Individualitet

(24)Hustruns individualitet. En kvinna, som låter sig styras, när det gäller familjelivets minsta detaljer, som ger upp sin egen identitet, kommer aldrig att bli av nämnvärd användning eller välsignelse i världen, ej heller kommer hon att motsvara Guds avsikt med hennes skapelse. Hon är bara en robot, som styrs av en annan persons vilja och sinne. Gud har gett var och en, män och kvinnor, en identitet, en individualitet, för att de själva skall handla i vördnad inför Gud. - Brev 25, 1885. rätt

(24) Makens och makans åtskilda identiteter. Jag blev visad, att ehuru ett par var gifta med varandra, sedan de hade överlämnat sig åt varandra genom det högtidligaste löfte inför Himmelen och heliga änglar, så att de tu nu var ett, hade ändå var och en sin egen identitet, som äktenskapsförbundet inte kunde rubba på. Fastän bundna till varandra, har var och en ett inflytande att använda i världen, och de bör inte vara så själviskt upptagna av varandra, att de isolerar sig från samhället och begraver sin brukbarhet och sitt inflytande. - Brev 9, 1864. rätt

(24) En passiv hustru. När hustrun drar slutsatsen, att det är makens förmånsrätt, att äga herraväldet över hennes kropp, och (25) att forma hennes sinne, för att passa hans i varje enskildhet, för att löpa i samma spår som hans, och hon då ger upp sin individualitet; förlorar hon sig själv, jaget går upp i mannens. Hon blir då blott en maskin, som han kan styra och kontrollera med viljan, en leksak för hans nöje. Han tänker åt henne, beslutar åt henne, och handlar åt henne. Hon vanärar Gud, genom att inta denna viljelösa hållning. Hon äger ett ansvar inför Gud, vilket det är hennes skyldighet att bevara. rätt

(25) När hustrun överlåter kroppen och sinnet till mannens makt, när hon passivt följer hans vilja i allting, varvid hon uppoffrar samvetet, värdigheten och rent av identiteten, förlorar hon förmågan, att kraftfullt utöva det inflytande, som hon borde äga, för att höja maken. - The Review and Herald, den 26. september, 1899. rätt

(25) Kärlek till Kristus, kärlek till varandra. Varken maken eller makan skall låta det egna jaget sväljas av motpartens. Var och en har ett personligt förhållande till Gud. Honom skall var och en fråga: ”Vad är rätt?” ”Vad är fel?” ”Hur skall jag bäst uppfylla avsikten med livet?” Låt Er tillgivenhet flöda till Honom, som gav Sitt liv för Er båda. Gör Kristus först och sist samt bäst i allting. I det, att Er kärlek till Honom fördjupas och blir kraftfullare, kommer Er kärlek till varandra att renas och stärkas. rätt

(25) Den anda, som Kristus visar mot oss, är den anda, som herr och fru skall visa mot varandra. ”. . . så som Kristus har älskat oss”, ”lev i kärlek”. ”Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den”. {Efésierbrevet 5:2, 24-25.} rätt

(25) Ingen godtycklig kontroll. Vare sig mannen eller hustrun skall försöka, att utöva godtycklig kontroll över den andre. (26) Försök inte, att tvinga Era önskemål på varandra. Detta är omöjligt, om Ni vill behålla Er inbördes kärlek. Var vänliga, tålmodiga och överseende, omtänksamma och artiga. Genom Guds nåd kan Ni göra varandra lyckliga, såsom Ni lovade varandra framför altaret. - The Review and Herald, den 10. december, 1908. rätt

(26) Jag blev därefter visad hans svärdotter. Hon är dyrbar i Guds ögon, men hålls i krypande slaveri, är orolig och skälvande, tvivlande och mycket nervös. Denna syster bör inte känna, att hon måste ge sig in under en gudlös ungdom som har färre år på nacken än hon själv. Hon borde komma ihåg att äktenskapet inte utplånar hennes individualitet. Gud har större anspråk på henne än något jordiskt anspråk. Kristus har köpt henne med Sitt eget blod. Hon tillhör inte sig själv. Hon misslyckas med att sätta hela sin tillit till Gud, och underkastar sig att ge upp sin övertygelse, sitt samvete, till en högmodig, härsklysten man, som eldats av Satan närhelst hans sataniska majestät kan verka effektivt genom honom för att terrorisera denna darrande, krympande själ. Hon har så många gånger blivit så uppskrämd att hennes nervsystem brutits ner. Hon är bara ett vrak. Är det Guds vilja, att denna syster skall vara i ett sådant tillstånd att hon inte längre kan tjäna Honom? Nej. Hennes äktenskap var resultatet av ett djävulskt bedrägeri. Trots detta borde hon nu göra det bästa av situationen. Hon bör behandla sin man med ömhet och göra honom så lycklig hon kan utan att gå emot sitt samvete. Om han fortsätter att göra motstånd, är denna jord nämligen den enda himmel han kommer att få del av. Men att göra avkall på rätten att gå till möten bara för att tillfredsställa en högmodig äkta man, som är besatt av en satanisk ande, är inte i överensstämmelse med Guds vilja. Han önskar att denna skälvande själ skall fly till Honom. Han vill vara en tillflykt för henne. Han vill vara som skuggan från en stor klippa i ett öde land. rätt

(27)(27) Ha bara tro, lita på Gud och Han kommer att stärka och välsigna. Alla hennes tre barn är mottagliga för påverkan från sanningen och Guds Ande. Kunde dessa barn vara i lika gynnsam situation som många sabbatshållares barn är, skulle alla bli omvända och anmäla sig till Herrens här. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidorna 99, 100. rätt

(27) Hushållets överhuvud. Mary, ... jag önskar, att med all systerlig och moderlig vänlighet förmana Dig på en annan punkt. Jag har ofta noterat, att Du inför andra har för vana, att tilltala John på ett närmast diktatoriskt sätt, varvid tonfallet låter irriterat. Mary, andra har också lagt märke till detta och har påtalat det för mig. Det här skadar Ditt inflytande. rätt

(27) Vi kvinnor måste komma ihåg, att Gud har underställt oss våra makar. Mannen är överhuvudet, och, om möjligt, skall vårt omdöme och våra åsikter samt vårt resonerande stämma överens med hans. Om inte, ger Guds Ord företräde åt mannen, såvida inte det rör samvetet. Vi måste ge vika för överhuvudet. - Brev 5, 1861. rätt

(27) En högdragen make. Jag har några ord att säga beträffande Ditt äktenskap, fast inte genom uppenbarelse, utan genom tillstånd. Ja, jag känner driven av Herrens Ande till, att säga Dig [att] min tro på Din rättskaffenhet har sjunkit efter Ert giftermål. En tung börda har vilat över mitt hjärta. Jag visste, att Du inte skulle bli en riktig make åt syster Drake. Om Du hade låtit henne tala fritt med oss om sin belägenhet, kunde vi ha väglett henne enligt det ljus Gud har skänkt oss angående Ditt fall. Det här visste Du, alltså var Du ovillig, att rådgöra med oss. Broder R, jag tror, att Dina bevekelsegrunder för Ert äktenskap alltigenom var själviska. Jag tror inte, att Du hade den minsta tanke på syster Drakes välsång, eller Guds ära. Du tvingade Dig på henne,(28) utan att rådfråga dem, som bäst kände Dig. Du skyndade fram beslutet i Din hetsiga anda, som Du alltid har haft. rätt

(28) Förvaltarskapet av medel. Ditt handlade efter vigseln, då Du har tagit hand om och kontrollerat medlen åt henne [som] Du har gjort till Din fru, avslöjar Dina osunda bevekelsegrunder. Allt detta vittnar emot Dig och visar, hur självisk och diktatorisk Du är. Gud tänker inte låta henne finna sig i detta! Hennes giftermål omintetgör inte hennes förvaltarskap. Det avskaffar inte hennes identitet. Hennes individualitet bör bibehållas, för att hon skall kunna förhärliga Gud med kropp och ande, som tillhör Honom. Hennes jag skall icke uppgå i Ditt. Hon har skyldigheter gentemot Gud, som Du inte har någon rätt att inverka på. Gud har fordringar på henne, som Du inte kan uppfylla. Genom Guds försyn har hon blivit Hans förvaltare, och den rollen skall hon inte ge upp inför Dig, eller någon annan. rätt

(28) Din visdom är inte mera exakt och fulländad, än hennes, så att hon skulle ge Dig förvaltarskapet över hennes medel. Hon har utvecklat en karaktär vida bättre, än Din, och har ett bättre balanserat sinne, än Du har. Hon förmår, att sköta sina medel klokare, mera övervägt och mera till Guds ära, än Du gör. Du är en person, som går till ytterligheter. Du handlar impulsivt och står oftast under onda änglars direkta kontroll, än under Guds änglars styrning. - Brev 4, 1870. rätt

(28) Opassande bevekelsegrunder. Det är onödigt att säga till Dig, att jag djupt beklagar Ert giftermål. Du är inte den sortens man, som kan göra en hustru lycklig. Du älskar Dig själv för mycket, för att vara snäll, uppmärksam, tålmodig, hängiven och medkännande. Hur ömsint bör Du inte nu behandla henne, som Du har äktat! Hur noga bör Du inte se till, att hon inte behöver ångra, att hon (29) har förenat sitt öde med Ditt! Gud betraktar Ditt handlande hittills härvidlag, och Du är utan ursäkt för detta. Gud har genomskådat Dina bevekelsegrunder. Nu bereds för Dig tillfälle, att visa Ditt rätta jag, att visa, om sann kärlek, eller själviskhetens dirigentpinne, drivit Dig vid tillkommelsen av Ert äktenskap. Tvivelsutan ingick Du äktenskap med tanken, att Du skulle komma över viss egendom och kunna hantera den efter behag. rätt

(29) Betydelsen av kärlek och ömsinthet. Du har inte rätt, att diktera för Din fru, såsom Du skulle göra för ett barn. Du har inte förtjänat ett värdefullt rykte för godhet, som skulle fordra vördnad. Med tanke på Dina misslyckanden i det svunna, behöver Du inta en ödmjuk hållning och befria Dig från en värdighet, som Du inte har gjort Dig förtjänad av. Du är för svag som man, för att kräva underkastelse för Din vilja utan vidare. Du har en uppgift, nämligen att tygla Dig själv.... rätt

(29) Du skall aldrig torna upp Dig ovanför Din hustru. Hon behöver värme och kärlek, som kommer att återgäldas till Dig. Om Du väntar Dig, att hon skall älska Dig, måste Du förtjäna den kärleken, genom att ge prov på kärlek och ömhet i ord och handling mot henne. Din frus lycka ligger i Dina händer. Ditt uppträdande säger henne: För att Du skall bli lycklig, måste Du överlämna Din vilja helt till min; Du måste underställa Dig mig och göra, som jag vill. Du har riktigt njutit av, att utöva Din myndighet, eftersom Du menat Dig kunna göra det. Men tiden kommer att utvisa, att om Du följer Ditt temperaments ledning, kommer Du inte att väcka kärlek i Din hustrus hjärta, utan kommer att släcka hennes tillgivenhet för Dig, och i slutändan kommer hon att känna vämjelse för denna myndighet, en kraft, som hittills har varit något främmande i hennes liv som gift. Förvisso binder Du ris åt egen rygg, och Du kommer att skörda det Du har sått. rätt

(29) En mors ansvar gentemot sitt barn. Jag vågar inte annat, än att (30) tala klarspråk med Dig. Ditt ärende fordrar det. Hur blir syster Drakes tillstånd bättre av äktenskapet med Dig? Inte det minsta; i stället gör Ditt handlande hennes liv bittert, hennes öde är nära nog outhärdligt. Det här förstod jag, så fort jag fick höra talas om Ert giftermål. Hon trodde, att hon skulle få hjälp med omvårdnaden av sin son, men Du slet modern från hennes son, och krävde av henne, att hon skulle överföra sin vårdnad och tillgivenhet som förälder från gossen till Dig, som endast har Ert äktenskap att åberopa för detta. Du har ej gjort något, för att förtjäna detta stora offer. Du har inte uppträtt på så vis, att hon ens skulle visa Dig sitt förtroende. Likväl kräver Du denna stora uppoffring, att modern skiljer sig från sin son. Visst kan Du hävda Dig förstå situationen. Samtidigt hävdar vi, [att] Du föga begriper av den. I stället för att känna det vara Din plikt, att vara tålmodig och tillgiven, samt skänka solsken åt hennes sons liv, har Du valt samma väg, som en hjärtlös, känslokall tyrann skulle följa. rätt

(30) Mitt råd till modern vore, att handla i gudsfruktan och inte låta något av en främling ställa sig i farstun, stoltsera med titeln make, och beröva hennes barn mammans kärlek och omvårdnad. Gud har inte befriat modern från hennes ansvar bara för, att hon gifte sig med Dig. Du är tom på äkta kärlek. Du är obekant med den äkta varan. Om inte, skulle Du aldrig ha uppfört Dig så här. - Brev 4, 1870. rätt

nästa kapitel