Trygghet i Hemmet

(152)Mänsklig Kärlek skall bygga på gudomlig Kärlek – Det är bara i Kristus som man tryggt kan gå in i ett äktenskapsförbund. Mänsklig kärlek borde knyta sina innerligaste band med gudomlig kärlek. [Se sektion V, ”Livets Kraftkälla”.] Bara där Kristus får regera kan det finnas en djup och sann osjälvisk kärlek. – Hälsa för Hela Människan, sidan 358 (1905). rätt

(152) Att uppnå Guds Ideal – Män och kvinnor kan nå det ideal Gud har för dem om de låter Kristus få vara deras hjälpare. Det som mänsklig vishet inte kan göra, det kommer hans nåd att göra för dem som överlämnar sig åt honom i kärleksfull förtröstan. Genom hans försyn kan hjärtan förenas med band som har himmelskt ursprung. Kärleken kommer då inte bara att bestå av lena och smickrande ord. Den himmelska vävstolen väver ett tyg som är finare, men ändå starkare, än vad någon jordisk vävstol kan väva. Resultatet blir inte ett skört tyg, utan ett material som håller för nötningar, påfrestningar och svåra prov. Hjärta kommer att knytas till hjärta med kärlekens gyllene band som aldrig kommer att brista. – Hälsa för Hela Människan, sidan 310 (1905). rätt

(152) Väg varje Känsloyttring, när Ni planerar att gifta Er – De som planerar att gifta sig bör väga varje känsloyttring och lägga märke till varje karaktärsdrag hos den som de tänker dela sitt livsöde med. Låt varje steg i riktning mot ett äktenskap tas med anständighet, enkelhet, uppriktighet och en fast beslutsamhet att behaga Gud och ära honom. Äktenskapet får konsekvenser både för det här livet och för evigheten. En uppriktig kristen kommer inte att göra upp några planer som inte Gud kan godkänna. – Hälsa för Hela Människan, sidan 307 (1905). rätt

(153) Den verkliga Föreningen innebär flera Års Arbete – Även om man har varit försiktig och förnuftig när man har gått in i äktenskapet, är det få äkta par som är fullständigt förenade när bröllopsceremonin är över. Den verkliga föreningen av de två är ett arbete för de kommande åren. – Hälsa för Hela Människan, sidan 308 (1905). rätt

(153) Fantasins Romantik försvinner – När det verkliga livet med sina bördor av bekymmer och svårigheter möter de nygifta, försvinner den romantik som fantasin så ofta omger äktenskapet med. Mannen och hustrun lär känna varandras karaktärer på ett sätt som inte var möjligt före äktenskapet. Detta är en mycket kritisk period i deras liv tillsammans. Hela deras framtida lycka och användbarhet hänger på om de nu följer en rätt kurs. Ofta upptäcker de svagheter och brister hos varandra som de inte förväntade sig att få se, men hjärtan som är förenade i kärlek kommer också att upptäcka utmärkta egenskaper som de inte såg tidigare. Alla bör försöka upptäcka goda egenskaper i stället för brister. Ofta är det vår egen inställning och den atmosfär som omger oss, som bestämmer vad som kommer att uppenbaras för oss hos den andre. rätt

(153) Det är många som anser att det är en svaghet att uttrycka sin kärlek, och därför intar de en reserverad attityd som stöter bort andra människor. En sådan anda stänger dörren för all sympati. När de sällskapliga och generösa impulserna hålls tillbaka, vissnar de bort och hjärtat blir ödsligt och kallt. Vi bör akta oss för att göra denna missbedömning. Kärleken kan inte leva länge om den inte får komma till uttryck. Låt inte den vars hjärta är knutet till dig svälta av brist på vänlighet och sympati. – Hälsa för Hela Människan, sidan 308 (1905). rätt

(154)Kärleken stimulerar till ädlare Målsättningar – Båda bör ge kärlek, i stället för att kräva att få den. Utveckla det bästa i er själva och var snabba att uppskatta den andres goda egenskaper. Förvissningen om att man är uppskattad ger stor inspiration och tillfredsställelse. Förståelse och respekt uppmuntrar oss i vår strävan att förkovra oss, och kärleken själv växer när den stimulerar till ädlare målsättningar. – Hälsa för Hela Människan, sidan 309 (1905). rätt

(154)Individualiteten skall inte gå upp i den andres – Varken mannen eller hustrun bör låta sin individualitet gå upp i den andres. Båda har ett personligt förhållande till Gud. De bör båda fråga honom: ”Vad är rätt?” ”Vad är fel?” ”Hur skall jag bäst kunna förverkliga syftet med mitt liv?” Låt er djupaste kärlek strömma ut mot honom som gav sitt liv för er. Låt Kristus vara den förste, den siste och den bäste i allt. När er kärlek till honom blir djupare och starkare, kommer den kärlek ni har till varandra att bli renare och starkare. – Hälsa för Hela Människan, sidan 309 (1905). rätt

(154) Vi har vår egen individualitet, och hustruns individualitet skall aldrig uppslukas av mannens. Gud är vår Skapare. Vi tillhör Honom genom skapelsen och genom återlösningen. Vi bör undersöka, hur mycket vi kan betala åter till Gud, ty Han skänker oss den moraliska kraften, Han skänker oss verkningsgraden, Han skänker oss intellektet; och Han vill, att vi skall göra det bästa av dessa dyrbara gåvor för Hans namns ära. – Manuskript 12, 1895. rätt

(154) Fullständig Underkastelse bara under Jesus – Gud vill, att alla hustrur skall frukta och älska Honom. Fullständig underkastelse skall bara ske under Jesus Kristus, som skapade oss alla till Sina barn för ett oändligt pris, nämligen Sitt eget liv... Hennes personlighet får inte uppgå i mannens, ty hon är Kristi egendom. – Brev 18b, 1891 (Det adventistiska Hemmet, sidan 86.) rätt

(154) Tanken, att Äktenskapet är ett Misstag, skall inte ges Rum – Även om svårigheter, villrådighet och missmod kan komma, bör varken mannen eller hustrun ge rum för tanken att deras äktenskap är ett misstag eller en besvikelse. Bestäm er för att vara allt ni kan vara för varandra. Fortsätt att visa varandra samma uppmärksamhet som ni gjorde i början. Uppmuntra varandra på allt sätt att kämpa livets kamp. Ta reda på vad ni kan göra för att öka varandras lycka. Visa varandra ömsesidig kärlek och ömsesidig fördragsamhet. Då kommer äktenskapet att bli början till kärleken, i stället för att vara slutet på den. Den värme som kommer av sann vänskap och den kärlek som binder hjärta till hjärta, är en försmak av himlens glädje. – Hälsa för Hela Människan, sidan 309 (1905). rätt

(155) Förståndet skall behärska Förhållandet – De, som betraktar äktenskapsförhållandet som en av Guds heliga inrättningar, värnat genom Hans heliga påbud, låter sig styras av förståndets krav. De begrundar ingående följden av varje förmån, som den äktenskapliga tillvaron garanterar. Vederbörande menar, att deras barn är kostbara ädelstenar anförtrodda åt deras vård av Gud, att disciplin skall avlägsna den hårda ytan från deras natur, så att lystern framträder. De menar sig stå under den allvarligaste förpliktelse, att så gestalta sina sinnelag, att de gör gott här i livet, välsignar andra med sitt liv, och att världen blir bättre tack vare deras tid i den, och att de slutligen blir gjorda passande för det högre livet, den bättre världen, där de strålar i närvaro av Gud och Lammet för alltid. – Healthful Living, sidan 48, 1865 (Del 2). rätt

(155) En väl organiserad Familj – Familjen skall först vara väl organiserad. Fadern och modern borde tillsammans överväga sitt ansvar. Tillsammans skall de arbeta för sina barns allra bästa. Det får inte lov att finnas någon motsättning mellan dem. De skulle aldrig i barnens närvaro kritisera varandras planer eller ifrågasätta varandras omdöme. Om hustrun är oerfaren, borde hon försöka förstå, på vilket sätt hennes arbetsinsats försvårar hennes makes arbete, när han arbetar för deras barns frälsning. Och mannen skulle stötta sin hustru genom att ge henne goda råd och kärleksfull uppmuntran. – The Review and Herald, den 8. juli, 1902. rätt

(156) Föräldrarna måste styra sig själva – Föräldrar, som framgångsrikt styr sina familjer, måste först styra sig själva. Om de önskar idel trevliga ord i sina familjer, måste de se till, att barnen hör idel trevliga ord ur mors och fars munnar. En bestämd skörd följer på såendet av en bestämd säd. Föräldrarna har ett allvarsmättat, heligt arbete att utföra, för att genom påbud och gott föredöme fostra sina barn. De är förpliktade mot Gud, att inför Honom ställa fram sina barn i späd ålder, fostrade till att ta emot förståndsmässig kunskap om, vad som menas med, att vara en Jesu Kristi efterföljare. Om sådana, som säger sig vara bibliska kristna, har barn, som inte fruktar eller älskar Gud, beror det i de flesta fall på, att föräldrarna har föregått med felaktigt exempel. Fördärvad, oäkta säd har såtts, och den har åstadkommit en skörd av nässlor och törnen. – Manuskript 59, 1900. rätt

(156) Vänliga Ord och Leenden i Familjen – Det är inte bara vår förmån, utan vår skyldighet, att uppamma vänlighet, att äga Kristi frid i hjärtat och att, som fridsstiftare och Kristi efterföljare, sprida dyrbar säd, som ger det eviga livets skörd. Bekännande Kristi anhängare må ha många goda och användbara sidor; men deras sinnelag tar allvarlig skada av ett ovänligt, vresigt, felfinnande, hårt dömande temperament. En make eller maka, som är misstänksam och misstrogen, skapar split och splittring i hemmet. Ingendera av dem bör reservera sina vänliga ord och leenden åt främlingar allena, och ge prov på retlighet hemmavid, för då fördrivs friden och fröjden. – Brev 34, 1894 (Our High Calling, sidan 179.) rätt

(156) Vulgärt Tal skall undvikas – Fäder och mödrar, äkta män och fruar, jag bönfaller Er, hänge Er inte åt elakt tänkande och vulgärt tal. Ohyfsade ord, billiga skämt, brist på artighet i familjelivet lämnar ett intryck på personen, och om detta upprepas ofta, blir det en del av vederbörande. Hemmet är en alltför helig plats, för att den skall förorenas genom vulgäritet, sinnlighet och anklagelser. Det finns ett Vittne, som tillkännager: ”Jag känner dina gärningar.” {Uppenbarelseboken 3:8.} Se till, att odla plantorna kärlek, sanning, vänlighet och förbarmande i hjärtats trädgård. – Brev 18b, 1891 rätt

(157) Uppvisa aldrig Oförskämdhet eller Ovänlighet – Visar Du aldrig oförskämdhet, ovänlighet och brist på artighet i familjekretsen? Om Du förvisso ger prov på ovänlighet i Ditt hem, överträder Du Guds bud, oavsett Din fina bekännelse till kristendomen. – The Review and Herald, den 29. mars, 1892. rätt

(157) Vänner skall inte lägga sig i Familjens Göranden (råd till en ung man) – Hemmakretsen bör betraktas som en helig plats, en bild på himmelriket, en spegel, som vi skådar oss i. Vi kan ha vänner och bekanta, men de skall inte lägga sig i våra göranden i familjen. Vi bör förnimma en stark känsla av ägarskap, som inger en känsla av frid, vila, förtröstan. rätt

(157) Men Ditt umgänge med andra kvinnor och flickor har utgjort en källa till frestelse för dem, varigenom de har kommit att ta sig friheter och korsa den gränslinje, som äktenskapet drar i sanden för varje man och kvinna. Du har själv inte märkt det, men Din kärlek till nöjen och den anda Du har uppmuntrat till, har inte övertygat andra om äktenskapets helgd. rätt

(157) Familjeliv i praktiken utgör det stora karaktärsprovet. Genom sin ömsinta omtanke i hemmet, genom utövandet av tålamod, vänlighet och kärlek formar en man sitt sinnelag, sin karaktär. – Brev 17, 1895 rätt

(157) Hustrur längtar efter kärleksfulla Ord – Många kvinnor längtar efter kärleksfulla och vänliga ord, samt efter den enkla uppmärksamhet och artighet, som deras män är skyldiga dem, eftersom de har valt ut dem till livsledsagarinnor. Hur mycket bekymmer och vilken tidvattenvåg av ve och olycka, som skulle undvikas, i fall både män och kvinnor skulle fortsätta, att uppodla den aktning, uppmärksamhet och vänliga, uppskattande ord samt små enkla trevligheter, som en gång höll kärleken vid liv och som de ansåg var nödvändiga, för att vinna motpartens hand. rätt

(158) Om maken och makan bara ville fortsätta, att uppodla de små åtbörder, som livnär kärleken, skulle de trivas i varandras sällskap och skulle utöva ett helgande inflytande över sina familjer. De skulle äga en liten lycklig värld på insidan och skulle inte vilja gå utanför den världen, för att finna nya lockelser och nya föremål för sin kärlek. Mången hustru har insjuknat och dött i förtid på grund av frånvaron av uppmuntrande, medkännande ord och kärlek uttryckt i vänliga hågkomster och i ord. – Brev 27, 1872. rätt

(158) Maken kan sluta till Dörren för Sjukdom – Maken borde visa stort intresse för sin familj. Särskilt borde han vara mycket mån om en svag hustrus känslor. Han kan stänga ute mycket sjukdom. Vänliga, glada och uppmuntrande ord kommer att visa sig vara effektivare än de starkaste läkemedel. Dessa ger mod till den missmodigas och bedrövades hjärta, och den lycka och det solsken som kommer in i familjen genom vänliga handlingar och uppmuntrande ord kommer att betala sig tiofalt. rätt

(158) Maken borde komma ihåg att mycket av ansvaret för att fostra barnen vilar på modern, att hon har stort inflytande när det gäller att forma barnens sinnen. Detta borde locka fram hans varmaste känslor och med omtanke borde han lätta hennes bördor. Han borde uppmuntra henne att förlita sig på hans stora kärlek och rikta hennes tankar mot himmelen, där det finns kraft och frid och slutlig vila för den som är trött. rätt

(158) Han borde inte komma hem nedtyngd av bekymmer, utan borde med sin närvaro föra solsken in i familjen, och uppmuntra sin hustru att se uppåt och lita på Gud. Tillsammans kan de göra anspråk på Guds löften och låta familjen ta del av Hans rika välsignelser. Ovänlighet, klagan och vrede utestänger Jesus från hemmet. Jag såg att Guds änglar kommer att fly från ett hem där det är ovänliga ord, retlighet och bråk. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidorna 306-307 (1862). rätt

(159) Mannen är Hushållets Överhuvud – Maken och fadern är familjens överhuvud. Hustrun ser upp till honom för att få kärlek och sympati och hjälp i uppfostran av barnen, och så bör det också vara. Barnen är hans lika mycket som hennes, och han är lika intresserad som hon av att de skall ha det bra. Barnen ser upp till sin far för att få stöd och vägledning. Han behöver ha en rätt uppfattning om livet och om de inflytanden och det umgänge som bör omge hans familj. Framför allt bör han styras av kärlek och gudsfruktan och av undervisningen i Guds ord, så att han kan leda sina barn på rätt väg. – Hälsa för Hela Människan, sidan 339 (1905). rätt

(159) Hustrun en, ”som kan vara till Hjälp” åt Mannen – Gud Själv gav Adam en följeslagerska. Han skaffade honom en, ”som kunde vara honom till hjälp” – en, som var danad till, att vara hans följeslagerska och som kunde vara ett med honom i kärlek och deltagande. Eva skapades av ett revben, som togs från Adams sida. Det betydde icke, att hon, som hans överhuvud, skulle behärska honom. Ej heller innebar det, att hon skulle behandlas med förakt, som om hon vore honom långt underlägsen. Nej, hon skulle stå vid hans sida som en jämlike, för att älskas och beskyddas av honom. Som en del av mannen, ben av hans ben och kött av hans kött, var hon hans andra jag. Det visade på den innerliga förening och ömma tillgivenhet, som borde förekomma i detta förhållande. – Patriarker och Profeter, sidan 37 (1890). rätt

(159) Så skapas det Frid i Familjekretsen – Om mannen har en ädel karaktär, ett rent hjärta och ett upplyst sinne – egenskaper som det är alla kristnas privilegium att äga – kommer det att visa sig i förhållande till hans hustru... Han kommer att försöka bevara hennes hälsa och livsmod, vinnlägga sig om att tala tröstande ord och skapa en fridsam atmosfär i hemmet. – Manuskript 17, 1891. (Det adventistiska Hemmet, sidan 228.) rätt

(160) Alla äkta män borde studera mönstret och försöka förstå betydelsen av symbolen med Kristus och församlingen, så som det framställs i brevet till efesierna. Mannen skall representera Kristus i familjen. Vill han fylla detta heliga ansvar och alltid dra hustrun och barnen närmare Gud? Vill han omge sig med en ren och upplyftande atmosfär? Vill han inte vara lika uthållig med att älska fram Jesu kärlek som en ständig princip i hemmet, som han vill framhäva sin egen auktoritet? – Manuskript 17, 1891. (Det adventistiska Hemmet, sidan 117.) rätt

(160) Äkta Mannen skall inte ständigt hålla på sin Rätt – Det är inte ett tecken på manlighet, att den äkta mannen ständigt håller på sin rätt att vara överhuvud för familjen. Han vinner inte respekt genom att citera Skriften i tid och otid för att bevisa sin auktoritet. Det är varken värdigt eller manligt att kräva att hustrun, modern till hans barn, skall foga sig efter hans vilja i allting, som om han inte kunde ta fel. rätt

(160) Gud har bestämt, att mannen skall vara kvinnans överhuvud för att han skall beskydda henne. Han är familjens ledare för att han skall binda samman de enskilda medlemmarna, på samma sätt som Kristus är huvudet för församlingen och innesluter alla i Sin kärlek och frälsande makt. Alla äkta män, som vill vara Kristi efterföljare och som uppger sig älska Gud, bör grundligt sätta sig in i vad Hans ord lär på detta viktiga område. Kristus utövar sin auktoritet på ett vist och klokt sätt, med mildhet och omtanke. Så skall mannen utöva sin auktoritet och följa i Hans fotspår, som är huvudet för församlingen. – Brev 18b, 1891 (Det adventistiska Hemmet, sidan 161.) rätt

(160) Hustrun skall glatt hjälpa Mannen, att upprätthålla Värdigheten – Jag har också blivit visad att det ofta finns stora brister hos hustrun. Hon gör inga stora ansträngningar för att behärska sitt eget sinne och göra hemmet lyckligt. Hon är ofta retlig och klagar utan orsak. Maken kommer hem från sitt arbete, trött och bekymrad, och möter en dyster uppsyn i stället för glada och uppmuntrande ord. Han är bara människa, och hans känslor för hustrun försvagas, han förlorar kärleken till hemmet, hans väg förmörkas och han tappar modet. Han förlorar sin självaktning och den värdighet som Gud fordrar att han ska upprätthålla. rätt

(161) Maken är familjens huvud, liksom Kristus är församlingens huvud. Allt som hustrun gör för att minska hans inflytande och ta honom ner från den värdiga och ansvarsfyllda ställningen, misshagar Gud. Det är hustruns plikt att låta sina önskningar och sin vilja underordnas sin make. Båda borde underordna sig varandra, men Guds ord ger makens omdöme företräde. Det minskar inte hustruns värdighet, att underordna sig den man hon valt som sin ledare, rådgivare och beskyddare. Maken borde upprätthålla sin ställning i familjen med all ödmjukhet, men ändå beslutsamt. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidorna 307-308 (1862). rätt

(161) Människan är ett sällskapligt Väsen – Han såg, att varje djur hade fått en medhjälpare, en partner, men ”han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp.” Och ”Gud sade: ’Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” Människan skapades inte till att vistas i ensamhet, utan hon skulle bli ett sällskapligt väsen. De sköna scenerna och de behagliga sysselsättningarna i Eden skulle inte ha kunnat göra människan fullkomligt lycklig, om hon ej hade haft sällskap. Inte ens samvaron med änglarna kunde ha tillfredsställt hennes längtan efter sympati och umgänge med jämlikar. Det fanns ingen av samma natur, som hon kunde älska, och av vilken hon kunde bli älskad tillbaka. – Patriarker och Profeter, sidan 37 (1890). rätt

(161) Bara Guds Ande möjliggör Samklang i Hemmet – Utan att Guds Ande får genomsyra våra liv, kommer det aldrig att bli verklig frid och gemenskap i familjen. En hustru som har Kristi Ande, kommer att vara försiktig med vad hon säger. Hon kommer att behärska sitt sinne och vara respektfull, utan att uppfatta sig själv som en slav, utan i stället som mannens livskamrat. Om mannen tjänar Gud av uppriktigt hjärta, kommer han inte att vilja härska över sin hustru. Han kommer aldrig att handla självsvåldigt eller vara sträng. Vi kan inte ägna för mycket eftertanke åt atmosfären i hemmet, ty ett hem där den Helige Ande är närvarande, är en förebild för himlen. – Brev 18b, 1891 (Det adventistiska Hemmet, sidan 118.) rätt

(162) Den inte Kretsen viktigast – Vi skall använda alla våra krafter för Kristus. Var och en av oss är skyldig Gud det. När han uppnår ett förhållande till Kristus, återvänder den pånyttfödde blott till sin bestämda relation till Gud. Han företräder Kristus, och han skall alltid be och vara vaksam. Han är omgiven av plikter, till höger och vänster. Hans första plikt gäller barnen och den närmaste släkten. Ingenting ursäktar honom från, att försumma den inte kretsen till förmån för den större, yttre kretsen. rätt

(162) På den stora räkenskapens dag kommer fäder och mödrar att avkrävas ansvar för sina barn. Föräldrar kommer att frågas, vad de gjort och sagt, för att säkra frälsningen av de själar, som de åtagit sig, att bringa till världen. Försummade de sina lamm, lämnade de dem i främlingars omvårdnad? Fäder och mödrar, låter Ni Era barn växa upp i orenhet och synd? Mycket gott uträttat för andra avlägsnar inte Er plikt inför Gud, att måna om Era barn. Familjens andliga välfärd kommer före allt annat. Ta med dem till korset på Golgata, kämpa för dem likt dem, som måste avlägga räkenskap. – Manuskript 56, 1899. rätt

nästa kapitel