Självaktning

(255)Utveckla Självaktningen – Om vi önskar, att göra gott mot själar, kommer vår framgång med dessa själar att stå i förhållande till deras tro, till vår tro, och till vårt värdesättande av dem. Respekt för kämpande människosjälar är det säkra medel, varigenom Kristi Jesu återupprättelse av människans förlorade självaktning förverkligas. Vår ökande insikt om, vad hon kan bli, är en hjälp, som vi inte fattar till fullo. – Brev 50, 1893. (Grundsatser för Kristen Utbildning, sidan 280.) rätt

(255) Aktning för Människans Värdighet som Människa – Om vi inte kompromissar med våra principer, kommer vår hänsyn till andra att leda till att vi följer godtagna seder, och verklig artighet kräver inte att vi ger efter på våra principer för konventionens skull. Den bryr sig inte om vår sociala ställning. Den lär oss självaktning och respekt för människans värdighet som människa, respekt för alla medlemmar i mänsklighetens stora broderskap. – Vägen till Mognad, sidan 260 (1903). rätt

(255) Bevara Självaktningen – Somliga, som ni kommer i beröring med, är kanske enkla och oartiga, men bli därför inte själva mindre artiga. Den som vill bevara sin egen självaktning, måste vara försiktig så att han inte i onödan sårar andras självaktning. Denna regel bör man heligt iaktta gentemot den trögaste och den mest felande. Vad Gud har för avsikt att göra med dessa skenbart så föga lovande, vet ni inte. Han har i gångna tider använt människor, som inte var mer lovande eller tilltalande, till att utföra ett stort verk för Honom. Hans Ande, som verkar på hjärtat, har väckt varje förmåga till kraftig verksamhet. I dessa enkla, icke tillhuggna stenar såg Herren ett dyrbart material, som skulle klara prövningar i form av storm, hetta och tryck. Gud ser inte så som människor ser. Han dömer inte efter det som Han har för ögonen, utan rannsakar hjärtat och dömer rättfärdigt. –Evangeliets Tjänare, sidan 88 (1915). rätt

(256) På Samvetsgrannhet följer Självaktning – För principfasta personer behöver vi inte låsa; vi behöver inte bevaka sådana. De uppträder ärligt och redbart alla gånger – på egen hand, utan att någon ser dem, likaså offentligt. De fläckar inte ned själen för allt smör i Småland, eller andra förmåner. De rynkar kraftigt på näsan åt varje nedrig handling. Även om ingen annan skulle känna till ett dylikt handlande från deras sida, skulle de vara alltför medvetna om det själva, och detta skulle ödelägga deras självaktning. De, som saknar samvetsgrannhet i det lilla, skulle inte bli bättre av lagar och inskränkningar samt bestraffningar härvidlag. – Testimony for the Physicians and Helpers of the Sanitarium {Vittnesbörd för Läkarna och Medhjälparna på Hälsohemmet} 1879, sidan 62. (Counsels on Health, sidan 410.) rätt

(256) Självaktningen måste verkligen omhuldas – Moralisk renhet, självaktning, stark motståndskraft måste hela tiden vara A och O. Avvik aldrig från denna inställning. Ett alltför familjärt tilltag, en obetänksamhet, kan försätta själen i fara, genom att öppna dörren för frestelse och härigenom försvaga motståndskraften. – Health, Philanthropic, and Medical Missionary Work 1896, sidan 28. (Counsels on Health, sidan 295.) rätt

(256)Graden av Aktning för andra framgår av ens Självaktning – Genom syndig njutning förstörs självrespekten och när den är borta, minskar respekten för andra och vi tror att andra är lika orättfärdiga som vi själva. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 6, sidan 53 (1900). rätt

(257) Genom felaktiga Vanor förstör Studenten Självaktningen – Ovanorna gör att ungdomarna gör slut på sig själva. De kan knappast vara lyckliga eftersom de inte bryr sig om att skaffa sig rena och hälsosamma principer, och det leder till att friden försvinner. Alla arbetsfyllda studieår är förgäves. Ungdomarna har missbrukat sina fysiska och mentala krafter och då är kroppen, som är ett tempel, fördärvad. Inte nog med att detta liv är fördärvat, de har också fördärvat möjligheterna till det eviga livet. De trodde att världslig kunskap var vägen till rikedomen. Men genom att nonchalera Bibeln offrade de den skatt som är värd mer än allt annat. – Såningsmannen, sidan 79 (1900). rätt

(257) Otåliga Ord skadar Självaktningen – De som ger fritt utlopp åt ett sådant språk, kommer att bli skamsna. De förlorar självrespekten och självförtroendet. De kommer att få samvetskval och ångra att de lät det gå över styr och förlorade behärskningen, så att de talade på det sättet. Hur mycket bättre vore det inte om sådana ord aldrig kom över våra läppar? Hur mycket bättre är det inte att ha nådens olja i hjärtat för att kunna sätta sig över all förargelse, stå ut med allt och ha ett kristuslikt saktmod och tålamod? – The Review and Herald, den 27. februari, 1913. (Budskap till de Unga, sidan 313.) rätt

(257) Föräldrar bör aldrig ge Avkall på Självaktningen genom oöverlagda Ord – Låt inte ett enda irriterat, hårt eller lidelsefullt ord undslippa läpparna. Kristi nåd väntar på, att bli åkallad. Hans Ande kommer att ta kommandot över hjärta och samvete, så att Han inspirerar till tal och gärning. Ge aldrig upp självaktningen genom hastiga, tanklösa ord. Se till, att alla ord är rena, att samtliga uttryck är helgade. Ge barnen ett exempel på, vad Du vill att de skall bli... Frigör friden, de vänliga orden och de glada minerna. – Brev 28, 1890. (Child Guidance, sidan 219.) rätt

(258) Självaktningen ödeläggs av Masturbering [Se Child Guidance, sidorna 439-468.] – Effekten av sådana vulgariserande vanor är inte densamma hos alla. Det finns en del barn som har en stark moralisk styrka, som umgås med barn som praktiserar självtillfredsställelse, och som därigenom har invigts i denna last. Effekten på sådana kommer alltför ofta att vara att det gör dem melankoliska, irriterade och svartsjuka. Trots detta behöver dessa inte mista sin respekt för religiös gudsdyrkan och behöver inte visa någon särskild otro när det gäller andliga saker. De kommer tidvis att lida starkt av samvetsförebråelser och kommer i sina egna ögon att känna sig mindervärdiga och förlora sin självrespekt. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 392 (1870). rätt

(258) Ha inte sönder Självaktningen – När någon har handlat fel och inser sitt felsteg bör vi vara försiktiga så att vi inte förstör hans självaktning. Gör honom inte missmodig genom att visa likgiltighet eller misstänksamhet. Säg inte till dig själv: ”Innan jag visar honom förtroende skall jag vänta och se om han står fast.” Ofta kan en sådan misstänksamhet vara just det som gör att den frestade faller. – Hälsa för Hela Människan, sidan 137 (1905). rätt

(258) Självförsörjning ökar Självaktningen – Se till att de som försöker reformera sina liv får något att sysselsätta sig med. Ingen som kan arbeta borde få den uppfattningen att man kan förvänta sig mat, kläder och logi gratis. För deras egen och andras skull, borde man hitta på något sätt genom vilket de kan ge ersättning för det de får. Uppmuntra varje ansträngning de gör för att försörja sig själva. Det kommer att stärka deras självaktning och ett sunt oberoende. Och att vara mentalt och kroppsligt sysselsatt med något nyttigt arbete är dessutom ett nödvändigt skydd mot frestelser. –Hälsa för Hela Människan, sidan 146 (1905). rätt

(258) Eget Ägande låter den Fattige vinna Självaktning – Vissheten om att äga sitt eget hem, skulle skapa en stark önskan [hos de fattiga] om att göra saker och ting på ett bättre sätt. Det skulle utveckla förmågan att planera och utföra saker. Barnen skulle lära sig sparsamhet och driftighet allteftersom de växte upp och deras förstånd skulle utvecklas. De skulle känna sig som fria, värdiga människor, inte som slavar, och de skulle kunna vinna tillbaka något av självrespekten och oberoendet. – Historical Sketches of the Foreign Missions of the Seventh-day Adventists, sidorna 165-166, 1886. (Det adventistiska Hemmet, sidan 291.) rätt

(259) Självutveckling och Värdighet – Det är viktigt, att Kristi tjänare inser att det är nödvändigt att utveckla sig själv, för att framhäva sin bekännelse och behålla en klädsam värdighet. Utan mental uppfostran kommer de med säkerhet att handla fel i allt vad de företar sig. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidorna 500-501 (1870). rätt

(259) Akta Dig för Självömkan – Vi måste vara på vår vakt mot självömkan. Ge aldrig efter för känslan att du inte värdesätts som du borde, att dina ansträngningar inte uppskattas, och att ditt arbete är alltför svårt. Tänk på vad Kristus har utstått för oss, och låt detta tysta varje klagande tanke. Vi behandlas bättre än vår Herre behandlades. ”Begär du något stort för egen räkning? Gör inte det!” (Jeremia 45:5). – Hälsa för Hela Människan, sidan 417 (1905). rätt

(259) Kristus återställer Självaktningen – Det borde inte vara svårt att minnas att Herren önskar, att Du skall lägga Dina besvärligheter och förvecklingar vid Hans fötter, och lämna dem där. Gå till Honom och säg: ”Herre, mina bördor är för tunga för mig att bära. Vill Du bära dem åt mig?” Och Han kommer att svara: ”Jag vill ta dem, ’med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig’ {Jesaja 54:8}. Jag vill ta Dina synder, och vill ge Dig frid. Bannlys inte längre Din självaktning; för Jag har köpt Dig till priset av Mitt eget blod, Du är Min. Din svaghet skall Jag styrka. Din förtvivlan över Din synd tänker Jag avlägsna.” – Brev 2, 1914. (Vittnesbörd för Predikanter och Bibelarbetare, sidorna 519-520.) rätt

(259) Goda Råd åt en, som hade förlorat Självaktningen – Jesus älskar Dig, och Han har gett mig ett meddelande att förmedla till Dig. Han längtar med Sitt stora hjärtas omätbara ömsinthet efter Dig. Han sänder Dig budskapet, att Du visst kan glida ur fiendens snara. Du kan visst återvinna självaktningen. Du kan visst försätta Dig i ett läge, där Du betraktar Dig själv, inte som ett misslyckande, utan som en erövrare, i och med samt tack vare Guds Andes upplyftande inflytande. Grip tag om Kristi hand och släpp inte taget. – Brev 228, 1903. (Medical Ministry, sidan 43.) rätt

(260) Uppodla Självaktningen – Gud kan inte med välbehag se till att du enbart ser på dig själv såsom svag och bristfällig. Du bör uppodla självtillit genom att leva så att du har ett gott samvete och ett gott förhållande till människor och änglar... Det är din förmån att gå till Jesus och få rening, så att du kan stå framför honom utan skam och samvetskval. ”Så finnes nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” (Rom. 8:1.) Även om vi inte bör tänka alltför högt om oss själva, fördömer emellertid inte Guds ord en tillbörlig självrespekt. Såsom Guds söner och döttrar bör vi uppvisa ett värdigt sinnelag, i vilket stolthet och självhävdelse inte har något utrymme. – The Review and Herald, den 27. mars, 1888. (Our High Calling, sidan 143.) rätt

nästa kapitel