Oro och Ängslan

(466)Oro, inte Arbete, dräper – Dräparen heter inte Arbete; den heter Oro. Det enda sättet, att undvika oro på, är att bära fram varje bekymmer till Kristus. Låt oss inte se på det mörka i tillvaron. Låt oss uppamma ett glatt humör. – Brev 208, 1903. rätt

(466) Att bära på onödiga Bekymmer – Några är alltid ängsliga och bär på onödiga bekymmer. Varje dag omges de av bevis på Guds kärlek, varje dag åtnjuter de hans försyns rika välsignelser. Allt detta glömmer de. De tänker ständigt på obehagliga saker, som de tror skall drabba dem. Till och med obetydliga svårigheter skymmer deras blick för mycket som borde framkalla tacksamhet hos dem. De svårigheter de råkar ut för borde dra dem till Gud, som är deras enda hjälp, men i stället skiljer de dem från honom genom den otålighet och klagan som de ger uttryck åt. – Vägen till Kristus, sidan 106 (1892). rätt

(466) Oro gör Bördan tung – Jag är allvarligt bekymrad över, att vi skall yxa till ok åt våra halsar genom all vår oro. Låt oss inte oroas; för annars gör vi bara oket tungt och bördan svår att hantera. Låt oss göra vårt bästa utan oro, och i stället lita på Kristus. Studera Hans ord: ”Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror’” (Matteusevangeliet 21:22). Dessa ord utgör utfästelsen eller löftet om, att allt, som en allsmäktig Frälsare kan skänka, kommer att ges åt dem, som litar på Honom. I egenskap av förvaltare av himmelens nåd, skall vi be i tro och sedan vänta i förtröstan på Guds frälsning. Vi skall inte gå före Honom, och i vår egen kraft försöka, att åstadkomma det vi önskar. I Hans namn skall vi be, och sedan skall vi handla, som om vi trodde på Hans förmåga. – Brev 123, 1904. rätt

(467) Inte Guds Vilja – Det är inte Guds vilja, att hans barn skall tryckas ned av bekymmer. – Vägen till Kristus, sidan 122 (1892). rätt

(467) Ängslan medför Sjukdom – När oförrätter har blivit ställda till rätta, kan vi lugnt och förtröstansfullt lägga fram de sjukas behov inför Herren, på det sätt hans Ande visar oss. Han känner varje människa vid namn, och har omsorg om henne som om det inte funnes någon annan människa på jorden för vilken han gav sin älskade Son. Eftersom Guds kärlek är så stor och så oföränderlig, borde man uppmuntra de sjuka att lita på honom och vara vid gott mod. Att oroa sig över sig själv har en tendens att försvaga och leda till sjukdom. Om de sjuka höjer sig över sin nedstämdhet och dysterhet ökar utsikterna för att de skall bli friska, för ”HERRENS ögon ser till dem som fruktar honom, till dem som väntar på hans nåd”. Ps 33:18. – Hälsa för Hela Människan, sidan 195 (1905). rätt

(467) Sluta, att oroa Dig (råd till en vän, som väntade döden) – Jag tänker på dig, och det gör mig bedrövad att du är orolig till sinnes. Jag skulle vilja trösta dig om jag bara kunde. Har inte Jesus, den dyrbare frälsaren, så många gånger varit hos dig med sin hjälp i nödens stund? Gör inte den Helige Ande bedrövad. Sluta att bekymra dig. Det har du många gånger sagt till andra. Låt orden från dem som inte är lika sjuka som du, trösta dig. Måtte Herren hjälpa dig, det är min bön. – Brev 365, 1904. (Utvalda Budskap, Band 2, sidan 253.) rätt

(468) Vi oroar oss ut ur Jesu Famn – Om vi lärde våra själar, att ha mera tro, mera kärlek, större tålamod, mera fullständig förtröstan på vår himmelske Fader, skulle vi äga större frid och mera lycka, medan vi går igenom detta livs prövningar. Herren ogillar, när vi våndas och oroas, så att vi halkar ur Jesu famn. Han är den enda källan till varje nådegåva, uppfyllelsen av varje löfte, förverkligandet av varje välsignelse... Vår pilgrimsvandring skulle förvisso fyllas av ensamhet, om det inte vore för Jesus. ”Jag skall inte lämna er tröstlösa” (Johannesevangeliet 14:18, KJV), säger Han till oss. Låt oss sätta värde på Hans ord, tro Hans löften, upprepa dem dagtid och begrunda dem kvällstid, och sedan bli lyckliga. – Manuskript 75, 1893. (Our High Calling, sidan 120.) rätt

(468) Vila i Kristi Kärlek – Låt oss vända oss bort ifrån livets dammiga, upphettade allfartsvägar och vila i skuggan av Kristi kärlek. Här kan vi få kraft till striden. Här lär vi oss hur vi skall kunna lindra möda och bekymmer, hur vi skall kunna tala och sjunga till Guds ära. De som är trötta och nedtyngda av bördor kan tillägna sig Kristi lärdom om stilla förtröstan. De behöver sitta under hans skugga om de vill få del av hans frid och vila. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidorna 69-70 (1902). rätt

(468) Guds och mitt Ansvar – Därför skall vi inte avskärma oss från Gud och söka lycka och framgång på egen hand. Det blir en börda Gud aldrig lagt på oss som vi då själva försöker bära utan hans hjälp. Vi tar på oss ett ansvar som bara hör Gud till och gör på så vis faktiskt anspråk på hans plats. Vi kan inte alltid undvika bekymmer eller alltid räkna med att gå fria från faror och förluster. Men om vi på allvar tror att Gud älskar oss och vill oss väl, kan vi genast sluta att ängslas för framtiden. Vi kan lita på Gud som ett barn litar på sina kärleksfulla föräldrar. Vi kan känna oss trygga, för vår önskan att allt skall ordna sig på bästa sätt är innesluten i Guds önskan. – Men Jag säger…, sidan 106 (1896). rätt

(469) Lånad Omsorg och Ängslan – Det kommer inte att finnas en ständig fruktan för att något ont skall komma. Denna lånade omsorg och ängslan kommer att upphöra. Vi har en himmelsk Fader som bekymrar sig om Sina barn och som vill visa och kommer att visa att Hans nåd räcker, vid varje tillfälle då det finns behov av det. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 72 (1868). rätt

(469) Lägg Framtiden i Guds Händer – När de bringas i trångmål, knotar de över förfaringssättet, som Gud brukar, för att luttra dem. Många, som har allt vad de för närvarande behöver, förlitar sig dock ej på Gud för framtiden, utan de känner en ständig fruktan för, att de kanhända skall bli försatta i armod och deras barn komma att lida nöd. Några förväntar sig alltid, att något ont skall inträffa, eller förstorar sina verkliga svårigheter, så att de ej kan upptäcka de många välsignelser, vilka borde väcka tacksamhet hos dem. De hinder, som möter dem på vägen, borde leda dem till, att söka hjälp hos Gud, vilken allena kan skänka styrka. I stället skiljer de dem från Honom, eftersom de uppväcker oro och knot... rätt

(469) Jesus är vår vän, hela himmelen önskar vår välgång, och vår ängslan och fruktan bedrövar Guds Helige Ande. Vi borde ej hänge oss åt bekymmer, vilka blott retar och försvagar oss, men inte bistår oss under våra prövningar. Ingen bör visa sitt misstroende till Gud, genom att anse förberedelser för kommande behov vara livets egentliga uppgift, som om vår sällhet berodde på jordiska ting. – Patriarker och Profeter, sidan 305 (1890). rätt

(469) Oro i Onödan – Gud fördömer inte försiktighet och förutseende i bruket av världsliga resurser; men den feberheta omsorgen, det onödiga oroandet för världsliga föremål, stämmer ej överens med hans vilja. – The Review and Herald, den 1. mars, 1887. (Counsels on Stewardship, sidan 159.) rätt

(469) Ängslan minskar Kroppens Kraft – De påfrestningar och den oro som Paulus hade utsatts bör, hade emellertid börjat tära på hans fysiska krafter. – Löftestiden, sidan 488 (1911). rätt

(469) Kristna med bävande Hjärtan – Många som bekänner sig vara Kristi efterföljare är ängsliga och oroliga därför att de är rädda för att helt förlita sig på Gud. De överlåter sig inte helt och hållet åt honom, eftersom de ryggar tillbaka för de följder en sådan överlåtelse kunde få. Men om de inte gör denna överlåtelse kan de inte få frid. – Hälsa för Hela Människan, sidan 421 (1905). rätt

(470) Minut för Minut – Det är en sak, som jag vill varna Dig för. Våndas och oroas inte; det tjänar ändå inget till. Ta inte på Dig för mycket. Om Du inte satsar för hårt, kommer Du att uträtta mycket mer, än om Du ger Dig i kast med för många planer samtidigt. Kom alltid ihåg Kristi ord: ”Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse” (Markusevangeliet 14:38). Kristus är Din personlige Frälsare. Tro, att Han utövar Sin frälsande förmåga för Dig minut för minut, timme efter timme. Han är vid Din sida i varje besvärlig stund. – Brev 150, 1903. rätt

(470) Korsa inte Bron i Förtid – Vi bör handla likt personer, som har köpts fria genom Kristi blod; vi skall fröjdas i Kristi blod och åt syndernas förlåtelse. Det är så vi skall göra, och måtte Gud bidra till, att vi upphör med att tänka på det vanskliga och i stället koncentrerar oss på sådant, som skänker oss ljuvligt hopp. Nu tänker jag läsa en annan Bibelvers: ”Gör er inga bekymmer för något” (Filipperbrevet 4:6). Vad betyder det? – Jo, korsa inte bron, förrän Ni har nått fram till den. Ta inte ut bekymren i förväg. De kommer att infinna sig tids nog, bröder. Vi skall hålla denna dag i tankarna, och om vi uträttar dagens plikter väl, kommer vi att vara redo för morgondagens åtaganden. – Manuskript 7, 1888. rätt

(470) Att försöka, att rätta sig efter Världens Måttstock – Det finns många som dignar under en börda av bekymmer och omsorger, på grund av att de försöker följa med i omvärldens standard. De har valt att tjäna den, godtagit dess förvirring, anpassat sig efter dess vanor. Härigenom har deras karaktär tagit skada och deras liv har blivit en börda. För att kunna tillfredsställa ärelystnad och materiella önskningar handlar de mot sina samveten, med följd att deras börda blir än tyngre av samvetsförebråelser. rätt

(471) De ständiga bekymren sliter på livskrafterna. Jesus vill att de skall lägga av sig detta träldomsok. Han inbjuder oss att ta på oss hans ok. Han säger: ”Mitt ok är milt och min börda är lätt.” Han bjuder dem att först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Han lovar att allt det som de behöver i detta liv skall de dessutom få. rätt

(471) Bekymren gör oss blinda så att vi inte kan urskilja framtiden. Jesus ser emellertid slutet från början. I alla svårigheter kan han skapa en utväg och ge hjälp. – Vändpunkten, sidan 327 (1898). rätt

(471) Tron kan vara oövervinnlig – Var inte bekymrade. När ni ser på det som är för ögonen och klagar när svårigheter och nedslående förhållanden uppstår, ger ni uttryck för en sjuk, försvagad tro. Genom ert tal och ert handlingssätt skall ni visa att er tro är oövervinnlig. Herren är rik på hjälpmedel. Världen tillhör honom. Se upp till honom som har ljus, kraft och möjligheter. Han skall välsigna var och en som försöker förmedla ljus och kärlek till andra. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidan 212 (1902). rätt

(471) Växter blir inte större av Oro eller medveten Ansträngning – I stället för att jaga upp Dig över tanken på, att Du inte växer till i nåden, uträtta helt enkelt varje plikt, som knackar på dörren, känn hjärtats börda för själar, och försök, att med varje till buds stående medel frälsa de förlorade. Var vänlig, var artig, var medkännande; tala ödmjukt om det välsignade hoppet; tala om Jesu kärlek; berätta om Hans godhet, Hans barmhärtighet och Hans rättfärdighet; och sluta, att oroa Dig över, huruvida Du växer till. Växter blir inte större genom medveten ansträngning... Växterna våndas inte ständigt över sitt växande; de bara växer under Guds överinseende. – The Youth’s Instructor, den 3. februari, 1898. (My Life Today, sidan 103.) rätt

(471) Medicin mot Ängslan – Gud vårdar och uppehåller allting som han har skapat... vakar vår himmelske Fader över var och en av dem, ser varje tår som faller från ett sorgset öga och varje leende som upplyser ett glatt ansikte. rätt

(472) Om vi verkligen kunde tro detta, skulle all onödig ängslan och alla bekymmer försvinna. Vårt liv skulle då inte vara så uppfyllt av missräkningar, ty allting, både stort och smått, skulle vi ha överlämnat åt Herren, som aldrig blir rådvill eller nedtryckt av bekymmer. Vi skulle då få njuta ett själslugn, som många av oss länge har saknat. – Vägen till Kristus, sidan 86 (1892). rätt

(472) Tron jagar Ängslan på Flykten – Alla är vi så angelägna om lyckan, men få finner den alls, därför att de letar efter den på fel sätt, i stället för att eftersträva den. Vi måste sträva uppriktigt och allvarligt till det yttersta och till våra önskningar koppla tro. Då blir vi nästan automatiskt lyckliga... När vi, trots alla besvärliga omständigheter, vilar förtröstansfullt i Hans kärlek och stänger oss inne med Honom, varvid vi stilla insuper Hans kärlek, inger förnimmelsen av Hans närvaro djupgående, lugn glädje. Den här erfarenheten bygger i oss en tro, som gör det möjligt för oss, att inte våndas, att inte oroa oss, utan att vara beroende av en kraft, som är oändlig. – Brev 57, 1897. (My Life Today, sidan 184.) rätt

(472) Denna enda Princip – De som följer denna enda princip att framför allt annat tjäna Gud och att förhärliga honom, kommer att finna att alla förvecklingar försvinner och att vägen jämnas framför dem. – Vändpunkten, sidan 330 (1898). rätt

(472) Den viktiga Principen om, att ta en Dag åt Gången – Att troget utföra dagens plikter är det bästa sättet att förbereda sig för morgondagens prövningar. Samla inte morgondagens alla förpliktelser och bekymmer för att lägga dem på dagens börda. ”Var dag har nog av sin egen plåga.” Matt 6:34. – Hälsa för Hela Människan, sidan 481 (1905). rätt

(472) En dag i sänder ligger i våra händer, och den dagen skall vi se till att vi lever för Gud. Låt oss dagligen inviga Jesus i alla den dagens planer och dela våra bekymmer med honom, för han har omsorg om oss. ”Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp.” – ”Ty så säger Herren, Herren, Israels helige: ’Om ni vänder om och är stilla, skall ni bli frälsta. Genom stillhet och förtröstan blir ni starka’.” (Jer 29:11; Jes 30:15.) – Men Jag säger…, sidan 101 (1896). rätt

(473) Låt oss inte göra oss förtvivlade inför morgondagens bördor. I stället skall vi modigt och muntert bära dagens bördor. Vi måste äga förtröstan och tro för i dag. Vi ombeds nämligen inte, att leva mer, än en dag i taget. Han, som ger styrka för i dag, ger styrka i morgon. – The Signs of the Times, den 5. november, 1902. (In Heavenly Places, sidan 269.) rätt

(473) Kraft för varje Prövning – Vår himmelske Fader mäter och väger varje prövning, innan Han låter den drabba en troende. Han betänker omständigheterna och styrkan hos den, som skall genomgå Guds prov och prövning, och Han låter aldrig frestelserna övergå förmågan, att stå emot dem. I fall själen kommer till korta, personen blir utmanövrerad, går detta aldrig att skylla på Gud, att Han inte skulle ha tillhandahållit nog mycket nåd, men den frestade var inte vaksam och tillräckligt bedjande samt tillgodogjorde sig inte de resurser, som Gud hade i överflöd åt honom. Kristus har aldrig svikit en troende i stridens hetta. Den troende måste göra löftet gällande och möta fienden i Herrens namn, ty då går han alltid segande ur striden. – Manuskript 6, 1889. rätt

nästa kapitel