Samlevnad kapitel 31. Från sida 217 | ren sida tillbaka |
(217)Separation ej att förorda. Käre broder [C. H. Bliss]! Jag har erhållit och läst Ditt brev. Jag är bekant med flera sådana fall och har sett, att samvetsgranna personer har velat göra något i liknande ärenden, som det Du nämner. Efter att ha ställt till med allmän oreda och orsakat svår oro, har de saknat förstånd till, att laga saker och ting och göra tillståndet bättre. Nej, dessa ivrare har bara rivit ned, inte byggt upp ordningsamt. De har använt sina förmågor till, att förvirra, orsaka ångest och skapa villervalla, inte till, att förbättra och gjuta olja på vågorna. rätt (217) Du har bett mig om råd härvidlag. Jag skulle vilja säga, att med mindre de, som har ägnat sig så åt saken, har tänkt ut en bättre lösning, och kan bereda vägen för denna, bör de inte förverkliga sina planer på separation. Förhoppningsvis får jag veta, att denna strid inte har förvärrats, och att man inte har vänt ryggen åt de två, vars intressen har förenats. rätt (217) Hasta inte! Det här skriver jag, eftersom jag har sett så många sådana här fall, där man har hetsat upp sig, till dess allting har blivit en enda röra, varpå lågan har slocknat. Vi bör var och en vara säkra på, att vår iver motsvarar vårt (218) vetande. Vi bör skynda långsamt i dessa fall, och betrakta myntets båda sidor. Vi bör agera ytterst försiktigt och med ömsint eftertänksamhet, ty vi känner inte till alla omständigheter, som har medfört detta handlande. rätt (218)Mitt råd är, att dessa olyckliga läggs i Guds händer med sina samveten intakta, och att församlingen inte skall bemöta dem som syndare, förrän man har bevis för, att de är sådana inför en helig Guds blickar. Han läser hjärtan som en uppslagen bok. Han dömer inte, såsom människor dömer. – Brev 5, 1891. [Bara tjugo år senare skrev W. C. White till en annan brevförfattare: ”De senaste tjugo åren har mor fått många brevfrågor om de saker, som Du tar upp, och många gånger har hon svarat, att hon inte har haft några andra råd att ge, än aposteln Paulus hade. På senare tid har hon vägrat, att befatta sig med brev av detta slag, och har bett oss om, att inte störa henne med dem. rätt (218) Mina egna åsikter rörande den här saken, vilka jag menar är i harmoni med de råd jag har hört mor ge enskilda personer för många år sedan, och som jag tror stämmer överens med de ledande brödernas hållning och med Skriftens undervisning, är att det inte väntar någon välsignelse, genom att söndra familjer, som måhända har syndat eller syndats emot, innan eller sedan de har omfattat den nuvarande sanningen.” – W. C. Whites brev till äldstebroder G. W. Anglebarger, den 6. oktober, 1911.] rätt |