Förkastelse

(630)Uppförstorandet av förmodade Vanskligheter – Många uppförstorar kraftigt förmodade svårigheter och sätter sedan i gång med, att tycka synd om sig själva och sjunka ned i svår dysterhet. Sådana behöver vända tvärt om. De behöver fostra sig själva till, att bjuda till och kränga av sig alla barnsliga känslor. De bör bestämma sig för, att de inte skall ägna livet åt fördjupning i struntsaker... Var och en bör ha ett mål, en föresats, i livet. Sinnets länder bör vara omgjordade och tankarna riktade mot målet, såsom kompassnålen riktas mot polen. De bör se till, att styra sinnet i rätt kanal, i enlighet med väl lagda planer. Sedan kommer varje steg att leda framåt... Framgång eller misslyckande i det här livet beror mycket på sättet, varpå tankarna fostras. – The Review and Herald, den 6. april, 1886. rätt

(630) Ingen Anledning till Förtvivlan – Ingen behöver sjunka ner i missmod och förtvivlan. Satan kan komma till dig med det grymma påståendet: ”Du är ett hopplöst fall. Dig går det inte att hjälpa.” Men det finns hopp för dig i Kristus. Gud begär inte att vi skall övervinna i vår egen kraft. Han ber oss komma nära intill honom. Oavsett vilka svårigheter vi arbetar under som tynger ner vår själ och kropp, så väntar han på att göra oss fria. – Hälsa för Hela Människan, sidan 213 (1905). rätt

(631) Akta Dig för Självömkan! – Vi måste vara på vår vakt mot självömkan. Ge aldrig efter för känslan att du inte värdesätts som du borde, att dina ansträngningar inte uppskattas, och att ditt arbete är alltför svårt. Tänk på vad Kristus har utstått för oss, och låt detta tysta varje klagande tanke. Vi behandlas bättre än vår Herre behandlades. – Hälsa för Hela Människan, sidan 417 (1905). rätt

(631) Självömkan förstör karaktären åt dem, som ägnar sig åt den, och den utövar ett inflytande till men för andras lycka. – Manuskript 27, 1902. (Medical Ministry, sidan 177). rätt

(631) Förmågan, att stå ut med Försummelse – En själ, som älskar Gud, stiger ovanför tvivlets dis och dimma; han vinner en klar, omfattande, djupgående, levande erfarenhet, och blir saktmodig och Kristuslik. Hans själ tillhör Gud, den är dold med Kristus i Gud. Han består då försummelsens, övergreppens och föraktets prov, eftersom hans Frälsare har gått igenom allt detta. Han blir inte irriterad och modstulen, när vanskligheter hänger över honom, eftersom Jesus varken misslyckades eller förlorade modet. Varje sann troende är stark, fast inte tack vare sina goda gärningar, utan tack vare Kristi rättfärdighet, vilken genom tro tillräknas honom. Det är något underbart, att vara saktmodig och ödmjuk, att vara ren och ofläckad, liksom himmelens Furste var, då Han vandrade ibland människorna. – The Review and Herald, den 3. december, 1889. (SDA Bibelkommentar, Band 7, sidan 907.) rätt

(631) Älta inte andras Försummelse av Dig – Det som tar bort friden för oss är vår önskan att vara något speciellt, att visa oss duktiga. Så länge vi tänker på det sättet måste vi hela tiden vara på vår jakt för att försvara oss. Men när vi har låtit sådan jagiskhet dö bort och förenat vårt liv med Jesus Kristus behöver vi inte ta åt oss om vi blir förbigångna eller misskrediterade. – Men Jag säger…, sidan 25 (1896). rätt

(631) Dysterhet en Frukt av för mycket Fritid – Dystra Känslor beror ofta på för mycket fritid. Händer och sinne bör sysselsättas med vettigt arbete, för att lätta andras bördor; och de, som håller på med det, blir själva välsignade. Lättja öppnar vägen till grubblande över inbillade sorger, och ofta tar de, som inte genomgår verkliga svårigheter och prövningar, ut sådana i förskott. – The Signs of the Times, den 23. oktober, 1884. (Counsels on Health, sidan 629). rätt

(632) Tröst för en förkastad, föräldralös Gosse – O, detta är en kall och självupptagen värld! Dina släktingar, som borde ha älskat och hjälpt dig för dina föräldrars skull om det inte var för din egen skull, har i sin egoism slutit sig inom sig själva och är inte särskilt intresserade av dig. Men Gud vill vara dig närmare och dyrbarare för dig än någon av dina jordiska släktingar kan vara. Han kommer att vara din vän och kommer aldrig att överge dig. Han är en far för den faderlöse. Hans vänskap kommer att innebära en skön frid för dig och kommer att hjälpa dig att frimodigt bära din stora förlust. rätt

(632) Försök att göra Gud till din Fader och du kommer aldrig att sakna en vän. Du kommer att utsättas för prövningar, men var uthållig och sträva efter att pryda din bekännelse. Du kommer att behöva Guds nåd för att kunna klara det, men Guds medkännande ögon är riktade mot dig. Be mycket och allvarligt, tro att Gud kommer att hjälpa dig. Var på din vakt mot lättretlighet och grinighet och mot en anda av irritation. Tålamod är en dygd som du behöver vårda. Sök efter hjärtats fromhet. Var en pålitlig kristen. Visa en kärlek till renhet och ödmjuk enkelhet och låt detta vävas in i ditt liv. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidan 314 (1869). rätt

(632) Du skall aldrig känna Dig ensam – Du behöver aldrig känna Dig övergiven, aldrig tycka Dig vara ensam, om Du gör Jesus till Din Kompanjon och Din Evige Vän. – Brev 4, 1885. rätt

(632) Försummelse förstör Själen – Det är inte bara genom motstånd som vi går under utan också genom försummelse. – Vändpunkten, sidan 319 (1898). rätt

(632) Ha Överseende med varandra – Vi måste ha överseende med varandra, och tänka på, att vi själva är bristfälliga. Sådana, som tvivlar, skall Ni vara barmhärtiga mot och frälsa genom att rycka dem ur elden. {Se Judasbrevet 22-23.} Alla klarar inte av samma hårda disciplin. Alla förstår inte den andres tankegång om plikt. Hänsyn måste tas till skillnad i temperament och sinnelag. Gud vet, hur Han skall bemöta oss. Dock har det smärtat, att se den ene brodern behandla den andre brodern med en önskan om, att finna fel hos honom och trycka ned honom i gruset... rätt

(633) Det är dags för alla, att gripa sig an med verket, inte att hejda sig mitt i steget och begrunda, hur många fel andra gör. Nej, var och en bör rannsaka sig själv, bekänna sina egna fel, och överlåta bröderna åt Herren. Man behöver bara ansvara för sina egna misstag; om man ägnar sig åt, att rycka upp ogräset på nästans täppa, ges de egna giftplantorna möjlighet, att helt ta över ens egen trädgård. Måtte var och en verka för, att bevara sin egen själ och äga en lycklig, glad, överseende anda i hemmet, för då slutar allt väl. – Brev 12, 1863. rätt

(633) Inte alla tänker på samma Vis – Helhjärtat tjänande krävs, när man har med själar att göra. Låt oss minnas det. Vi blir ofta frestade till, att klandra någon högt uppsatt ansvarshavande, för att han inte bär sig åt, som vi anser att han borde göra. Men den, som bär ett tungt ansvar, behöver inte sina medarbetares klander; han behöver deras uppmuntran, deras överseende, deras tålamod, och deras böner. Han behöver Kristi ständiga närvaro; ty det är inte alla gånger, som han har kloka, fördomsfria kollegor att rådgöra med. rätt

(633) Under brådskan, att fullgöra många plikter och stötta andra, kan han komma att begå misstag. Av de mängder av vädjanden om hjälp, som strömmar in, kanske Ditt fall tycks ha blivit bortglömt. Sådana gånger bör Du tänka på de tunga bördor, som vilar på den, som Du menar har försummat sina uppgifter. Kom ihåg, att det kan vara omöjligt för honom, att bejaka Ditt önskemål. Kanhända det vore ett svårt felgrepp, att bejaka det. – Brev 169, 1904. rätt

(633) Herren står Skuldra vid Skuldra med Sina Budbärare – Herren önskar, att varje mänskligt förnuftsväsen i Hans tjänst skall undvika alla allvarliga anklagelser och allt ovett. Vi har blivit instruerade, att bete oss klokt mot utomstående. Låt Gud sköta om dömandet och vägandet på våg. Kristus inbjuder oss: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar” (Matteusevangeliet 11:28, 29). rätt

(634) Var och en, som antar inbjudan, låter Kristus lägga Sitt ok på hans axlar. Vid alla tidpunkter och på alla platser skall vi uppvisa Kristi mildhet och ödmjukhet. Då kommer Herren att stå sida vid sida med Sina budbärare och göra dem till Sina språkrör, och ett av Guds språkrör lägger aldrig ord i munnen på människor, som himmelens Majestät inte skulle yttra, när Han strider mot Djävulen. – Brev 38, 1894. rätt

(634) Grubbla ej över sårade Känslor (råd till en direktör) – Grubbla inte över Dina sårade känslor. Lägg känslorna åt sidan. När Du sätter igång Ditt kritiserande och hårda tal, blir Du bara hårdare i tonen och mera villig till, att klandra. Stoppa upp, innan Du ens har börjat. Skänk inte fienden en tumsbredd mark. – Brev 169, 1902. rätt

nästa kapitel