En inflytelserik Predikant

(192)Predikant i utförsbacken. Äldstebroder T, min broder och medarbetare! På två nätter har det inte blivit mycket sömn. Omkring klockan två har jag vaknat ångestladdad, och efter en stunds bön har jag försökt att skriva. rätt

(192) Ditt ärende, tillika med många andra, har visats mig. För flera år sedan fick jag veta, att Du svävade i den största fara på grund av Ditt intresse för andra kvinnor, än bara Din fru. Du har följt Din böjelse härvidlag, och nu står Du skyldig inför Gud. Roten till det onda är onda tankar [som] omhuldas (193) och leder till icke passande uppmärksamhet och närmanden, följda av olämpliga handlingar. Allt detta är tillräckligt uselt hos män, som arbetar med vardagliga ting, men det är hundrafalt värre hos dem, som har anammat heliga förtroendeuppdrag. rätt

(193) I Din närvaro har jag särskilt uppehållit mig kring vikten av, att avstå från själva skenet av ondska. Inom hörhåll för Dig har jag omtalat fiendens särskilda frestelser, med avsikt, att väcka Ditt medvetande, för att Du skulle barrikadera själen mot fiendens avancemang. Jag har i synnerhet skrivit om farorna för unga män, liksom för gifta män, att visa unga damer och andra mäns hustrur särskild uppmärksamhet. Då jag korsade havet på väg till Europa, blev jag upprörd i mitt innersta och nedtecknade ingående förmaningar. Dessa riktades både till Dig och andra. De var avsedda, att hejda Din färd i utförsbacken, för att Du i Israels Guds styrka skulle ställa Dig upp och vara man, inte en leksak åt Djävulen. rätt

(193) Sinnliga tankar omöjliggör andlig tillväxt. Jag blev visad, att på grund av dessa frestelser var Du oförmögen till, att lyfta upp heliga händer utan vrede och tvivel. Du saboterade själv Dina ansträngningar genom tanke och handling; Din världslighet och Dina sinnliga tankar satte stopp för Din andliga tillväxt. Du är långt ifrån den man, som Gud önskar Sig, och Du diskvalificerar Dig för det verk Du skulle kunna uträtta, eftersom tankarna är orena, sölade och fördärvade. Somligt visades för mig, som är vidöppet för Honom, som aldrig slumrar eller sover. rätt

(193) Det här står skrivet i Himmelens böcker, och inom kort skall Ditt ärende avgöras; då kommer det att bestämmas, huruvida Ditt namn skall suddas ut i Livets Bok. Det måste det göra, om Du inte blir omvänd, och ödmjukar själen inför Gud, samt bekänner Dina synder och vänder Dig till Herren helhjärtat, för att befrias från varje oren (194) tanke och fördärvad handling. Det Sanna Vittnet säger: ”Jag känner dina gärningar.” {Uppenbarelseboken 3:15.} Försök ej, att undervisa folket, förrän Du är en förändrad person, förrän Du i ödmjuk bot och bättring sökt Herren med sann syndaånger i själen, och har erhållit ett nytt hjärta. rätt

(194) Satans intensiva försök, att fördärva predikanter. Jag fick se, att Satan skulle komma att göra sina frestelser starka, för att bringa över ända de förkunnare, som lär ut de bindande kraven hos Guds lag. I fall han förmår, att skada deras dygd, göra dem osäkra gällande renhet och helgelse, i fall han förmår, att nästla sig in i deras tänkande, egga dem till och smida planer åt dem, varigenom de syndar i tankar och gärningar mot Gud, då har deras försvar raserats. Då har de skilt sig från Gud; då saknar de Guds kraft och Ande, och sanningens heliga budskap de framför till människorna, blir inte välsignat av Gud; sådden vattnas inte, och skörden uteblir. rätt

(194) Lusta hindrar sanningens utbredning. Vad Du behöver, min broder, är ett rent och helgat hjärta. Upphör genast med, att försöka att lära ut sanningen, till dess Du är förvissad om, att Du i Guds kraft kan besegra lustan. Om Du, under de år Du har varit ett bekännande Guds barn, hade vant sinnet vid, att uppehålla sig kring Jesus, att be under resor med allmänna färdmedel, under gång på gator och torg, ja, var Du än har befunnit Dig, och hade Du tuktat tankarna och lärt dem, att kretsa kring det rena och heliga, skulle jag inte ha behövt formulera mig så här, som jag gör till Dig i dag. Herren måste finnas i alla Dina tankar, men detta verk har märkligt nog försummats. rätt

(194) En predikants arbete är inte vardagsgöra. Somliga av våra tjänstgörande förkunnare saknar varje insikt om verkets betydelse, utan deras nämnvärda skara umgås med heliga sanningar, som om dessa vore alldagliga företeelser. De har (195) inte förfinats, förädlats, helgats av sanningen. De har inte gått framåt steg för steg, växande i nåden och kunskapen om Jesus Kristus. De har inte den verkliga, tvättäkta tro, som tar Gud på Hans ord. De har inte gått från den ena klarheten till den andra. rätt

(195) Deras förmåga har inte tilltagit, utan de har varit lika ineffektiva som tidigare. De har inte blivit skickliga Skriftens forskare, mäktiga män i Gud, och ändå har varje förmån legat inom deras räckhåll. Guds sak har inte förhärligats genom deras Andefattiga, Kristuslösa arbete. Dessa har allvarligt skadat sanningen, men hur då? Jo, för att hjärtat inte är renat. De saknar ett nytt, rent hjärta, utan äger ett hjärta öppet för Satans frestelser. Sådana förmår aldrig, att leda människorna till de levande vattnens äkta, rena källsprång. Visst kan de göra andra bekanta med skälen för vår tro, men det är omöjligt för dem, att uträtta en sann fåraherdes arbete, nämligen att ”var{a} herdar för Guds hjord”. {Första Petrusbrevet 5:2.} ... rätt

(195) Ordets tjänst bättre, än argument. Vi måste bli medvetna om vårt Gudagivna ansvar. Din motståndare Djävulen verkar intensivt, han beskrivs som ett rytande lejon, och vi måste vara klarvakna och inte okunniga om hans konstknep. Vi kommer förvisso att duka under för Satans list, med mindre våra hjärtan, sinnen, viljor i allt underställs Kristi vilja. Vi kommer förvisso att gå miste om frälsningen, med mindre de naturliga delarna hos karaktären, de skorrande tonerna, dagligen och stundligen förs i samklang med Kristi sinnelag. Otyglade, förnedrande böjelser och lidelser kan inte styra i ett hjärta behärskat av Kristi Ande. Det är många, som aldrig i allt, utan förbehåll, har ställt viljan och vägvalet under Jesus Kristus. rätt

(195) Det skulle behövas betydligt mera praktisk undervisning från Ordets tjänare, än argument för våra (196) läropunkter; ty det är betydligt enklare och naturligare för ett hjärta ej stående under Kristi Andes kontroll, att hellre välja lärosatsmässiga ämnen, än det praktiska. Det förekommer många Kristuslösa föreläsningar [som är] lika motbjudande för Gud, som Kains offergåva. De är inte i samklang med Gud. rätt

(196) Smittad av andlig malaria. Herren manar Dig, min broder, att överge arbetet, lämna Sions murar, eller bli omvänd. När Ditt eget hjärta är helgat genom sanningen, kommer det att vara fritt från moralisk befläckelse. Nu kommer det att krävas motstånd till det yttersta från Dig mot oheliga fantasier, ty Din själ är smittad av andlig malaria. Du har andats in en satanisk atmosfär. Inför Gud har Du inte uppträtt som en man. Då Ditt sinne skulle ha utvecklats, Dina uppfattningar ha förfinats och Dina planer och ansträngningar ha antagit ny gestalt, har Du blivit allt svagare som medarbetare, eftersom Gud inte har välsignat Dina satsningar. rätt

(196) Ett brott i Guds ögon. Förvrängningen av våra gåvor, eller deras försämring till ovärdiga syftemål, utgör ett brott i Guds ögon; och ändå är det just detta, som händer. Personer besittande förmågor och duglighet, som använder detta på ett förledande sätt, för att ödelägga andra, för att vilseföra dem, för att leda dem till en bräckt, förgiftad källa, för att släcka törsten, i stället för att visa dem hän till Kristus, uträttar Djävulens verk. De finns många moraliskt fördärvade bekännare av sanningen, som skamfilar andras tankars och impulsers renhet, som förstör själar under föregivande av själars frälsning, som talar omkull de aningslösa. Dessa är Satans språkrör, och gör samma insats, som då han frestade Eva. rätt

(196) Alla sådana väntar en ohygglig vedergällning. De kommer att skörda, vad de har sått. Det är något ohyggligt, att använda de av Gud (197) anförtrodda gåvorna, utlånade för världens välsignelse, och härigenom förvända deras bruk. Därmed åstadkoms en skamfläck, ett veord, en förbannelse, i stället för en välsignelse. Men jag har skrivit ingående om detta på flera sätt, som Du har sett. rätt

(197) Livet går att tygla i allt. Alltså säger jag igen: ”Sök HERREN medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära. Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse” (Jesaja 55:6-7). Skrid nu till verket och bekänn Din synd för Gud; sök Gud, ty detta verk är nästan okänt för Dig. Koncentrera Dig på rena, heliga ämnen; ansträng Dig; skicka upp Dina önskningar till Himmelen under uppriktig själslig ånger; låt Ditt uppförande, Dina tankar, Din uppsyn vara i samklang med den okränkbara tro Du hävdar Dig försvara. rätt

(197) Och när alla, i likhet med Dig själv, skall ångra sig och finna Guds förlåtande kärlek, kommer vi att se, hur Gud skall verka på ett förunderligt sätt genom Sitt folk. Syndare kommer att bli omvända; avfällingar kommer att återvinnas. rätt

(197) Nödvändigheten, att rena sig från moralisk nedsmutsning. Jag lägger dessa rader i Dina händer. Jag hade hoppats, att det stora ljus, som strålar från Guds Ord, skulle bli mottaget, inlemmat i Din religiösa erfarenhet, och [att] Du [skulle] bli en äkta, uppriktig kristen, som helhjärtat gjorde Guds vilja. I stället har Guds Ande starkt manat mig, att skriva till Dig. Verket måste skrida framåt. Allting, som är orent, måste bli rent och helgat, eller skrubbas bort ur händerna; ty allt, som är världsligt, sinnligt, djävulskt, utgör en stötesten för andra och en förbannelse för Guds sak. rätt

(197) Ju snarare, som leden renas på dessa individer, desto säkrare är det, att vi skall uppleva Guds frälsning och sanningens kraft mitt ibland oss. Det är för, att vi är belastade (198) av dem, som inte har tagit del av den gudomliga naturen och undvikit det fördärv, som råder i världen på grund av lusta, att det råder så mycken svaghet och darr i vår menighet. Vi måste vakna upp. Vi måste rena Israels läger från dess moraliska nedsmutsning. - Brev 5, 1886. rätt

(198) Offentliggörande inte alltid nödvändigt. Jag önskar inte, med mindre det är nödvändigt, att fallet med T skall göras allmänt känt. Jag har ett svar från honom, som bekräftar vittnesbördet, men jag vill inte, för hustruns och barnens skull, göra [det] offentligt. Jag tycker så synd om den här mannen, och om jag kunde göra vad som helst, för att befria endera av de här männen från Djävulens snara, skulle jag göra det. T är betydligt mera resonabel, än Canright. Ehuru båda herrarna har riktat många falska påståenden mot mig och vårt folk, känner jag ingen bitterhet mot dem och vill inte skada [dem], ty jag håller i minnet, att det stundar en dom, när varje persons verk skall granskas av Gud, och varje människa skall erhålla sin lön från den store Domaren i enlighet med sina gärningar. - Brev 59, 1889. rätt

nästa kapitel