10. Juli - Rättfärdighetens Rökelse

(197)"Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud." - Efésierbrevet 5:2. rätt

(197) Skådebröden låg alltid framme inför Herren som ett evigt offer. . . . De kallades för skådebröd, eller "närvarons bröd", eftersom de alltid låg framme inför Herrens ansikte. Detta var ett erkännande av människans beroende av Gud för både timlig och andlig föda, och att denna endast gick att ta emot genom Kristi medling. . . . Både mannat och skådebröden pekade fram mot Kristus, det levande brödet, som för oss alltid är i Guds närvaro. rätt

(197) Genom rökelseoffret kom prästen mera direkt i Guds närhet, än vid någon annan handling under den dagliga tjänsten. Eftersom helgedomens inte förhänge inte nådde till toppen på byggnaden, blev Guds härlighet, som visade sig över nådastolen, delvis synlig från den första avdelningen. Då prästen offrade rökelsen till Herren, såg han mot arken till; och i det att rökelseskyn steg upp, sänkte den gudomliga härligheten sig ned över nådastolen och fyllde det allra heligaste, och ofta blev bägge avdelningar så fyllda, att prästen måste dra sig tillbaka till tabernaklets dörr. Liksom prästen, i den symboliska tjänsten, blickade i tro på nådastolen, som han inte kunde se, skall Guds folk nu rikta sina böner till Kristus, sin store Överstepräst, som, osynlig för människoögon, ber för deras skull i helgedomen där uppe. rätt

(197) Rökelsen, som steg upp med Israels böner, framställer Kristi förtjänster och medling, Hans fullkomliga rättfärdighet, som genom tron skänks åt Hans folk, och som allena kan göra syndiga människors böner godtagbara för Gud. Framför förhänget till det allra heligaste stod det ett evigt brinnande altare, och framför det heliga ett ständigt försonande altare. Med hjälp av blod och rökelse gick man i förbön till Gud – med symboler pekande fram mot den store Medlaren, genom vilken syndarna törs närma sig Jehova, och genom vilken nåden och frälsningen allena kan ges åt en ångrande och troende själ. rätt

nästa kapitel