Tron jag lever av kapitel 289. Från sida 295 | ren sida tillbaka |
(295)"Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: 'Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.'" -Uppenbarelseboken 19:10. - rätt (295) Framför alla andra böcker, skall Guds Ord vara vårt studium, den stora lärobok, som ligger till grund för all utbildning. rätt (295) Vittnesbörden skall inte förringa Guds Ord, utan upphöja det och dra människor till det, så att sanningens sköna enkelhet kan inpräntas hos alla. rätt (295) Jag tog den dyrbara Bibeln och omgav den med flera Vittnesbörd för Församlingen. . . . Här, sade jag, tas nästan alla mänskliga förhållanden och göranden upp. De synder, som skall undvikas, pekas ut i dessa verk. De råd, som de önskar, står att finna här, givna beträffande andra situationer liknande deras egna. Gud har funnit det lämpligt, att tala till Er rad för rad och föreskrift efter föreskrift. Men det är inte många av Er, som verkligen vet, vad som står i Vittnesbörden. Ni är heller inte riktigt bekanta med Skriften. Om Ni hade gjort Guds Ord till Ert studium, med en önskan om, att nå Bibelns standard och uppnå kristen fullkomning, skulle Ni sakna användning för Vittnesbörden. rätt (295) Herren vill varna och förmana Er, tillrättavisa Er, ge Er råd genom de framställda vittnesbörden, och inpränta i Era sinnen viktigheten av sanningen i Hans Ord. De skrivna vittnesbörden skall inte ge nytt ljus, utan inpränta de inspirerade sanningarna livaktigt i hjärtan, som inspirationen redan har uppenbarat. Människans förpliktelse mot Gud och mot sina medmänniskor har uttryckligen slagits fast i Guds Ord; ändå är endast ett fåtal av Er lydiga mot det givna ljuset. Ytterligare sanning specificeras inte; utan Gud har genom Vittnesbörden gjort de stora, redan bekanta sanningarna enklare och på Hans eget bestämda sätt har de framställts för folk, för att väcka och inpränta sanningarna hos dem, så att de är utan ursäkt. rätt (295) I fall vi inte ger akt på dem [varningarna i Vittnesbörden], vilken ursäkt skall vi då komma med? rätt |