Kristus bemöter Sinnen

(181)Kristi Undervisning skall vara Vägvisare – Jesu undervisning och medkänsla gäller hela världen. Det finns ingen kris eller situation som Jesus inte har förutsett och lagt upp riktlinjer för. Ända till tidens slut kommer hans gudomliga ord att ge råd och stöd till alla som arbetar tillsammans med honom. – Vägen till Mognad, sidorna 81-82 (1903). rätt

(181) Han engagerade Sig i Åhörarnas Intressen – Han undervisade på ett sätt som gjorde att de kände att han engagerade sig helt i deras intressen och lycka. Hans undervisning var så tydlig, hans illustrationer så träffande, hans ord så sympatiska och uppmuntrande, att hans åhörare fylldes av kärlek och beundran. – Hälsa för Hela Människan, sidan 15 (1905). rätt

(181) Han förstår Sig på det dolda Skeendet i Människans Sinne – Han, som har betalat det oändliga priset för människors förlossning, tyder med felfri noggrannhet alla dolda gärningar i mänskosinnet, och vet precis, hur varje karaktär skall behandlas. Och genom att handla med människor, visar Han samma principer, som visas i naturens värld. – Special Testimonies, Serie A, Band 3, sidan 17, 1895. (Vittnesbörd för Predikanter och Bibelarbetare, sidorna 189-190.) rätt

(182) Han är verksam genom Lagars lugna, regelmässiga Funktion – Gud är verksam genom Sina utvalda lagars stöd och lugna verksamhet. Så förhåller det sig med andliga ting. Satan försöker ständigt att åstadkomma effekter genom grova och våldsamma stötar. Jesus däremot fann tillgång till människors sinnen på vägen till deras mest förtroliga tankegemenskap. Han störde deras invanda tankegångar så litet som möjligt genom abrupta handlingar eller föreskrivna regler. Han ärade människan genom Sin tillit, och hedrade henne därigenom. Han introducerade gamla sanningar i ett nytt och dyrbart ljus. Genom att göra så förvånade Han genom Sina frågor vid tolv års ålder de gamla laglärarna i templet. – Manuskript 44, 1894. (Evangelisation, sidorna 139-140.) rätt

(182) Alltid omgiven av Frid – Hans kärleksfulla medkänsla verkade som läkedom på trötta och nedtyngda sinnen. Mitt i den oro som illasinnade fiender rörde upp omkring honom, omgavs han av en fridens och stillhetens atmosfär. Skönheten i hans ansikte, hans älskliga väsen och framför allt den kärlek som kom till uttryck i blick och tonfall, tilltalade alla som inte var förhärdade av otro. Om det inte hade varit för den milda, medkännande anda, som lyste ut från allt han sade och från hans blick, så skulle han inte ha dragit så stora skaror till sig som nu var fallet. De sjuka som kom till honom, kände att han var intresserad av dem som en trofast och kärleksfull vän. De ville veta mer om de sanningar om vilka han undervisade folket. Himmelen kom nära. De längtade efter att vara i hans närhet, så att hans kärleks tröst ständigt kunde nå dem. – Vändpunkten, sidorna 254-255 (1898). rätt

(182) Hans Liv var harmoniskt – I Sitt liv skilde Jesus från Nasaret Sig från alla andra människor. Hela Hans leverne utmärktes av osjälviska välgärningar och helgelsens skönhet. I barmen fanns den renaste kärlek, fri från varje spår av själviskhet och synd. Hans liv var i allt harmoniskt. Han är den enda verkliga mönsterbilden på godhet och fullkomning. Från och med inledningen på Hans gärning fick människorna en tydligare bild av Guds sinnelag. rätt

(183) Fram till tidpunkten för Kristi första ankomst, tillbad människorna grymma, despotiska gudar. Även det judiska sinnet nåddes genom fruktan, inte genom kärlek. Kristi uppgift på jorden gick ut på, att för människorna visa, att Gud icke var någon despot, utan en himmelsk Fader, full av kärlek och förbarmande mot Sina barn. – Manuskript 132, 1902. rätt

(183) Han var ej tom på Värme och Solsken i Sinnet – Det finns många som besväras svårt av frestelser och som nästan är färdiga att duka under i striden mot köttet och ondskans makter. Akta dig för att göra dem missmodiga i den hårda striden. Uppmuntra dem med frimodighetens och hoppets ord, så att de kan fortsätta på livets stig. På detta sätt kan Kristi ljus utstråla från dig. – Vägen till Kristus, sidan 104 (1892). rätt

(183) Oändliga Möjligheter hos varje mänsklig Varelse – Han såg oändliga möjligheter hos alla. Han såg människorna sådana som de skulle kunna bli, om de lät honom omskapa dem. När han såg på dem fick de hopp. När han bemötte dem med tillförsikt framkallade han förtröstan. Hans fullkomliga liv gjorde att andra började längta efter att leva på samma sätt, och de trodde att de kunde göra det. I hans närvaro insåg föraktade och djupt fallna människor att de ändå längtade efter att vara värdiga hans kärlek. Många som verkade helt likgiltiga för det andliga fick nya impulser. Många förtvivlade och uppgivna människor fick på så sätt möjlighet till ett nytt liv. – Vägen till Mognad, sidan 80 (1903). rätt

(183) Hans Hjärta ett Livets Källsprång – Man hör ofta sägas att Jesus fällde tårar och att hans ansikte aldrig upplystes av ett leende. Vår Frälsare var visserligen en smärtornas man, förtrogen med lidande, ty han öppnade sitt hjärta för alla mänskliga sorger. Men om än hans liv var fullt av självförsakelse, smärta och bekymmer, dukade ändå inte hans mod under. Hans ansikte hade inte ett uttryck av vemod och ångest, utan präglades alltid av lugn frid. Hans hjärta var en levande källa. Varhelst han gick fram, medförde han ro, frid och glädje. – Vägen till Kristus, sidan 105 (1892). rätt

(184) Kristus drevs aldrig till Lidelse – Kristus förverkligade i Sitt liv Sina egna gudomliga lärosatser. Hans nitiskhet drev Honom aldrig till lidelse. Han visade konsekvens utan tjurighet, välvilja utan vekhet, ömhet och medkänsla utan känslosvall. Han var högst sällskaplig; likväl ägde Han en reserverad värdighet, som inte inbjöd till opåkallad närgångenhet. Hans måttlighet ledde aldrig till partiskhet eller åtstramning. Han lät Sig ej formas av världen; ändå var Han inte likgiltig inför de enklaste personers behov. Han var medveten om allas behov. – Manuskript 132, 1902. (Evangelisation, sidan 636.) rätt

(184) Takt, att bemöta de Fördomsfulla med – Hans budskap om nåd varierades och avpassades efter lyssnarnas behov. Han kunde ”hugsvala den trötte” (Jes. 50:4) med ett ord i rätt tid, eftersom ”ljuvlighet” var utgjuten över hans läppar (Ps. 45:3), så att han kunde förmedla sanningens skatter till människorna på det mest tilldragande sätt. Han ägde en taktfullhet som gjorde att han kunde nå fram till dem som var fyllda av fördomar. Han kunde överraska dem med illustrationer som tilldrog sig deras uppmärksamhet. – Vändpunkten, sidan 254 (1898). rätt

(184) Han böjde Sig ned till Människans yttersta Elände – Han färdades på varje stig, där själar hade gått vilse. Han böjde Sig ned till Människans yttersta elände och fattigdom. – Brev 50, 1897. rätt

(184) Kämpar mot Satans Makt över Sinnet – Han [Kristus] såg Satans kraft – hans bedrägliga kraft – över människors sinnen, och Han förband Sig [avlade ett bindande löfte], att komma till denna jord. Han lade åt sidan Sin kungaskrud, Han lade åt sidan Sin kungakrona, Han lade åt sidan Sin ställning som makthavare, Han steg ned från Sin härlighetstron som Överbefälhavare i hela himmelen, och klädde Sin gudomlighet med mänsklighet, för att det mänskliga skulle komma i beröring med det mänskliga. Det var det Han kom hit för. Han sänkte Sig hela vägen ned till vår jord, för att iföra Sig människans natur, för att uppleva alla prövningar, alla anfäktelser och frestelser, som människan skulle komma att få utstå, och här gick Han i närstrid med dessa frestelser, Han gick på den mark, där Adam föll, för att gottgöra Adams skandalartade misslyckande och syndafall. rätt

(185) I Sin mänskliga natur, som vår ersättare och borgensman, anammade Han exakt det hopp, som det är vår förmån, att anamma, nämligen den Oändliges kraft. Härigenom triumferade vår Frälsare över fiendens frestelser och vann segern. För vilka då? Jo, för oss. Varför då? Jo, för att inte en enda medlem av mänskofamiljen skulle behöva snava på vägen, som leder till evigt liv. Eftersom Han har färdats på den före oss, vet Han om varje hinder, Han känner till varje vansklighet, som varje själ möter i världen. Han är medveten om allt detta, och därför skar Hans bön vid Hans dop – då Han riktade Sin vädjan till himmelen – genom den helvetiska skugga, som Satan sprider längs Din och min väg, och så steg Han i tron ”innanför förlåten” (Hebréerbrevet 6:19). – Manuskript 12, 1895. rätt

(185) Hjälper Människan, att öva Tro – Kristus visste vad hon tänkte, och banade sig väg mot platsen där hon stod. Han kände till hennes stora nöd, och han hjälpte henne att öva tro. – Hälsa för Hela Människan, sidan 42 (1905). rätt

(185) Guds Kunskap kan bli Människans Kunskap – Gudomlig kunskap kan bli mänsklig kunskap. Varje predikant bör noga studera, hur Kristus undervisade. De måste få grepp om Hans lärdomar. Det är inte en på tjugo, som inser skönheten, den verkliga kärnan, hos Kristi gärning. De måste ta reda på denna. Då kommer de att bära den rika frukten hos Hans läror. De kommer att så helt inlemma dessa i sitt leverne och i sin gärning, att uppfattningarna och grundsatserna hos Kristi lärdomar kommer att sammanflätas med deras undervisning. Sanningen kommer att blomstra och bära den ädlaste frukt. Och medarbetarnas hjärtan kommer också att glöda; ja, de kommer att glädjas av det livande andliga liv, som de skänker åt andra och åt deras sinnen. – Manuskript 104, 1898. rätt

(186) Att ha att göra med olika Slags Sinnen – Alla som bekänner sig vara Guds barn bör tänka på att de i sin uppgift som missionärer kommer att möta alla typer av människor. De kommer att möta den förfinade och den råe, den ödmjuke och den stolte, den religiöse och den skeptiske, den välutbildade och den outbildade, den rike och den fattige. Dessa olika människor kan inte bemötas på samma sätt, men alla behöver vänlighet och sympati. Genom att umgås med varandra kan våra sinnen bli polerade och förädlade. Vi är beroende av varandra, och tätt sammanknutna i ett mänsklighetens broderskap. – Hälsa för Hela Människan, sidan 434 (1905). rätt

(186) Sinnet skall bli ett med Hans SinneNär vi överlåter oss till Jesus förenar vi vårt inte med honom. Han styr våra tankar och vi lever hans liv. Det är vad det innebär att vara klädd i hans rättfärdighets kläder. När sedan Herren ser på oss ser han inte kläder av fikonlöv, inte nakenhet och missbildningar på grund av synd, utan sin egen rättfärdighets kläder, som innebär fullständig lydnad för Guds lag. – Såningsmannen, sidorna 255-256 (1900). rätt

nästa kapitel