Sinne, Karaktär och Personlighet kapitel 23. Från sida 205 | ren sida tillbaka |
(205)Kärleken, Handlandets Drivkraft – När den himmelska principen om evig kärlek fyller hjärtat, kommer den att flyta ut till andra, . . . . utan därför att kärlek är grunden för vårt sätt att handla och omformar och mildrar karaktären, behärskar impulser, styr lidelser, undertrycker fiendskap och upphöjer och förädlar tillgiven kärlek. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 223 (1876). rätt (205) Skild från alla andra Handlingsprinciper – Ren kärlek är enkel i sitt sätt att fungera, och den är skild från alla andra handlingsprinciper. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 136 (1868). rätt (205) En ömtålig Planta, som bör uppodlas och älskas – Kärleken är en ömtålig planta, och den måste uppodlas och sättas värde på, ja, bitterhetens rötter måste samtliga dras upp omkring den, för att den skall finna utrymme att fungera, och då kommer den att lägga sinnets alla krafter under sitt inflytande, liksom hjärtat, så att vi älskar Gud till det yttersta och vår nästa som oss själva. – Manuskript 50, 1894. (Our High Calling, sidan 173.) rätt (205) Satans Ersättning – Själviskhet i Kärlekens Ställe – På grund av olydnad förvrängdes människans krafter, och själviskheten intog kärlekens plats. Hennes natur blev så försvagad, att det blev omöjligt för henne, att stå emot ondskans makt; och då insåg frestaren, att han var på väg, att kullkasta himmelens plan med människans skapelse och kunna fylla världen med elände och ödeläggelse. – Counsels to Parents, Teachers, and Students, sidan 33 (1913). rätt (206) Kärleken blomstrar självmant, när Jaget har kapslats in – När jaget omsluts av eller uppgår i Kristus, blomstrar sann kärlek självmant. Det här rör sig inte om en känsla eller en impuls, utan är ett beslut fattat av en helgad vilja. Det består inte av känslor, utan innebär hela hjärtats, själens och sinnelagets omvandling. Sedan är man död gentemot jaget och lever för Gud. Vår Herre och Frälsare ber oss om, att vi skall överlåta oss åt Honom. Att vi överlämnar jaget till Gud, är det enda Han begär. Vi skall överge oss själva åt Honom och låta Honom använda oss efter behag. Inte förrän vi nått till denna kapitulation, kommer vi att arbeta lyckligt, på ett användbart sätt och framgångsrikt någonstans. – Brev 97, 1898 (SDA Bibelkommentar, Band 6, sidorna 1100-1101.) rätt (206) Kärleken ingen Impuls, utan en gudomlig Princip – Kärlek till Gud framför allt annat och osjälvisk kärlek till varandra är vår himmelske Faders bästa gåva. Denna kärlek är inte en tillfällig känsla, utan en gudomlig princip, en förblivande kraft. En inte helgad människa kan inte visa en sådan kärlek. Den finns bara hos den i vars sinne Jesus bor. ”Vi älska, därför att han först har älskat oss.” I dens sinne som den gudomliga nåden har förnyat är kärleken den härskande principen i varje handling. – Löftestiden, sidan 515 (1911). rätt (206) Kärlek – intellektuell och moralisk Kraft – Kärlek är en kraft. Intellektuell och moralisk styrka innefattas i denna princip och kan inte skiljas från den. Rikedomens och välståndets makt har en tendens att fördärva och ödelägga. Den fysiska styrkan är stark nog att såra, men den rena kärlekens upphöjdhet och värde består i dess förmåga att göra gott, att inte göra något annat än gott. Vad som är gjort av ren kärlek, om det är aldrig så litet eller ringa i människors ögon, bär frukt med evighetsvärde. Ty Gud värdesätter mera hur mycket kärlek man visar i sitt arbete än hur mycket man uträttar. Kärlek är av Gud. Ett oomvänt sinne kan inte ge upphov till eller frambringa denna planta av himmelskt ursprung som växer och blomstrar endast där Kristus härskar. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 135 (1868). rätt (207) Kärleken är en Väldoftens Atmosfär – Varenda människa är omgiven av en egen atmosfär, vilken mycket väl kan vara laddad med livgivande troskraft, mod och hopp, dessutom med kärlekens väldoft. Men den kan också vara tung och kall, fylld av missnöje och själviskhet eller helt förgiftad av synd som man hängett sig åt. Varje människa vi kommer i kontakt med blir medvetet eller omedvetet påverkad av den atmosfär som omger oss. – Såningsmannen, sidan 276 (1900). rätt (207) Rycker upp Själviskheten och Tvedräkten med Rötterna – Kärlekens gyllene länkar, vilka sammanbinder de troendes hjärtan i enhet, i gemenskapens och kärlekens enighet, samt i gemenskap med Kristus och Fadern, gör kopplingen fulländad och vittnar inför världen om kristendomens makt, som inte går att vifta bort... Härigenom rycks själviskheten upp med roten och upphör sveket att existera. Då förekommer det ej strid och split. Hos den, som är ansluten till Kristus, förekommer det ingen envishet. Inte en enda uppträder som ett tjurigt barn, vars impulsivitet får det att vilja vara oberoende och släpper taget om handen åt den, som leder det framåt, för att i stället stappla vidare självt och följa sin egen villas väg. – Brev 110, 1893. (Our High Calling, sidan 173.) rätt (207) Den rena Kärlekens Frukt – ”Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.” (Matt. 7:12.) Välsignelsebringande resultat skulle visa sig som följd av en sådan inställning. ”Med det mått, som I mäten med, skall ock mätas åt eder.” (Vers 2.) Här finner vi starka motiv som skulle tvinga oss att med rena hjärtan älska varandra innerligt. Kristus är vårt föredöme. Han gick omkring bland folk och gjorde gott. Han levde för att skänka välsignelse åt andra. Kärlek förskönade och förädlade alla Hans gärningar. rätt (208) Vi har inte uppmanats att göra för oss själva det som vi vill att andra skall göra för oss, utan vi skall göra för andra det som vi vill att de skall göra för oss under liknande omständigheter. Det mått vi mäter med kommer att användas för oss... rätt (208) Önskan att vinna inflytande och längtan att bli uppskattade av andra kan åstadkomma ett välordnat liv, och ofta en klanderfri livsstil. Självrespekt kan leda oss att undvika det som ser ut att vara ont. Ett själviskt sinne kan stimulera till generösa handlingar och till att lära känna sanningen för vår tid och till ytliga uttryck för ödmjukhet och tillgivenhet, men motiven kan ändå vara bedrägliga och orena. De handlingar som är ett uttryck för ett sådant sinne kan sakna livets väldoft och den sanna helgelsens frukter eftersom de inte styrs av den rena kärlekens principer. Kärleken skulle ömt vårdas och fostras, ty dess inflytande är gudomligt. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 136 (1868). rätt (208) Kärleken gör Eftergifter – Kristi kärlek är djup och uppriktig, allvarligt menad, den flödar likt en oemotståndlig ström till alla, som vill ta emot den. Hans kärlek är fri ifrån själviskhet. Om denna i himmelen uppkomna kärlek är en kvardröjande princip i hjärtat, kommer den att göra sig själv märkbar, inte bara gentemot dem, som är oss kärast i helgade förhållanden, utan riktas till alla, som vi kommer i beröring med. Den kommer att göra, att vi utför små uppmärksamhetshandlingar, att vi är smidiga mot andra, att vi gör vänliga gärningar, att vi talar ömsinta, ärliga, uppmuntrande ord. Den kommer att förmå oss till, att visa medlidande med dem, vars hjärtan hungrar efter medkänsla och förståelse. – Manuskript 17, 1899. (SDA Bibelkommentar, Band 5, sidan 1140.) rätt (208) Kärleken behärskar Bevekelsegrunderna och Handlingarna – Det mest omsorgsfulla hänsynstagande till livets utvärtes omständigheter är inte tillräckligt för att utestänga all grinighet, hårt dömande och olämpligt tal. Sann förfining kommer aldrig att visa sig så länge det egna jaget betraktas som det högsta. Kärleken måste bo i hjärtat. Källan till en allt igenom allvarlig kristens handlingar är den djupa kärlek till Herren som han hyser i sitt hjärta. Upp genom rötterna till hans kärlek till Kristus flödar ett oegennyttigt intresse för hans bröder fram. Kärleken utrustar sin ägare med älskvärdhet, anständighet och ett attraktivt uppträdande. Den upplyser ansiktet och gör rösten mild. Den förädlar och höjer hela hans väsen. – Evangeliets Tjänare, sidan 88 (1915). rätt (209) Kärleken bedömer en annans Bevekelsegrunder gynnsamt – Kärleken ”skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull”. Den kristna kärleken bedömer andras bevekelsegrunder och handlingar på det mest gynnsamma sättet. Den avslöjar inte onödigtvis deras skäl. Den lyssnar inte gärna till andras negativa uttalanden om dem. Den vill hellre tala om andras goda egenskaper. – Löftestiden, sidan 299 (1911). rätt (209) Kärleken förskönar hela Livet – De, som älskar Gud kan inte ge plats för hat eller fiendskap. När den himmelska principen om evig kärlek fyller hjärtat, kommer den att flyta ut till andra,... rätt (209) Denna kärlek är inte begränsad till att bara omfatta ”mig och min”, utan är lika vittomfattande som världen och lika hög som himlen och är i harmoni med den härskara som de tjänande änglarna utgör. Då denna kärlek vårdas i själen, förskönar den hela livet och sprider ett luttrande inflytande över alla i sin omgivning. rätt (209) Om vi älskar Gud av hela vårt hjärta, måste vi också älska Hans barn. Denna kärlek är Guds ande. Det är den himmelska prydnad som ger sant ädelmod och värdighet till själen och gör våra liv lika Mästarens liv. Oavsett hur många goda egenskaper vi kan ha, hur aktningsvärda och fina vi kan anse oss själva vara, om inte själen är döpt med den himmelska nåden av kärlek till Gud och varandra, lider vi brist på sann godhet och är inte passande för himlen, där allt är kärlek och harmoni. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidorna 223-224 (1876). rätt (209) Sann Kärlek är andlig – Den kärlek, som har lyfts upp ur lidelsernas och impulsernas rike, blir andlig och uppenbarar sig i ord och handlingar. En kristen måste ha en helgad ömhet och kärlek, i vilken det inte finns någon otålighet eller irritation. De bryska, hårda vanorna måste mjukna genom Kristi nåd. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 335 (1885). rätt (210) Kärleken existerar genom Handling – Kärlek kan inte existera utan handling, och varje handling förökar, stärker och vidgar den. Kärlek kommer att vinna segern när argument och auktoritet är maktlösa. Kärlek söker inte vinning och belöning, ändå har Gud så förordnat att stor vinning skall bli ett säkert resultat av varje kärlekens gärning. Den har förmåga att vidga sitt inflytande och är tyst i sin verksamhet, men ändå stark och mäktig i sin avsikt att övervinna mycket ont. Den smälter och förvandlar genom sitt inflytande och tar fasta på de syndfullas liv och påverkar deras hjärtan, när varje annat medel har visat sig utan framgång. rätt (210) Varhelst intellektuell eller auktoritativ påtryckning eller makt används och kärlek inte tydligt är med, kommer deras vilja och kärlek som vi söker att nå, att gå i försvars- och motståndsställning och deras motstånd öka. Jesus var fridens furste. Han kom till denna värld för att lägga under sig både motstånd och auktoritet. Han kunde ha använt både visdom och makt, men de medel han använde och med vilka han övervann det onda, var kärlekens styrka och vishet. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidorna 135-136 (1868). rätt (210) Uppenbarar en ny Livsprincip – När människor sluter sig samman, inte av tvång eller egna intressen utan av kärlek, uppenbarar de effekten av ett inflytande som är högre än allt mänskligt inflytande. Där denna enhet finns, är den ett bevis för att Guds avbild är på väg att återupprättas i människan och att en ny livsprincip har blivit inplantad. Den visar att det finns kraft i den gudomliga naturen att motstå det ondas övernaturliga tillskyndare och att Guds nåd kan betvinga den egenkärlek som hänger fast vid det naturliga sinnet. – Vändpunkten, sidan 681 (1898). rätt |