Individualitet

(423)Individualiteten är en Kraft – Alla är vi skapade till Guds avbild och utrustade med egenskaper som liknar Skaparens – vår personlighet och förmåga att tänka och handla. De som har utvecklat de förmågorna och som bär ansvar eller är ledare, påverkar genom sin personlighet vårt sätt att vara. – Vägen till Mognad, sidan 17 (1903). rätt

(423)Var och en äger sin särskilda Individualitet – Evangeliet riktas till individer. Varje människa har en själ att rädda eller förlora. Var och en äger en individualitet, som skiljer sig från och är olik alla andras. Var och en måste bli övertygad och omvänd personligen. Han måste ta emot sanningen, ångra sina synder, tro och lyda själv. Han måste själv använda sin egen vilja. Det här förmår ingen att göra genom ombud. Ingen kan klä sin individualitet i någon annans. Var och en måste överlämna sig åt Gud genom eget handlande och tack vare gudaktighetens hemlighet. – Manuskript 28, 1898. rätt

(423) Enhet i Mångfald – I Herrens plan ingår enhet i mångfald. Ingen enda person kan vara riktmärke för alla andra. Vårt personliga ansvar står i förhållande till våra personliga förmågor. Det har tydligt visats mig, att Gud förser människorna med duglighet i olika grad och sedan placerar Han dem, där de kan uträtta det arbete, som de har gjorts passande till. Varje arbetare skall visa sina arbetskamrater den aktning, som han själv önskar sig. – Brev 111, 1903. rätt

(424) Olika Personers Sinnen är olika – Varför behöver vi en Matteus, en Markus, en Lukas, en Johannes, en Paulus och övriga skribenter, som avlade vittnesbörd om Frälsarens leverne under Hans jordiska tjänstgöring? Varför författade inte en enda av lärjungarna en fullständig redogörelse, varigenom han försåg oss med en sammanhållen berättelse om Kristi liv och gärning? rätt

(424) Evangelierna skiljer sig åt, likaså förenas berättelserna däri till en harmonisk helhet. En skribent tar upp vissa ting, som en annan förbigår. I fall dessa enskildheter är väsentliga, varför blev de inte omnämnda av alla skribenter? Jo, för att olika personers sinnen skiljer sig åt och inte förstår saker och ting på exakt samma sätt. Somliga sanningar vädjar starkare till ett slags människor; andra saker ter sig betydligt viktigare för vissa, än för andra. Samma regel gäller för talare. En del talare uppehåller sig länge vid poänger, som andra skulle skynda sig förbi, eller tiga om. På detta vis framställs sanningen tydligare av flera personer, än av en enda. – Manuskript 87, 1907. rätt

(424) Individualiteten skall inte ödeläggas – Det är inte Herrens önskan, att vår individualitet skall gå förlorad; det är inte Hans avsikt, att två personer skall vara varandras karbonkopior, vad gäller smak och läggning. Alla äger personlighetsdrag, som är unika för dem själva, och dessa skall inte slås i bitar, utan fostras, gestaltas, formas till likhet med Kristus. Herren omvandlar våra naturliga anlag och förmågor till nyttiga redskap. För att förbättra de egenskaper, som Gud har gett oss, måste vi kännas vid faktumet, att alla våra krafter är en skänk från ovan och att de skall brukas, inte för själviska ändamål, utan till Guds ära och våra medmänniskors bästa. – Brev 20, 1894. (Our High Calling, sidan 90.) rätt

(425) Varje Barn skall få ha sin Individualitet – Ett barn kan vara så disciplinerat, att det, liksom ett djur, saknar egen vilja; dess individualitet uppgår i lärarens. En sådan uppfostran är oklok, och den får katastrofala följder. Barn, som uppfostras på detta vis, saknar stabilitet och beslutsamhet. De har inte lärt sig, att handla efter principer, och förståndsförmågorna har inte stärkts genom övning. Så vitt möjligt, bör varje barn uppläras till självtillit. Genom att försätta sina olika förmågor i verksamhet, upptäcker barnet sina starka och svaga sidor. En förståndig lärare ser till, att de svaga sidorna stärks, så att barnet uppnår en välbalanserad, harmonisk karaktär. – The Review and Herald, den 10. januari, 1882. (Grundsatser för Kristen Utbildning, sidan 57.) rätt

(425) Äktenskapet förstör inte ens Individualitet – Varken mannen eller hustrun bör låta sin individualitet gå upp i den andres. Båda har ett personligt förhållande till Gud. De bör båda fråga honom: ”Vad är rätt?” ”Vad är fel?” ”Hur skall jag bäst kunna förverkliga syftet med mitt liv?” Låt er djupaste kärlek strömma ut mot honom som gav sitt liv för er. Låt Kristus vara den förste, den siste och den bäste i allt. När er kärlek till honom blir djupare och starkare, kommer den kärlek ni har till varandra att bli renare och starkare. – Hälsa för Hela Människan, sidan 309 (1905). rätt

(425) Herr och Fru skall behålla Individualiteten (råd till nygifta) – I ert samliv måste er tillgivenhet göra sitt till att ni båda blir lyckliga. Var och en skall göra sitt för att den andre skall bli lycklig. Detta är Guds vilja med er. rätt

(425) Men samtidigt som ni skall smälta samman till ett, får ingen av er uppge sin personlighet och gå upp i den andre. Det är Gud som äger er individualitet. Honom skall ni fråga: ”Vad är riktigt, vad är fel, hur kan jag bäst uppfylla avsikten med att jag har skapats?” ”Veten I då icke, . . . att I icke ären edra egna? I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärliga då Gud i eder kropp.” (1 Kor. 6:19, 20.) rätt

(425)Er kärlek till det som är mänskligt måste vara underordnad er kärlek till Gud. Rikedomen i er tillgivenhet skall strömma ut till honom som gav sitt liv för er. När själen lever för Gud sänder den sin bästa och högsta tillgivenhet till honom. Går den rikaste strömmen av er kärlek till honom som dog för er? Om så är fallet kommer er kärlek till varandra att stå i överensstämmelse med himmelens avsikter. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidorna 45-46 (1902). rätt

(426) Vi besitter vår personliga individualitet, och hustruns skall inte uppslukas av makens. – Manuskript 12, 1895. rätt

(426) Hängivenhet skänker Skönhet åt Individualiteten – Ett liv helgat åt Guds tjänst utvecklas och förskönas hos individen. Ingen kan låta sin individualitet sjunka in i en annans, utan alla skall vi, som enskilda personer, inympas i huvudstammen, och så skall det uppstå enhet i mångfald. Den store Mästerkonstnären har inte gjort två löv på samma träd alldeles lika; därutöver förser inte Hans skapande förmåga samma egenskaper åt alla sinnen. De har danats, för att leva genom ändlösa tidsåldrar, och det skall förekomma fullständig enhet, där sinne kopplas till sinne; men två skall inte vara gjutna i samma form. – Manuskript 116, 1898. rätt

(426) Gud ger åt var och en hans särskilda Arbete – Saker och ting i naturens värld skall beaktas och vetskapen inhämtad därifrån tillämpas på det andliga livet, den andliga tillväxten. Gud – inte människan – har gett varje individ dennes arbete. Detta är ett enskilt verk – formandet av en karaktär till likhet med den gudomliga. Av liljan fordras det inte, att hon skall kämpa, för att bli en ros. Det förekommer särskillnader hos blommornas och frukternas uppbyggnad, men var och en erhåller sina bestämda egenskaper från Gud. Alla tillhör Herren. Likaså är det Guds mening, att även de främsta ibland människor inte skall vara stöpta i samma form. – Manuskript 116, 1898. rätt

(426) Respektera varandra – Alla har vi ett verk att utföra. Måhända vi är av skilda nationaliteter, men det är meningen, att vi skall vara ett i Kristus. Om vi tillåter personlighetsdrag att sära oss åt här, hur kan vi hoppas på, att vi skall kunna leva tillsammans i himmelen? Vi skall uppamma kärlek till och aktning för varandra. Ibland oss skall det förekomma den enhet, som Kristus bad för. Vi har köpts för ett pris, och vi skall förhärliga Gud i våra kroppar och i våra andar. – Manuskript 20, 1905. rätt

(427) Praktfiasko i, att kopiera andra – Den, som försöker att lägga sig till med en annan persons karaktär, kommer att misslyckas skändligen. Var och en skall själv blicka hän till Gud, han skall samvetsgrant använda talenterna Gud har gett honom. ”… arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, … Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske” (Filipperbrevet 2:12-13). Detta skall ske i Dig, broder, inne i Dig; inte i en annan för Din skull. Din erfarenhet skall vara Din egen. Då kommer Du att glädjas personligen, inte fröjdas åt en annans upplevelse. – Manuskript 116, 1898. rätt

(427) Varje Sinnes Styrka är dess egen – Det smärtar mig, att behöva se det ringa värde, som sätts på de personer, som Herren har använt och kommer att använda. Gud förbjude, att en persons sinne skall vara mönster för alla andras. Somliga kan upphöja en viss persons intellekt såsom varande överlägset på varje punkt, men varje sinne äger sina särskilda svagheter och styrkor. En persons intellekt uppväger en annans brist. Men om alla bär samma ok och uppmanas till, att inte blicka hän till personer, för att ta reda på sin plikt, utan till Gud, kommer de att utvecklas under den Helige Andes ledning, och kommer att verka i enhet med sina bröder. Den ene kommer att uppväga en annans brist. – Brev 50, 1897. rätt

(427) Inte forma andras Sinnen – Gud har gett varje individ ett personligt ansvar. ”… arbeta med fruktan och bävan på er frälsning”. En person skall inte arbeta på en annan persons frälsning. Han skall inte bli avskriften av en annan persons intellekt. Han förväntas, att handla i sin kapacitet enligt den förmåga Gud har skänkt honom. Ingen person, oavsett erfarenhet, skall mena, att han utför ett vidunderligt verk, när han formar och gestaltar en annan människas sinne efter sitt eget och lär henne, att hon skall upprepa de åsikter han själv må framföra. Detta har gjorts om och om igen till förfång eller skada för människor. – Manuskript 116, 1898. rätt

(428) Var inte en Skugga av andra [Se kapitel 29, ”Beroende och Oberoende”.] – Oh, hur mycket medarbetarna behöver Jesu anda, för att förändras och modelleras likt leran i händerna på krukmakaren! När de äger denna anda, förekommer det inga motsättningar emellan dem; ingen är så inskränkt, att han fordrar, att allting skall göras enligt hans modell, enligt hans uppfattning; det förekommer inga misshagliga känslor mellan honom och hans medtjänare, som inte är lika duktiga som han är. Herren vill ej, att några av Hans barn skall vara skuggor av andra; utan Han skulle vilja, att vart och ett är sitt eget enkla jag, förfinat, helgat, förädlat av, att ha imiterat den store Mönsterpersonens liv och sinnelag. Den trångbröstade, inneslutna, utestängande anda, som får allting att kretsa kring den egna kompassnålen, har utgjort en förbannelse för Guds sak och kommer alltid att vara det, varhelst den får förekomma. – The Review and Herald, den 13. april, 1886. rätt

(428) Ingen skall låta Intellektet bli dränkt – Gud låter varje människa utöva sin individualitet. Han önskar icke, att någon skall låta intellektet dränkas av en annan dödligs sinne. De, som vill bli förvandlade till sinne och karaktär, skall inte se upp till människor, utan till den gudomliga Förebilden. Gud utfärdar denna invitation: ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” {Filipperbrevet 2:5.} Medelst omvändelse och förvandling skall människor bli så till sinnes, som Kristus var. Var och en skall stå inför Gud med sin egen tro, sin egen erfarenhet, varigenom han är förvissad om, att Kristus har formats inombords, hoppet om härlighet. Att vi skulle imitera någon persons exempel – inbegripande någon, som vi kanske skulle betrakta som nästan fullkomlig till karaktären – vore liktydigt med, att vi förtröstade på en felande människa, ett väsen oförmöget till, att ingjuta den minsta smula perfektion. – The Signs of the Times, den 3. september, 1902. rätt

(429) Regler för starka Sinnen – Det är bra, att broder och syster _____ samt broder och syster _____ äger starka sinnen. Var och en skall försvara sin individualitet. Var och en skall vidmakthålla en individualitet, som inte går upp i en annans. Ingen människa skall vara en annans skuggbild. Guds tjänare skall verka tillsammans i en enhet, där sinnen kompletterar varandra. – Brev 44, 1903. rätt

(429) Individuellt Måttagande – Ingen förmår, att växa upp till full, andlig längd åt en annan. Envar måste själv uppnå sin fullständiga tillväxt. Var och en skall växa upp under Guds överinseende. – Manuskript 116, 1898. rätt

(429) Ingen annan Människa kan helt tränga in i ens Inre – Ur mänsklig synvinkel är livet en oprövad väg för oss alla. Det är en väg där vi går ensamma med våra djupaste erfarenheter. Ingen annan människa kan helt tränga in i vårt inre. De små barnen börjar en resa, där de förr eller senare måste välja vilken väg de ska gå och själva avgöra hur livet ska gestalta sig för evigheten. Hur allvarliga borde inte våra ansträngningar då vara för att lära dem att lita på Gud som verkligen kan vara deras ledare och hjälpare! – Vägen till Mognad, sidan 255 (1903). rätt

(429) Karaktären är något Personligt – Karaktären är personlig. Vi har var och en ett verk att uträtta för tid och evighet. Gud känner vämjelse över likgiltighet inför karaktärens daning. – Brev 223, 1903. rätt

(429) Erkänn Människans Rättigheter – En av de allra högsta tillämpningarna av dessa grundsatser består av erkännandet av människans rätt till sig själv, till att styras av det egna sinnet, till att förvalta sina förmågor, rätten till att motta och omsätta frukten av sitt eget arbete. Styrka och kraft kommer att finnas vid våra institutioner endast när de i allt sitt samröre med nästan vidgår dessa grundregler – endast när de i sitt bemötande av medmänniskorna hörsammar Guds ords vägledning. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidan 180 (1902). rätt

(430) Beroende av Kristus – Varje själ äger sin individualitet. Varje själ måste leva varje timme i umgänge med Kristus; ty Han säger: ”utan mig kan ni ingenting göra” (Johannesevangeliet 15:5). Hans principer skall vara våra; ty dessa principer är lika med den evinnerliga sanningen, tillkännagiven i rättfärdighet, godhet, förbarmande och kärlek. – Brev 21, 1901. rätt

(430) Den individuella kristna Erfarenheten skall bibehållas – Lär varje själ, att den skall luta sig med all sin tyngd på den oändliga kraftens arm. Det förekommer en individualitet hos den kristna erfarenheten, som måste behållas inom varje människa, och ansvaret härför går inte att ta bort från någon själ. Var och en har sina egna strider att utkämpa, sin egen kristna erfarenhet att vinna, oberoende i vissa stycken från varje annan själ; och Gud har läxor åt var och en att lära sig, som ingen annan kan lära sig åt honom. – Manuskript 6, 1889. rätt

nästa kapitel