Såningsmannen kapitel 26. Från sida 303.     Från sida 366 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Vän med den orättfärdige Mammon

(303)Kristus kom i en tid då världsligheten genomsyrade människorna. Det eviga var underordnat det världsliga och kraven på det framtida var underordnat det närvarande. Man gjorde misstaget att tro att det verkliga var overkligt och det overkliga verkligt. Människorna såg inte på den osynliga världen med trons ögon. Satan hade framställt detta liv som det enda som var värt att koncentrera sig på, det enda som gav någon njutning, och de gav efter för denna frestelse.

Detta var vad Kristus kom för att ändra på. Han ville bryta den makt som hade sådan inverkan och hade snärjt människan. I sin undervisning ville han rätta till förhållandena mellan himlen och jorden och vända människornas tankar från det närvarande till det framtida. Kristus försökte få människorna att vända tankarna mot det eviga i stället för att jaga det som tillhörde denna tid.

"Det var en rik man," sade han, "som hade en förvaltare och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet." Luk 16:1.

Den rike mannen hade låtit förvaltaren ta ansvar för allt han ägde, men förvaltaren var oärlig och den rike mannen var övertygad om att han systematiskt blev bestulen. Han bestämde sig för att förvaltaren inte skulle få ha sin tjänst kvar, så han kallade honom till sig så att han skulle kunna gå igenom räkenskaperna. "Vad är det jag hör om dig?" sade den rike mannen. "Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare." Luk 16:2.

Förvaltaren stod inför situationen att bli avskedad och såg bara tre valmöjligheter: arbeta, tigga eller svälta. Så han sade till sig själv: "Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus, när jag mister min tjänst. Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder och frågade den förste hur mycket han var skyldig. 'Hundra krus olja', svarade mannen. Då sade han: 'Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.' Sedan frågade han näste man: 'Och du, hur mycket är du skyldig?' – ’Hundra tunnor vete.' Då sade han: 'Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio'." Luk 16:3-7.

(304)Denne oärlige förvaltare gjorde andra medskyldiga i sin oärlighet. Han bedrog sin herre för att ge dem fördelar, och genom att de fick dessa fördelar hamnade de i tacksamhetsskuld till förvaltaren och blev tvungna att bjuda hem honom som en vän.

Tjänarens herre lovordade tjänaren som bedragit honom, men den rike mannens erkännande var inte Guds lovord.

Kristus berömde inte den oärlige förvaltaren, utan han använde sig av en välkänd företeelse för att belysa det han ville lära ut. "Använd den ohederliga Mammon," sade han, "till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor." Luk 16:9.

Frälsaren hade kritiserats av fariséerna för att han umgicks med tullindrivare och syndare. Men hans intresse för dem minskade inte för det, inte heller hans ansträngningar för deras bästa. Han såg att det som de sysselsatte sig med gjorde att de hamnade i frestelser. De var omringade av lockelser att göra det onda. Det första felaktiga steget var inte svårt att ta, och sedan gick det utför i snabb takt till större oärlighet och ökad brottslighet. Kristus använde alla till buds stående medel för att förmå dem att välja högre mål och ädlare levnadsregler. Det var vad han hade i tankarna när han framställde liknelsen om den oärlige förvaltaren. Bland fariséerna hade precis sådana saker hänt som framställdes i liknelsen, och i Kristi beskrivning kände de igen sina egna handlingar. Deras uppmärksamhet väcktes och från denna liknelse, som var hämtad från deras egna ohederliga gärningar, lärde sig många av dem en läxa av andlig sanning.

Men liknelsen framställdes egentligen direkt till lärjungarna. Sanningens surdeg gavs först till lärjungarna, och genom dem skulle den föras ut till andra. I början förstod inte lärjungarna särskilt mycket av det Kristus undervisade, och det verkade som om hans lärdomar nästan glömdes bort. Men senare, genom den helige Andes inspiration, uppenbarades dessa sanningar klart och tydligt, och på det sättet fördes dessa sanningar med glädje vidare till de nyomvända som blev medlemmar i kyrkan.

(305)Men Frälsaren talade också till fariséerna. Han gav inte upp hoppet om att de trots allt en dag skulle förstå innebörden i det han sade. Många hade övertygats, och när de på nytt skulle få höra sanningen genom den helige Ande, skulle inte så få börja tro på Kristus.

Fariséerna hade försökt att dra vanära över Kristus genom att anklaga honom för att umgås med tullindrivare och syndare. Men nu tillrättavisar han dem som anklagat honom. Han kände till att dessa händelser hade skett bland fariséerna och det talade han om för dem, men han visade också vilken väg som var den enda för deras återlösning.

Den oärlige förvaltaren hade fått ansvar över sin herres ägodelar i ett välvilligt syfte, men han hade använt dem för egen del. Likadant var det med Israel. Gud hade valt Abrahams säd. Med upplyft arm hade han fört israeliterna ut ur slaveriet i Egypten och låtit dem få bli bärare av heliga sanningar, som skulle vara till välsignelse för världen. Gud hade gett dem ansvaret över heliga lagar för att de genom dem skulle dela med sig av sanningens ljus. Men hans tjänare hade använt dessa gåvor till att berika och upphöja sig själva.

Fariséerna, som var självtillräckliga och självrättfärdiga, missbrukade det Gud gett dem för att användas till hans ära.

Förvaltaren i liknelsen hade inte planerat något för framtiden. Det Gud gett honom att använda för andras bästa hade han använt för egen del, eftersom han bara tänkte på nuet. När han sedan blev avsatt från sin tjänst skulle han inte ha något han kunde kalla sitt eget. Men han hade fortfarande hand om sin herres egendom och bestämde sig därför för att använda den för att försäkra sig om sina framtida behov. För att klara av det var han tvungen att fundera ut en plan. I stället för att roffa åt sig själv måste han påverka andra. På det sättet hade han möjlighet att skaffa sig vänner som skulle ta emot honom sedan han avskedats. Det var så fariséerna också agerade. Deras förvaltarskap skulle snart tas ifrån dem och de var tvungna att planera för framtiden. De skulle kunna dra fördel av att ordna det bra för andra. Genom att skänka bort Guds gåvor i detta liv skulle de ha sörjt för evigheten.

(306)Efter att ha framställt liknelsen sade Kristus: "Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör." Luk 16:8. Detta betyder att världsliga människor lägger ner mer energi på att tillfredsställa sig själva än vad bekännande kristna gör i sin tjänst för Gud. Det var likadant under Kristi tid. Gud hade gett dem förmågor, makt och inflytande. Han hade anförtrott dem medel så att de kunde samarbeta med honom i hans stora försoningsverk. Alla gåvor vi fått av Gud ska användas till välsignelse för andra, till hjälp för behövande och lidande. Vår uppgift är att ge den hungrige mat och att ge den nakne kläder, att ta hand om änkor och faderlösa, att ta hand om dem som är i nöd och dem som lever på samhällets skuggsida. Det var aldrig Guds mening att det skulle finnas något elände i världen. Det var heller aldrig meningen att någon skulle ha allt av livets goda, medan andra skulle leva på existensminimum. De medel som är utöver det absoluta behovet har människan fått ansvar för att använda till välsignelse för andra. Herren säger: "Sälj vad ni äger och ge till de fattiga." Luk 12:33. Människorna ska "vara frikostiga och dela med sig". 1 Tim 6:18. "När du skall ha en fest, så bjud fattiga och krymplingar, lytta och blinda." Luk 14:13. Jag vill att ni "löser okets band, att ni ger de förtryckta fria och krossar sönder alla ok, ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla husrum, att du klär den nakne, ... dela med dig av din nödtorft åt den hungrige och mätta den som är i betryck". Jes 58:6, 7, 10. "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen." Mark 16:15. Det är detta som är Herrens bud. Utför den stora församlingen av bekännande kristna hans verk?

Tyvärr är det många som använder Guds gåvor till att tillfredsställa sig själva. Hut många är det inte som skaffar sig mer och mer egendom och mark. Hur många är det inte som använder sina pengar till nöjen, lyxmat, flotta lyxvillor, möbler och kläder, medan deras medmänniskor överges till svält och kriminalitet, sjukdomar och död. Många går under utan att någon ägnar dem en blick, ett ord eller något medlidande.

(308)Människan gör sig skyldig till stöld från Gud. Genom att använda medlen till själviska ändamål stjäl man Herrens härlighet, som skulle skina över den lidande mänskligheten och frälsa själar. Människan förskingrar de medel hon fått ansvar för. Herren säger: "Ja, jag skall komma till er för att hålla dom och jag skall vara ett ivrigt vittne mot ... dem som undanhåller daglönaren hans lön, eller förtrycker änkan och den faderlöse, eller vränger rätten för främlingen... Menar ni då att en människa får röva från Gud? Ty ni rövar ju från mig. Åter frågar ni: 'På vad sätt har vi rövat från dig?' Jo, i fråga om tionden och offergåvan. Förbannelse har drabbat er, men ändå rövar ni från mig, så många ni är." Mal 3:5, 8, 9. "Ni som är rika:... Er rikedom förmultnar, ... Ni har samlat skatter i dessa sista dagar... Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen... Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron." Jak 3:5:1-3, 5, 4.

Alla kommer att bli tvungna att göra räkenskap för alla gåvor de fått ansvar för. Vid domens dag kommer allt värdefullt som människan samlat på hög att bli värdelöst, det kommer inte att finnas något som de kan säga är deras eget.

De som ägnar sina liv till att spara världsliga rikedomar på hög visar mindre visdom, tanke och omsorg än den oärlige förvaltaren gjorde då han ordnade det för sig. De som kallar sig ljusets barn har lägre visdom än denna världens barn. Det är om dessa profeten säger i sin vision om domens dag: "På den dagen skall människorna kasta bort åt mullvadar och fladdermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de har gjort åt sig för att tillbe. Ja, de skall fly in i klipprämnor och in i bergsklyftor, för Herrens fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden." Jes 2:20, 2l.

(209)Använd den ohederliga Mammon, säger Kristus, till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när Mammon lämnar er i sticket. Luk 16:9. Både Gud, Kristus och änglarna verkar hela tiden för de bedrövade, lidande och syndfulla. Överlämna dig själv till Gud och hans verk, använd hans gåvor till detta, så kommer du att bli de himmelska varelsernas medarbetare. Varje slag ditt hjärta slår kommer då att vara i samklang med deras. Du kommer att få en karaktär som deras, och då kommer de som bor i de himmelska boningarna inte att vara några främlingar för dig. När allt det jordiska har försvunnit är du välkommen in genom de himmelska portarna.

Alla de medel som du använt till andras välsignelse kommer att ge lön. Om rikedomar använts på rätt sätt leder det till mycket gott. Människor kommer att vinnas för Kristus. Den människa som följer den plan som Kristus lagt kommer att möta dem som hon arbetat och offrat sig för här på jorden då hon kommer in i Guds paradis. De som räddats kommer att visa stor tacksamhet mot dem som varit verktyg i Guds hand i verket för deras frälsning. Himlen blir den mest värdefulla platsen för dem som varit trogna i arbetet att rädda människor.

Det är tänkt att alla ska ta lärdom av denna liknelse. Alla kommer att hållas ansvariga för den nåd som givits genom Kristus. Livet är alldeles för allvarligt för att slösas bort på kortvariga världsliga frågor. Herren vill att vi berättar för andra det som den osynliga världen berättar för oss.

Varje år försvinner miljoner människor in i evigheten utan att ha fått några varningar och utan att ha blivit frälsta. Vi ges hela tiden möjligheter att nå och rädda människor, oavsett hurdant vårt liv är. Dessa möjligheter kommer och går hela tiden, och Gud vill att vi ska göra det bästa av varje tillfälle. Dagar, veckor och månader går och vi har en dag, en vecka och en månad mindre till förfogande. Inte mer än några år till, sedan kommer den röst att höras som vi inte kan vägra att svara: Lämna in dina räkenskaper. Luk 16:2.

(310)Kristus vädjar till var och en att tänka sig för. Lägg fram din räkenskap ärligt och uppriktigt. I en vågskål lägger du Jesus, vilket innebär en evig skatt, liv, sanning, himlen och Kristi glädje över de återlösta. I den andra vågskålen ska du lägga allt som världen erbjuder. I en vågskål lägger du förlusten av din egen själ och deras själar som du kunde ha varit redskap till att frälsa. I den andra lägger du, för dig själv och för de andra, det liv som jämförs med Guds liv. Väg på det sättet för och emot, för tid och evighet. Medan du gör detta säger Kristus: "Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?" Mark 8:36.

Gud vill att vi ska välja det himmelska före det jordiska och öppnar på det sättet möjligheten för oss att investera i det himmelska. Han uppmuntrar våra ädlaste mål och ger trygghet för våra mest värderade skatter. Han säger: "Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir." Jes 13:12. De rikedomar som malen äter upp och det som rosten fördärvar kommer snabbt att försvinna. Sedan kan Kristi efterföljare glädja sig över sina oförgängliga himmelska skatter.

Att vara vän med Kristi återlösta är bättre än all vänskap i världen. Att äga de bostäder som Herren gått för att förbereda är bättre än de ståtligaste palats på jorden. Den ära som världen erbjuder är ingenting jämfört med Frälsarens ord till sina trogna tjänare: "Kom, ni som har fått min faders välsignelse och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse." Matt 25:34.

Till dem som har slösat bort Kristi egendom ger han fortfarande en möjlighet att försäkra sig om eviga rikedomar. Han säger: "Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. Säg åt dem som är rika i denna världen... att göra gott, att skaffa sig en rikedom av goda gärningar, att vara frikostiga och dela med sig. Så kan de samla en skatt som är en god grund för den kommande tiden och vinna det verkliga livet." 1 Tim 6:17-19.

Sedan låter du din egendom gå före dig till himlen. Lägg dina skatter bredvid Guds tron. Försäkra dig om din rätt till Kristi outgrundliga rikedomar. "Använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när Mammon lämnar er i sticket." Luk 16:9.

nästa kapitel