15. Juni - Ljus i Skuggorna

(172)"Om han än bedrövar, förbarmar han sig efter sin stora nåd. Ty det är inte av hjärtat han plågar eller bedrövar människors barn." - Klagovisorna 3:32-33. - rätt

(172) Då min äldste son var sexton år gammal, drabbades han av sjukdom. [Fru Whites personliga erfarenhet av sorger visas här, för att uppmuntra alla, som måste lida av förlusten av sina kära. – Utgivarna.] Tillståndet betraktades som kritiskt, och han kallade oss till sängkanten, och sade: "Far, mor, det kommer att bli svårt för Er, att skiljas från Er äldste son. Om Herren anser det rätt, att spara mitt liv, för Er skull, kommer det att glädja mig. Om det är bäst för mig och Hans namns ära, att mitt liv upphör nu, vill jag säga: Det är i sin ordning för min själ. Far, uppsök en avskild plats, mor, uppsök en avskild plats; och be. Då kommer Ni att få ett svar enligt min Frälsares vilja, som Ni och jag älskar." Han var rädd för, att om vi skulle knäböja tillsammans, skulle vår inbördes sympati öka, och vi skulle be om det, som inte vore det bästa för Herren att ge mig. . . . Vi erhöll ingen försäkran om, att vår son skulle bli frisk. Han dog, varvid han visade Jesus, vår Frälsare, sin fulla tillit. Hans död var ett stort slag för oss, men döden måste ändå uppleva ett nederlag; ty hans liv doldes hos Kristus i Gud. rätt

(172) Före min äldste pojkes död var mitt lilla barn dödssjukt. Vi bad, och trodde, att Herren skulle skona vår älskling, men vi slöt till hans ögon i döden, och lade honom till vila i Jesus, till dess Livgivaren kommer och väcker Sina dyrbara älskade till underbar odödlighet. rätt

(172) Så blev min man, Jesu Kristi trofaste tjänare, som hade stått vid min sida i trettiosex år, tagen ifrån mig, och jag blev överlämnad till, att arbeta ensam. Han sover i Jesus. Jag har inga tårar att fälla över hans grav. Men hur jag saknar honom!. . . . rätt

(172) Herren har ofta instruerat mig, att många små kommer att somna in före nödtiden. Vi skall se våra barn igen. Vi skall möta dem och känna igen dem i de himmelska salarna. Men sätt Er lit till Herren, och var inte oroliga. rätt

nästa kapitel