Råd till Ledare för Stadsmissioner och Institut

(242)(242)Hur ledare för stadsmissioner skall uppföra sig. [Dessa råd gavs år 1893, då ”stadsmission” var namnet på ett särskilt slags satsning på evangelisation. Missionen bestod av predikanter, kolportörer, sköterskor och andra. I dag går missionen stundom under namnet ”fältskola”.] Missionerna är väsentliga som grundval åt evangeliserande satsningar i våra städer; men med mindre ledarna för dessa missioner verkligen anstränger sig, för att bevaka varje postering, så att Satan inte skall kontrollera den, kommer förluster att inträffa... rätt

(242)I missionen bör det förekomma gifta personer, som uppträder med all värdighet. Nå, farorna härrör inte bara från unga, utan även från gifta män och kvinnor; medarbetarna måste bygga upp murar av blygsamhet och dygd omkring sig själva, så att kvinnor inte lägger an på män, och män inte förleder kvinnor till olämpligheter. Undvik minsta antydan till det onda. rätt

(242)Trånandets känslosamhet förhärskar. Gifta män omsvärmas av gifta eller ogifta kvinnor; kvinnor tycks också bli tjusade, varvid de förlorar förstånd och andlig urskiljning samt vanligt folkvett; de gör precis det, som Guds Ord förbjuder... De har entydiga varningar och tillsägelser framför sig, ändå travar de på likadant, som andra har gjort före dem. Det är som en förhäxande lek, som de leker. Satan förmår dem till, att förstöra sig själva, att bringa Guds sak i fara, att på nytt korsfästa Guds Son, och öppet skämma ut Honom. rätt

(242)Ingen man, ung eller gammal, är trygg, såvida inte han känner behovet av, att ständigt söka Guds rådgivning. Endast de, som upprätthåller ett nära förhållande till Gud, lär sig, att dela Hans värdesättande av människor, att högakta det rena, det goda, det ödmjuka, det saktmodiga. Hjärtat måste skyddas, (243) såsom Josef skyddade sitt. Då bemöts frestelser, att avvika från rättskaffenheten beslutsamt. ”Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?’” {Första Moseboken 39:9.} Den svåraste frestelse är ingen ursäkt för synd. Oavsett dess lockelses kraft, utför man synden själv. I det icke omvända hjärtat tronar orsaken härtill. rätt

(243) Den värsta sortens förrädare. En man, som säger sig ha trott på den närvarande sanningen i åratal, och av bröderna betraktas som värdig, att bekläda ansvarspositioner vid missioner eller inom våra institutioner, kan bli slarvig, när ändrade omständigheter leder honom in i frestelse, och med tiden kan han komma att fresta andra. Förvisso är hans exempel tragiskt, ty han uppenbarar det innersta hos ett fördärvat hjärta, en brist på den princip, som varje kristen bör äga. rätt

(243) När någon, som är anförtrodd stort ansvar, sviker sitt heliga kall och förenar sig med Satan som ett redskap för orättfärdighet, för att sprida ondskans frön, varigenom andras hjärtan och sinnen fördärvas, är han en förrädare av värsta sort. Från ett dylikt fläckat, smutsigt sinne tar ungdomar ofta emot de första orena tankar, som leder till ett liv i skam och befläckning. rätt

(243)Principlösa medarbetare. Om män, som förestår en mission, saknar principfasthet, som bevarar dem från minsta tecken på tarvlighet och opassande umgänge med unga flickor och kvinnor, enligt det entydigt givna ljuset, bör de avskedas utan vidare. Denna själsliga sjuka medför nonchalanta vanor och handlingar, vilka är vida sämre, än vederbörandes missionsiver är god. Vi lever under en tidsålder kännetecknad av moralisk nedgång; världen är som ett andra Sodom. De, som ser fram emot Människosonens ankomst, och som vet, att de står på tröskeln till den eviga världen, bör föregå med gott exempel, (244) som står i samklang med deras tro. Gud godtar ej dem, som inte upprätthåller sin renhet och helgelse. Guds sanna barn drivs av djupt rotade principer, vilka inte låter sig ruckas av frestelser, eftersom Kristus ständigt bor i deras hjärtan genom tro. rätt

(244) En andra prövning meningslös. En andra prövning skulle intet båta för dem, vars moraliska uppfattning är så förvriden, att de inte uppfattar den fara de svävar i. Om det är så, att fastän de sedan länge har hållit sig till sanningen, [men] dess helgande kraft inte har rotat personligheten i fromhet, dygd och renhet, bör de skiljas från missionerna utan dröjsmål, ty genom dessa kommer Satan att inspirera till samma slappa inställning hos dem, som borde lysa med värdighet på dygdens och moralens område. Allt, som andas kärlekskrank känslosamhet, all eftergift för det simpla, bör bestämt motverkas. – The General Conference Bulletin, 1893, sidan 162. rätt

(244) Mota fördärvade impulser i grind. Som bäst, är vår prövotid kort. Vi har inte tid till, att ge efter för fördärvade impulser. Gifta mäns förtrolighet med gifta kvinnor och unga damer äcklar Gud och de heliga änglarna. Unga flickors fräckhet, att uppsöka unga herrar, att tränga sig på dem på deras arbetsplatser, att inleda samtal med dem, varvid svammel yttras, ger kvinnor dåligt rykte. Detta sänker dem även enligt deras förmenande, som själva gör så här. rätt

(244) Det föreligger ett skriande behov av bättring inom samtliga våra institutioner. Allt lättsinne, all icke påtalad uppmärksamhet från män och kvinnor, måste fördömas och upphöra. Somliga, däribland gifta män, som har ägnat sig åt denna lättsinniga förtrolighet, har velat ursäkta sig och undgå straff, genom att påstå, att de inte har gjort något moraliskt förkastligt. Är det inte (245) moraliskt fel, att skoja, skämta och visa unga damer smickrande uppmärksamhet? Sätts inte därigenom igång i deras sinne en tankegång, som inte låter sig hejdas? Ger inte lättsinne och koketteri grönt ljus åt sådant uppförande? Ni i ansvarsställningar, som hävdar Er vara kristna, uppmuntrar Ni till förtrolighet ledande till synd? Vilka anteckningar görs i himmelens böcker av den gudomlige Bevakaren? Har verkligen inget moraliskt förkastligt gjorts mot själarna åt dem, som Ni har varit så förtroliga med? Naturligtvis! Bestående intryck har gjorts. Dessa flickor har vants vid koketteri och flirtande. Varje eftergift för dylikt riskerar, att göra dem fräcka och djärva. De blir allt mer förtrollade av samvaron med män och kvinnor, som är lättsinniga och oanständiga, vars konversation är allt annat, än helig, ren och förädlande. rätt

(245) Vad moraliskt förkastligt är. ”Inget moraliskt förkastligt.” Så här har alla åthutade för liknande uppförande ursäktat sig. Vad innebär det moraliskt förkastliga? Har Era andliga sinnesförmågor blivit så avtrubbade, att Ni inte känner igen sanningen? Är Ni okunniga om, att vinträd inte bär törnen, eller en björnbärsbuske vindruvor? Om sanningen får fäste i själens inte helgedom, åstadkommer den ren moralisk smak. Sedan inses det, att alla obehagliga, moraliskt undergrävande vanor är ett fullständigt förnekande av Kristus, de är synder, vilka förorenar själen... Allt tramsande, skojande, skämtande och smicker riktat mot unga flickor eller kvinnor, pojkar eller män, är törnbuskbär, och de alstras av törnbusken, ty trädet känns igen på sin frukt. rätt

(245) Måtte inte Kristi religions bekännare sänka sig ned till struntprat, till obefogad närgångenhet mot kvinnor av vilken samhällsklass som helst, gifta eller ensamstående. De bör uppträda med all värdighet. Samtidigt kan de visst vara sällskapliga, vänliga och artiga mot alla. (246) Unga damer bör vara reserverade och återhållsamma. Om de är friska och går ut, för att gå, behöver de inte hålla i en mans stöttande arm. De skall inte riskera sitt goda rykte. rätt

(246) Varje hälsoinstitution ett missionsfält. Män bör väljas till föreståndare för våra inrättningar, om de äger gott, sunt omdöme, liksom rakryggad moral, uppträder omdömesgillt, yttrar rena ord, väl medvetna om sitt höga och heliga kall och att det finns en Bevakare, ett sant vittne till varje ord och gärning. I fall män vid våra institutioner uttrycker sig tarvligt, i fall deras konversation snarare river ned, än bygger upp, skall de omgående avlägsnas från varje bindning till inrättningen, ty de kommer utan tvivel att försämra andra moraliskt. Hela institutionens välmående skall upprätthållas. Kom alltid ihåg, att var och en av våra inrättningar är ett missionsfält. Gud vilar blicken över dem dag och natt. Ingen skall känna sig fri till, att ge minsta antydan om något ont. – Special Testimonies Series B, Nummer 16, sidorna 6-7. rätt

nästa kapitel