Likgiltighet inför sjunde Budet

(97)Guds lag snitslar vägen till lyckan. Den gamla världens undergång genom en vattenflod föregicks av invånarnas leverne i outsäglig ondska. Synd och brott av alla de slag var förhärskande. Tillståndet hos den nutida världen håller snabbt på att nå den punkt, där Gud kommer att säga om den, såsom Han gjorde fordomdags: ”Min Ande skall inte kämpa med människorna för alltid”. {Första Moseboken 6:3, fotnot.} En av de allvarliga synder, som förekom under denna fördärvets tid, är (98) äktenskapsbrott. Denna skandalösa synd utövas i förfärande omfattning. Sabbaten och äktenskapets inrättning infördes av Gud i Eden, för att de skulle bevaras heliga och okränkbara. Båda dessa gudomliga inrättningar har åsidosatts och setts ned på av män och kvinnor, vars hjärtan varit fullt inställda på, att göra det onda. rätt

(98)Äktenskapsbrott en ”kristen” synd. Men om överträdarna av det sjunde budet bara skulle stå att finna ibland dem, som ej säger sig vara Kristi anhängare, skulle detta elände inte vara en tiondel så allvarligt, som det nu är; men överträdelsen äktenskapsbrott begås till stor del av bekännande kristna. Präster och lekmän, vars namn står prydligt antecknade i församlingsrullorna, gör sig alla skyldiga till detta. rätt

(98)Många, som hävdar sig vara Kristi predikanter, är som Elis söner, vilka upprätthöll en helig tjänst och utnyttjade denna, till att ägna sig åt brottslighet och begå äktenskapsbrott, varigenom de kom folket att bryta Guds mot lag. Sådana kommer att avkrävas ohyggliga räkenskaper, när allas ärenden passerar den granskande Guden, och de skall dömas enligt de gärningar de har utfört med sina kroppar.... Äktenskapsbrott är en av vår tids största synder. Överträdelsen förekommer ibland bekännande kristna från alla samhällsklasser.... rätt

(98)Kristna är kallade till, att lägga sina kroppar som ett levande offer på Guds altare. ”Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten” [Romarbrevet 6:12-13]. rätt

(98)I fall de kroppar, som sägs bli lagda på Guds altare, skulle genomgå samma granskning, som offren i den judiska gudstjänsten gjorde, hur få skulle bli godkända och förklaras vara fullkomliga inför Gud, bevarade som heliga, fria från (99) syndens och nedsmutsningens fläckar. Gud tog inte emot några felaktiga offergåvor. Han godkände inga skadade eller sjuka djur. Offergåvorna till Gud skulle vara friska, i varje avseende utan åkomma, och värdefulla. rätt

(99)Upphovet till orena gärningar. Ingen kan förhärliga Gud i kroppen, såsom Han fordrar, medan vederbörande lever i överträdelse av Herrens lag. Om kroppen överträder det sjunde budet, beror det på sinnets pådrivning. Om sinnet är orent, hänger kroppen sig naturligt nog åt orena handlingar. Renhet kan ej förekomma i sinnet hos den, som tvingar kroppen till snuskiga gärningar. I fall kroppen slavar under lusten, kan sinnet inte upprätthålla sin hängivenhet för Gud. För att kvarhålla sinnets helgelse, måste kroppen kvarhållas i helgelse och ära. Då kommer sinnet att tjäna Guds lag, och villigt lyda alla dess krav. Då kan sådana personer, med aposteln, ställa sina lemmar till Guds förfogande som rättfärdighetens vapen.... rätt

(99)Syndare är aldrig riktigt glada. Herren gjorde människan rättskaffens; men hon har fallit och försämrats kraftigt, eftersom hon vägrar, att lyda de okränkbara krav, som Guds lag ställer på henne. Om människans samlade lidelser kontrolleras riktigt, och styrs i rätt riktning, bidrar detta till hennes kroppsliga och moraliska hälsa. Det, i sin tur, skänker henne betydande lycka. Äktenskapsbrytaren, den otuktige och den hämningslöse trivs inte med livet. För överträdaren av Guds lag kan det inte förekomma något verkligt nöje. Det här känner Herren till, alltså söker Han att sätta gränser för människan. Han dirigerar, kommenderar och absolut förbjuder.... Herren var väl medveten om, att Hans barns lycka hänger på deras underkastelse för Hans myndighet, och ett leverne i lydnad för Hans styres heliga, rättvisa och sunda regler. rätt

(99)Tankar och handlingar vidöppna för Gud. En person kan klara av, att ett tag dölja faktumet, att han är en äktenskapsbrytare; ändå håller Gud – (100) ögonen på honom. Han gör en notering om vederbörande. Individen kan inte dölja sina brott för Gud. Han kan ge ett gott sken inför familj och samhälle, och ses som en ädel man. Men bedrar han inte sig själv, när han menar, att den Högste inte har genomskådat honom? rätt

(100)Han blottställer sitt fördärv inför ögonen på Majestätet i Himmelen. Han, som är högt ärad, och vars släps härlighet fyller templet, ser och känner till tankarna och avsikterna samt planerna i hjärtat på överträdaren, som skämmer ut sig inför de rena, syndfria änglarna, vilka skriver upp mänskobarnens alla göranden. Och dessutom markerar den antecknande ängeln hans avslöjade synd. rätt

(100)Överträdaren av Guds lag kan klara sig utan avslöjande ett tag; men förr eller senare blir han kappsprungen, avslöjad och fördömd. Alla, som vågar sig på överträdelse av Guds lag, blir varse, att ”trolöshet leder i fördärvet.” {Ordspråksboken 13:15, Bibel 2000.} - The Review and Herald, den 8. mars, 1870. rätt

(100)Guds allseende öga. Om vi ständigt kände förnimmelsen, att Gud ser och hör allt, som vi gör och säger, samt för ett noggrant protokoll över våra ord och gärningar, för vilka vi måste avlägga räkenskap, skulle vi frukta för att synda. Unga personer bör komma ihåg, att varhelst de än är och vadhelst de än gör, är de i Guds närvaro. Inte en enda handling undgår att bli uppmärksammad. Vi kan ej dölja något för den Högste. rätt

(100)Mänskliga lagar, som kan vara stränga, överträds ofta, utan att man blir upptäckt, och följaktligen utan att man blir straffad. Men så är ej förhållandet med Guds lag. Den mörkaste midnatt kan ej dölja den brottslige. Han tror sig kanhända vara ensam, men det finns ett osett vittne till varje handling. Även hans hjärtas bevekelsegrunder är uppenbara för Guds ögon. Varje handling, varje ord, (101) varje tanke märks lika tydligt, som om det funnes blott en person i hela världen och himmelens uppmärksamhet vore riktad mot vederbörande. - , s. 223. rätt

(101)Bekännande iakttagare av buden gör sig skyldiga. Det finns till och med en del, som bekänner sig helighålla alla Guds bud, som gör sig skyldiga till synden att ha sexuella förbindelser utanför äktenskapet. Vad kan jag säga för att väcka deras känslolösa sinnen? Moraliska principer blir, om de strikt genomförs, själens enda skyddsvakt. - Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, s. 352. rätt

(101)Ju större kunskap, desto större synd. Inte alla som bekänner sig hålla Guds bud håller sina kroppar i helgelse och ära. Det högtidligaste budskap, som någonsin har getts till dödliga människor, har anförtrotts åt detta folk och de kan utöva ett kraftfullt inflytande om de vill helgas genom det. De bekänner sig stå på den eviga sanningens upphöjda plattform och hålla alla Guds bud. Därför är deras brott, om de ger efter för synd, tiofaldigt större till sin omfattning än de gruppers synd som jag har nämnt [förstadags-adventister], eftersom dessa inte äger kunskap om att Guds lag är bindande. De som bekänner sig hålla Guds lag vanärar Honom och riktar på ett speciellt sätt förebråelser mot sanningen genom att överträda dess föreskrifter. rätt

(101)Det tråkiga exemplet med Israel. Det var den allmänna utbredningen av denna synd, äktenskapsbrott, i det gamla Israel, som ledde till den tydliga demonstrationen av Guds klara missnöje över dem. Hans domar följde sedan nära efter deras avskyvärda synd. Tusentals föll och deras förorenade kroppar lämnades kvar i öknen.... ”Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. Därför skall den (102) som menar sig stå, se till att han inte faller.” (1 Kor. 10:5-12.) Sjundedagsadventisterna skulle framför alla andra folk i världen vara ett föredöme i fromhet, heliga både i hjärtat och i sina samtal. - Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sid. 450-451. rätt

nästa kapitel