Äktenskapsbrytaren och Församlingsmedlemskap

(246)Ett tidigt uttalande från Ellen White. Herren skänkte oss andlig drivkraft förra förstadagen [Söndag, den 5. februari, 1854], och medan vi var upptagna av intensivt bedjande, fördes jag bort i en syn och skådade tillståndet hos en del av Guds bekännande Israel. Jag såg tillståndet hos många av mötesdeltagarna i Oswego. Jag såg, att de stod i vägen för Guds verk, i synnerhet de i Caughdenoy. rätt

(246)Jag såg, att Guds misshag vilade över dem, liksom över vissa i Roosevelt. Ängeln sade: ”Yxan har inte satts till roten på trädet.” {Jämför Lukasevangeliet 3:9.} De, som har hängett sig åt hjärtats elaka lidelser, har fått fortsätta som medlemmar. Om Gud hade utnämnt broder Roosevelt till hjordens ledare, skulle han ha (247) upptäckt ondskan och fördärvet ibland folket. Yxan har inte satts till roten på trädet. Gud har inte förändrats det minsta. Han är en svartsjuk Gud, och betraktar synden med lika oblid blick, som Han gjorde på det gamla Israels tid. Synd är synd. Synderna har ej målats i sin förskräcklighet, utan man har gett sken av, att Gud tar lätt på dem. rätt

(247) En oerhörd synd. Jag såg att det sjunde budet överträtts av vissa, som nu är församlingsmedlemmar. Detta har väckt Guds ogillande. Denna synd är fruktansvärd under denna yttersta tid, men församlingen [medlemmarna] har ådragit sig Guds bistra uppsyn, ja, förbannelse genom att ta så lätt på denna synd. Jag såg att det var en ohygglig synd och tillräckligt bestämda ansträngningar har inte gjorts för att undanröja Guds ogillande och bistra uppsyn att strängt ta itu med överträdaren. rätt

(247) Detta har haft ett förskräckligt, nedbrytande inflytande på ungdomen. De ser hur lätt man tar på synden att bryta mot det sjunde budet, och den som begår denna avskyvärda synd tror att allt han behöver göra är att erkänna sitt misstag och säga, att han är ledsen. Sedan menar han att han skall åtnjuta alla förmåner i Guds hus och hållas i församlingens famn som medlem. rätt

(247) Man har menat att detta inte var någon svår synd, utan har lättvindigt betraktat brott mot det sjunde budet. Detta har varit tillräckligt för att avlägsna Guds ark från lägret, såvida inte det ej förekommit andra synder som orsakat arkens borttagande och Israels försvagande. rätt

(247) Avstäng äktenskapsbrytare från församlingen. De som överträder det sjunde budet skall uteslutas ur församlingen, och icke åtnjuta dess gemenskap eller rättigheterna i Guds hus. Ängeln sade: ”Detta är ingen okunnighetssynd. rätt

(248) (248) Det är att medvetet synda och man kommer att lida Guds oerhörda straff, oavsett om överträdaren är gammal eller ung.” rätt

(248) Fräck, avsiktlig synd. Aldrig tidigare har Gud betraktat denna överträdelse som så syndfull, som i våra dagar. Varför då? Jo, för att Gud håller på att åt Sig rena ett särskilt folk, som ivrar för goda gärningar. Det är just nu, när Gud håller på att utvälja detta folk åt Sig, som [ohelgade] individer sällar sig till oss. Trots de rättframma sanningar de har hört – Guds Ords omskakande utsagor har framställts inför dem, jämte den flammande sanningen för dessa yttersta dagar, som är ägnade, att väcka Israel – syndar de med upplyft arm, ger fritt utlopp åt det köttsliga hjärtats samlade lidelser, tillfredsställer sina djuriska drifter, vanärar Guds sak, varpå de bekänner sin synd och beklagar den! rätt

(248) Sedan tar församlingen emot dem och säger ”amen” till deras böner och vädjanden, vilka stinker i Guds näsa, och orsakar att Hans vrede drabbar lägret. Han vägrar att vara med i deras sammankomster. De, som går an så här utan att ta varning, och överskyler dessa synder, kommer att bli sitt eget beteendes fångar, ja, ligga som de har bäddat. rätt

(248) De, som förr i tiden begick dessa synder, fördes utom lägret och stenades till döds. De gick miste om både detta och det tillkommande livet. Eftersom straffet med stening till döds avskaffats, hänger man sig ohämmat åt denna synd och anser den vara en ringa förseelse. – Manuskript 3, 1854. rätt

(248) Ingen utväg för denne man. [White Estate har ingen otvetydig dokumentation av arten av E:s överträdelse, men Arthur L. White kommer ihåg, hur hans far, W. C. White, talade om den som ett särskilt motbjudande fall av incest eller blodskam.] Det är omöjligt för E att ha gemenskap med Guds församling. Han har försatt sig själv (249) i en situation där han inte kan bli hjälpt av församlingen och där han varken kan ha någon gemenskap med, eller göra sin röst hörd i församlingen. Han har försatt sig i denna situation, trots ljus och sanning. Han har hårdnackat valt sin egen väg och vägrat att lyssna till tillrättavisning. Han har följt sitt eget fördärvade hjärtas vilja, överträtt Guds heliga lag och har vanärat den sak som gäller sanningen för vår tid. Om han ångrar sig aldrig så uppriktigt, måste församlingen låta bli att engagera sig i hans sak. Om han kommer till himlen, måste han göra det ensam, utan församlingens gemenskap. En ständig tillrättavisning från Gud och församlingen måste alltid vila över honom, så att den moraliska standarden inte dras ända ner i smutsen. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidan 215. rätt

nästa kapitel