Guds Kärlek

(247)Gud är Kärleken – ”Gud är kärlek.” – 1 Joh. 4:8. Hans natur, Hans lag är kärlek. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara. ”Han som är hög och upphöjd, han som tronar i evighet”, Han, som ”går fram på urtidens vägar”, förändras inte. Hos Honom sker ”ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker.” – Jes. 57:15; Hab. 3:6; Jak. 1:17. rätt

(247) Varje uppenbarelse av Guds skapande makt är ett uttryck för oändlig kärlek. Guds herravälde innefattar den fullkomligaste lycka för alla skapade väsen... rätt

(247) Historien om den stora striden mellan det goda och det onda, från dess inledning i himmelen till upprorets slutliga kuvande och syndens fullkomliga utrotande, är också ett tydligt bevis på Guds oföränderliga kärlek. – Patriarker och Profeter, sidan 29 (1890). rätt

(247) Naturen vittnar om Guds Kärlek – Naturen och Bibeln vittnar båda om Guds kärlek. Vår himmelske Fader är källan till allt liv, all kunskap och all glädje. Betrakta naturens skönhet och under. Se, hur fullkomligt allt har anpassats, inte bara för människans utan också för alla andra skapade varelsers livsmöjligheter och lycka. Solsken och regn som uppfriskar och gläder marken och allt som lever på den. Allt vittnar om Guds kärlek. rätt

(247) Det är Gud som ser till alla sina skapade varelsers dagliga behov... rätt

(248) Gud är kärlek står skrivet på varje svällande knopp, på varje spirande grässtrå. De vackra fåglarna som fyller luften med sin glada sång, de vackra blommorna som sprider sin milda vällukt omkring sig, de majestätiska träden i all sin yppiga grönska – allt vittnar om Guds kärleksfulla, faderliga omsorg och hans önskan att göra människorna lyckliga. – Vägen till Kristus, sidorna 8-9 (1892). rätt

(248) Buden vilar på Kärlekens Princip – Sedelagens föreskrifter är tillämpliga på alla, och de förkunnades till undervisning och ledning för alla. Tio korta, högst omfattande och avgörande bud innehåller människans plikter mot Gud och mot medmänniskorna, och alla är grundade på kärlekens stora princip. – Patriarker och Profeter, sidan 318 (1890). rätt

(248) Jesus och Lagen om medkännande Kärlek – Till sin natur, var Guds lag oföränderlig, och därför utgav Kristus Sig som offer å den fallna människans vägnar, eftersom Adam hade förlorat Eden och getts en prövotid tillsammans med alla sina avkomlingar. rätt

(248) Hade Guds lag ändrats till någon del efter Satans förjagande ur himmelen, skulle han på jorden efter sitt fall i synd ha vunnit det han inte vann i himmelen före sitt syndafall. Han skulle ha fått allt, vad han bad om. Vi vet, att det gjorde han ej... Lagen... förblir lika oföränderlig som Guds tron, och varje själs frälsning avgörs av lydnad eller olydnad... rätt

(248) Genom lagen om medkännande kärlek bar Jesus våra synder, Han led vårt straff, och tömde Guds vredes bägare, som egentligen skulle räckas åt överträdaren... Han bar självförnekelsens och självuppoffringens kors, för att vi skulle få liv, evigt liv. Tänker vi bära korset för Jesu skull? – Brev 110, 1896 (KH 289.) rätt

(249) Kristi känsliga, kärleksfulla Natur – Hans liv var från början till slut präglat av självförnekelse och självuppoffring. På Golgata kors frambar han sig själv som det stora offret för alla människor, för att hela världen skulle kunna vinna frälsning, om de själva ville det. Kristus var fördold i Gud och Gud blev uppenbarad för världen i sin Sons gestalt ... rätt

(249) Kärleken till en förlorad värld visade sig varje dag och genom varje handling i hans liv. De som har fått Andens gåva kommer att arbeta efter samma riktlinjer som Kristus. I Kristus uppenbarade sig Guds ljus och kärlek i mänsklig gestalt. Ingen människa har någonsin haft ett så känsligt sinne som Guds syndfrie, helige Son. Han står som representant för vad människor kan bli genom att få del av den gudomliga naturen. – The Youth’s Instructor, den 16. augusti, 1894. (Med Kristus i Dag, den 9. oktober.) rätt

(249) Guds Kärlek ett levande Källsprång – Guds kärlek omfattar mer än att bara hålla tillbaka det onda. Den tar initiativ för att föra fram det goda. Den har alltid något positivt att dela med sig. Om denna kärlek finns hos oss nöjer vi oss inte med att låta bli att ha en negativ inställning till våra medmänniskor. – Men Jag säger. . . , sidan 65 (1896). rätt

(249) Universum uttrycker Guds Kärlek – Tänk, om alla ville sätta rätt värde på den himmelske Faderns dyrbara gåva till vår värld! Lärjungarna kände sig vara oförmögna till, att uttrycka Kristi kärlek. De kunde bara säga: ”Detta är kärleken:”. {Första Johannesbrevet 4:10, Reformations-Bibeln.} Hela världsalltet ger uttryck för denna kärlek och för Guds gränslösa välvilja. rätt

(249) Gud kunde ha sänt Sin Son till världen, för att fördöma världen. Men förunderliga nåd! Kristus kom, för att rädda, inte för att förstöra. Det hände aldrig, att apostlarna berörde detta ämne, utan att deras hjärtan flammade av inspirationen från Frälsarens unika kärlek. Aposteln Johannes saknar ord, att uttrycka sina känslor med. Han utropar: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom” (Första Johannesbrevet 3:1). Hur hett Fadern älskade oss, kan vi aldrig räkna ut. Det finns ingen måttstock att jämföra detta med. – Brev 27, 1901 rätt

(250) Satan ansvarig för Uppfattningen om Gud som hård och sträng – Satan förledde människorna till att tro att Gud framför allt var en sträng, rättvis, men hårdhjärtad domare och en omedgörlig och nogräknad borgenär. Han utmålade Skaparen som en rannsakande Gud som håller ett misstänksamt öga riktat på människorna för att upptäcka alla deras fel och brister, så att han skall kunna straffa dem. Det var för att skingra denna mörka skugga och för världen uppenbara Guds oändliga kärlek, som Jesus kom till vår värld och bodde bland människorna. – Vägen till Kristus, sidan 9 (1892). rätt

(250) Kärleken mellan Fadern och Sonen en Bild – Hur högt en herde än må älska sina får, älskar han dock sina söner och döttrar ändå högre. Jesus är inte endast vår herde han är ”evig Fader”. Och han säger: ”Jag känner mina får, och mina får känna mig, såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern.” – Joh. 10:14, 15. Vilka ord! Den enfödde Sonen som är i Faderns sköte, han som Gud har förklarat vara ”den man som fick stå mig nära”. (Sak. 13:7.) Gemenskapen mellan honom och den evige Guden får tjäna som liknelse för att förklara gemenskapen mellan Kristus och hans barn på jorden. – Vändpunkten, sidan 483 (1898). rätt

(250) Gud älskar Kristi anhängare så, som Han älskar Sin enfödde Son. – Manuskript 67, 1894. rätt

(250) Kristi Kärlek är en livgivande, helande Energi – Den kärlek som Kristus låter flöda genom hela varelsen är en livgivande kraft. Den har en helande inverkan på varje livsviktigt organ – hjärnan, hjärtat och nerverna. Den stimulerar de högsta krafterna hos människan till aktivitet. Den befriar själen från skuld, sorg, oro och bekymmer som förstör livskrafterna, och för med sig inte ro och balans. Den ger en glädje till själen som ingenting här på jorden kan förstöra – en glädje i den helige Ande – en glädje som ger hälsa och liv. – Hälsa för Hela Människan, sidan 84 (1905). rätt

(251) Tänk på Guds Kärlek! – Vi bör tacka Gud för de ljusa stunderna. Låt oss bevara i minnet hans kärleks löften och ständigt betrakta dem. Gud vill att vi skall tänka på hans Son, hur han lämnade sin Faders tron och iklädde sig mänsklig gestalt, för att frälsa människan från Satans makt. Vi skall tänka på hans seger för vår skull, hur han öppnade himmelen för oss och uppenbarade för våra blickar gudomens härlighet. Vi skall tänka på hur han lyft människan ur syndens avgrund samt återförenat henne med den oändlige Guden. Vi skall tänka på hur hon blir iklädd Kristi rättfärdighet och upphöjd till hans tron, sedan hon utstått det gudomliga provet genom tron på sin Återlösare. Detta är vad Gud vill att våra tankar skall syssla med. – Vägen till Kristus, sidan 102 (1892). rätt

(251) Kärleken skapar en Himmel åt oss – Det är Kristi kärlek, som skapar vår himmel. Men när vi försöker, att berätta om denna kärlek, famlar vi efter ord. Vi tänker på Hans liv på jorden, på Hans offer för oss; vi tänker på Hans verk i himmelen som vår försvarare, på praktbostäderna Han bygger åt dem, som älskar Honom; och då förmår vi blott att utbrista: ”Oh, höjderna och djupen hos Kristi kärlek!” När vi dröjer oss kvar under korset, uppfattar vi en svag skymt av Guds kärlek, och då yttrar vi: ”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder” (Första Johannesbrevet 4:10). Men under vår betraktelse av Kristi välvilja, nuddar vi bara kanten på en gränslös kärlek. Hans kärlek är lik ett väldigt världshav, utan botten och strand. – The Review and Herald, den 6. Maj, 1902. rätt

(251) Guds Kärlek är omätbar, outtömlig – All den faderliga kärlek som generation efter generation har strömmat genom människors hjärtan, alla de ömhetens källor som sprungit upp i människors inte är, om man jämför med Guds gränslösa, outtömliga kärlek, bara en liten rännil mot den oändliga oceanen. Ingen tunga kan beskriva den, ingen penna teckna den. Du må meditera över den dagligen hela ditt liv; du må flitigt studera Bibeln för att fatta den; du må använda varje kraft och förmåga som Gud gett dig, i försöket att förstå din himmelske Faders kärlek och medlidande, men ändå är det en oändlighet därbortom. Du må studera denna kärlek under tidsåldrar, ändå kan du inte helt förstå längden och bredden, höjden och djupet av Guds kärlek, när Han gav Sin Son att dö för denna värld. Inte ens själva evigheten kan helt uppenbara den. Dock, när vi studerar Bibeln och mediterar över Kristi liv och frälsningsplanen, blir dessa ämnen allt klarare för oss. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 740 (1889). rätt

(252) Insikten om Guds Kärlek ökar gradvis – Efterhand som åren i evigheten förflyter kommer de att skänka en ständigt rikare och härligare uppenbarelse av Gud och Kristus. Allt eftersom kunskapen växer, kommer också kärleken, vördnaden och lyckan att öka. Ju mer människor lär sig om Gud, desto större blir deras beundran för hans karaktär. – Den Stora Striden, sidan 579 (1911). rätt

nästa kapitel