Sorg

(458)Verkar nedbrytande på Livskrafterna – Sorg, oro, missnöje, samvetskval, skuld och misstro, allt detta verkar nedbrytande på livskrafterna och öppnar dörren för försvagning och död... Mod, hopp, tro, sympati och kärlek bygger upp hälsan och förlänger livet. – Hälsa för Hela Människan, sidan 241 (1905). rätt

(458) Försämrar Cirkulationen – Dysterhet dämpar kraftigt cirkulationen i blodådrorna och nerverna, dessutom försvårar den leverns arbete. Dysterhet hindrar matsmältningens och näringsupptagets förlopp, och tenderar att torka ut benmärgen [de invärtes ämnena] i hela organismen. – Brev 1, 1883. rätt

(458) Kan inte råda Bot på en enda ond Sak – Sorg och ängslan kan inte råda bot på en enda ond sak. I stället kan de göra stor skada. Men glädje och hopp är till ”liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp” (Ordspr. 4:22), samtidigt som en sådan hållning lyser upp vägen för andra. – The Signs of the Times, den 12. februari, 1885. (Det adventistiska Hemmet, sidan 431.) rätt

(458) Varje Situation har förberetts – Vi skall inte låta framtiden med sina svåra problem och otillfredsställande utsikter göra våra hjärtan modlösa, våra knän darrande och våra händer slappa. ”Låt honom fatta tag i min styrka”, säger den Allsmäktige, ”så att han kan sluta fred med mig; och han skall sluta fred med mig.” Jes 27:5 (KJV). De som överlämnar sina liv till att ledas av honom och tjäna honom, kommer aldrig att bli ställda i en position som han inte har förberett för. Oavsett vilken situation vi befinner oss i, har vi, om vi är ordets görare, en Vägledare som visar oss vägen. Oavsett vilka svåra problem vi står inför, har vi en Rådgivare som vi kan lita på. Oavsett vilken sorg, förlust eller ensamhet som drabbar oss, har vi en Vän som sörjer med oss. – Hälsa för Hela Människan, sidan 212 (1905). rätt

(459) Förväntar man sig Trubbel, blir Bördan dubbelt så tung – Vi lever i en värld full av lidande. Svårigheter, prövningar och sorger väntar oss alla under vägen till det himmelska hemmet. Men det finns många som gör livets bördor dubbelt tunga genom att ständigt gå och vänta på svårigheter. Om de möter motgångar eller besvikelser tror de att allt håller på att bryta samman, att deras lott i livet är svårare än alla andras, och att de helt säkert kommer att lida nöd. På det sättet drar de elände över sig själva och kastar en skugga över alla omkring sig. Själva livet blir en börda för dem. rätt

(459) Men så behöver det inte vara. Det kommer att krävas en allvarlig ansträngning för att förändra deras tankebanor, men förändringen kan åstadkommas. Deras lycka, både i det här livet och i det kommande, beror på om de håller sina tankar fästade på det som är ljust. De måste vända bort blicken från det mörka som de inbillar sig, för att se på de välsignelser Gud har strött på deras stig, och bortom dessa fram mot det osynliga och eviga. – Hälsa för Hela Människan, sidan 211 (1905). rätt

(459) Kastar en Skugga – Det är oförståndigt att låta tankarna syssla med livets obehagligheter, dess synder och missräkningar, att tala om dem och klaga över dem, till dess man överväldigas av modlöshet. Den modlöse är uppfylld av mörker som utestänger Guds ljus från hans själ och kastar en skugga på andras levnadsväg. – Vägen till Kristus, sidan 117 (1892). rätt

(459) Tala om Välsignelser, mindre om Prövningar – Herrens barmhärtighet och godhet är stor mot oss. Han kommer aldrig att överge eller svika dem som litar på honom. Om vi ville tänka mindre på våra prövningar och prata mindre om dem och mer om Guds nåd och godhet, skulle vi få erfara att vi lyftes upp över mycket av vårt tungsinne och våra förvecklingar. Mina bröder och systrar, ni som känner att ni har kommit in på en mörk väg, och liksom fångarna i Babylon måste hänga upp sina harpor i pilträden, kan göra prövningarna till glada sånger. rätt

(460) Du kan säga: Hur kan jag sjunga när framtidsutsikterna för mig är så mörka och när min själ är nedtyngd av sorg och smärtsam förlust? Har jordiska sorger berövat oss den allsmäktige vän som vi har i Jesus? Borde inte Guds förunderliga kärlek då han gav oss sin käre Son, vara ett ämne för ständig glädje? När vi för fram våra behov inför nådens tron, så låt oss inte glömma att också komma fram med tacksägelsens hymn. ”Den som offrar lovets offer, ärar mig.” (Psalm 50:23). Så länge vår frälsare lever, har vi anledning att oupphörligt tacka och prisa. – The Review and Herald, den 1. november, 1881. (Utvalda Budskap, Band 2, sidorna 268-269.) rätt

(460) Vänd Ryggen åt den gränslösa Sorgen (råd till en sörjande familj) – Liksom Job, kände ni, att ni hade anledning att sörja och ville inte låta er tröstas. Var detta rimligt? Ni vet ju att döden är en kraft som ingen kan stå emot, men ni har gjort era liv nästan odugliga genom er onödiga sorg. Era känslor har varit något mindre än ett uppror mot Gud. Jag såg, att ni alltid uppehöll er vid er smärtsamma förlust och gav plats för era lättpåverkade känslor, tills era högljudda sorgedemonstrationer fick änglarna att dölja sina ansikten och dra sig tillbaka från scenen. rätt

(460) När ni på det sättet gav plats för era känslor, kom ni då ihåg, att ni hade en Far i himlen, som gav Sin enfödde Son till att dö för oss, så att döden inte skulle kunna bli en evig sömn? Kom ni ihåg, att livets och härlighetens Herre passerade genom graven och lyste upp den med Sin egen närvaro? Den älskade lärjungen sade: ”Skriv! Saliga är de döda, som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem”. (Upp. 14:13) Aposteln visste väl vad han talade om, när han skrev dessa ord. När ni däremot ger utrymme för okontrollerbar sorg, står ert uppförande då i överensstämmelse med den tröst som dessa ord ger uttryck för? – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 313 (1885). rätt

(461) Att bara tänka på sig själv, är själviskt (råd till en svårt sörjande pastor) – Nå, broder_____, det är ett slags själviskhet, att rikta tankarna hela tiden på sig själv. Så här förhöll det sig inte alls med aposteln Paulus, som var en krämpornas man. Han tänkte minst av allt på sig själv. Han genomgick prövningar av ett slag, som Du aldrig har upplevt, eller någonsin kommer att utsättas för. Dessa föste han åt sidan i sinnet; han tjatade inte om dem, utan upphöjde Guds nåd. rätt

(461) Din hustru drabbades av sjukdom och död. Din sorg var lika svår, som alla Dina övriga bekymmer. Du tryckte sorgen till bröstet, Du formligen älskade dess sällskap, och Du lät sinnet och tankarna själviskt kretsa kring Din sorg, och följden blev ohälsa. Sedan blev Din dotters bortgång förvisso ett hårt slag, men andra har gått igenom detsamma under mera prövande omständigheter. Du lät denna anfäktelse röva Din manlighet från Dig; Du uppehöll Dig vid den, Du talade om den, Du tyngde ned själen över en sak, som Du inte kunde göra något åt. Det var syndigt, att reagera på dessa dråpslag, såsom Du har gjort. rätt

(461) Jag vet, vad jag talar om. I fall sinnet tillåts, att förlamas av sorg, blir inte födan smält riktigt och som följd härav blir organismen dåligt närd. – Brev 1, 1883. rätt

(461) Sorg gör, att Blod rusar till Hjärnan (en personlig erfarenhet) – Medan jag på detta sätt arbetade med att tala och skriva, fick jag nedslående brev från Battle Creek. När jag läste dem kände jag en obeskrivlig nedstämdhet som ledde till ångest, som för en kort tid verkade förlama min livsenergi. På tre nätter sov jag nästan ingenting. Mina tankar var plågade och förbryllade. rätt

(461) Jag dolde mina känslor så gott jag kunde för min man och den sympatiska familj vi bodde hos. Ingen kände till den börda och de bekymmer jag bar i mina tankar, när jag var tillsammans med familjen under morgon- och kvällsandakter, och jag försökte lägga mina bekymmer på den Store Bäraren av bördor. Men mina böner kom från ett hjärta som var plågat av ångest och mina böner var brutna och osammanhängande på grund av sorg som jag inte kunde kontrollera. Blodet rusade upp till min hjärna och fick mig ofta att vackla och nästan falla. Jag fick ofta näsblod, i synnerhet när jag försökte skriva. Jag var tvungen att lägga mitt skrivande åt sidan, men jag kunde inte göra mig fri från den börda av ångest och det ansvar som vilade på mig. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidorna 576-577 (1867). rätt

(462) Vad man skall göra åt Sorgsenheten – Upptas Du av sorgsenhet i dag? Fäst då blicken på Rättfärdighetens Sol. Försök ej, att besegra alla svårigheter, utan vänd ansiktet åt ljuset, mot Guds tron. Vad ser Du där? Förbundets regnbåge, Guds osvikliga löfte. Inunder finns nådastolen, och var och en, som tillgodogör sig möjligheterna till nåd, som har ställts till förfogande och åberopar förtjänsterna hos Kristi liv och död, äger i förbundets regnbåge en underbar försäkran om godtagande hos Fadern så länge, som Guds tron består. rätt

(462) Du är i behov av tro. Låt inte Din tro vackla. Kämpa trons goda strid och omfamna det eviga livet. Kampen kommer att bli hård, men strid till varje pris, ty Guds löften är ja och amen i Kristus Jesus. Fatta Kristi hand. Svårigheter måste förvisso besegras, men mäktiga änglar kommer att samarbeta med Gud. Vänd Dig mot Sion, ta de sista stegen till högtidligheternas stad. En underbar krona och en skrud vävd i himmelens vävstol väntar på segraren. Fastän Satan må slunga sin helvetiska skugga över Din stig och försöka, att försöka att dölja för blicken den gåtfulla stege, som sträcker sig från jorden till Guds tron och på vilken färdas änglarna tjänstgörande för frälsningens mottagare, skall Du ändå kämpa Dig uppåt, avancerande en stegpinne åt gången, tills Du når fram till den Oändliges tron. – Manuskript 66, 1895. rätt

(463) Sympatisörer är inte alltid ens Vänner – Om de i omgivningen är av det slag, som inte försöker att rikta in Dina ord och tankar på ett bättre spår, om de håller med Dig om allt, bör Du skyndsamt överge dem. De är inte Dina vänner, utan Dina värsta fiender. Herren vill se Dig glad. rätt

(463) Du har begravt Dina vänner; det har jag också; likväl törs jag inte fråga: Varför har Du störtat mig i den brinnande ugnen? Varför har jag drabbats om och om igen? Svaret når mig från länge sedan flydda tider: ”’Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram skall du förstå det’” (Johannesevangeliet 13:7). rätt

(463) Guds avsikter höljs ofta i ett mysterium; de låter sig inte förstås av begränsade intellekt; men Han, som skådar slutet från början, vet bättre, än vi. Vad vi behöver göra, är att rena oss från all världslighet, att fullkomna vår kristna karaktär, så att Kristi rättfärdighet blir vår. – Brev 1, 1883. rätt

(463) Arbete för andra lindrar Sorgen – Aposteln förlorade ur sikte sina egna, nära förestående lidanden i omsorgen om dem, som han stod i begrepp att lämna, för att själva hantera fördom, hat och förföljelse. De få kristna, som följde med honom till avrättningsplatsen, försökte han att stärka och uppmuntra, genom att upprepa löftena åt dem, som blir förföljda för rättfärdighetens skull. Han försäkrade dem, att inga av Herrens löften till Sina prövade och trogna barn skulle fallera. rätt

(463) Under en kort tid kunde de komma att lida på grund av mångahanda frestelser; de kunde komma att sakna varje jordisk bekvämlighet; men de kunde finna nytt mod i garantin om Guds trofasthet i dessa ord: ”jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig.” {Andra Timoteusbrevet 1:12.} Snart skulle prövningens natt vara över, och sedan skulle fridens och den molnfria dagen gry. – The Review and Herald, den 4. januari, 1912. rätt

(464) De bästa Tröstarna – De som har gått igenom de största sorgerna, är ofta de som kan ge den största hjälpen till andra och föra solsken med sig vart de än går. Sådana människor har tuktats och blivit milda genom sina sorger. De förlorade inte sin tillit till Gud när de omgavs av svårigheter, utan klamrade sig i stället närmare hans beskyddande kärlek. De är ett levande bevis på Guds ömma omsorg, han som skapar mörkret likaväl som ljuset, och tuktar oss till vårt bästa. Kristus är världens ljus och inget mörker finns i honom. Dyrbara ljus! Låt oss leva i detta ljus! Säg farväl till bedrövelse och grämelse. Gläd er i Herren alltid. Åter vill jag säga: Gläd er! – The Health Reformer, oktober, 1877. (Utvalda Budskap, Band 2, sidan 274.) rätt

(464) Ett Motgift mot Sorgen – Gud har gett möjlighet till lindring för varje sår. Det är balsam i Gilead, det finns en läkare där. Vill ni inte granska Skriften mer än någonsin tidigare? Sök Herren för att få visdom i varje nödsituation. Be innerligt till Jesus att han skall visa er en väg ut ur svårigheterna. Då kommer era ögon att öppnas så att ni får syn på läkemedlet och i ert eget fall kan använda de läkande löften som finns i hans ord. rätt

(464) På det sättet kommer inte fienden att få något tillfälle att föra er in i sorg och otro. I stället kommer ni att ha tro, hopp och mod i Herren. Den Helige Ande kommer att ge er klar förståelse så att ni kan se och använda varje välsignelse som kommer att verka som ett motgift mot smärta, som en läkande gren för varje bitterhetens dryck som lyfts till era läppar. Den bittra drycken blandas med Jesu kärlek. I stället för att klaga över det bittra, kommer ni att erfara att Jesu kärlek och nåd i så hög grad har blandats med sorgen att den har vänts till en stilla och helig glädje. – Brev 65a, 1894. (Utvalda Budskap, Band 2, sidorna 273-274.) rätt

(464) Åtskillnad från Gud medför Själsångest – Det var skräcken för åtskillnaden från Faderns gillande, som gjorde Kristi lidanden så svåra. Då själsångesten slog till med full kraft mot Honom, blev ”hans svett… som blodsdroppar, som föll ner på jorden” (Lukasevangeliet 22:44). Hans ohyggliga ångest, orsakad av tanken på, att i denna stund av nöd hade Gud försakat Honom, avbildar den skräck och fasa, som syndaren kommer att känna, när han för sent inser, att Guds Ande har dragits bort ifrån honom. – Manuskript 134, 1905. rätt

(465)Vi kommer att förstå, när vi vandrar i Paradiset – Människan kommer först att förstå hela världshistorien, när hon vandrar med sin Förlossare i Guds paradis. ”Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon’” (Uppenbarelseboken 7:17). – Manuskript 28, 1898. rätt

nästa kapitel