Samlevnad kapitel 14. Från sida 108ren sida tillbaka

Sex till Överdrift inom Äktenskapet

(108)Celibat för gifta inget att förorda. Min käre broder! Jag vill påminna Dig om något rörande hoten mot verket för närvarande. Anna Phillips’ verksamhet bär inte Himmelens signatur. [I ett ”vittnesbörd” författat den 10. augusti, 1892, yttrade Anna Rice Phillips: ”Nu är tiden inne, om vilken Paulus talade, då han sade: ’Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade’ {Första Korintierbrevet 7:29} ... Satan kommer att få Dig att känna, att Du bara inte kan ge upp detta enda, som rätteligen tillhör Dig, min broder, men tillhör det verkligen Dig, när Gud har talat?” - White Estate Document File No. 363.] Jag vet, vad jag talar om. Under sakens första, skälvande tid mötte vi liknande yttringar. Många dylika vittnesbörd bars fram, och vi fick kämpa i uppförsbacke, för att den här inställningen inte skulle slå rot. Somligt i vittnesbörden förverkligades, vilket kom en del att godta dessa uppenbarelser som äkta. rätt

(108) Unga, ogifta kvinnor kom med budskap till gifta män, och talade fräckt med dem om utnyttjandet av kvinnan inom äktenskapet. Budskapen kretsade kring renhet, och under en tid tycktes allt nå en nivå av renhet och helighet. Men den djupare meningen med dessa saker avslöjades för mig. Jag fick veta, vad följden skulle bli av den här läran. rätt

(109)(109) De, som sysslade med detta verk, var inga ytliga, omoraliska personer, utan de hängivnaste medarbetare. Satan såg ett tillfälle, att dra nytta av sakernas tillstånd, och skämma ut Guds verk. De, som trodde sig kunna bestå vilket prov som helst, utan att hetsa upp köttet, föll till föga, varpå flera ogifta män och kvinnor nödgades att ingå äktenskap. Det skrämmer mig, att vissa känner en så tung börda härvidlag. Satan påverkar fantasin, så att orenhet, inte renhet, blir utfallet. - Brev 103, 1894. rätt

(109) Jesus tvingade ingen grupp av människor till celibat. Han kom inte för att ödelägga äktenskapet, utan för att upphöja det och ge det dess ursprungliga helighet tillbaka. Han gläder sig över alla äktenskap, som är grundade på ren och osjälvisk kärlek. - The Adventist Home, s. 121, Det adventistiska Hemmet, s. 91. Första meningen nyöversatt från originalet. rätt

(109). Många föräldrar lägger sig inte till med det vetande, som de borde äga som gifta. De är inte på sin vakt mot, att Satan utnyttjar dem och kontrollerar deras sinnen och liv. De inser inte Guds krav om, att de skall värna äktenskapet mot alla överdrifter. Endast ett fåtal förstår, att det är deras plikt som kristna, att styra lidelserna. De har ingått giftermål med sitt hjärtas dam eller herre, och hädanefter resonerar de som så, att äktenskapet helgar de simplaste drifters medel. Även män och kvinnor, som säger sig vara strängt troende, ger fritt utlopp åt sina lustfyllda lidelser, och har ingen aning om, att Gud håller dem ansvariga för slösandet med livskraften, vilket försvagar deras grepp om livet och trasar sönder hela organismen. rätt

(109)När sex går till överdrift. Äktenskapet får skyla över de mörkaste synder. Män och kvinnor, som bekänner sig till (110) gudaktighet, fördärvar den egna kroppen, genom att ge efter för sina djuriska drifter, och sänker sig härigenom under kreaturen. De tar i användning de krafter, som Gud har gett dem till, att bevara i helgelse och ära. Hälsa och liv offras på den nedriga passionens altare. De högre, ädlare krafterna bringas under de djuriska njutningarnas herravälde. De, som syndar på detta vis, förstår inte följderna av sitt handlande. rätt

(110)Kunde alla se mängden lidande, som de själva drar över sig genom sina syndiga eftergifter, skulle de bli skräckslagna; och somliga skulle förvisso sky den vandring i syndens trappa nedåt, som för med sig en så ohygglig lön. En så bedrövlig existens blir följden för en stor klass, som hellre skulle önska sig döden före livet; och många dör också i förtid, efter att ha offrat livet i sitt allt annat, än härliga verk, nämligen att verkligen ge efter för sina djuriska lidelser. Men eftersom de är gifta, tror de inte, att de begår synd. rätt

(110)Män och kvinnor, en dag kommer Ni underfund med, vad lusten innebär, och lönen för dess omhuldande. Den värsta sortens passion står att finna lika väl inom äktenskapet som utom det. - The Review and Herald, den 19. september, 1899. rätt

(110)Hustruns värdighet och självaktning. Många bekännande kristna, som visades i revy för mig, tycktes vara i avsaknad av moraliska tyglar. De var mera djuriska, än änglalika. Ja, de var praktiskt taget helt och hållet djuriska. Män av den här sorten ödelägger sina fruar, som de har lovat att älska i nöd och {lagom} lust. Fruarna görs till redskap för männens primitiva lustar. Ja, många hustrur går med på, att bli lustfyllda lidelsers trälar; de värnar inte om kroppen i helgelse och ära. Hustrurna bibehåller inte den värdighet och självaktning, som kännetecknade dem före äktenskapets ingående. rätt

(111)(111) Denna okränkbara inrättning har varit ägnad, att försvara och stärka deras kvinnliga självaktning och helgade värdighet; men deras rena, värdiga, gudaktiga kvinnlighet har förintats på den lastfulla njutningens altare; den har offrats, för att tillfredsställa deras män. Snart nog mister de aktningen för sina makar, som inte bryr sig om lagarna, inför vilka de själlösa djuren visar lydnad. Livet som gifta blir ett gnagande ok; ty kärleken ebbar ut, och ersätts ofta av misstänksamhet, avund och avsky. rätt

(111)Misstänksamhet mellan make och maka. Ingen man kan i sanning älska sin fru, när hon troget ställer upp som hans sexslav. Genom att passivt ge efter, förlorar hon värdet, som hon en gång i tiden besatt eller ägde inför honom. Han upplever, hur hon sänks från allt, som är upphöjt, till en låg nivå; och inom kort börjar han att misstänka, att hon lika snällt skulle låta sig vanäras av en annan karl. Han betvivlar hennes trofasthet och renhet, blir trött på henne, och söker sig till andra, för att väcka och elda på sina helvetiska lidelser. Guds lag struntar han högaktningsfullt i.... rätt

(111)Hustrun blir, i sin tur, svartsjuk mot mannen, och misstänker, att om tillfälle yppades, skulle han lika gärna uppvakta en annan, som henne. Hon inser, att han inte låter sig styras av samvetet eller av gudsvördnad; alla dessa helgade barriärer har lustans lakejer i honom brutit ned; allt det gudaktiga hos maken tjänar den primitiva, djuriska lusten.... rätt

(111)Den förstörande karaktären hos det överdrivna älskandet. När hustrun låter mannen behärska hennes kropp och sinne, genom att passivt följa hans vilja i allt, och ge upp samvetet, ja, rent av identiteten, förlorar hon varje tillfälle till, att utöva sitt mäktiga inflytande för det goda, vilket hon borde äga, för att höja maken. Hon kunde annars mjuka upp hans karga natur, och hennes helgande inflytande kunde (112) göras gällande på ett sätt, som skulle förfina och rena. Härigenom skulle han förmås till, att på allvar försöka, att tygla sina lidelser, och bli mera andligt sinnad, så att han hellre finge del av den gudomliga naturen, efter att ha undflytt det fördärv, som råder i världen på grund av lusta. rätt

(112)Inflytandets kraft kan vara så stor, att sinnen vänds till det höga och ädla, och överger de simpla, sinnliga njutningar, som det icke omvända hjärtat, vilket saknar Guds nåd, av naturen eftersträvar. I fall hustrun upptäcker, att hon, för att göra maken nöjd, måste sänka sig till hans nivå, där hans kärlek vilar på djurisk lidelse, misshagar hon Gud; ty hon utövar ej längre ett helgande inflytande över sin man. Om hon menar sig måsta rätta sig efter hans djuriska lustar utan ett ord till protest, har hon inte förstått sin plikt mot vare sig honom eller Gud. Sexuella överdrifter slår i slutändan sönder kärleken till andakt, berövar hjärnan organismens nödvändiga näring, och slukar verkningsfullt livskraften. Ingen kvinna skulle bistå sin man i hans självförstörande verk. Hon kommer heller inte att göra det, om hon är upplyst, och hyser äkta kärlek till honom.... rätt

(112)Värnandet om sinne och kropp. Måtte gudfruktiga män och kvinnor vakna upp till sin plikt. Många bekännande kristna lider av förlamning i nerver och hjärna på grund av sin omåttlighet på detta område. Ben och märg ruttnar på många förmodat förträffliga personer, som ber och gråter samt bekläder höga ställningar, men vars förorenade lik aldrig kommer att släppas genom pärleporten. rätt

(112)Oh, om jag kunde få alla att förstå deras skyldighet mot Gud, att bevara organismen mentala och fysiska krafter till hundra procent, för att skänka sin Skapare den bästa tjänst.... rätt

(112)Överföringen av osedlighet från föräldrar till barn. (113) Från ungdomen har de försvagat hjärnan och sugit ut kroppens krafter, genom att tillfredsställa sina djuriska lidelser. Självförnekelse och måttfullhet bör vara deras lösen som gifta; då kommer deras barn inte gärna att försvaga sina moraliska och förståndsmässiga sidor, och inte heller att stärka sina djuriska sidor. Det finns nästan inga sedliga barn. Är detta utan orsak? Vilka har satt sin stämpel på deras karaktär? Måtte Herren öppna ögonen på alla, så att de ser, att de står mitt ute på ett gungfly! rätt

(113)Utifrån den bild av bekännande kristnas fördärv, som har visats mig, har jag fruktat, att jag skall komma att helt tappa tilltron till mänskligheten. Jag har sett, att nästan alla befinner sig i rena dimman. Det är nästan omöjligt, att väcka de mest nödställda, för att ge dem en klar uppfattning om Satans makt över våra sinnen. De förnimmer inte det omgivande fördärvet. Satan har förblindat dem, och vaggat in dem i en köttslig känsla av trygghet. rätt

(113)Våra misslyckanden med, att få andra att förstå omfattningen av de stora faror, som gräver en djup grop åt själar, har stundom kommit mig att frukta, att min uppfattning om mänskohjärtats urartning har varit överdriven. Men sedan fakta har visat oss den tragiska vanställdheten, moraliskt sett, hos en person, som har dristat sig till, att tjäna som förkunnare, samtidigt som han har varit fördärvad i hjärtat, och vars syndfläckade händer har vanhelgat Herrens kärl, har jag förvissats om, att jag inte har tecknat en alltför dyster bild. - The Review and Herald, den 26. september, 1899. [Samlingstiteln för de två artiklarna i Review and Herald den 19. och 26. september var ”Att vara Kristen som Gift.”] rätt

(113)Missbruk av sexuella rättigheter. Måtte mannen och hustrun visa sig vara en välsignelse för varandra som (114) makar. Måtte de betänka priset för varje djupdykning i omåttlighet och sensualitet. Dessa eftergifter varken stärker kärleken, eller förädlar och upphöjer parterna. De, som ger efter för sina djuriska drifter och tillfredsställer lustan, stämplar förvisso sina efterkommande med sina vidriga övningar, liksom sin allvarligt befläckande fysiska och moraliska urspårning. - Manuskript 3, 1897. rätt

(114)Det är när man praktiserar det i sig själv{t} tillåtna till överdrift som det blir en svår synd. - Vittnesbörd för Församlingen, Band 4, s. 505. rätt

(114)De som bekänner att de är kristna... bör… i rätt tid tänka över vilka följder varje äktenskaplig förmån kan föra med sig. Helgade principer bör ligga till grund för varje steg som tas. - Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, s. 380. rätt

(114) Ett gott föredöme är livsviktigt. De djuriska lustarna, som omhuldas och anammas, håller på att bli väldigt starka i denna tidsålder, och otaliga svårigheter för gifta personer följer i spåren. I stället för, att sinnet skall utvecklas och ha det sista ordet, behärskar de djuriska egenskaperna de högre och ädlare krafterna, tills dessa slavar under det djuriska. Vad blir utfallet? Jo, kvinnors känsliga organ blir utslitna och sjuka; havandeskap är inte längre riskfritt; sexuella rättigheter missbrukas. Männen fördärvar sina egna kroppar; och hustrurna har blivit madrasser, för att tillfredsställa deras överdrivna, lumpna lustar, tills all gudsvördnad har försvunnit ur sikte.... rätt

(114)Ingenting annat, än gudsvördnad gör en person verkligt omvänd och bibehåller detta frälsande tillstånd. Om vederbörande skall vinna det eviga livet, om en ren och helig karaktär skall gå att utveckla, för att säkra tillträde till Herren Guds närhet (115) och umgänge med de himmelska änglarnas skara, varför agerar då inte lärare, läkare och predikanter ut denna sanning genom sitt goda föredöme? Varför är de inte mera nitiska för Mästaren? Varför har de inte brinnande kärlek till de själar, som Kristus har dött för? rätt

(115)För att en person skall kunna bli odödlig, måste hans sinne vara ett med Guds sinne. En äkta lärjunge i Kristi skola, vars sinne står i samklang med Guds sinne, lär sig inte bara fortlöpande, utan förmedlar sedan denna kunskap. Han återspeglar ljuset, han vägleder andra uppåt och bort från det här förvända och otuktiga släktets alldagliga, förhärskande lögner och irrsyner.... rätt

(115)En kristen skall fortgående betrakta Mönsterbilden, och ta efter Jesu heliga exempel. Då kan han också dela med sig av den rätta andan åt andra, för att bygga upp deras liv och sinnelag. Om man dagligen i ödmjuk bön sökte Gud, för att erhålla ljus och vägledning, skulle den enskilde raskt bli varse sitt eget handlande; han skulle hålla tillbaka oheliga gärningar och många förkastliga planer skulle ges upp, och Jesus skulle göras till måttstocken för levernet. - Manuskript 14, 1888. rätt

(115)Lägre lidelser och ett sjukt sinne. De lägre lidelserna måste hållas i strama tyglar. Förståndsförmågorna misshandlas å det grövsta, när passionerna ges fritt utlopp. När man hänger sig åt lidelser, sänds onödigt mycket blod till de inte organen, i stället för att fritt cirkulera till alla delar av kroppen, varigenom hjärtats arbete underlättas och tankarna klarnar. Därmed blir personen sjuk. Sinnet blir friskt först när det onda uppdagas och rättas till. - Manuskript 24, 1900. rätt

(115)Eftergifter gör moralen svag. Så här sade Paulus: ”Till min inte människa gläder jag mig över Guds lag”. {Romarbrevet 7:22.} Om sinnet (116) fördunklas genom eftergifter för djurisk aptit och passion, försvagas den moraliska styrkan, så att det heliga och det simpla ställs på samma nivå. - Mind, Character, and Personality, Band 1, s. 229. rätt

nästa kapitel