BÖN

(9) "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet" (1 Joh 1:9). rätt

(9) "Och vad vi än ber om, det får vi av honom eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom" (1 Joh 3:22). rätt

(9) "Vår Fader som är i himlen...förlåt oss våra skulder såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss, och låt oss inte komma i frestelse, utan fräls oss från allt ont." (Matt 6:9-13). rätt

(9) "Om nu ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?" (Luk 11:13). "Be oavbrutet" (1 Tess 5:17). rätt

(10) "Han (Jesus) gav dem en liknelse för att lära dem att de alltid borde be utan att tröttna. Han sade: `i en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller tog hänsyn till någon människa. I samma stad fanns en änka som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte. Men sedan tänkte han: Även om jag inte fruktar Gud eller tar hänsyn till någon människa skall jag ändå ge den här änkan rätt, eftersom hon är så besvärlig mot mig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök. Och Herren sade: Hör vad den orättfärdige domaren säger! Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han inte ha tålamod med dem? Jag säger er: Han kommer snart låta dem få sin rätt. Men skall Människosonen finna tro på jorden när han kommer?" (Luk 18:1-8). rätt

(10) "Det var under timmar av enskild bön som Jesus under sitt liv på jorden tog emot visdom och kraft. Ungdomarna bör följa Hans exempel genom att under gryningen och skymningen ha gemenskap med sin Far i himlen. Och de bör under hela dagen upplyfta sina hjärtan till Gud. Vid varje steg på vår väg säger Han: `Ty jag är Herren, din Gud, jag tar dig vid handen...Var inte rädd, jag hjälper dig.` (Jes 41:13)." (Ed, s 259). Om våra barn kunde lära sig detta i början av livet, vilken friskhet och kraft, vilken glädje och vänlighet skulle de då inte visa i livet! " (Ed, s 259). rätt

(10) "Under sitt liv i köttet bad och åkallade han med starkt rop under tårar den som kunde rädda honom från döden. Och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. Så lärde han sig, fastän han var Son, lydnad genom sitt lidande." (Hebreerna 5:7, 8). rätt

(10) "Det står om Kristus: `Han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare` (Luk 22:44). I vilken motsats står inte denna förbön från himlens Majestät i jämförelse med de svaga och andefattiga böner som framförs till Gud. Många är nöjda med läpparnas tjänst, och endast få har en uppriktig, innerlig och tillgiven längtan efter Gud." (4T, s 534). rätt

(10) "Oavbruten bön är den obrutna föreningen (förbundet) mellan själen och Gud, så att liv från Gud strömmar in i våra liv. Och från våra liv strömmar renhet och helighet tillbaka till Gud" (MB, s 98). rätt

(10) "Utan oavbruten bön och ständig vaksamhet svävar vi i fara att bli vårdslösa och avvika från den rätta stigen. Fienden söker hela tiden att spärra vägen till nådastolen, så att vi inte genom tro och allvarlig bön skall få nåd och kraft till att stå emot frestelsen." (SC, s 95). rätt

(10) "Vaka...och be alltid" (Luk 21:36*). En förening med den gudomliga makten varje ögonblick är nödvändig för vår utveckling. Vi kan ha fått ett mått av Guds Ande, men genom bön och tro skall vi ständigt söka mer av Anden. Vi får aldrig upphöra med våra ansträngningar. Om vi inte utvecklas, om vi inte är inställda på att ta emot både det tidiga och det sena regnet, skall vi förlora våra själar, och ansvaret kommer då att vila på oss." (TM, s 508). Citat från den engelska bibelöversättningen King James rätt

(10) "I ett liv som helt ägnats åt att göra andra gott, fann Frälsaren det nödvändigt att dra sig undan från de allmänna färdvägarna och från det myller av människor som följde honom dag efter dag. Han måste undvika ett liv i oavbruten verksamhet och ständig kontakt med mänskliga behov för att söka avskildhet och obruten gemenskap med sin Far. Som en av oss delade han våra behov och svagheter och var helt beroende av Gud. På hemliga platser sökte han i bön gudomlig kraft för att kunna möta plikter och prövningar. I en syndig värld uthärdade Jesus konflikter och själskval. I gemenskap med Gud kunde han bli fri från de sorger som tyngde honom. Här fann han tröst och glädje...Som människa bönföll han inför Guds tron tills hans mänskliga natur var laddad med ett himmelskt kraftflöde som skulle förena den mänskliga naturen med den gudomliga naturen. Genom ständig gemenskap med Gud tog han emot liv från Gud, så att han kunde ge världen liv. Hans erfarenhet skulle också vara vår. " (DA, s 362, 363). rätt

(10) "Bönerna måste uppsändas med innerlig tro. Då skall de nå fram till nådastolen. Håll ut i bönen utan att förtröttas. Gud säger inte: be en gång så skall jag besvara dig. Hans ord är: var outtröttlig i bönen, tro att du får det som du ber om, och du skall få det. Då skall jag svara dig." (Ellen White, `The Gospel Herald`, 28 maj, 1902). rätt

(10) "Få inser betydelsen av att ständigt sträva efter att övervinna. De minskar sin flit och följden blir att de blir själviska och självsvåldiga. Andlig vaksamhet anses inte nödvändig. Mänsklig iver och ansträngning blir inte en del av det kristna livet...Som Guds trogna budbärare måste vi ständigt be till Honom för att bevaras genom Hans kraft. Om vi avviker en millimeter från plikten svävar vi i fara att komma in på syndens bana som kommer att sluta med fördärv. Det finns hopp för var och en av oss, men bara på ett sätt, och det är genom att förena oss med Kristus, och använda all energi för att uppnå Hans karaktärs fullkomning." (5T, s 540). rätt

(10) "Josua hade fått löfte om att Gud säkert skulle omstörta dessa fiender till Israel (amoreerna). Ändå ansträngde han sig lika ivrigt som om framgången helt och hållet berodde på Israels härar. Han gjorde allt som en människas kraft kunde göra, och sedan ropade han i tro efter Guds hjälp. Hemligheten med framgång ligger i föreningen av Guds kraft med mänsklig ansträngning." (PP, s 509). rätt

(10) "De som vill övervinna måste använda all sin kraft. De måste kämpa på sina knän inför Gud för att få Guds kraft. Kristus kom för att bli vårt exempel och visa oss att vi kan få del av gudomlig natur...Människor kan få kraft till att stå emot det onda - en kraft som varken världen, döden eller helvetet kan bemästra; en kraft som kommer att ställa dem där de kan övervinna som Kristus övervann. Gudomen och människonaturen kan förenas i dem." (1 SM, s 409). rätt

nästa kapitel