Appendix B

(811)Obetingad Förtröstan oavsett Förändringar i den känslomässiga Atmosfären
Författarinnans personliga Erfarenhet
När en stor, tung skugga vilar över Dig, är det för att Satan har trängt sig emellan Dig och de klara strålarna från Rättfärdighetens Sol. I svåra stunder förmörkas det klara skenet, och då förstår vi inte heller, varför Guds gillande tycks ha dragits undan. Vi förmås till, att betrakta jaget och skuggan kring korset, och det hindrar oss från, att upptäcka trösten, som är avsedd för oss. Vi klagar på vägen och släpper Kristi hand med vår. Men så händer det, att Guds gunst plötsligt svämmar över i själen, och då skingras dysterheten. Låt oss leva i solskenet från Golgata kors. Låt oss inte längre dröja kvar i skuggan, och klaga över våra sorger, ty därmed gör vi bara besvären värre. rätt

(811) Låt oss aldrig glömma bort, ens när vi vandrar i dalen, att Kristus är lika tydligt med oss, när vi vandrar förtröstansfullt där, som när vi befinner oss på bergets topp. Rösten sade till oss: ”Tänker Ni inte överlåta bördan på Bördornas Bärare, Herren Jesus Kristus? Tänker Ni inte leva på korsets soliga sida? Säg: ’jag vet {känner} [Honom] vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara som har blivit anförtrott åt mig {som jag har anförtrott åt honom. King James Version}.’ ’Honom älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning’” (Andra Timoteusbrevet 1:12; Första Petrusbrevet 1:8, 9). rätt

(811) Jag har förvisso stannat upp under korsets skugga. Under de senaste månaderna har jag varit vanmäktig och lidit av ovanligt svår nedstämdhet. Jag vill inte befinnas leka med min egen själ och därmed leka med min Frälsare. Jag skulle inte lära ut, att Jesus har uppstått ur graven och att Han har stigit upp i höjden samt lever och vädjar för oss inför Fadern, med mindre att jag levde ut min undervisning i praktiken och trodde på Hans frälsning, varvid jag lägger min hjälplösa själ på Jesus, för att vinna Hans nåd, rättfärdighet, frid och kärlek. Jag måste lita på Honom, oavsett ändringarna i min känslomässiga stämning. Jag måste förkunna och verkställa prisandet av Honom, som har kallat mig ”från mörkret till sitt underbara ljus” (Första Petrusbrevet 2:9). Mitt hjärta måste vara orubbligt i Kristus, jag måste betrakta Hans kärlek och nåderika godhet. Jag får inte lita på Honom nu och då, utan alltid, så att jag kan uppvisa utfallet av, att klänga mig fast vid Honom, som har köpt mig med Sitt dyrbara blod. Vi måste lära oss, att tro på löftena, att äga en ståndaktig tro, så att vi tar emot dem som Guds osvikliga ord. rätt

(812) Många, som älskar Gud och försöker, att hedra Honom, fruktar att de inte har någon rätt, att åberopa Hans rika löften. De uppehåller sig vid sina smärtsamma kval och mörkret, som omger deras vandrings stig, och härigenom förlorar de ur sikte kärleken, som Jesus Kristus har öst över dem. De blir blinda för den väldiga förlossning, som har säkrats åt dem till oändlig kostnad. Många håller sig på avstånd, som om de vore rädda för, att ens vidröra kanten på Kristi klädnad, men Hans nåderika inbjudan gäller även dem, och därför vädjar Han: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt’” (Matteusevangeliet 11:28-30). – Manuskript 61, 1894. rätt

nästa kapitel