Såningsmannen kapitel 20. Från sida 198.     Från sida 252 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Vinst som är förlust

(198)Som vanligt när Kristus undervisade fanns det fler än bara hans lärjungar omkring honom. Han hade berättat för lärjungarna om det som skulle hända och som de snart skulle få vara med om. De sanningar han anförtrott dem skulle de föra utomlands och de skulle hamna i konflikt med denna världens ledare. För hans skull skulle de släpas inför domstolar, domare och kungar. Han hade försäkrat dem att de skulle ha en visdom som ingen skulle kunna bestrida. Hans ord, som hade rört massornas hjärtan och förvirrat hans sluga motståndare, vittnade om kraften hos den inneboende Anden som han hade lovat sina efterföljare.

Men det fanns många som ville ha den himmelska nåden enbart för själviska syften. De erkände Kristi underbara makt som klart och tydligt framställde sanningen. De hörde löftena som hans efterföljare fick, löften om visdom då de skulle tala inför regenter och domare. Skulle inte han kunna ge lite av denna makt för att gynna deras världsliga ambitioner?

"Någon i hopen sade till honom: 'Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig'." Luk 12:13. Gud hade gett riktlinjer genom Moses angående överföring av egendom. Den äldste sonen skulle ha dubbla lotten av faderns egendom (3 Mos 21: 17), medan de yngre bröderna skulle dela lika. Denne man upplever att hans bror har lurat honom på arvet. Han har misslyckats med att försäkra sig om det som skulle bli hans, men om Kristus gick emellan skulle utgången säkert bli fördelaktig. Han hade hört Kristi gripande vädjanden och allvarliga fördömanden av de skriftlärda och fariséerna. Om Kristus kunde uttala så hårda ord över hans bror skulle denne säkert inte förneka den kränkte mannen dennes del.

(199)Mitt under denna allvarliga undervisning avslöjade mannen sitt själviska sinnelag. Han uppskattade Herrens förmåga, den kunde ju vara till fördel i hans egna världsliga syften. Varken hans hjärta eller sinne hade påverkats av de andliga sanningarna. Det enda han tänkte på var att få arvet. Jesus, härlighetens Herre, som var rik men blev fattig för vår skull öppnade den gudomliga kärlekens skatter för denne man. Den helige Ande vädjade till honom att bli arvtagare "till ett arv som inte kan förstöras, fläckas eller vissna". 1 Pet 1:4. Han hade sett bevisen på Kristi makt och nu hade han fått möjlighet att tala med den store Läraren, att få framföra sitt hjärtas innersta längtan. Men hans blick var fäst vid det jordiska, precis som mannen med gödselgrepen i Bunyans liknelse. Han såg inte kronan ovanför sitt huvud. Han värderade Guds gåva likadant som Simon trollkarlen, ett medel för att nå världslig framgång.

Frälsarens uppgift på jorden närmade sig snabbt sitt slut. Det återstod bara några månader för honom att slutföra det han kommit för att utföra, att upprätta sin nåds rike. Ändå försökte den världsliga girigheten få honom att ta del i en dispyt om en bit mark. Men Jesus avvek inte från sin uppgift. Han svarade: "Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?" Luk 12: 14.

Jesus kunde ha talat om för den här mannen vad som Var rätt. Han visste mycket väl vad som var rättvist i detta fall, men bröderna var osams för att båda Var giriga. Jesus sade faktiskt att det inte var hans uppgift att lägga sig i den här typen av kontroverser. Han hade kommit för en helt annan saks skull nämligen för att predika evangelium, alltså för att människan skulle få en kännedom om de eviga realiteterna.

(200)I det sätt som Jesus skötte det här fallet finns en lärdom för dem som verkar i hans namn. När han sände iväg de tolv sade han: "Förkunna på er väg att himmelriket är nära: Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva." Matt 10:7, 8. De skulle inte lägga ner energi på folkets världsliga problem, utan deras uppgift var att förmå människor att försona sig med Gud. Och i denna mission låg deras makt att välsigna mänskligheten. Det är bara Kristus som kan råda bot på människans synder och sorger, och det är bara evangeliet om hans nåd som kan upphäva den förbannelse som vilar över samhället. Den orättvisa som den rike visar den fattige och den fattiges hat mot den rike har sin grund i själviskheten. Det enda som kan utrota detta är att man underkastar sig Kristus. Ingen annan än han kan ge ett nytt, kärleksfullt hjärta till det av synd själviska hjärtat. Må Kristi tjänare predika evangeliet genom den Ande som sänts ner från himlen och arbeta på samma sätt som han för människans bästa. Resultatet av detta kommer att visa sig i välsignelse och upphöjelse av människan av ett slag som mänsklig makt omöjligen kan åstadkomma.

Vår Herre angrep själva roten av den oroade frågeställarens problem och vid liknande dispyter sade han: "Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd av ägodelar." Luk 12:15.

(201)Sedan gav han dem en liknelse: "En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: 'Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.' Han sade: 'Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.' Men Gud sade till honom: 'Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?' Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud." Luk 12: 15-20.

Genom liknelsen om den oförnuftige rike mannen pekade Kristus på det dåraktiga hos den som gör världen till sitt allt.

Denne man hade fått allt han ägde av Gud. Solen hade fått skina över hans marker, eftersom dess strålar skiner på både rättfärdiga och orättfärdiga. Skurar från himlen faller på både onda och goda. Herren har sett till att växtligheten frodas och att åkrarna ger överflöd. Den rike mannen visste inte riktigt vad han skulle göra med det han skördat. Hans lador var överfulla, och han hade ingenstans att placera överskottet av skörden. Alla hans välsignelser hade kommit från Gud, men det ägnade han inte en tanke. Han förstod inte att Gud hade gjort honom till förvaltare av medel som kunde hjälpa de nödlidande. Här hade han en välsignad möjlighet att vara Guds allmoseutdelare, men han tänkte bara på sin bekvämlighet.

(201)Den rike mannen gjordes uppmärksam på de fattigas, hemlösas, änkornas, de lidandes och plågades situation. Det fanns många platser där hans rikedom skulle kunna komma till användning. Han kunde lätt ha avvarat en del av sitt överflöd och på så sätt befriat många familjer från bekymmer. Många hungriga hade fått mat, nakna hade fått kläder, det hade glatt många hjärtan, många böner om mat hade blivit besvarade och mycket lovsång hade stigit till himlen. Herren hade hört de behövandes böner, och genom sin godhet hade han sörjt för de fattiga. Ps 68:10. Den rike mannen hade välsignats med ett sådant överflöd att det hade varit tillräckligt för att täcka mångas behov. Men han stängde sitt hjärta för de nödlidandes rop och sade till sina tjänare: "Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan skall jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig." Luk 12:18,19.

Denne man hade inte högre mål än djuren som förgås. Han levde som om Gud inte fanns, som om det inte fanns någon himmel, inget framtida liv, som om allt han ägde var hans och han inte var skyldig något till varken Gud eller människor Psalmisten beskrev den rike mannen då han skrev: "Dårarna säger i sina hjärtan: 'Det finns ingen Gud'." Ps 14:1.

Denne man hade levt och planerat enbart för sig själv. Han ser till att framtiden är säkrad. Det enda han har framför sig nu är att spara och njuta av frukterna av sitt arbete. Han ser sig själv som mer gynnad än andra och tar själv åt sig äran för att ha skött det hela så bra. Hans omgivning hedrar honom som en man med gott omdöme och som framgångsrik medborgare. För man "berömmer dig när du gör dig goda dagar". Ps 49:19.

(202)För "denna världens vishet är dårskap i Guds ögon". 1 Kor 3:19. Medan den rike mannen ser njutningsfyllda år framför sig har Herren helt andra planer. Budskapet kommer till denna otrogna tjänare: "Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig." Luk 12:20. Här är ett krav som pengar inte kan ersätta. Han kan inte köpa sig uppskov med det överflöd han samlat på sig. På ett ögonblick blir allt det han arbetat för hela sitt liv fullständigt värdelöst för honom. "Allt du har lagt på hög, vem skall få det?" Luk 12:20. Han skulle förlora alla sina stora fält och fyllda spannmålsmagasin. "De samlar ihop och vet inte vem som skall få det." Ps 39:7.

Det enda som kunde ha varit värdefullt för honom har han förlorat. Genom att leva ett själviskt liv har han avvisat den gudomliga kärlek som nåderikt kunde ha' flödat till hans med människor. Han har alltså förkastat livet, eftersom Gud är kärlek och kärlek är liv. Denne man valde hellre det världsliga än det andliga, och liksom det världsliga måste han förgås. "En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik boskapen, som förgörs." Ps 49:21.

"Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud." Luk 12:21. Denna bild är sann för alla tider. Du må planera bara för ditt eget goda, du må samla skatter, du må bygga förnäma bostadshus så som man gjorde i det forna Babylon, men du kan inte bygga murar som är så höga att de kan utestänga domens budbärare. Kung Belsassar hade ett "stort gästabud" och "prisade sina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och sten". Dan 5:23. Men den Osynliges finger skrev domens ord på hans vägg, och man kunde höra trampet aven fientlig arme i palatset. "Samma natt blev Belsassar, kaldéernas kung, dödad", och en främmande monark satt på tronen. Dan 5:30.

(203)Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud. Luk 12:21. Denna bild är sann för alla tider. Du må planera bara för ditt eget goda, du må samla skatter, du må bygga förnäma bostadshus så som man gjorde i det forna Babylon, men du kan inte bygga murar som är så höga att de kan utestänga domens budbärare. Kung Belsassar hade ett stort gästabud och prisade sina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och sten. Dan 5:23. Men den Osynliges finger skrev domens ord på hans vägg, och man kunde höra trampet aven fientlig arme i palatset. Samma natt blev Belsassar, kaldéernas kung, dödad, och en främmande monark satt på tronen. Dan 5:30.

Att leva ett själviskt liv är detsamma som att gå under. Girighet, åtrån att ha förmåner för sig själv, klipper av själen från livet. Det är när man är fylld av Satans ande som man bara tänker på sig själv. Kristi ande är att ge, att offra sig själv för andras bästa. Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans Son. Den som har hans Son har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet. 1 joh 5:11,12.

Därför säger han: Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar. Luk 12:15.

(205)

I liknelsen om den rike mannen visar Kristus att det är i detta livet som människan bestämmer sitt öde. Varje själ erbjuds Guds nåd under prövotiden. Men om människan kastar bort möjligheterna genom självbelåtenhet så är hon avskuren från den eviga livet. Det finns ingen senare prövotid för dem. Genom eget val har de skapat en oöverkomlig klyfta mellan sig och Gud.

Denna liknelse visar kontrasten mellan de rika, som inte för litat sig på Gud, och de fattiga som gjort det. Kristus visar att det kommer en tid då situationen är omvänd mellan de två klasserna. De som är fattiga på världsliga ägodelar men ändå litar på

Gud och är tålmodiga i sitt lidande kommer en dag att upphöjas över dem som haft de högsta positioner som världen kan erbjuda men inte överlåtit sina liv till Gud.

nästa kapitel