Såningsmannen kapitel 5. Från sida 52.     Från sida 76 i den engelska utgåva.ren sida tillbaka

Som et senapskorn

(52)

När Jesus undervisade fanns det många fariséer bland dem som lyssnade. Med förakt lade de märke till att det inte var så många som erkände Jesus som Messias. De kunde inte förstå hur denne anspråkslöse lärare skulle kunna upphöja Israel till en världsomfattande makt. Hur skulle han kunna grunda det nya riket? Han hade ju varken rikedomar eller makt. Jesus förstod vad de tänkte och sade till dem: "Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild?" Mark 4:30. Det fanns inget rike på jorden som kunde användas som jämförelse. Det fanns inga symboler i samhället som var användbara. "Det är som ett senapskorn," sade han, "som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, men när det har såtts, skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga." Mark 4:31, 32.

Det är Gud som har gett sädeskornet förmågan att gro, det har inte med människans förmåga att göra. Det är likadant med förhållandena i Jesu rike. Det är något nytt som växer fram. Världsliga riken uppstår genom att man använder våld, och man för krig för att behålla makten. Det är precis tvärtom i Guds rike: där är det Fridsfursten som har makten. När den helige Ande framställer de världsliga rikena använder han ett vildsint rovdjur som symbol. Men Kristus är "Guds lamm som tar bort världens synd". Joh 1:29. Den typ av regim Gud vill ha använder inte våld för att påverka någons samvete. De förväntningar Kristi samtida hade på Guds rike var att det skulle ha samma slags grund som de världsliga. Man försökte skaffa sig rättfärdighet genom yttre ceremonier och hittade på alla möjliga metoder och knep. När vi tagit emot sanningens och rättfärdighetens principer av Jesus och lever efter dem har vi möjlighet att stå emot villfarelse och synd.

(53)

När Jesus berättade den här liknelsen kunde man se senapsplantor växa överallt. De växte högre än alla andra växter. Bland grenarna som sakta rörde sig i den lätta vinden hoppade fåglarna från kvist till kvist, och inifrån lövverket kunde man höra kvitter och fågelsång. Ändå växte denna jättelika ört fram ur ett sädeskorn som var ett av de allra minsta. Från det lilla sädeskornet växte det upp en liten ynklig grodd, men trots det var den stark och livskraftig. Den blev större och större, blommade och så till slut nådde den sin fulla höjd. I början verkar också Guds rike vara någonting blygsamt och obetydligt. Om man jämför det med de världsliga rikena verkar det inte vara mycket att bry sig om. I de världsliga ledarnas ögon var det skrattretande att Kristus gjorde anspråk på att vara kung. Trots detta fanns det gudomligt liv i de sanningar han anförtrodde sina efterföljare. Vi kan också lägga märke till hur snabbt sanningarna växte och spred sig och vilken inverkan de hade! Fast det var så många som lyssnade till honom, var det bara några få fattiga galileiska män som var intresserade av att föra kunskapen vidare om det nya riket. På grund av att de var så få och dessutom fattiga gjordes det till en orsak till att inte ha med dessa enkla fiskare att göra. Men senapskornet skulle växa och sprida sig över hela världen. De jordiska rikena kan inte bestå, och när de slutat existera står Guds rike ensamt kvar med en gränslös makt.

Nådens arbete ser i början inte mycket ut för världen. Det kan handla om att ett enda ord uttalas. En tunn ljusstråle träffar människan och startar utvecklingen av ett nytt liv. Vad det sedan leder till kan ingen förutse.

Liknelsen om senapskornet visar inte bara hur Guds rike växer. När senapskornet gror genomgår det många olika faser, och i varje fas återges de olika erfarenheter som finns i liknelsen. Gud har haft en speciell sanning och speciella uppgifter för sin församling som anpassats till den tid den levt i. De som i världens ögon är visa och kloka har inte förstått de sanningar som Gud har förmedlat, men de som varit ödmjuka och tagit emot honom som barn gör, de har förstått. Här gäller det för församlingen att vara självuppoffrande. Den kommer att utkämpa strider men kommer också att få uppleva segrar. I början ser det inte ut att vara många som står på församlingens sida. Medlemmarna kommer att bli motarbetade och föraktade, både av kyrkan, som låtit sig formas av världen, och av dem som har de högsta positionerna i samhället. Det finns många exempel på det, t ex Johannes döparen, som banade väg för Kristus. Johannes stod där alldeles ensam och tillrättavisade de stolta och byråkratiska judarna. Vi kan också ta med dem som var först med att sprida evangelium till Europa. Tänk vad hopplöst det måste ha sett ut för Paulus och Silas, dessa två tältmakare, när de tillsammans med sina vänner reste från Troas till Filippi. Kan du se "den åldrade Paulus" när han, trots att han är kedjad, predikar mitt i de romerska kejsarnas högborg. Till och med små grupper av slavar och enkla bönder stred mot hedendomen i det kejserliga Rom. Kan du tänka dig Martin Luther, där han står inför världens visdom, och envist håller fast vid sin tro på Ordet inför både påve och kejsare: "Här står jag och kan inte annat, Gud hjälpe mig, amen." John Wesley var också en som predikade om Kristus och hans rättfärdighet. Även han gjorde det mitt i byråkrati, sexuell lössläppthet och otrohet. Många har ömmat för den hedniska världen: de har bett att få förmånen att föra ut budskapet om Kristi kärlek till den. Och så får vi höra reaktionen från dem som representerar kyrkligheten: " Sätt dig ner, unge man. När Gud vill omvända hedningarna behöver han varken din eller min hjälp!"

(55)

De andliga ledarna i vår tid prisar Herren och gör minnesmärken av dem som planterade sanningens säd för århundraden sedan. Det som växer upp ur samma säd trampas ned av dem som har vänt sig bort från sanningen. Åter igen får vi höra:

"Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte." Joh 9:29. Precis som förr använder Gud sådana personer som inte anser sig alltför kunniga eller kloka att tro på Guds Ord, i stället för att använda de kyrkliga auktoriteterna.

"Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till." 1 Kor 9:26-28. "Er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft." 1 Kor 2:5.

Det är nu i vår tid som liknelsen om senapskornet kommer att uppfyllas på ett fantastiskt sätt. "För alla länder och stammar och språk och folk" (Upp 14:6) ska varningens budskap och nåd förkunnas, eftersom "Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn". Apg 15:14. Då kommer jorden att lysas upp av hans härlighet.

nästa kapitel