| Samlevnad kapitel 41. Från sida 252 | ren sida tillbaka |
(252)Himmelen och människans hjärta. Samtidigt som Jesus öppnar himlen för oss, öppnar det liv han ger vårt inte för himlen. Synden utestänger oss inte bara från gemenskapen med Gud, utan den utplånar både önskan och vår förmåga att lära känna honom. Allt detta onda har Jesus fått i uppdrag att krossa. Han har den makt som behövs för att hela och väcka såväl de förmågor som förlamats av synden som vårt förmörkade sinne och vår fördärvade vilja. Han öppnar alla universums rikedomar för oss och ger oss förmågan att se och ta emot dem. – Vägen till Mognad, sidorna 37-38. rätt (252)Jesus känner varje individ. Jesus känner oss personligen och ser med deltagande på våra svagheter. Han känner oss alla vid namn. Han vet till och med i vilket hus vi bor och namnet på var och en som bor där. Han har vid något tillfälle gett sina tjänare befallning att gå till en viss gata och till ett bestämt hus för att där finna någon av hans efterföljare. rätt (252)Jesus känner varje människa lika väl som om hon var den enda för vilken Frälsaren dött. Vars och ens nöd påverkar honom. Han hör varje rop om hjälp. Han kom för att dra alla människor till sig. Han bjuder dem: ”Följ mig”, och hans Ande påverkar dem att komma till honom. Många vägrar dock att låta sig påverkas. Jesus vet (253) vilka de är. Han vet också vilka de är som med glädje lyssnar till hans kallelse och är redo att ställa sig under hans herdevård. Han säger: ”Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig.” Han vårdar sig om var och en, som om det inte hade funnits någon annan människa på hela jorden. – Vändpunkten, sidorna 481-482. rätt (253)Styrande djävlar åthutade sju gånger. Maria hade betraktats som en stor syndare, men Jesus kände till de omständigheter som hade präglat hennes liv. Han kunde ha utsläckt varje gnista av hopp i hennes sinne, men det gjorde han inte. Han var den som hade lyft henne upp ur förtvivlan och ruin. Sju gånger hade hon hört honom tillrättavisa de demoner som hade kontrollerat hennes sinne. Hon hade hört hans starka rop till sin Fader för hennes skull. Hon visste hur motbjudande synden var för hans obefläckade renhet, och i hans kraft hade hon övervunnit. rätt (253)Marias förvandling. När människor betraktade henne som hjälplöst förlorad, såg Jesus att Maria hade möjligheter till det goda. Han såg de bättre dragen i hennes karaktär. Återlösningsplanen hade skänkt mänskligheten stora möjligheter. I Maria skulle dessa möjligheter bli förverkligade. Genom hans stora nåd blev hon delaktig av den gudomliga naturen. Den som hade fallit i synd och vilkens sinne hade varit en boning för demoner, kom att stå Frälsaren mycket nära i gemenskap och tjänst. Det var Maria som satt vid hans fötter och lärde av honom. Det var Maria som hällde den dyrbara smörjelsen över hans huvud och tvättade hans fötter med sina tårar. Maria stod vid sidan om korset och hon följde honom till graven. Det var Maria som först berättade om en uppstånden Frälsare. rätt (253) Ju allvarligare synd, desto större behov av Jesus. Jesus känner alla människors omständigheter. Du kan säga: Jag är syndig, mycket syndig. Det är du kanske, men ju värre du är, (254) dess mer behöver du Jesus. Han avvisar ingen sörjande, ångrande människa. Han berättar inte för någon allt det som han skulle kunna avslöja, utan han ber varje bävande människa om att fatta mod. Han vill fritt förlåta alla som kommer till honom för att få förlåtelse och upprättelse. rätt (254)Jesus skulle kunna ålägga himmelens änglar att utösa hans vredes skålar över denna värld och utplåna dem som är fyllda av hat till Gud. Han kunde utplåna denna mörka fläck från sitt universum. Men det gör han inte. Han står idag vid rökelsealtaret och framlägger inför Gud deras böner som ber om hans hjälp. De människor som vänder sig till honom för att finna skydd, kommer Jesus att lyfta upp över tungors anklagelser och stridigheter. Ingen människa och ingen ond ängel kan anklaga dessa människor. Kristus förenar dem med sin egen gudomligt-mänskliga natur. I det ljus som utgår från Guds tron står de vid sidan av den store syndbäraren. ”Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör. Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högra sida, han manar ock gott för oss.” – Rom. 8:34, 35. – Vändpunkten, sidorna 562-563. rätt (254)En aldrig svikande Hjälpare. Den som har överlämnat sig åt Kristus är mer dyrbar i hans ögon än hela världen. Frälsaren skulle ha lidit Golgatas kval, även om bara en enda därigenom hade blivit frälst för hans rike. Han skall aldrig överge någon för vilken han har dött. Om inte hans efterföljare väljer att lämna honom skall han troget bevara dem. rätt (254) Under alla våra prövningar har vi en hjälpare som aldrig sviker. Han lämnar oss inte ensamma att kämpa med frestelsen, att strida mot det onda och slutligen krossas under sorger och bördor. Även om vi inte nu kan se honom, kan vi genom tron höra hans röst säga: ”Frukta icke, jag är med dig.” ”Jag (255) är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter.” – Upp. 1:18. Jag har uthärdat dina sorger, kämpat dina strider och mött dina frestelser, jag känner dina tårar, jag har också gråtit. Den sorg som är för djup att viskas i en människas öra känner jag. Tro inte att du är ensam och övergiven. Även om din smärta inte kan finna genklang hos någon människa på jorden, se på mig och lev! ”Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger Herren, din förbarmare.” – Jes. 54:10. – Vändpunkten, sidorna 482-483. rätt (255) Avskyr synden, älskar syndarna. Jesus reste sig, såg på kvinnan och sade: ”Var äro de andra? Har ingen dömt dig?” Hon svarade: ”Herre, ingen.” Då sade han till henne: ”Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.” rätt (255)Kvinnan hade stått framför Jesus darrande av fruktan. Hans ord: ”Den som är utan synd, han kaste första stenen på henne”, hade nått henne som en dödsdom. Hon vågade inte lyfta sin blick mot Frälsarens ansikte utan väntade under tystnad på sin dom. Med häpnad såg hon sina åklagare avlägsna sig utan ett ord och under tydlig förvirring. Så hörde hon plötsligt dessa hoppfulla ord: ”Icke heller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.” Hon blev djupt rörd och kastade sig för Jesu fötter och gav snyftande uttryck åt sin tacksamma kärlek och bekände under bittra tårar sina synder. rätt (255)Början på ett nytt liv. Detta var för henne början till ett nytt liv. Ett liv i renhet och frid, som helgades till tjänst åt Gud. Genom att höja denna sjunkna själ, utförde Jesus ett större mirakel, än då han botade den gruvligaste kroppssjukdom; han kurerade den andliga sjuka, som medför evig död. Denna ångerfulla kvinna (256) blev en av Jesu mest trofasta efterföljare. Med självuppoffrande kärlek och hängivenhet återgäldade hon hans förlåtande barmhärtighet. rätt (256)Genom att förlåta denna kvinna och uppmuntra henne att leva ett bättre liv, framstrålar Jesu väsen i skönheten av en fullkomlig rättfärdighet. Fastän han inte ursäktar synden och inte heller förringar skuldkänslan försöker han att frälsa och inte att fördöma. Världen hade för denna förledda kvinna endast hån och förakt, men Jesus talar tröst och hopp till henne. Den syndfrie känner medlidande med synderskans svaghet och räcker henne en hjälpande hand. Medan de hycklande fariséerna fördömer henne, säger Jesus: ”Gå, och synda icke härefter.” rätt (256)Kristen kärlek sen till bannor. Den som med bortvänd blick går bort ifrån de felande och överlämnar åt dem själva att obehindrat fortsätta på den väg som för nedåt, är inte Kristi efterföljare. De som är ivriga att anklaga andra och nitiska att ställa dem inför rätta, är i sitt eget liv ofta mer skyldiga än de. Människorna hatar syndaren, men de älskar synden. Jesus hatar synden, men han älskar syndaren. Detta är den anda som skall besjäla alla som efterföljer honom. Kristi kärlek är sen till att klandra, snabb att upptäcka ånger, snar till att förlåta och till att uppmuntra och leda vandraren in på helgelsens väg och hjälpa honom att vandra på den. – Vändpunkten, sidorna 461-462. rätt (256)Jesus, syndarnas Vän. Jag vill rikta Din uppmärksamhet på de dyrbara löftena i Guds Ord. Inte alla, som är Guds barn, har samma kraft och temperament, likadant självförtroende och djärvhet. Det gläder mig verkligen, att våra känslor inte avgör, om vi är Guds barn. Fienden söker att få Dig att tro, att Du har gjort sådant, som har skilt Dig åt från Gud och att Han ej längre älskar Dig, men vår Herre älskar oss fortfarande, och det kan vi förvissa oss om genom orden, som Han har låtit nedteckna för likadana (257) fall som Ditt. ”… om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig” [Första Johannesbrevet 2:1]. ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” [Första Johannesbrevet 1:9]. rätt (257)Nå, min kära syster, jag har bevis för, att Gud älskar Dig; och den dyrbare Frälsaren, som utgav Sig för Dig, kommer inte att stöta bort Dig, därför att Du blir frestad, och i Din svaghet må ha blivit övervunnen. Han älskar Dig ändå. rätt (257)Petrus förnekade sin Herre i prövningens stund, men Jesus förkastade inte Sin arme lärjunge. Fastän Petrus äcklades över sig själv, älskade Herren honom, och efter Sin uppståndelse kallade Han honom vid namn och sände honom ett kärleksfullt budskap. Oh, vilken vänlig, kärleksfull, medlidsam Frälsare vi har! Dessutom älskar Han oss trots våra felsteg och misstag. rätt (257)Guds vidunderliga löften. Nu skall Du inte oroa Dig så, att Du tappar taget om vår käre Frälsare, utan Du skall vila i tro och förtröstan. Han älskar Dig; Han bryr Sig om Dig. Han ger Dig Sina välsignelser, och tänker skänka Dig Sin frid och nåd. Han säger till Dig nu: ”Dina synder är förlåtna’” [Matteusevangeliet 9:2]. Du må tyngas av kroppsliga krämpor, men det visar inte, att Herren dagligen inte verkar å Dina vägnar. Han vill förlåta Dig, och det med råge. Samla Guds ljuvliga löften i själen. Jesus är vår trofaste, osviklige Vän, och Han önskar, att Du skall lita på Honom. rätt (257)Gud verkar, och Satan verkar. Satan önskar, att vi skall låta våra sinnen glida bort från den mäktige Hjälparen, att grubbla över vår uselhet, och tycka, att alla våra själsliga krafter bara slösas bort och Gud blir utskämd. Vänd bort blicken från jaget och koncentrera Dig på Kristi perfektion. rätt (257)Kristi rättfärdighet för oss. Vi kan inte skapa vår egen rättfärdighet. I Sina händer bär Kristus rättfärdighetens (258) rena dräkter, och dem vill Han hölja oss i. Han önskar, att få tala förlåtelsens och löftenas ljuvliga ord. Han pekar ut för våra törstiga själar brunnar med levande vatten, som släcker vår törst. Han bjuder oss, att komma till Honom med alla våra bördor, all vår sorg, och Han säger, att då skall vi finna vila. rätt (258)Om vi träder fram inför Honom, måste vi därför tro, att Han uttalar Sin förlåtelse, och vi måste visa vår tro, genom att vila i Hans kärlek. Hjärtat påverkas av allting, som är ömt och rent samt upphöjt – mäktiga ambitioner, heliga glädjeämnen, möjliggörande bevekelsegrunder, älskvärd förståelse och behövligt bistånd. rätt (258)Erbjudande om fri tillgivelse. Jesus är medveten om det förgångnas skuld, och talar tillgivelse eller förlåtelse, och då får vi icke vanära Honom, genom att betvivla Hans kärlek. Skuldkänslan måste läggas vid foten på Golgatas kors. Känslan av syndaktighet har förgiftat livets och den sanna lyckans källsprång. Därför säger Jesus: ”Lägg allt det här på Mig. Jag tar hand om Dina synder. Jag ger Dig Min frid. Tro inte, att Du är värdelös, ty Jag har köpt Dig till priset av Mitt eget blod. Du är Min. Din svaga vilja skall Jag stärka; Din grämelse över synden skall Jag ta bort.” rätt (258)Ge Honom därför Ditt tacksamma hjärta, som kanhända darrar av osäkerhet, och grabba tag i hoppet Du har framför Dig. Gud tar emot Ditt brustna, syndaångrande hjärta, och räcker Dig Sin olivkvist. Han erbjuder Sig, att ta upp Dig i Sin familj, och avhjälpa Din svaghet med Sin nåd. Och den älskade Frälsaren skall leda Dig framåt steg för steg, bara Du lägger Din hand i Hans, och låter Honom visa Dig vägen. rätt (258)Sök efter Guds dyrbara löften. I fall Satan målar upp hotbilder inför Dig, vänd dem ryggen, och klamra Dig fast vid löftena, samt låt själen tröstas av deras klara sken. Molnet är mörkt i sig, men när ljuset fyller det, strålar det med ett gyllene ljus, ty Guds härlighet vilar över det. (259) Måtte Herren använda de här få orden, som Han har förmått mig till att skriva, så att de blir till välsignelse för Dig. – Brev 99, 1896. rätt (259) Föremål för Guds kärleksfulla intresse. Genom Jesus Kristus håller Gud ständigt ut sin hand och inbjuder de syndfulla och fallna. Han tar emot alla. Han välkomnar alla. Hans härlighet uppenbaras när han förlåter den störste av syndare. Han tar bytet från den mäktige, han befriar den fångne, han räddar honom som ett brinnande vedträ ur elden. Han sänker ner sin nåds gyllene kedja till de lägsta djupen av mänskligt elände, och lyfter upp den som fördärvats och orenats av synden. rätt (259)Jesus älskar varje människa och är intresserad av alla därför att han gav sitt liv för att föra människor tillbaka till Gud. Liksom herden vakar över fåren i sin hjord, vakar han över skuldtyngda och hjälplösa människor som riskerar att fördärvas av Satans list och fällor. – Hälsa för Hela Människan, sidorna 131-132. rätt |