Tron jag lever av kapitel 23. Från sida 29 | ren sida tillbaka |
(29)Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. -1.Mos 1:27 - rätt (29)Här framställs mänskosläktets ursprung klart och tydligt; och den gudomliga uppteckningen är så entydigt anförd, att inget utrymme ges för felaktiga slutsatser. rätt (29)Efter det att jorden, med sitt myller av djur- och växtliv, hade frambringats, blev människan kronan på Skaparens verk, och för vilken jordens skönhet hade ordnats. Hon fördes nu ut på scenen. rätt (29)Då människan kom från sin Skapares hand, ägde hon en upphöjd gestalt och fulländad likformighet. Hennes ansikte hade sundhetens rödkindade färg, och glödde med livets och glädjens ljus. Adams längd översteg betydligt nutidens jordinvånares. Eva var litet mindre till längden; likväl var hennes form ädel och full av skönhet. rätt (29)Det finns ingen grund till att tro, att människan långsamt och gradvis utvecklades från lägre djurformer eller växtliv. . . . Han, som satte fast stjärnevärldarna där uppe, och färglade ängens blommor med utsökt skicklighet, som fyllde jorden och himlarna med Sin undergörande kraft, då Han kom, för att kröna Sitt härliga verk, och insatte en i mitten som härskare över den fagra jorden, försummade inte, att skapa ett väsen, som var Livgivarens hand värdigt. Vår härstamning går att spåra, som det heter hos inspirationen, till ett bestämt ursprung. Det innefattade inte utveckling av bakterier, plattdjur och fyrbenta djur, utan till den Store Skaparen. Formad av stoft från jorden, var Adam "Guds son". rätt (29)Näst efter änglarna, är mänskosläktet, format till "Guds avbild", det ädlaste av Hans skapade väsen. rätt (29)Då Adam kom ur Skaparens hand, bar han, i sin fysiska, mentala och andliga natur, likhet med sin Skapare. . . . Det var Hans avsikt, att ju längre människan levde, desto bättre skulle hon återspegla Skaparens härlighet. rätt |