär av ljus och frid. Det är hans önskan att vi skall uppenbara hans egen glädje i våra liv. rätt

(720) ”Stå upp, var ljus, ty ditt ljus kommer, och HERRENS härlighet går upp över dig.” Jes. 60:1 Kristus kommer med makt och stor härlighet. Han kommer med sin egen härlighet och med sin Faders härlighet. Hans heliga änglar skall följa honom på hans väg. Medan hela världen är försänkt i mörker, skall det ändå finnas ljus på varje plats där de heliga befinner sig. De kommer att fånga upp det första ljusskenet av hans andra ankomst. Det ogrumlade ljuset skall stråla fram med hans härlighets glans, och Kristus Återlösaren skall beundras av alla som har tjänat honom. Medan de gudlösa flyr, skall de som efterföljt Kristus glädja sig i hans närvaro. rätt

(720)Sedan kommer alla människor som är återlösta att få ta emot sitt utlovade arv. På så sätt kommer Guds plan för Israel att gå i uppfyllelse bokstavligt. Det som Gud planerar är människan oförmögen att förhindra. Till och med mitt i ondskans verk har Guds planer stadigt förts framåt mot sin fullbordan. Så var det med Israels hus under den delade monarkins historia. Så är det med det andliga Israel i dag. rätt

(721)Då profeten på Patmos överblickade århundradena fram till den tid, då Israel skall återupprättas på den nya jorden, vittnade han: ”Därefter såg jag, och se, en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. Och de ropade med hög röst: ´Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet´. rätt

(721)Och alla änglar stor runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud och sade: ´Amen. Lovet och priset, visheten och tacksägelsen, äran, makten och väldet tillhör vår Gud i evigheters evigheter, Amen ´” ”Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: ´Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung. Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran.” ”Han är herrarnas Herre och konungarnas Konung, ” och de som är med honom är ”de kallade, utvalda och troende.” Upp. 7:9- 12; 19:6, 7; 17:14 rätt

nästa kapitel