Skuldkänslor

(451)Samvetskval bryter ned Livskrafterna – Sorg, oro, missnöje, samvetskval, skuld och misstro, allt detta verkar nedbrytande på livskrafterna och öppnar dörren för försvagning och död. – Hälsa för Hela Människan, sidan 241 (1905). rätt

(451) Så uppnås Frihet från Samvetskval – Skuldkänslorna måste läggas vid Golgata kors’ fot. Förnimmelsen av syndighet har förgiftat livets källsprång och den sanna lyckan. Nu säger Jesus: Lägg allt detta på Mig; Jag axlar Din synd, Jag skänker Dig frid. Ödelägg inte längre Din självaktning, ty Jag har köpt Dig till priset av Mitt eget blod. Du är Min; Jag skall stärka Din försvagade vilja; Jag ämnar avlägsna Din syndaångest. rätt

(451) Stilla därför med tacksamhet Ditt hjärta, som har klappat av osäkerhet, och grip tag i hoppet, som hålls upp framför Dig. Gud godtar Ditt brustna, syndaångrande hjärta. Han erbjuder Dig förlåtelse fritt och för intet. Han erbjuder Sig, att adoptera eller ta upp Dig i Sin familj, för att genom Sin nåd avhjälpa Din svaghet, och den käre Jesus tänker leda Dig steg för steg, om Du ger Honom handen och låter Honom vägleda Dig. – Brev 38, 1887. rätt

(451) Jesus talar Förlåtelsens Ord – Satan söker, att dra våra tankar bort från den mäktige Hjälparen, att leda oss till, att grubbla över våra själars fördärv. Men fastän Jesus ser vår forna skuld, talar Han förlåtelsens ord; och vi borde inte vanära Honom, genom att betvivla Hans kärlek. – Brev 2, 1914. (Vittnesbörd för Predikanter och Bibelarbetare, sidan 518.) rätt

(452) Hans Kärlek befriar från Samvetskvalen – Den kärlek som Kristus låter flöda genom hela varelsen är en livgivande kraft. Den har en helande inverkan på varje livsviktigt organ – hjärnan, hjärtat och nerverna. Den stimulerar de högsta krafterna hos människan till aktivitet. Den befriar själen från skuld, sorg, oro och bekymmer som förstör livskrafterna, och för med sig inte ro och balans. Den ger en glädje till själen som ingenting här på jorden kan förstöra – en glädje i den helige Ande – en glädje som ger hälsa och liv. – Hälsa för Hela Människan, sidan 115 (1905). rätt

(452) Den störste Syndaren behöver den störste Frälsaren – I fall Du menar Dig vara den värste syndare, är Kristus precis, vad Du behöver, den störste Frälsaren. Lyft på huvudet och blicka bort ifrån Dig själv, bort ifrån Din synd, till den upphöjde Frälsaren; väck från ormens giftiga, dödliga bett till Guds Lamm, som tar bort världens synd. – Brev 98, 1893. rätt

(452) Han skänker Vila – Han har burit vår skuldbörda. Han vill ta bort den bördan från våra trötta skuldror. Han vill ge oss vila. Bekymrens och sorgens börda vill han också bära. Han inbjuder oss att kasta våra bördor på honom, för han bär oss i sitt hjärta. – Hälsa för Hela Människan, sidan 71 (1905). rätt

(452) Alla Synder inte lika allvarliga – Gud betraktar inte alla synder såsom lika stora. För honom såväl som för människor finns olika grader av brottslighet, men hur obetydlig en eller annan orätt handling än må synas i människors ögon, är ändå ingen synd liten inför Gud. Människors omdöme är partiskt och ofullkomligt, men Gud bedömer allt, sådant det verkligen är. Vi föraktar alkoholisten och säger att hans synd skall utestänga honom från himmelen, medan högmod, själviskhet och girighet alltför ofta går ostraffade. Men dessa senare är synder som Gud framför allt avskyr. De strider mot det goda och välvilliga i hans väsen och mot den oegennyttiga kärlek som utgör själva atmosfären i det syndfria universum. Den som begår någon svårare synd, känner kanske sin skam, sin förnedring och sitt behov av Kristi nåd, men högmodet väcker inte något sådant behov. Därför stänger vi hjärtat för Kristus och tar inte emot de andliga välsignelser, som han kom till denna värld för att skänka oss. – Vägen till Kristus, sidan 26 (1892). rätt

(453) Den Skyldige behöver matas med det Positiva – Ingen blir bättre av fördömanden och utskällningar. Att påminna en frestad själ om hans skuld, inger honom ingalunda kämpaglöd, för att bättra sig. Hänvisa den felande, modstulne personen till Honom, som förmår, att frälsa till det yttersta alla, som kommer till Honom. Visa honom, vad han kan bli. Säg åt honom, att han inte har något i sig, som utgör ett rekommendationsbrev till Gud, utan att Kristus dog för honom, så att han kan bli godkänd i den Älskade. Inge honom hopp, visa honom, att han förmår bättre i Kristi kraft. Håll upp inför hans blick möjligheterna, som är hans. Beskriv för honom de höjder, som han kan klättra upp på. Hjälp honom, att fatta tag om Herrens barmhärtighet, att lita på Hans förlåtande kraft. Jesus väntar på, att fatta hans hand, väntar på, att ge honom kraft till, att leva ett ädelt, dygdigt liv. – Manuskript 2, 1903. rätt

(453) Satan plågar Själen med Syndaskuld – Här framställs Guds folk som kriminella som ställts inför rätta. Som överstepräst försöker Josua få välsignelse för sitt folk som befinner sig i största nöd. Medan han vädjar till Gud står Satan till höger om honom som hans motståndare. Han anklagar Guds barn så att deras sak ska verka vara så hopplös som möjligt. Han lägger fram alla deras onda och felaktiga handlingar inför Herren. På det sättet hoppas han att Kristus ska se deras karaktärer på ett sådant sätt att det hindrar dem från att få hjälp i sin stora nöd. Josua är där som representant för Guds folk. Han står under fördömelsen, klädd i orena kläder. Han är medveten om sitt folks synder och känner sig nedtyngd av modlöshet. Och Satan plågar hans själ med en syndaskuld som får honom att uppleva sin situation som nästan hopplös. Ändå står han där bönfallande, med Satans makt emot sig. – Såningsmannen, sidan 129 (1900). rätt

(454) Vågade inte göra Anspråk på Guds Löften – Efter det har jag tänkt att många av dem som finns på inrättningar för sinnessjuka hamnade där på grund av upplevelser som liknande min egen. En känsla av synd hade slagit deras samveten och deras bävande tro vågade inte göra anspråk på löftena om Guds förlåtelse. De lyssnade till beskrivningar av det renläriga helvetet, tills blodet i deras ådror frös till is och intrycket brändes in i deras minnen. Om de sov eller var vakna hade de alltid den fasansfulla bilden framför sig, tills verkligheten gick förlorad i fantasin och de bara såg de virvlande flammorna. De såg ett uppdiktat helvete och hörde bara de fördömdas skrik. Förnuftet avsattes och hjärnan fylldes med den vilda fantasin från en förfärlig dröm. De som undervisar i läran om ett evigt helvete skulle göra väl i att se närmare på vilket stöd det finns för en så en så grym tro. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidorna 25-26 (1855). rätt

(454) En Kris gör en ofta medveten om Källan till Styrka – Gud låter ofta människor hamna i en kris, för att överbevisa dem om deras svaghet och leda dem till kraftens källa. Om de ber och är vaksamma, och kämpar tappert, blir deras svaga sidor deras starka sidor. Jakobs erfarenhet innehåller många värdefulla läxor för oss. Gud lärde Jakob, att i sin egen kraft skulle han aldrig uppnå segern, att han måste brottas med Gud, för att få styrka från ovan. – Manuskript 2, 1903. rätt

(454) Kom ihåg Kristi Nåd – Då Jakob flydde från sin fars hus, sedan han på bedrägligt sätt försäkrat sig om förstfödslorätten, kände han bittert sin brottslighet. Ensam och övergiven, skild från allt som gjort livet kärt och behagligt för honom, plågades han mest av tanken, att hans synd för evigt hade skilt honom från Gud, att hans himmelske Fader hade övergett honom. rätt

(455) Bedrövad lade han sig till vila på bara marken. Omkring honom reste sig de ensliga kullarna mot skyn, och över honom välvde sig den stjärnströdda himlen. Medan han sov, tyckte han sig bli omstrålad av ett underbart ljus. Och se, på marken, där han låg, stod en stege, som nådde upp till himmelens portar, och på den gick Guds änglar upp och ned. Från den strålande härligheten hördes en röst, som talade tröst och uppmuntran. rätt

(455) Så fick Jakob upplysning om det som hans själ längtade efter – en Frälsare. Med glädje och tacksamhet såg han en väg, på vilken han, en syndare, kunde återvända till Gud. Den hemlighetsfulla stegen, som han såg i drömmen föreställde Kristus, den ende medlaren mellan Gud och människan. – Vägen till Kristus, sidorna 19-20 (1892). rätt

(455) Samvetskval lägger Grunden till många Sjukdomar – Den lame hade i Jesus funnit bot för både kropp och själ. Det andliga botandet hade följts av fysisk hälsa. Betydelsen av detta får inte förbises. Det finns idag tusentals människor som lider av fysiska sjukdomar och som i likhet med den lame längtar efter att få höra orden: ”Dina synder äro dig förlåtna.” Syndens börda med dess kraftlöshet och otillfredsställda begär utgör underlaget för deras sjukdomar. De kan inte finna någon lindring, förrän de kommer till honom som botar själen. Den frid som ingen annan än han kan ge, kommer att ge sinnet styrka och kroppens hälsa. – Vändpunkten, sidan 260 (1898). rätt

(455) Okunnigheten utplånade inte deras Skuld – Hade de vetat att Han som de utsatte för tortyr, hade kommit för att frälsa det av synd drabbade människosläktet från evig undergång, skulle de ha gripits av ånger och skräck. Deras okunnighet utplånade emellertid inte deras skuld, eftersom det var deras förmån att kunna veta sanningen och att ta emot Jesus som sin Frälsare. – Vändpunkten, sidan 749 (1898). rätt

(455) Förringa ej Skulden, genom att ursäkta Synden – Låt oss aldrig försöka minska vår skuld genom att ursäkta eller bortförklara vår synd. Vi måste acceptera vad Gud har att säga om synd, och han framhåller den som något mycket allvarligt. Golgata ensamt visar hur enorm synden verkligen är! Skulle vi tvingas bära våra egna skulder, så skulle vi krossas under dem. Men Jesus, som var totalt syndfri, tog vår plats. Utan att på något sätt ha förtjänat det har han lidit konsekvenserna av vår ondska. ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh 1:9) – Men Jag säger…, sidan 116 (1896). rätt

(456) Ödmjukade Själar erkänner sin Skuld – De, som inte har ödmjukat sina själar inför Gud i bekännelse av sin skuld, har ännu inte levt upp till det första villkoret för att blir godtagna. Om vi inte har erfarit den ånger, som vi aldrig kan ångra och inte har bekänt vår synd med själens sanna ödmjukhet och med en förkrossad ande och avskytt vår ogudaktighet, har vi aldrig uppriktigt sökt efter förlåtelse för våra synder. Och om vi aldrig har sökt, har vi aldrig funnit Guds frid. Den enda orsaken till att vi inte har fått förlåtelse för tidigare synder, är att vi inte vill ödmjuka våra stolta hjärtan och rätta oss efter villkoren i sanningens ord. rätt

(456) Det finns tydlig undervisning i den här frågan. Syndabekännelse, oavsett om den är offentlig eller privat, bör komma från hjärtat och uttryckas av fri vilja. Den skall inte krävas av syndaren. Den skall inte göras på ett respektlöst och likgiltigt sätt eller pressas fram av dem, som inte har någon verklig känsla för syndens avskyvärda karaktär. Den bekännelse som är blandad med tårar och sorg och som väller fram ur själens innersta, finner vägen till den gränslöst medkännande Guden. Psalmisten säger: ”Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidorna 636-637 (1889). rätt

(456) Livsviktigt, att ge upp Synden – Det är här, som Du utsätter Dig för fördömelsen, nämligen genom att Du fortsätter i synden. Upphör i Kristi kraft med synden. Allt har gjorts, för att nåden skulle vara kvar i Dig, för att synden skulle te sig som det avskyvärda den är, synd. ”Men om någon syndar” {Första Johannesbrevet 2:1}, skall han inte ta sig åt pannan i förtvivlan och tala likt en person, som har gått förlorad för Kristus. – Brev 41, 1893. rätt

(457) Gud förlåter alla, som infinner sig – Med rätta kommer Gud att fördöma alla som inte tar emot Kristus som sin personlige frälsare, men han förlåter alla som kommer till honom i tro, och han sätter dem i stånd till att göra Guds gärning och att genom tro bli ett med Kristus. . . . . . Herren har lagt allt till rätta för människors fullständiga och fria frälsning, och för att de skall kunna vara fullkomliga i honom. Gud vill att hans folk skall ta emot strålarna från rättfärdighetens sol, för att alla skall ha sanningens ljus. För ett gränslöst högt pris har Gud sörjt för världens frälsning genom att ge sin enfödde Son. Aposteln ställer denna fråga: ”Han som inte skonade sin egen Son, utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?” (Rom 8:32.) Om vi inte blir frälsta, kommer det inte att vara Guds fel, utan vårt eget, för att vi inte har samarbetat med himlen. Vår vilja har inte stämt överens med Guds vilja. – The Review and Herald, den 1. november, 1892. (Utvalda Budskap, Band 1, sidan 375.) rätt

(457) Hopp för alla [Se Vägen till Kristus {storstilsutgåvan 1982}, kapitlen: ”Ånger och bättring”, ”Jag vill bekänna” och ”Gud tar emot den som tror”.] Ingen behöver sjunka ner i missmod och förtvivlan. Satan kan komma till dig med det grymma påståendet: ”Du är ett hopplöst fall. Dig går det inte att hjälpa.” Men det finns hopp för dig i Kristus. Gud begär inte att vi skall övervinna i vår egen kraft. Han ber oss komma nära intill honom. Oavsett vilka svårigheter vi arbetar under som tynger ner vår själ och kropp, så väntar han på att göra oss fria. – Hälsa för Hela Människan, sidan 213 (1905). rätt

nästa kapitel