Såningsmannen kapitel 2. Från sida 15.     Från sida 33 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Såningsmannen gick ut för att så

(15)

Kristus använde liknelsen om såningsmannen för att förklara det som sker i himlen och det arbete den store Husfadern gör för sitt folk. På samma sätt som såningsmannen kom han för att sprida den himmelska sanningens säd. Och hans undervisning genom liknelser var den säd som de flesta av de dyrbara sanningarna om hans nåd såddes med. Eftersom liknelsen om såningsmannen är så enkel har den inte värderats som den borde. Från den säd som hamnar i jorden vill Kristus leda våra sinnen till den evangeliska säden, den sådd som får till resultat att människan vänder tillbaka till Gud. Han som gav liknelsen om det lilla sädeskornet är himlens Högste, och samma lagar som styr den jordiska sådden styr också sanningens utsäde.

Folk hade samlats vid Galileiska sjön för att se och lyssna till Jesus. Der var en ivrig och förväntansfull folkskara. De sjuka var där och låg på sina mattor. De väntade på att få lägga fram sina problem för honom. Det var Kristi gudagivna rätt att bota lidandet hos de syndfulla. Nu botade han sjukdomar och spred hälsa och frid omkring sig.

När folkskaran fortsatte att växa, tryckte sig folket så nära honom att det inte fanns plats att ta emot det. Han sade då några ord till männen som satt i sina fiskebåtar, steg ner i en båt som skulle ta honom över sjön och sade till sina lärjungar att knuffa ut båten litet från land. Därifrån talade han till folket på stranden.

(16)

Vid sjön låg Gennesarets vackra slätter och bortom reste sig bergen. På sluttningarna och slätterna var både såningsmän och skördemän upptagna med sitt arbete, den ene med att så och den andre med att skörda det som såtts tidigare. När han såg på dem, sade Kristus:

"En man gick ut för att så. När han sådde, föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp, eftersom myllan var tunn. Men när solen steg, sveddes det och vissnade bort, eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt." Matt 13:3-8.

På den tiden förstod inte folket Kristi uppgift, eftersom han inte kom på det sätt man hade förväntat sig. Herren Jesus var grunden till judarnas gudstillbedjan. Deras imponerande ceremonier hade getts av Gud. Tanken var att de skulle undervisa folket så att människorna, när tiden var inne, skulle förstå vem ceremonierna pekade mot. Men Jesu samtida hade överdrivit formerna och ceremonierna så att de förlorat det som de pekade mot ur sikte. Traditioner, mänskliga regler och stadgar dolde den undervisning Kristus tänkt förmedla. Dessa regler och traditioner hindrade dem från att förstå och utöva sann religion. Och när verkligheten kom, i personen Kristus, kunde de inte upptäcka uppfyllelsen av sina symboler i honom.

(17)De förkastade uppfyllelsen och klängde sig fast vid sina bilder och ceremonier. Guds son hade kommit, men de fortsatte att be om tecken. På uppmaningen: "Omvänd er; himmelriket är nära," svarade de med att kräva mirakel. Matt 3:2. Evangeliet om Kristus var en klippa till fall för dem, eftersom de krävde tecken i stället för en Frälsare. De förväntade sig att Messias skulle bevisa sin rätt att göra anspråk, genom att på ett mäktigt sätt visa sin makt och upprätta sitt välde på världsrikenas ruiner. På dessa förväntningar svarade Jesus med liknelsen om såningsmannen. Det var inte genom vapenmakt eller våld som Guds rike skulle segra, utan genom att inpränta en ny grundsanning i människornas hjärtan.

"Den som sår den goda säden är Människosonen." Matt 13:37. Kristus kom inte som en kung, utan som en såningsman, inte för att störta riken, utan för att strö ut säden, inte för att leda sina efterföljare till jordiska framgångar eller nationell storhet, utan till en skörd som skulle utföras genom tålmodigt arbete, genom motgångar och besvikelser.

fariséerna förstod vad Kristus menade med sin liknelse, men det var en ovälkommen undervisning. De låtsades att de inte förstod den. Folket hade svårt att förstå vad den nye läraren menade. Det han sade hade på ett underligt sätt påverkat deras hjärtan och gått emot deras ärelystnad. Lärjungarna hade inte förstått liknelsen, men den hade väckt deras intresse. De kom till Jesus enskilt för att få en förklaring.

(17)

Det var just denna längtan som Jesus ville väcka, så att han kunde ge dem klarare anvisningar. Han förklarade liknelsen för dem, på samma sätt som han vill klargöra sina ord för alla dem som innerligt söker honom. De som studerar Guds Ord med ett hjärta som är öppet för den helige Andes påverkan, kommer inte att bli kvar i mörkret utan förstå det Ordet säger. "Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv." Joh 7:17. Var och en som vänder sig till Kristus för att få en klarare kunskap om sanningen kommer att få det. Han vill uppenbara himmelrikets mysterier, och det hjärta som längtar efter att få känna sanningen kommer att förstå dem. Ett himmelskt ljus kommer att lysa upp medvetandet, och som en klart lysande lampa på en mörk stig kommer ljuset att uppenbaras för andra.

"En man gick ut för att så." Förhållandena i öster var så osäkra, och risken för våld så stor, att folket huvudsakligen bodde i muromgärdade städer. Dagligen gick de män som var familjeförsörjare ut utanför murarna för att arbeta. Kristus, den himmelske såningsmannen, gick ut för att så. Han lämnade sin säkra och fredliga tillvaro, härligheten han hade hos sin Fader innan världen blev till. Han lämnade sin plats på universums tron. Han gick ut som en lidande, frestad människa, med tårar gick han ensam ut för att rädda en förlorad värld med sitt blod som var livets säd.

(18)

Hans tjänare måste gå ut och så på samma sätt. När Abraham blev kallad att så sanningen, blev han tillsagd: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig". 1 Mos 12:1. "Han drog bort utan att veta vart han skulle komma." Heb 11:8. När aposteln Paulusbad i templet i Jerusalem, sade Gud till honom: "Gå, jag skall sända dig till hedningarna långt borta." Apg 22:21. De som vill förena sig med Kristus måste alltså lämna allt för att kunna följa honom. Gamla överenskommelser måste brytas, planer man lagt måste överges och världsliga förväntningar ges upp. Säden måste sås med arbete och tårar, i ensamhet och genom offer.

"Vad mannen sår är Ordet." Kristus kom för att sprida Ordet med sanningen. Ända sedan människan föll har Satan sått den falska säden. Det var genom lögnen han först fick kontroll över människan, och han fortsätter att försöka störta Guds rike på jorden och få makt över människan. En såningsman, Kristus, kom från en högre värld för att så sanningens säd. Bara han som stått inför Guds rådsförsamling, han som bott i det innersta av den himmelska helgedomen, kunde ge människan sanningens rena principer. Ända sedan människans fall har Kristus varit den som uppenbarat sanningen för världen. Genom honom meddelades den oförstörbara säden, "Guds levande och bestående ord," till människan. 1 Pet 1:23. Redan i Eden, i det första löftet, sådde Kristus evangeliets säd till den fallna mänskligheten.

Men det är på det arbete han personligen utförde bland människorna och det uppdrag han grundlade, som liknelsen är tillämpbar. Det är Guds Ord som är säden. I varje sädeskorn finns en inneboende lag hur det ska gro. Plantans liv finns innesluten i det. Så det finns alltså liv i Guds Ord. Kristus säger: "De ord jag har talat till er är ande och liv." Joh 6:63. "Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv." Joh 5:24. I varje bud och löfte i Guds Ord finns kraften, själva livet från Gud, som fullbordar budet och förverkligar löftet. Den som genom tro tar emot Ordet tar emot Guds liv och karaktär.

(19)

Varje sädeskorn ger frukt efter sin art. Om säden rar rätt förhållanden vid sådden utvecklar den sitt eget liv i plantan. Låt själen genom tro ta emot det oförstörbara Ordets säd, och det kommer att ge en karaktär och ett liv som liknar det Gud har.

Israels lärare sådde inte Guds Ord. Jesus sätt att undervisa om sanningen stod i bjärt kontrast till hur den tidens rabbiner undervisade. De höll sig till traditioner, mänskliga teorier och spekulationer. Ofta var det så att man lade större vikt vid det människan undervisat och skrivit om Ordet än vid själva Ordet. I deras undervisning fanns ingen kraft som stimulerade själen. Ämnet för Kristi undervisning var Guds Ord. De som frågade svarade han med ett enkelt: "Det står skrivet." "Vad säger Skrifterna?" "Hur läser du?" Han sådde Ordets säd vid varje tillfälle intresse väckts, hos vän eller fiende. Han som är Vägen, Sanningen och Livet, som själv är det levande Ordet, pekar på Bibelns böcker och säger: "Just dessa vittnar om mig." "Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna." Joh 5:39; Luk 24:27.

(20)

Samma arbete måste Kristi tjänare utföra. I dag, precis som förr, sätts de väsentliga sanningarna i Guds Ord åt sidan för mänskliga teorier och spekulationer. Många erkända pastorer som ska sprida evangelium accepterar inte Bibeln som ord inspirerade av Gud. En intelligent person avvisar en sak, en annan ifrågasätter en annan del. De anser sitt eget omdöme överlägset Ordets. Bibeln, som de faktiskt undervisar ur, vilar på deras egen auktoritet. Det gudomliga och oförfalskade har fördärvats. Otrons säd sprids på så sätt vida omkring, och människorna blir förvirrade och vet inte vad de ska tro. Det finns många olika trosuppfattningar som vi inte ska ägna oss åt. På Kristi tid tvingade rabbinerna fram en mystisk tolkning av många delar av Bibeln. Eftersom den klara undervisningen i Guds Ord fördömde deras religionsutövning, försökte de förhindra dess kraft. Samma sak händer i dag. Man gör Guds Ord till något mystiskt och dunkelt för att ursäkta sina lagöverträdelser. Detta fördömde Kristus. Hans undervisning gick ut på att alla skulle förstå Guds Ord. Han pekade på Bibeln som en obestridlig auktoritet, och vi borde göra samma sak. Bibeln ska framställas som den oändlige Gudens Ord, som slutet på alla konflikter och grunden för all tro.

(21)

Bibeln har blivit bestulen på sin kraft, och resultatet av det upptäcker man i att det andliga livet har fått en obetydlig roll. Den tydlighet som väcker samvetet och livar upp själen saknas i många av dagens predikningar. De som lyssnar kan inte säga: "Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?" Luk 24:32. Det är många som ropar efter den levande Guden och längtar efter gudomlig närvaro. Filosofiska teorier eller litterära skrifter, hur lysande de än är, kan inte tillfredsställa hjärtats behov. Människans påståenden och uppfinningar har inget värde. Låt Guds Ord tala till folket. Låt dem som bara har hört traditioner, mänskliga teorier och lärosatser få höra rösten av honom vars Ord kan förnya själen till ett evigt liv.

Det Kristus helst talade om var Guds faderliga ömhet och gränslösa nåd. Han uppehöll sig ofta vid Guds karaktärs helighet och hans lag. Han framställde sig själv som vägen, sanningen och livet för folket. Det här är ämnena för Kristi tjänare. Lägg fram sanningen som den är i Jesus. Klargör vilka anspråk lagen och evangeliet ställer. Berätta om Kristi självförnekelse och uppoffrande liv, om hans förödmjukelse och död, om hans uppståndelse och himmelsfärd, om hans förbön för dem som står inför Guds domstol, om hans löfte: "Så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig." Joh 14:3.

(21)

Följ Kristi exempel i stället för att diskutera felaktiga teorier eller söka strid med dem som står emot evangelium. Låt friska sanningar från Guds skattkista stråla in i livet. "Predika ordet." "Så vid alla vatten." "Träd upp i tid och otid." "Den som har mottagit mitt ord, han må tala mitt ord i sanning. Vad har halmen att skaffa med säden? säger Herren." "Allt Guds tal är luttrat... Lägg inte något till hans ord, för att han inte må ertappa dig med lögn." 2 Tim 4:2; Jes 32:20; Jer 23:28; Ords 30:5, 6.

"Vad mannen sår är ordet." Här är den princip som skulle ligga till grund för allt undervisningsarbete. "Utsädet är Guds ord." Men i alldeles för många av dagens skolor bryr man sig inte om Guds Ord. Andra ämnen tar sinnena i besittning. Ickekristna författare får stor plats i undervisningssystemet. Man har blandat in tvivel i skolböckernas ämnen. Vetenskaplig forskning blir vilseledande, eftersom forskarnas upptäckter misstolkas och förvanskas. Guds Ord jämförs med tvivelaktiga vetenskapliga lärdomar och framställs som osäkert och opålitligt. Man har alltså sått tvivlets säd i de unga sinnena, och när frestelserna kommer dyker tvivlet upp. När man tappat tron på Guds Ord har själen ingen vägvisare, inget skydd. De unga dras in på en väg som leder bort från Gud och det eviga livet.

(22)

Orsaken till detta visar sig till stor del i den orättvisa vi ser i världen i dag. När Guds Ord ställs åt sidan kommer man att motsätta sig den kraft som håller tillbaka onda begär. Människan sår i sitt kött och får skörda fördärv.

Här är också den stora orsaken till mental svaghet och ineffektivitet. Vänder man sig bort från Guds Ord för att livnära sig på det som oinspirerade människor skrivit, kommer intellektet att bli förkrympt och simpelt. Det kommer inte i närheten av de djupa, vida grundsatserna om den eviga sanningen. Förståndet anpassar sig efter det som det känner till, och hängivenheten till det världsliga gör att det försvagas och så småningom blir oförmöget till utveckling.

Allt detta är bedräglig undervisning. Varje lärares uppgift är att fästa de ungas medvetande på de stora sanningarna i det inspirerade Ordet. Detta är den undervisning som är väsentlig för både detta och det kommande livet.

Men tro inte att detta förhindrar studiet av vetenskaper eller ger en sämre undervisning. Kunskapen om Gud är lika hög som himlen och lika vidsträckt som universum. Det finns ingenting som är så förädlande och uppfriskande som studiet av ämnen som har med vårt eviga liv att göra.

Försök att få de unga att förstå dessa gudagivna sanningar, så kommer detta arbete att få deras förstånd att växa. Sanningarna kommer att leda var och en som studerar och är Ordets görare till ett större kunskapsområde och garanterar en riklig kunskap om det som är oförgängligt.

(23)

Den utbildning som garanteras genom studiet av Bibeln ger kunskap om frälsningsplanen. En sådan utbildning kommer att återställa Guds avbild i själen. Den kommer att stärka sinnets motståndskraft mot frestelser och göra eleven till Kristi medarbetare i hans nåderika arbete för världen. Den gör honom till medlem av den himmelska familjen och förbereder honom att dela arvet med änglarna.

Den som undervisar om heliga sanningar kan bara vidarebefordra det han känner till genom egen erfarenhet. "Såningsmannen sådde sin säd." Kristus undervisade om sanningen eftersom han var Sanningen. Kristi egna tankar, karaktär och livserfarenhet blev levande i hans undervisning. Så är det också med hans tjänare – de som vill undervisa om Ordet måste göra det till sitt eget genom personlig erfarenhet. De måste förstå vad det innebär att få sin visdom, rättfärdighet, helgelse och återlösning genom Kristus. När de lägger fram Ordet för andra får de inte framställa det som något troligt eller kanske sant. De ska förkunna som aposteln Petrus: "Det var inte några skickligt hopdiktade sagor som jag byggde på när jag för er förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät." 2 Pet 1:16. Var och en som arbetar för Kristus och varje lärare ska kunna säga med den älskade Johannes: "Ja, livet blev synligt, vi har sett det och vittnar om det, och vi förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och blev synligt för oss." 1 Joh 1:2.

(24)

Det liknelsen framför allt handlar om är vilken påverkan jorden har på sädens möjlighet att gro. Det Kristus i realiteten ville få åhörarna att förstå genom liknelsen var: "Du är inte tryggare om du kritiserar mitt arbete, eller ger efter för besvikelser bara för att det inte uppfyller dina förväntningar. Den allra viktigaste frågan är: Hur behandlar du mitt budskap? Ditt eviga öde beror på om du tar emot eller förkastar det."

När han förklarade säden som föll på vägkanten sade han: "Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten." Matt 13:19, 20.

Den säd som såddes på vägkanten är Guds Ord som föll i en ouppmärksam lyssnares hjärta. Det hjärta som blir huvudväg för världstrafiken, nöjena och synden är som en stig som trampats hård av människor och djur. När hjärtat är upptaget av själviska mål och syndig tillfredsställelse innebär det att det "låter sig förledas av synden och förhärdar sig". Heb 3:13. De andliga förmågorna är förlamade. Människorna hör Ordet men förstår det inte. De inser inte att det gäller dem själva. De förstår varken sitt behov eller faran de står inför. De lägger inte märke till Kristi kärlek och ser budskapet om hans nåd som något som inte angår dem.

(25)

Precis som fåglarna när de plockar bort säden från vägkanten plockar Satan bort den säd som är den gudomliga sanningen ur själen. Han är rädd för att Ordet ska väcka dem som är ansvarslösa och påverka ett hårdnat hjärta. Satan och hans änglar befinner sig i de församlingar där evangelium predikas. Medan änglar från himlen anstränger sig för att inpränta Guds Ord i hjärtat är fienden på sin vakt för att förhindra Ordets inflytande.

Med en målmedvetenhet som bara kan jämställas med hans ondska försöker han motarbeta det arbete som Guds Ande utför. Medan Kristus med kärlek drar människan till sig, försöker Satan vända bort uppmärksamheten hos den som känner sig manad att söka Frälsaren. Han gör det genom att sysselsätta sinnet med världsliga intressen. Han eggar till kritik eller smyger in tvivel och otro. Det språk som talaren har valt att använda eller hans uppträdande kanske inte tilltalar den som lyssnar, och detta hänger man upp sig på. En sanning som människan behöver och som Gud så kärleksfullt har sänt henne har alltså inte någon bestående verkan.

(25)

Satan har många medhjälpare bland dem som säger sig vara kristna. De hjälper frestaren att ta bort sanningens säd ur andras hjärtan. Många som lyssnar till predikningar om Guds Ord gör dem till grund för kritik i hemmet. De fördömer det som sägs i gudstjänsten på samma sätt som de skulle göra med det som en föreläsare eller politiker säger. Det budskap som skulle betraktas som Herrens Ord till dem besvarar de med struntprat och spydiga kommentarer. Helt öppet diskuterar de pastorns karaktär, motiv, handlande och ledning av församlingsmedlemmarna. De uttalar hårda domar, sladder och skvaller florerar, och detta hör de oomvända. Ofta talar föräldrar om sådana saker när barnen är närvarande. På det sättet förloras respekten för Guds budbärare och deras budskap. Många får också lära sig att inte ta Guds Ord på så stort allvar.

Hemma hos många bekännande kristna lär sig de unga att bli otroende. Och så frågar sig föräldrarna varför deras barn är så ointresserade av evangelium och har så lätt att tvivla på Bibelns sanningar. Föräldrarna tycker det är märkligt att det är så svårt att påverka barnen moraliskt och religiöst. De förstår inte att det är deras eget uppförande som är orsak till barnens likgiltighet. Den goda säden hittar ingen plats att gro och så plockar Satan bort den.

(26)

"Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull, kommer han genast på fall." Matt 13:20.

Bland stenarna där säden hamnar finns det inte så mycket jord. Säden rotar sig snabbt men får inte den näring den behöver och snart vissnar den. Många som utger sig för att vara kristna är just den typen av lyssnare. På samma sätt som stenarna, som finns under den tunna jordytan, ligger själviskhetens stenar strax under den yta som deras goda vilja och längtan utgör. Egenkärleken är inte övervunnen. De har inte sett det ytterst syndfulla i synden, och hjärtat har inte blivit ödmjukt trots skuldkänslan. Den här gruppen verkar vara lättövertygad och helt omvänd, men det är bara en ytlig religion.

Människan blir inte omvänd för att hon omedelbart tar emot Ordet eller gläder sig över det. När Matteus hörde Frälsaren kalla, reste han sig omedelbart, lämnade allt och följde honom. När våra hjärtan hör det gudomliga Ordet vill Gud att vi ska ta emot det, och det är klart att vi ska acceptera det med glädje. "På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig." Luk 15:7. Den som tror på Kristus känner glädje. De som i liknelsen omedelbart tar emot Ordet räknar inte med kostnaderna. De funderar inte över vad Guds Ord kräver av dem. De låter inte Ordet belysa vanorna de har i livet, för att sedan helt och hållet rätta sitt liv efter det.

(27)

Rötterna går djupt ner i jorden, och utan att det syns ger de plantan näring. Det är likadant med människan – tack vare den osynliga föreningen mellan människan och Kristus genom tron får det andliga livet näring. Många litar på sina egna goda gärningar och föresatser och känner sig starka i sin egen rättfärdighet. De har inte sin styrka i Herren och får ingen kraft ur hans makt. En sådan människa "har inget rotfäste inom sig", eftersom hon inte har kontakt med Kristus.

Den heta sommarsolen, som styrker säden och får den att mogna, förbränner det som inte är djupt rotat. De som "inte har rotfäste inom sig", "de tror en kort tid", men "blir det sedan lidande och förföljelse för ordets skull kommer de genast på fall". Matt 13:21. Många tar emot budskapet som ett sätt att slippa lidande i stället för som en befrielse från synd. De gläder sig ett tag, eftersom de tror att religionen befriar dem från svårigheter och prövningar. Är då livet lugnt och tryggt upplevs de som övertygade kristna. Men de tappar all kraft under frestelsens eldprov. De orkar inte bära förebråelser för Kristi skull. När Guds Ord pekar på en synd man när, eller kräver självförnekelse eller offer, blir de förolämpade. De är inte beredda att anstränga sig så mycket för att förändra sitt liv. De ser på de svårigheter och prövningar som är för handen och glömmer de eviga värdena. Precis som lärjungarna som lämnade Jesus, säger de: "Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?" Joh 6:60.

(28)

Det finns väldigt många som påstår sig tjäna Gud men som inte har någon erfarenhetsmässig kunskap om honom. Deras önskan att göra hans vilja är mer grundad på egna begär än på den helige Andes påverkan. Deras beteende har inte kommit i harmoni med Guds lag. De säger att de accepterar Kristus som sin Frälsare, men de tror inte att han ger dem kraft att övervinna sina synder. De har inte en personlig gemenskap med en levande Frälsare, och deras karaktär visar både ärftliga och självförvållade brister.

Det är en sak att rent allmänt samtycka till den helige Andes verksamhet men en annan att acceptera hans tillrättavisningar när han manar till bättring. Många känner sig främmande inför Gud. De inser att de är fångar i själviskhet och synd och de gör ansträngningar att förändra sig, men de korsfäster inte sig själva. De vill inte överlämna sig själva helt och hållet i Kristi händer och på så sätt söka gudomlig kraft att göra hans vilja. De vill inte bli formade efter den gudomliga modellen. De erkänner rent allmänt sina brister men släpper inte vissa synder. Varje gång man handlar efter någon av dem, blir den gamla, själviska naturen starkare.

Det enda hopp som finns för dessa människor är att förstå sanningen i det Kristus sade till Nikodemus: "Ni måste födas på nytt." "Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Joh 1:7, 3.

(28)

Sann helgelse är att helt och fullt tjäna Gud. Det är sådant det sanna kristna livet är. Kristus ber om en helhjärtad trofasthet, för att vi ska kunna tjäna honom helt och fullt. Han kräver hjärtat, sinnena, själen och styrkan. Man får inte vara mån om det egna jaget. Den som lever för att tillfredsställa sig själv är inte kristen.

Kärleken är det som måste styra det praktiska kristenlivet. Både i himlen och på jorden drivs Guds styressätt av kärlek, och det ska också den kristna karaktären grunda sig på. Det finns inget annat som kan få människan att bli orubblig. Bara kärleken kan få henne att stå emot prövningar och frestelser.

Kärleken kommer att uppenbara sig i offer. Det var offer som hela frälsningsplanen byggde på, och det går inte att mäta ett offer som omfattar så mycket. Kristus gav allt för oss. Den som tar emot Kristus drar sig inte för att offra allt för sin Frälsares skull. Tanken på hans ära och nåd överskuggar allt annat.

Om vi älskar Jesus kommer vi att älska livet vi lever för honom, tacka honom med offer och arbeta för honom. Själva arbetet blir inte tungt. För hans skull kommer vi att lida smärta, prövningar och uppoffringar. Precis som han kommer vi att längta efter att människan ska bli frälst. Vi kommer att uppleva samma ömma längtan efter själar som han gjorde.

Det är denna religion som Kristus står för. Allt annat är bedrägeri. Inte en enda människa kommer att räddas genom någon falsk teori om sanningen eller ett påstått lärjungaskap. Vi tillhör inte honom om vi inte är hans helt och fullt. Om det kristna livet bara är halvhjärtat blir människans föresatser svaga och ombytliga. Försöker man vara både sig själv och Kristus till lags, blir man en bland de lyssnande stenarna, och när prövningarna kommer faller man.

(29)

"Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt." Matt 13:22.

Evangeliets säd hamnar ofta bland tistlar och ogräs. Om inte moralen förändras i det mänskliga hjärtat, om man inte lämnar dåliga vanor och det invanda sättet att leva, om det som tillhör Satan inte läggs åt sidan, kommer grödan att kvävas. Då är det tistlarna som blir grödan och som tränger bort vetet.

Nåden trivs bara i ett sådant hjärta som hela tiden är berett att ta emot sanningens värdefulla säd. Syndens tistlar växer i vilken jordmån som helst, den behöver inte bearbetas. Tistlarna växer upp så fort de får chansen, och arbetet med att rensa bort dem måste hela tiden fortsätta. Om Gud inte får styra våra tankar, om den helige Ande inte oavbrutet förädlar vår karaktär, blir det de gamla vanorna som tar över livet. Om man påstår sig tro på evangelium men inte blivit helgad genom det, är det arbete som utförs värdelöst. Om man inte lyckas övervinna synden blir det synden som segrar. Har inte tistlarna blivit uppdragna med rötterna, kommer de att växa till dess att de kväver själen.

Kristus talade om vad som är farligt för oss. I Markus evangelium berättar han om faran för världsliga bekymmer, och om att rikedomen och begäret efter det materiella är bedrägligt. I Lukas talas om omsorgerna, rikedomen och detta livets tillfredsställelse. Det är detta som har kvävt den andliga sädens möjlighet att växa på jorden. Människan slutar upp att ta emot näring från Kristus, och alla tankar på det andliga tynar bort.

"Världsliga bekymmer." Ingen slipper undan de frestelser som världsliga bekymmer för med sig. Rädslan för nöd, betungande arbete och försakelser gör den fattige förvirrad och missmodig. Den rike är rädd för bekymmer och för att förlora sin rikedom. Den lärdom som Kristus vill att vi ska hämta från blommorna har många av hans efterföljare glömt. De litar inte på att han ständigt har omsorg om oss. Kristus kan inte bära deras bördor, eftersom de inte lämnar över dem till honom. Motgångarna i livet skulle leda dem till Frälsaren för att de skulle få hjälp där. Men de har i stället drivit bort dem från honom.

(31)

Många av dem som skulle ha kunnat bli framgångsrika arbetare i Guds tjänst har blivit besatta av tanken att skaffa sig rikedomar. De lägger ner all sin energi och tid på affärer och känner sig då tvungna att bortse från andliga värden. I och med det drar de sig bort från Gud. "Slappna inte i er iver", säger Bibeln till oss. Rom 12:11. Vi måste arbeta för att kunna ge till den som behöver. Den kristne kan arbeta och ägna sig åt affärer utan att synda. Tyvärr blir många så upptagna av sin affärsverksamhet att de varken får tid över till bön eller bibelstudium. Det blir ingen tid över till att söka och tjäna Gud. Då och då längtar de efter det som himlen ger, men de har inte tid att slå dövörat till det oljud världen ger ifrån sig, och då kan de inte uppfatta de mäktiga ord som Guds Ande yttrar. Det som har evighetsvärde blir underordnat det kortvariga. Då får Ordet ingen möjlighet att bära frukt, eftersom man ger tistlarna näring genom sitt sätt att leva.

Många som har en annan målsättning faller i samma fälla. De arbetar för andras bästa, de har tunga uppgifter och ett stort ansvarsområde. De låter arbetet tränga undan kärleken till Herren. Man nonchalerar studiet av Guds Ord och gemenskapen med honom genom bön. De glömmer bort att Kristus sade: "Utan mig kan ni ingenting göra." Joh 15:5. De vandrar inte tillsammans med Kristus. Deras liv är inte genomsyrat av hans nåd, utan det är den själviska karaktären som dominerar. Värdet av deras arbete fördärvas av deras begär att nå en hög ställning i samhället, och av ett strävt, kärlekslöst och högmodigt hjärta. Här har vi en av de största hemligheterna bakom det kristna arbetets misslyckande och magra resultat.

(32)

"Rikedomens lockelser." Kärleken till rikedom är en vilseledande, förförisk makt. Ofta är det så att de som har stora rikedomar glömmer bort att det är Gud som gett dem möjlighet att bli rika. De säger: "Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom." 5 Mos 8:17. Deras rikedom leder till självtillräcklighet i stället för tacksamhet till Gud. De upplever inte att de behöver Gud och att de har några plikter mot sina medmänniskor. I stället för att se på rikedomen som något att användas i Guds tjänst, ser de den som något att använda för sin egen framgång. Rikedomen utvecklar inte Guds egenskaper i människan, utan det blir Satans egenskaper som utvecklas. Tistlarna har kvävt Ordets säd.

"Livets bekymmer." Den form av nöjen som bara är till för självtillfredsställelse, är farlig. Allt som försvagar de fysiska krafterna, försämrar tankeverksamheten eller förslöar den andliga uppfattningsförmågan är "köttets begär, som för krig mot själen'. 1 Pet 2:11.

"Världsliga bekymmer." Det behöver inte vara något som är syndigt i sig, men man sätter dem före Gud och hans rike. Oavsett vad det är som hindrar tanken på Gud och trofastheten till Kristus, så är det själens fiende.

(32)

När man är ung, energisk och följer med i den snabba utvecklingen, finns det en farlig frestelse i att bli för självupptagen. Har man framgång i livet finns det en benägenhet att fortsätta på den väg som bedövar samvetet och förhindrar möjligheten att avgöra vad som förädlar karaktären. När omständigheterna faller människan väl i händer, kommer tillväxten att gå åt det håll som Guds Ord varnar för.

Föräldrarna har ett stort ansvar under de tidigaste åren av barnens liv. Det är deras uppgift att ha ett gott inflytande på dem, ett inflytande som ger dem en sann bild av livet. Vad gör man då? Jo, det första man gör i stället är att se till att det går bra för barnen i den här världen. Man väljer bekanta som passar in i den planen. För att kunna presentera sina barn för överklassen, flyttar många föräldrar in till de stora städerna och omger dem med sådant inflytande som uppmuntrar till världsligt liv och stolthet. Sinnena och själen krymper i en sådan atmosfär. Livets ädla mål har tappats ur sikte. Den förmån man har av att vara Guds barn har bytts ut mot världslig framgång. För att ge sina barn ett lyckligt liv tillfredsställer många föräldrar deras nöjeslystnad. De får slösa bort sin tid och vara med i alla möjliga världsliga nöjen. Man ser till att de har pengar som de slösar bort på sig själva. Njutningen av nöjen blir starkare och starkare ju mer man hänger sig åt den. De unga blir så totalt upptagna av nöjen att de tror att det är det livet handlar om. Det blir hart när omöjligt för dem att bli stabila kristna när de blivit vana vid sysslolöshet och självtillfredsställelse.

(33)

Det visar sig att till och med församlingen, som ska stå på sanningens grund och vara ett fast stöd, uppmuntrar till själviskhet och nöjen. Vad gör många församlingar när de vill samla in pengar till evangelisk verksamhet? Jo, man ordnar basarer, supeer, tjusiga marknader, till och med lotterier och andra påhitt. Det händer också att man vanhelgar utrymmen som är avsedda för gudstjänst genom att festa och dricka, roa sig, köpa och sälja i dem. Ungdomarnas respekt för Guds hus och vördnad för gudstjänsten försvagas. Man klarar inte av att behärska sig längre. Det som faller i smaken är själviskheten, man tycker om att synas och ju mer man ägnar sig åt det, desto starkare blir njutningskänslan.

Det är i städerna som jakten efter nöjen och tillfredsställelse oftast finns. Med tanken att ge sina barn fördelar flyttar många föräldrar in till städerna. Men de blir besvikna, och när de ska rätta till sitt misstag är det redan för sent. Dagens städer blir mer och mer som Sodom och Gomorra. Semestrar och alla ledigheter stimulerar sysslolösheten. Spännande tidsfördriv, teaterbesök, hästkapplöpningar, spel och dobbel, drickande och allmänt festande är sådant som uppmuntrar det världsliga livet.

Ungdomen dras med i det som anses vara populärt. De som gör nöjena till ett självändamål öppnar dörren för en mängd frestelser. Man ägnar sig åt tanklösa utsvävningar, och det umgänge man valt har en berusande effekt på tankeverksamheten. Man slösar bort det man har på än det ena och än det andra, och så försvinner viljan och förmågan att leva ett ändamålsenligt liv.

Intresset för religiösa frågor har svalnat, och deras andliga liv har i stort sett upphört. Alla de goda egenskaper som människan har, allt som binder henne till den andliga världen har försämrats.

(34)

Visst finns det de som kanske upptäcker sina misstag och bättrar sig. Måtte Gud förlåta dem. Deras liv är så fördärvat att de alltid kommer att vara i riskzonen. Förmågan att skilja mellan gott och ont har i stort sett utplånats. Man uppfattar inte längre den helige Andes röst lika lätt, man upptäcker inte heller Satans planer. Dessa människor blir alldeles för ofta frestade när de hamnar i farliga situationer och kommer ännu längre bort från Gud. Det visar sig till slut att deras njutningslystnad inte gett dem någonting i denna världen och av den kommande får de ingenting. Satan spelar sitt spel med människan genom att använda bekymmer, rikedom och nöjen. Men vi är varnade: "Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen." 1 Joh 2:15, 16. "Var på er vakt så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer," Luk 21:34, säger den som läser människornas hjärtan som en öppen bok. Driven av den helige Ande skriver aposteln Paulus: "De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelser och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång. Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande." 1 Tim 6:9, 10

(35)

De olika resultaten av sådden beror på jordmånen. Detta är Kristi röda tråd genom hela liknelsen om såningsmannen. Såningsmannen och säden är desamma hela tiden. Orsaken till att Guds Ord inte utför något i våra liv beror på oss själva, det är vad Kristus lär oss. Men vi befinner oss inte i en situation som vi inte kan kontrollera. Vi kan inte ändra oss själva, det är sant, men vi har möjlighet att välja. Det är vår sak att avgöra vad vi vill bli. Vägkanten, de steniga ställena och tistlarna behöver inte förbli i det tillståndet. Guds Ande försöker hela tiden bryta den besatthet som människan har till det världsliga, och väcka en längtan efter de oförstörbara skatterna. Människan blir ouppmärksam och åsidosätter Guds Ord genom att stå emot Anden. Hjärtats hårdhet, som förhindrar den goda säden från att slå rot och utveckla sig, är de själva skyldiga till.

Hjärtats trädgård måste bearbetas. Jorden måste bearbetas genom djup ånger över synden. De sataniska, giftiga plantorna måste ryckas upp. Det finns bara en sak att göra för att kunna återställa den jord som är övervuxen med tistlar, och det är flitigt arbete. Det är bara genom outtröttliga ansträngningar, med kraft från Jesus, som vi kan övervinna våra onda avsikter. Herren vädjar genom sin profet: "Bryt er ny mark, och så ej bland törnen." "Så ut åt er i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud." Jer 4:3; Hos 10:12. Detta vill han uppfylla i oss; han vädjar till oss att samarbeta med honom.

(36)

De som sår säden har en uppgift nämligen att förbereda människor för evangelium. Det är för mycket formaliteter i arbetet för Ordet, och alldeles för lite innerlighet. För att rädda dem som går förlorade behövs personliga ansträngningar. För att kunna väcka intresset för det eviga livet, måste vi närma oss dem med samma tillgivenhet som Jesus. Det kan hända att de är stenhårda, och det kan verka lönlöst att försöka presentera Frälsaren för dem. När logiskt resonemang inte har någon verkan, när argumenten slår hål i luften, kan kanske Kristi kärlek mjuka upp dem, så att sanningens säd får möjlighet att slå rot.

De som sår har en uppgift att utföra, så att säden inte kvävs av tistlar eller vissnar på grund av för lite jord. I början av det kristna livet borde varje troende få lära sig kristendomens grundprinciper. Han måste förstå att han inte bara är räddad genom Kristi offer, utan måste göra Kristi liv och karaktär till sina. Alla måste förstå att man blir tvungen att acceptera svårigheter och förneka det som kan falla sig naturligt. Få dem att förstå vilken välsignelse det är att arbeta för Kristus, att följa honom genom att förneka sig själv och uthärda svårigheter som goda soldater. De måste lära sig att lita på hans kärlek och lämna alla problem till honom. De måste få uppleva glädjen i att vinna människor för honom. I och med sin kärlek och sitt intresse för de förlorade kommer de att tappa sig själva ur sikte. Man tappar intresset för världsliga nöjen och problemen betyder ingenting längre. Sanningens plog kommer att utföra sitt arbete. Den kommer att plöja upp den mark som legat i träda. Den kommer inte bara att klippa av topparna på tistlarna utan kommer att dra upp dem med rötterna.

(37)

Det är inte bara besvikelser som såningsmannen drabbas av. Frälsaren sade om säden som föll i den goda jorden: "Det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt." Matt 13:23. "Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt." Luk 8:15.

Liknelsen säger inte att de som har "ett gott och rent hjärta" är utan synd, eftersom evangelium ska predikas för de förlorade. Kristus sade: "Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." Mark 2:17. Den som låter sig övertygas av den helige Ande har ett ärligt sinnelag. Han bekänner sin skuld och inser sitt behov av nåd och Guds kärlek. Han vill rätta sig efter sanningen och har en innerlig längtan att lära känna den. Det goda hjärtat är ett troende hjärta som litar på Guds Ord. "Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom." Heb 11:6.

Detta är "den som hör ordet och förstår". På Kristi tid blundade fariséerna för att de inte skulle se. De slog dövörat till för att de inte skulle höra, och därför kunde inte sanningen nå deras hjärtan. Eftersom de så envist höll fast vid sin okunnighet och den blindhet de själva dragit på sig, kunde de inte komma undan straffet. Kristus lärde lärjungarna att de måste öppna sina sinnen för undervisningen och tro den. Eftersom de såg och hörde med troende ögon och öron, välsignade han dem.

(38)

De som är den goda jorden tar emot Ordet "inte som ett människoord utan som vad det verkligen är: Guds ord". 1 Thess 2:13. Bara den som accepterar Bibeln som Guds röst är en verklig lärjunge. Ordet är en levande verklighet för honom, därför känner han en ödmjuk respekt inför det. Han tar emot det med öppet hjärta och intellekt. Kornelius och hans vänner var sådana lyssnare. De sade till aposteln Petrus: "Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga." Apg 10:33. Kunskapen om sanningen beror inte så mycket på intellektuell styrka som på rena bevekelsegrunder, den enkla, ärliga och förtroendefulla övertygelsen. Guds änglar närmar sig dem som med ett ödmjukt hjärta tar emot gudomlig ledning. De har fått den helige Ande för att han ska öppna sanningens skattkista för dem.

När de som är den goda jorden har hört Ordet, håller de sig till det. Trots all sin onda inverkan kan inte Satan ta bort det.

Det räcker inte med att bara läsa eller höra Ordet. Den som vill ha nytta av Bibeln måste begrunda sanningen han fått ta del av. Det sanna Ordet lär man sig bara genom att ta det på allvar, be och vara uppmärksam. Det glas som innehåller de heliga profeternas anda måste drickas i botten.

(38)

Gud ber oss fylla vårt medvetande med höga och rena tankar. Han önskar att vi skulle begrunda hans kärlek och nåd och studera det underbara arbete han lagt ned i frälsningsplanen. Vår förmåga att upptäcka sanningen kommer att bli bättre och bättre. Vår längtan efter ett rent hjärta och klara tankar kommer att bli starkare. Genom bibelstudium kommer den som befinner sig i en ren atmosfär att förändras i och genom gemenskapen med Gud.

"Och bär frukt." Genom sin lydnad kommer de som hört Ordet och håller det att bära frukt. Den som har tagit emot Guds Ord i sitt hjärta kommer att visa det genom sina goda gärningar. Resultatet av det blir att man har en Kristuslik karaktär och lever ett liv som hans. Kristus sade om sig själv: "Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta." Ps 40:9. "Jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig." Joh 5:30. Och Bibeln säger: "Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde." 1 Joh 2:6.

(39)

Ofta händer det att Guds Ord hamnar på kollisionskurs med människans nedärvda karaktärsdrag och sätt att leva. Men när den som är en god lyssnare tar emot Ordet, ställer han upp på alla krav det ställer. Guds Ord går alltid före hans vanor och sätt att leva. Han ser att lagarna som den dödliga människan har ställt upp är värdelösa när de jämförs med den odödlige Gudens Ord. Han söker det eviga livet av hela sitt hjärta, oavsett förluster och förföljelser. Inte ens hot om döden hindrar honom från att följa sanningen.

"Genom uthållighet bär [han] frukt." Det finns inga garantier för att den som tar emot Guds Ord slipper undan svårigheter och prövningar. Men när svårigheter dyker upp, tappar inte den sant kristne modet eller blir tvivlande. Vi har inga möjligheter att se de verkliga orsakerna till våra svårigheter eller att se meningen i Guds handlande. Men vi ska trots det inte tappa förtroendet. Samtidigt som vi påminns om Herrens kärleksfulla nåd ska vi överlämna våra bekymmer till honom och ha tålamod medan vi väntar på räddningen.

Det andliga livet stärks genom svårigheter. Genom att uthärda prövningar utvecklas både karaktären och de ovärderliga nådegåvorna. Det är mitt i det värsta oväder och mörker som sanningens äkta frukter, ödmjukhet och kärlek, mognar.

(39)

"Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn." Jak 5:7. Den kristne måste ha tålamod medan han väntar på att Guds Ord ska bli verklighet i hans liv. Det kan hända att när vi ber om Andens frukter försätter Gud oss i sådana omständigheter att dessa frukter kan utvecklas. Men vi förstår inte vad han menar och så börjar vi undra och blir villrådiga. Ändå finns det ingen annan procedur än tillväxt och fruktbärande som kan utveckla dessa gåvor. Det vi har att göra är att ta emot Guds Ord och hålla oss till det. När vi underkastar oss hans ledning kommer Ordet att fullbordas i våra liv.

"Om någon älskar mig", sade Kristus, "bevarar han mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom." Joh 14:23. Vi befinner oss under en starkare, fullkomlig intelligens, eftersom vi har en levande gemenskap med den som är källan till den eviga kraften. När vi lever ett helgat liv blir vi Kristi fångar. Vi ska inte längre leva det vanliga, själviska livet, utan nu lever Kristus i oss. Hans karaktär återges i oss. Då kommer vi att bära fram den helige Andes frukter "trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt." Mark 4:20.

nästa kapitel