| Sinne, Karaktär och Personlighet kapitel 80. Från sida 722 | ren sida tillbaka |
(722)[Se Sektion VI, ”Själviskhet och Självaktning”.] (722) Människan bestämmer själv Kraven på sin Karaktär – Satan bedrar människor idag på samma sätt som han bedrog Eva i Eden, genom smicker, begär efter förbjuden kunskap och genom att stimulera benägenheten till självupphöjelse. Det var genom att odla dessa onda egenskaper som han orsakade sitt eget fall. Genom dem planerar han nu att åstadkomma människors undergång. ”Ni blir som Gud”, förklarar han, ”med kunskap om gott och ont.” (1 Mos 3:5). Spiritismen lär ”att människan har skapats för att utvecklas. Ända från födelsen är hon bestämd att utvecklas i all evighet mot gudomlighet”. Och vidare: ”Varje sinne skall döma sig självt och inte något annat”. ”Domen kommer att bli korrekt, eftersom det är en dom över dig själv ... Tronen finns inom dig.” En spiritistlärare sade, när den ”spiritistiska medvetenheten” vaknade i honom: ”Mina medmänniskor. Vi är alla halvgudar och har inte fallit i synd.” En annan försäkrade: ”Varje rättfärdig och fullkomlig varelse är Kristus.” rätt (723) I stället för den fullkomlige och rättfärdige Guden, som är den ende som skall tillbes, och i stället för den fullkomliga rättfärdigheten i hans lag, som avslöjar all synd, har Satan infört människans egen syndiga, felande natur som enda föremålet för tillbedjan, som enda norm i domen och som norm för karaktärsbildningen. Detta är inte utveckling uppåt utan nedåt. – Den Stora Striden, sidan 476 (1911). rätt (723) Förekommer ej i Kristi Lära – Jag blev hänvisad till denna bibeltext, som särskilt tillämplig på modern spiritism: Kol 2:8 ”Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus.”... rätt (723) ”Tom och bedräglig filosofi” fyller stackars dödliga människors sinnen. De tror att de har en sådan kraft i sig själva att de kan utföra stora uppgifter, och de inser inte behovet av en högre kraft. Deras principer och deras tro är ”byggd på mänskliga traditioner och stadgar och inte på Kristus” rätt (723) Jesus har inte lärt dem denna filosofi. Inget liknande finns i hans undervisning. Han hänvisade inte dödliga människors sinnen till dem själva, till en kraft som de själva ägde. Han riktade alltid deras sinnen till Gud, universums Skapare, som källan till deras kraft och visdom. En särskild varning ges i vers 18: ”Låt er inte fråndömas segerkransen av någon som ger sig hän åt ’ödmjukhet’ och går upp i syner av änglarnas tillbedjan och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne.” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidan 297 (1862). rätt (724) Läran om Ansvarighet bara inför sig själv – Han [Satan] frestar också människor att gå för långt i det som i och för sig är tillåtet, och försvagar dem därigenom fysiskt, andligt och moraliskt. Han har fördärvat och fördärvar fortfarande tusentals människor genom att förmå dem att ge efter för benägenheter och passioner. Därigenom förråar han hela människans natur. För att göra sitt verk fullständigt förklarar han genom andarna att ”sann kunskap ställer människan över alla lagar”, att ”allt som finns är riktigt”, att ”Gud inte fördömer”, och att ”alla synder som begås är oskyldiga”. rätt (724) När människor så vilseleds att tro att begären är den högsta lagen, att frihet är detsamma som tygellöshet, och att människan är ansvarig bara för sig själv, kan man då undra över att fördärv och lastbarhet är utbrett överallt? Människor tar ivrigt emot en undervisning som ger dem frihet att följa det som tillfredsställer dem själva. Självbehärskningens tyglar läggs i lustans händer, andens och själens krafter underordnas djuriska böjelser. Triumferande leder Satan tusentals som bekänner sig följa Kristus in i sin snara. – Den Stora Striden, sidan 477 (1911). rätt (724) Lucifer önskade sig Guds Makt, inte Hans Karaktär – Lucifer ville få Guds kraft men inte hans väsen. Han försökte tillkämpa sig den högsta platsen. Var och en som behärskas av hans anda kommer att göra detsamma. Därigenom blir fiendskap, disharmoni och strid ofrånkomliga. Makten tillfaller den starkaste. Satans rike är ett tvångets rike. Varje enskild individ betraktar alla andra som ett hinder på vägen till den egna framgången eller som ett trappsteg som kan föra honom upp till en framträdande plats. – Vändpunkten, sidorna 435-436 (1898). rätt (724) Tjurighet omöjliggör Guds Hjälp – Då Gud sände Mose till Farao, förde Mose ljus med sig, men Farao motstod det, och efter varje besök blev hans envishet bara värre. Använde Gud någon kraft på honom, så att han inte kunde vända sig till ljuset? Nej, envisheten berodde på likgiltighet inför bevis. Faraos envishet kom sig av, att han inte ville ta emot det strålande ljuset. – Manuskript 15, 1894. rätt (725) Envishet och Samvetsgrannhet (reflektioner om en egensinnig, självbedragen man) – När Du läser breven jag har sänt till Oakland, kommer Du att få en uppfattning om mannens tjurighet och hans beslutsamhet, att göra som han önskar och få sin vilja igenom. Han har inte rättat sig efter Herrens råd, utan har betraktat det som tryggt, att vandra i lågorna från sin egen eld. {Jämför Jesaja 50:11.} Han är villig till, att göra vad som helst och allt, för att tjäna saken, men han vill inte göra just det, som Herren har visat är riktigt. I fall han blir förrädare, såsom _____, kommer han utan tvivel att bli det åberopande stor samvetsgrannhet. rätt (725) Denna låtsade samvetsgrannhet har nogsamt skärskådats. Jag talar av erfarenhet, när jag säger till Dig, att jag saknar förtroende för hans samvetsgrannhet. Det förekommer både goda och onda samveten, och mannen har bedragit sig själv svårt. I detta tillstånd av förvillelse gör han mycket, som rimmar illa med Guds Andes önskemål. Ändå stålsätter han sig mot goda råd och följer endast sin egen vilja. – Brev 48, 1892. rätt (725) Självbedrägeriets fruktansvärda Makt – Att vara utan Guds Andes dygder är sorgligt nog, men det är ett ännu värre tillstånd att vara utan andlighet och utan Kristus och ändå försöka försvara sig genom att säga till dem som är oroade, att vi inte behöver deras ängslan och medömkan. Självförvillelsens makt över det mänskliga sinnet är fruktansvärd. Vilken blindhet – att kalla ljus för mörker och mörker för ljus! Det trovärdiga och sanna Vittnet råder oss att av Honom köpa guld som är luttrat i eld, vita kläder och ögonsalva. Guldet som här rekommenderas och som blivit prövat i elden, är tro och kärlek. Det gör hjärtat rikt, ty det har blivit luttrat tills det är rent, och ju mer det prövas desto vackrare blir dess glans. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 88 (1876). rätt (725) Satans Makt över den Självupphöjde – Hur fåfäng är inte människors hjälp, när Satan utövar sin makt över en person, som är självupphöjd och omedveten om, att han använder Satans teknik. I sitt överdrivna självförtroende kliver han rätt in i fiendens fälla och blir snärjd. Han brydde sig inte om de utfärdade varningarna och fångades som Satans byte. Om han hade vandrat ödmjukt med Gud, skulle han ha skyndat sig till mötesplatsen, som Gud hade ordnat åt honom. Alltså skulle han ha varit säker i farans stund, ty Gud skulle ha lyft upp ett standar å hans vägnar mot fienden. – Brev 126, 1906. rätt (726) Leder till Självmord – Denna värld som handlar som om det inte vore någon Gud, upptagen av själviska göromål, kommer snart att erfara plötslig undergång, och kommer inte att kunna undgå detta. Många fortsätter oförsiktigt att tillfredsställa sig själva tills de vämjs så mycket åt sina liv att de begår självmord. rätt (726) Dans och festande, dryckenskap och rökning, ger deras djuriska lidelser fritt utlopp, och de går som en oxe till slaktaren. Satan arbetar med alla sina knep och sin list för att människor blint skall fortsätta att marschera framåt, tills Herren reser Sig upp från Sin plats och straffar jordens invånare för deras missgärningar, då jorden skall uppenbara invånarnas blod och inte längre dölja deras slakt. Hela världen visar sig marschera rakt in i döden. – Manuskript 139, 1903. (Evangelisation, sidan 26.) rätt (726) Jaget lever vid varje Beröring – Vilken seger du kommer att vinna, när du lär dig att följa Guds obegränsade försyn med tacksamt hjärta och beslutar att leva med ögonen riktade mot Hans härlighet, sjuk eller frisk, i överflöd eller i brist. Självet lever och skälver vid varje beröring. Självet måste korsfästas innan du kan övervinna i Jesu namn och ta emot lönen från den Trofaste. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, sidan 221 (1876). rätt (726) Det mest obotliga Synden – Gud kan inte upprätthålla förbindelsen med sådana människor som lever för att behaga sig själva och att ställa sig själva i första rummet. De som gör så kommer i det långa loppet att bli de sista av alla. Den synd som är i det allra närmaste hopplös och obotlig, är stolthet över den egna uppfattningen, självgodhet. Den står hindrande för all tillväxt. När en människa har karaktärsfel och ändå inte inser detta, när hon är så genomträngd av självgodhet att hon inte kan se sina fel, hur skall hon då kunna bli renad? ”Det är icke de friska, som behöva läkare, utan de sjuka.” (Matt. 9:12.) Hur kan en människa förbättra sig själv när hon anser att hennes vägar är fullkomliga? – Vittnesbörd för Församlingen, Band 7, sidorna 199-200 (1902). rätt (727) Att ödmjuka Jaget, är väsentligt – De, som tror sig kunna få Guds välsignelse på det här mötet [ett rådsmöte i Michigan], utan att ödmjuka sig, kommer att lämna mötet i samma tillstånd, som då de anlände. Deras bekymmer kommer att vara lika många, som tidigare. Men, bröder och systrar, det har vi inte råd med. Låt oss ödmjuka våra hjärtan inför Gud. Låt oss tillåta Kristus, att smörja våra ögon med den himmelska ögonsalvan, så att vi ser. Det går inte an, att vara blind; vi måste kunna se allting tydligt. Det går inte an, att ena dagen marschera mot Kanaan, och nästa dag åter till Egypten, och nästa dag mot Kanaan, och sedan åter till Egypten igen. Dag för dag skall vi marschera taktfast framåt. Tanken på de dyrbara välsignelser vi går miste om, därför att vi släpar så långt efter ljuset, får mitt hjärta att värka, den fyller mig med den djupaste sorg. – Manuskript 56, 1904. rätt (727) Insikt om Jaget leder till Ödmjukhet – Självkännedom är en viktig kunskap. Verklig självkännedom medför ödmjukhet, som möjliggör Herrens utveckling av sinnet samt modellerandet och tuktandet av karaktären. – Counsels to Parents, Teachers, and Students, sidan 419 (1913). rätt (727) Längst bort från Stolthet och Självupphöjelse – ”Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv så leva som han levde.” ”Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.” Denna likhet med Jesus kommer inte att gå världen obemärkt förbi. Den är föremål för uppmärksamhet och kommentarer. Den kristne kanske inte är medveten om den stora förändringen, för ju mer han liknar Kristus i sin karaktär desto ödmjukare kommer hans uppfattning om sig själv att vara. Men alla omkring honom kommer att se och märka den. rätt (728) De som haft de djupaste erfarenheterna av det som hör Gud till är de som är längst bort från stolthet eller självupphöjelse. De har de ödmjukaste tankarna om sig själva och de allra mest upphöjda föreställningarna om Kristi härlighet och suveränitet. De känner att den lägsta platsen i Hans tjänst är alltför hedersam för dem. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 223 (1882). rätt (728) En Trygghet i, att minnas sina egna Svagheter – Människor prövas och utrannsakas inte bara inför andra människor, utan också inför det himmelska universum. Med mindre de fruktar och darrar för egen skull, med mindre de inser sina egna svagheter och minns sina forna misslyckanden, varvid de strävar efter, att inte upprepa dem, gör de samma misstag, som har åtföljts av utfall, som de inte har råd med en andra gång. – Manuskript 43, 1898. rätt (728) Att besegra Jaget, tar hela Livet – Felaktigheter kan inte ställas tillrätta, och en verklig reformation i livet kan inte åstadkommas, bara genom några svaga, sporadiska ansträngningar. Att bygga upp karaktären är inte ett arbete för en dag eller ett år, utan ett arbete för hela livet. Kampen för seger över det egna jaget, för helighet och för himlen, är en livslång kamp. Utan en ständig ansträngning och en oavbruten strävan är det omöjligt att gå framåt i det andliga livet och få segrarens krona. – Hälsa för Hela Människan, sidan 396 (1905). rätt (728) Avtrycket från det Gudomliga – Låt inte jaget anta sådana proportioner, att hela personen blir nedsmutsad. Det räcker med en läcka, för att sänka ett skepp, och ett fel, för att ha sönder en kedja; likaså kan det förekomma något nedärvt eller uppodlat karaktärsdrag, som verkar i hjärtat och utvecklas till ord, som lämnar efter sig onda intryck, som aldrig försvinner. Alla bygger vi för evigheten. Karaktären måste visa Guds avtryck i form av rena, ädla yttranden, i form av rättskaffens gärningar. Det kommer hela himmelens universum att bli varse och säga: Rätt så, Du gode och trofaste tjänare. – Brev 91, 1899. rätt |