Såningsmannen kapitel 3. Från sida 41.     Från sida 62 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Först strå, så ax

(41)

Liknelsen om såningsmannen blev orsak till många frågor. Några av dem som lyssnade drog slutsatsen att Kristus inte tänkte etablera ett världsligt rike, och det förbryllade somliga. När Kristus lade märke till att de undrade försökte han, genom att använda andra bilder, vända bort deras tankar från hoppet om ett världsligt rike till det arbete som Guds nåd utför i människan.

"Och han sade: Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne" Mark 4:26-29.

Jordbrukaren som "låter skäran gå, för skördetiden är inne", kan inte vara någon annan än Kristus. När vi nått fram till den sista stora dagen är det han som ska hämta in skörden från jorden. Den som sår motsvarar de som arbetar i stället för Kristus. Det sägs att "säden gror och växer, han vet inte hur," men detta stämmer inte in på Guds Son. Kristus har inte somnat bort från sitt ansvar utan vakar över det dag och natt. Han är inte ovetande om hur säden växer.

(42)

Liknelsen om säden uppenbarar att Gud är verksam i naturen. Gud har själv gett sädeskornet den egenskapen att det kan gro. Om sädeskornet lämnades för sig självt, skulle det inte ha kraft att göra det. Människan bidrar också till sädens möjlighet att växa. Hon måste göda jorden och få säden i marken. Hon måste sköta jorden. Men det finns gränser för vad hon kan göra. Människan har inga kunskaper eller kraft att få fram liv ur sädeskornet. Även om människan anstränger sig till det yttersta, måste hon ändå förlita sig på Honom som med sin fullkomliga makt har skapat den underbara föreningen mellan sådd och skörd.

Det finns liv i sädeskornet och kraft i jorden, men om inte säden påverkas av en obegränsad makt, ger den inget att skörda. Regnskurar måste mätta jordens törst, solen måste ge värme, elektricitet måste ledas till den begravda säden. Det är bara Skaparen som kan locka fram det liv han själv har gett. Det är Guds kraft som påverkar säden och får den att gro.

(42)

"Ty liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård sin sådd växa upp, så skall Herren, Herren låta rättfärdighet växa upp." Jes 61:11. Den som lär ut sanningen måste, på samma sätt som den som sår i naturen eller den andliga sådden, förbereda jordmånen och så säden. Men det är bara Gud som har kraft att få fram liv ur den. Det finns en gräns för människans förmåga, och bortom den är varje ansträngning fruktlös.

Vi kan predika Ordet, men vi har inte den kraft som stimulerar själen till rättfärdighet och lovsång. När Ordet predikas måste en kraft medverka, en kraft långt bortom människans förmåga. Det är bara genom den gudomlige Anden som Ordet kan bli så levande och mäktigt att själen förnyas till ett evigt liv. Det här är vad Kristus försökte inskärpa hos sina lärjungar. Han lärde dem att de i sig själva inte hade någonting som gav dem framgång i arbetet, utan det är Guds övernaturliga kraft som gör att hans Ord får avsedd verkan.

(43)

Såningsmannens arbete utförs i tro. Han kan inte förstå hemligheten med grodd och växt. Men han litar på den inverkan som Gud har på vegetationens möjlighet att blomstra. Av allt att döma kastar han ju bort den säd som hade kunnat bli bröd. Men han släpper bara ifrån sig det som för tillfället kan vara bra för att få desto mer tillbaka. När han kastar ut säden förväntar han sig mångdubbelt tillbaka genom en överflödande skörd. Kristi tjänare arbetar på det sättet. De förväntar sig en skörd av det som de sått.

I ett kallt, själviskt och världsligt hjärta kan säden ligga helt obemärkt under lång tid. Det finns ingenting som tyder på att den slagit rot. Men när Guds Ande får andas på den spirar den gömda säden upp och så småningom bär den frukt till Guds ära. Vi vet inte om det är det ena eller andra som kommer att göra framsteg i vårt liv. Det är inte en fråga som vi ska avgöra. Vi ska bara se till att utföra vårt arbete och lämna resultatet åt Gud. "Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen." Pred 11:6. I sitt förbund med människan säger Gud att "så länge jorden består, skall härefter sådd och skörd... aldrig upphöra”. 1 Mos 8:22. Övertygad om att löftet håller fortsätter jordbrukaren att bruka jorden och så. I vårt arbete med den andliga sådden är vi inte mindre övertygade. "Så skall det också vara med ordet som utgår ur min mun: det skall inte vända tillbaka fåfängt, utan att ha verkat vad jag vill och utfört det som jag har sänt ut det till." Jes 55:11. "De går ut gråtande och bär sitt utsäde, de kommer åter med jubel och bär sina kärvar." Ps 126:6.

(44)

När säden gror motsvarar det början på det andliga livet, och växtens utveckling är en underbar bild på kristen tillväxt. Precis som i naturen och nåden finns det inget liv utan tillväxt. Växten måste växa eller dö. Utvecklingen av det kristna livet går till på samma sätt som växtens, stilla och omärkligt. Vi kanske är kompletta under de olika stegen i vår utveckling. Men om Gud får fullborda sin plan med oss, kommer vi att fortsätta att utvecklas. Helgelsen pågår under hela livet. Vi kommer att få ännu fler erfarenheter och kunskapen kommer att växa när våra möjligheter ökar. Vi får större möjligheter att ta ansvar, och vår mognad står i förhållande till våra förmåner.

Växten gror genom att den tar emot det som Gud gett för att den ska kunna hålla sig vid liv. Rötterna växer ner i marken. Den tar till sig solskenet, daggen, regnet och de livgivande ämnen som finns i luften. På samma sätt växer den kristne genom att samarbeta med den gudomliga makten. När vi upplever att vi är hjälplösa måste vi förbättra alla de möjligheter vi fått och på det sättet skaffa oss större erfarenheter. Vi borde se till att våra rötter växer djupt i Kristus, på samma sätt som växtens rötter växer ner i marken. Vi ska öppna våra hjärtan för den helige Ande, precis som växten tar emot solsken, dagg och regn. Arbetet utförs "inte genom någon människas styrka eller kraft... utan genom min Ande, säger Herren Sebaot". Sak 4:6. Om våra tankar hela tiden kretsar kring Kristus" skall han komma över oss lik ett regn, lik ett vårregn, som vattnar jorden". Hos 6:3. Som rättfärdighetens sol ska han gå upp, "med läkedom under sina vingar". Mal 4:2. Vi "skall blomstra som en lilja". Vi ska åter få liv som" säd och skall grönska som vinträd". Hos 14:6, 8. Genom att alltid lita på Kristus, växer vi i allt in i honom, som är vårt huvud.

(44)

Vetet utvecklar "först strå, så ax, så moget vete i axet". Mark 4:28. När jordbrukaren sår och arbetar med den växande plantan är målet att få säd. Han längtar efter bröd till de hungriga och utsäde till framtida skördar. Så är det också med den gudomlige Jordbrukaren. Han söker också efter en skörd som belöning för sitt arbete och offer. Genom dem som tror på honom försöker Kristus avbilda sig själv i människans hjärta. Målet för en kristen är att bära frukt, vilket betyder att avbilda Kristi karaktär i den troende, så att den sedan kan mångfaldigas i andra.

Det är inget självändamål att plantan växer och bär frukt, utan "den ger säd till att så och bröd till att äta". Jes 55:10. Alltså lever inte någon bara för sig själv. Den kristnes uppgift här i världen är att representera Kristus för att människor ska räddas.

Ett själviskt liv kan aldrig växa eller bära frukt. Om du har accepterat Kristus som din personlige Frälsare måste du bortse från dig själv och försöka hjälpa andra. Berätta om Kristi kärlek och godhet. När uppgifterna dyker upp är det din plikt att utföra dem. Ömma för andras bördor och använd alla möjligheter att försöka rädda de förlorade. Du kommer att bära frukt när du tar emot Kristi Ande, som visar sig i osjälvisk kärlek och ansträngning för andra. Andens älskvärdhet kommer att mogna i din karaktär, och din tro stärks, din övertygelse fördjupas och din kärlek blir fullkomlig. Du kommer mer och mer att återge det rena, ädla och kärleksfulla som finns hos Kristus.

(45)

"Men Andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning." Gal 5:22. Den här typen av frukt kan aldrig förgå utan kommer att ge en skörd till evigt liv.

”Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne." Mark 4:29. Kristus har en innerlig längtan efter att få uppenbara sig i församlingen. När Kristi karaktär helt och fullt är avbildad i hans folk kommer han och gör anspråk på dem som sin egendom.

Det är varje kristens förmån att inte bara se fram emot utan också att påskynda återkomsten av vår Herre Jesus Kristus. (Se 2 Pet 3:12). Om alla som bekänner hans namn skulle bära frukt till hans ära, hur snabbt skulle inte evangeliets säd spridas ut över hela världen. Då skulle den sista stora skörden mogna snabbt och Kristus komma för att samla in den dyrbara säden.

nästa kapitel