Ilska

(516)Ilska slår upp Portarna för Satan – Men de som vid varje förmodad provokation känner sig fria att hysa vrede och hämndkänslor, öppnar sina sinnen för fienden. Bitterhet och hätskhet måste bannlysas, om vi skall kunna leva i harmoni med himmelen. – Vändpunkten, sidan 306 (1898). rätt

(516) Syndens Tjänare – ”... ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar” (Romarbrevet 6:16). Om vi ger efter för ilska, lusta, begärelse, hat, själviskhet, eller någon som helst annan synd, blir vi syndens tjänare. ”Ingen kan tjäna två herrar” (Matteusevangeliet 6:24). Om vi tjänar synden, kan vi inte tjäna Kristus. Den kristne kommer att känna syndens lockelser, ty köttet kämpar emot Anden; men Anden kämpar emot köttet, ja, bedriver ständig krigföring. Det är här, som Kristi hjälp är av nöden. Mänsklig svaghet förenas med gudomlig kraft, och tron utropar: ”Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus” (Första Korintierbrevet 15:57)! – The Review and Herald, den 3. Maj, 1881. (The Sanctified Life, sidorna 92-93.) rätt

(516) Vrede framsprungen ur moralisk Känslighet – Visserligen finns det en vrede som är berättigad även för Kristi efterföljare. När de ser att Gud vanäras och hans intressen råkar i vanrykte, när de ser oskyldiga förtryckas, skakas de av en rättmätig vrede. En sådan vrede som springer fram ur moralisk känslighet, är inte synd. – Vändpunkten, sidan 306 (1898). rätt

(517) Mose Vrede – Krossandet av stentavlorna var endast en illustration av det faktum, att Israel hade överträtt förbundet, som de helt nyligen hade ingått med Gud. Det är rättfärdig harm mot synd, som kommer sig av nit för Guds ära, inte en ilska driven av egenkärlek eller sårad äregirighet, som det hänvisas till i Skriften: ”Vredgas och synda inte”. {Efésierbrevet 4:26, Reformations-Bibeln.} Sådan var Mose vrede. – The Review and Herald, den 18. februari, 1890. (Vittnesbörd för Predikanter och Bibelarbetare, sidan 101.) rätt

(517) Kristi heliga Vrede – Den indignation som Jesus gav uttryck åt, riktade sig emot hyckleriet. De grova synder genom vilka människor ödelade sina själar, bedrog folket och vanhedrade Gud. I prästernas och rådsherrarnas skenfagra och bedrägliga framställning såg han sataniska makter i verksamhet. Han fördömde synden skarpt och genomträngande, men han sade inte någonting om straff. Han kände en helig vrede mot mörkrets furste, men han visade inte någon form av irritation. En kristen som lever i överensstämmelse med Gud och har tillägnat sig kärlekens och barmhärtighetens tilltalande egenskaper, kan komma att känna en helig indignation mot synden. Han kommer emellertid aldrig att låta sig påverkas av lidelser, så att han smädar dem som smädar honom. Till och med när han möter sådana som påverkas av underjordiska krafter för att hålla fast vid falskheten, kommer han att i Kristus alltjämt bevara sitt sinneslugn och sin självbehärskning. – Vändpunkten, sidan 617 (1898). rätt

(517) Somliga går omkring och bär på Vrede – Många betraktar saker och ting från den mörkaste sidan; de uppförstorar sina inbillade anledningar till missnöje, ger näring åt sin ilska, och fylls av hämndlystna, hatiska känslor, när de i själva verket saknar orsak till dessa känslor... Stå emot dessa felaktiga känslor, så kommer Du att uppleva en mäktig förändring i umgänget med Dina medmänniskor. – The Youth’s Instructor, den 10. november, 1886. rätt

(518) Otålighet följs av en ond Skörd – Hur stor skada har inte åstadkommits inom familjekretsen genom otåliga ord och yttranden, eftersom ett otåligt yttrande från en person leder till att någon annan svarar på samma sätt. Därefter följer hämndgiriga och egenrättfärdiga ord som lägger ett tungt och bittert ok på oss, ty alla de sårande orden kommer att resultera i en ond skörd i sinnet. – The Review and Herald, den 27. februari, 1913. ( Det adventistiska Hemmet , sidan 439.) rätt

(518) Hårda ord når hjärtat genom örat. De väcker de värsta lidelserna i människosinnet till liv och frestar män och kvinnor till att överträda Guds bud... Ord är som frön som sås. – Brev 105, 1893. ( Det adventistiska Hemmet , sidan 439.) rätt

(518) I många familjer har man för vana att tala på ett tanklöst och oförsiktigt sätt. Ovanan att reta varandra och säga hårda och oöverlagda ord, växer sig starkare och starkare ju mer vi ger efter för den. Otaliga anstötliga och beklagliga ord uttalas, som är efter Satans vilja och inte efter Guds... Ord som brinner av åtrå borde förbli outtalade, för i Guds och de heliga änglarnas ögon är det bara ett annat sätt att använda svordomar. – The Youth’s Instructor, den 20. september, 1894. ( Det adventistiska Hemmet , sidan 439.) rätt

(518) De tre första Åren av ett Barns Liv – Om själviskhet, ilska och egensinnighet tillåts under ett barns tre första år, blir det svårt, att förmå det till att rätta sig efter sund disciplin. Dess läggning har fördärvats; det älskar, att genomdriva sin egen vilja; föräldrarnas kontroll är osmaklig. Dessa onda böjelser följer med under uppväxten, tills det som vuxen topprids av oinskränkt själviskhet och frånvaron av självbehärskning och hamnar i klorna på ondskan, som härjar i vårt land. – The Health Reformer, april, 1877. (Temperance, sidan 177.) rätt

(518) Tukta aldrig i Ilska – Gud hyser ömma känslor gentemot barnen. Han vill, att de skall vinna segrar varje dag. Låt oss alla göra vårt bästa, för att bidra till barnens segervinning. Låt inte frestelser riktas mot dem från medlemmarna av den egna familjen. Se till, att Ditt handlande och Dina ord är av det slag, att Dina barn inte retas till vrede. Likväl måste de nogsamt disciplineras och tillrättavisas, när de felar, fast aldrig i ilska. – Manuskript 47, 1908. rätt

(519) Först låter föräldrar sin irritation och vrede gå ut över sina barn och sedan undrar de, varför barnet är så svårt att styra. Men hur skulle de kunna förvänta sig något annat? Barnen är snabba till att ta efter. Barnet gör inget annat än övar sig i det, som det har lärt sig av sina föräldrar under deras vredesutbrott. rätt

(519) Du kan bli tvungen att straffa ditt barn med riset. Det är ibland absolut nödvändigt. Men slå aldrig någonsin barnet i vrede. Att tillrättavisa ett barn på det sättet är detsamma som att begå två fel för att försöka rätta till ett. Uppskjut bestraffningen tills ni har talat med varandra och med Gud om det. Fråga er själva: ”Har jag överlämnat min vilja till Guds vilja? Står jag, där Han kan vägleda mig?”. Be Gud om förlåtelse för att ni till ert barn har överfört en läggning, som är så svår att hantera. Be Honom om vishet, så att ni kan behandla era trilska barn på ett sådant sätt, att det kommer att dras närmare både er själva och sin himmelske Fader. – The Review and Herald, den 8. juli, 1902. rätt

(519) Ursinnesutbrott äventyrar Livet – Ursinnets frisläppande äventyrar livet. Många har dött under ett utbrott av ursinne och lidelse. Många hetsar upp sig till, att få spasmer. De kan förhindra dessa, om de vill, men för att betvinga ett felaktigt beteende, krävs det viljekraft. Allt detta måste ingå i skolutbildningen, ty vi tillhör Gud. Kroppens heliga tempel måste hållas rent och ofläckat, så att Guds Helige Ande kan bo däri. – Brev 103, 1897. (Our High Calling, sidan 265.) rätt

(519) Frukten av varje Vredesutbrott – Somliga har växt upp, utan att lära sig självbehärskning; de har inte tyglat hetsigheten eller tungan, och en del av dessa hävdar sig vara Kristi lärjungar, men det är de icke. ... Andra är nervösa, och om de börjar att mista självbehärskningen vid kränkning, blir de lika berusade av vrede, som drinkaren blir av alkohol. De blir oförnuftiga och svåra att överbevisa och övertala. De är inte längre normala; Satan har dem för ögonblicket helt i sin makt. Vart och ett av dessa vredesutbrott försvagar nervsystemet och den moraliska styrkan och gör det vanskligt, att lägga band på vreden, när man åter blir utmanad och provocerad. – The Youth’s Instructor, den 10. november, 1886. ( Guds Söner och Döttrar, sidan 142.) rätt

(520) Berusad av Vrede – Hur Satan jublar, när han förmår att försätta själen i vitglödgande ursinne! Ett ögonkast, en åtbörd, en intonation, greppas tag i och används av Satan som pil, för att såra och förgifta det hjärta, som är mottagligt för det. – The Signs of the Times, den 21. september, 1888 rätt

(520) När en person ger vika för ilska, blir han lika berusad som en person, som har fört glaset till sina läppar. – Manuskript 6, 1893. rätt

(520) Kristus betraktar ilska som mord... Lidelsefulla ord är en arom från död till död. Den, som yttrar sådana, samverkar därmed inte med Gud, för att frälsa sin nästa. I himmelen antecknas detta elaka rytande i samma förteckning som simpelt svärande. När hat fyller bröstet, finns det inte en gnutta av Guds kärlek där. – Brev 102, 1901. (Our High Calling, sidan 235.) rätt

(520) En Person, som av Naturen är retlig, är sällan tillfreds – Ingen annan kan göra vårt inflytande mindre än vi själva genom att ge efter för ett oregerligt temperament. En människa som av naturen är retlig upplever inte verklig lycka och är sällan tillfreds. Han hoppas alltid att kunna uppnå en bättre ställning eller att kunna ändra sina omständigheter så att han kommer att få frid och ro i sitt sinne. Hans liv verkar vara tyngt av tunga kors och prövningar, trots att han kunde ha undvikit mycket av detta, om han hade lärt sig att kontrollera sitt temperament och tygla sin tunga. Det är ett ”mjukt svar” som ”stillar vrede.” Hämnd har aldrig besegrat någon fiende. Ett välbalanserat humör utövar ett gott inflytande på alla runt omkring, men ”som en nerbruten stad utan murar är den man som inte kan styra sitt sinne.” (Ordspr. 15:1; 25:28) – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidorna 367-368 (1879). rätt

(520) Enklare, att ge Uttryck för Känslor i en Församling – Det är värre, avsevärt mycket värre, att låta känslorna komma till uttryck i en stor församling och fatta eld mot alla och envar, än att gå till de enskilda, som kan ha handlat fel och tillrättavisa dem. Det anstötliga i detta stränga, arroganta, fördömande uttalande i en stor församling är så mycket allvarligare i Guds ögon, än att ge en personlig, individuell tillrättavisning, som antalet är större och kritiken mer omfattande. Det är alltid lättare att ge uttryck för sina känslor i en församling, eftersom det finns fler närvarande där, än det är att gå till dem som har handlat fel och uppriktigt och i klartext tala om för dem på vad sätt de har handlat fel. rätt

(521) Men att ge utlopp för starka känslor mot andra i Guds hus och låta alla oskyldiga lika väl som de oskyldiga lida, är ett tillvägagångssätt, som Gud inte godkänner och som gör mer skada än nytta. Det har för ofta hänt att kritiserande och anklagande predikningar har hållits inför församlingen. Dessa uppmuntrar inte kärlekens ande hos bröderna. De tenderar inte till att göra dem andligt sinnade och att leda dem till helighet och himlen, utan i stället till bitterhet i hjärtat. Dessa mycket kraftiga predikningar som skär en människa helt i småbitar är någon gång absolut nödvändiga för att väcka och överbevisa. Men om de inte utmärks av att vara ledda av Guds Ande, gör de mycket mer skada än nytta. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 507-508 (1880). rätt

(521) Förnuftet detroniseras av Vrede – Jag hoppas att du noggrant kommer att gå igenom detta och tänka igenom din första frestelse att avvika från högskolans regler. Studera kritiskt karaktären av vår skolas styrelse. Av de regler som drevs igenom var inte någon för sträng. Däremot vårdades vrede, ty vid den här tidpunkten avsattes förnuftet och hjärtat blev byte för okontrollerad häftighet. Innan ni var medvetna om det, hade ni tagit ett steg, som ni några timmar tidigare inte skulle ha tagit under pressen från någon frestelse. Impulserna övervann förnuftet och ni kunde inte göra den skada ogjord, som ni hade tillfogat er själva eller en Guds institution. Vår enda säkerhet är att under alla omständigheter behärska oss själva genom Jesu, vår Återlösares, kraft. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 431 (1880). rätt

(522) Hämnd utmynnar bara i Ondo – Det är bättre för oss att stå ut med orättvisa angrepp än att förstöra för oss själva genom att ge tillbaka med samma mynt. Hatkänslor och hämndlystnad har sitt ursprung hos Satan och kan inte annat än skada den som bär på dem. Däremot är den ödmjukhet som är frukten av gemenskap med Jesus rätta nyckeln till välsignelse. ”Ty Herren har behag till sitt folk, han smyckar de ödmjuka med frälsning” (Ps 149:4). – Men Jag säger…, sidan 26 (1896). rätt

(522) Tig, när Ni känner Er irriterade – Måtte de, som lätt blir irriterade, vägra att hämnas, när retande ord riktas till dem. Måtte de söka Herren i bön, varvid de ber Honom om, att visa dem, hur de skall verka för själar, som håller på att gå under i synd. Han, som håller sig strängt sysselsatt med detta arbete, kommer att bli så grundligt förlänad Guds Ande, att hans manér, hans stämma, hela hans liv, uppenbarar Kristus. Prova detta, bröder, prova detta. Korsfäst jaget, i stället för att försöka, att korsfästa Era bröder. ”’Om någon vill följa mig”, sade Kristus, ”skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig” (Matteusevangeliet 16:24). – Brev 11, 1905. rätt

(522) Ilska bör bemötas med Tystnad – Det finns en underbar styrka i tystnaden. När du får höra otåliga ord ska du inte svara igen. När man ger en som är arg svar på tal, brukar orden vara som slag, som piskar upp humöret till raseri. Men ilska som möts av tystnad dör fort bort. Måtte den kristne tygla sin tunga och vara fast besluten att inte tala hårda, otåliga ord. Med en tyglad tunga kan han vinna seger över varje prövning av tålamodet som han får möta. – The Review and Herald, den 31. oktober, 1907. (Budskap till de Unga, sidan 127.) rätt

(522) Uppamma en försonlig Anda – Med hänsyn till ert nuvarande förhållande till församlingen vill jag råda er att göra allt vad ni kan från er sida, för att komma i harmoni med era bröder. Vårda en vänlig och försonlig ande och låt ingen hämndkänsla komma in i era sinnen och hjärtan. Vi har endast litet tid i den här världen. Låt oss arbeta för tid och evighet. Var ivriga att göra er kallelse och ert val fast och bestämt. Se till att ni inte gör något misstag när det gäller er rätt till ett hem i Kristi rike. Om era namn står skrivna i Lammets livsbok, så kommer det att stå rätt till med er. Var beredda och ivriga att bekänna era fel och förlåt dem, så att era fel och synder kan dömas på förhand och utplånas. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 331 (1885). rätt

(523) Ett otyglat Humör går att betvinga – När Kristi lärdomar förverkligas i livet, upphöjs människor, hur än enkla de må te sig i Guds moralskala. De, som eftersträvar att tygla sina naturliga karaktärsbrister, får inte livets krona, med mindre de strävar lagenligt; men flitiga bedjare, som söker himmelsk visdom, blir ett med det gudomliga. Ohyfsade manér, ett okontrollerbart humör, försätts i lydnad mot Guds lag. – Brev 316, 1908. rätt

(523) Stå emot arga Känslor – För detta slags personer finns det endast ett botemedel: Verklig självbehärskning under alla omständigheter. Ansträngningar, för att uppnå gynnsamma lägen, där det egna jaget inte blir kränkt, kan lyckas för en tid, men Satan vet, var han kan finna dessa stackars själar och kommer att angripa dem om och om igen på deras svagaste punkter. De kommer ständigt att hamna i bryderier, så länge de har så höga tankar om sig själva. ... Men det finns hopp för dem! Detta liv, som är så fullt av stormar på grund av strid och bekymmer, bör komma i beröring med Kristus och så kommer jaget inte längre att fordra herraväldet. ... De bör ödmjuka sig och frimodigt säga: ”Jag har haft fel. Vill Du förlåta mig? Ty Gud har sagt, att vi inte får låta solen gå ned över vår vrede.” Detta är den enda säkra vägen till segervinning. Många ... kelar med sin vrede och fylls av hämndgiriga och hatiska känslor. ... Motarbeta dessa felaktiga känslor, så kommer Du att erfara en stor förändring i förhållandet till Dina medmänniskor. – The Youth’s Instructor, den 10. november, 1886. (Guds Söner och Döttrar, sidan 142.) rätt

nästa kapitel