Tron jag lever av kapitel 228. Från sida 234 | ren sida tillbaka |
(234)"Jag sluter mig till alla som fruktar dig, till dem som håller dina befallningar." - Psaltaren 119:63. - rätt (234) Det är naturligt, att söka vänskap. Var och en finner kamrater, eller skapar sig sådana. Och förhållandet till styrkan hos vänskapen är som inflytandet från vänner på varandra för gott och ont. . . . rätt (234) Unga personer, som gör andras bekantskap, kan vända deras sällskap till en välsignelse eller en förbannelse. De kan verka uppbyggande, välsigna och stärka varandra, äga ett vällovligt uppförande till sättet, vad gäller kunskap; eller, genom att låta sig själva bli ryggradslösa och opålitliga, kan de endast utöva ett demoraliserande inflytande. rätt (234) Det är genom att leda Kristi efterföljare till, att umgås med de ogudaktiga och delta i deras nöjen, som Satan bäst lyckas med, att locka dem till synd. . . . Kristi efterföljare skall skilja sig från syndare, och endast välja deras sällskap, när de har möjlighet, att göra dem något gott. Vi kan inte vara tillräckligt noga med, att undvika de människors sällskap, vars inflytande för bort från Gud. När vi ber: "Led oss icke in i frestelse" {Matteusevangeliet 6:13, 1917 Års Översättning}, skall vi så långt möjligt själva undvika frestelse. rätt (234) Genom att välja onda vänner, har många stegvis letts bort från dygdens stig till olydighetens och utsvävningarnas träskmarker, som de till en början trodde, att det var omöjligt för dem att sjunka ned i. rätt (234) Vi måste vägra, att bli fördärvade, och ställa oss själva, där ont sällskap inte fördärvar våra hjärtan. I synnerhet de unga bör söka sällskap med dem, som rör sig uppåt med säkra steg. rätt (234) Bättre, än världens samlade vänskap, är vänskap med Kristi återlösta. rätt (234) Värmen från äkta vänskap, kärleken, som binder hjärta till hjärta, är en försmak av Himmelens glädje. rätt |