8. November - Säker, när man är klarvaken

(318)"Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra." - Första Tessalonikerbrevet 5:6. - rätt

(318) Jag blev visad Satan sådan han var tidigare, en lycklig och upphöjd ängel. Så fick jag se honom sådan han är nu. Hans gestalt är fortfarande kunglig. Hans drag är fortsatt ädla, för han är en fallen ängel. Men hans ansiktsuttryck är fullt av ängslan, bekymmer, olycka, elakhet, hat, rackartyg, bedrägeri och allt ont. Denna panna, som tidigare var så ädel, lade jag särskilt märke till. Hans panna började att avta ovanför ögonen. Jag såg, att han hade hängett sig så fullständigt åt det onda, att alla goda egenskaper hade förfallit, och varje ont drag hade utvecklats. Hans ögon var listiga och illmariga samt visade stort skarpsinne. Hans kroppsmassa var stor, men köttet hängde löst omkring hans händer och ansikte. I det, att jag betraktade honom, vilade han hakan i höger hand. Han tycktes vara försjunken i djupa tankar. Ett leende spelade på anletet, som fick mig att skälva, det var så fullt av ondska och satanisk knipslughet. Detta smil är det, som han uttrycker strax innan han har säkrat sig sitt offer, och i och med att han fångat offret i sin snara, blir leendet fasansfullt. rätt

(318) Guds folk måste vara beredda på, att motstå den listige fienden. Det är detta motstånd, som Satan fruktar. Han känner bättre sin krafts begränsning, än vi gör, och hur enkelt han går att övervinna, bara vi står emot honom och bekrigar honom. Med hjälp av Guds kraft är den svagaste av de heliga mer, än hans och hans änglars like, och om han ställs på prov, skulle han [den svagaste av de heliga] visa Guds överlägsna makt. Därför smyger Satan omkring ljudlöst, han rör sig listigt, och han döljer sina överfall. . . . rätt

(318) Människan är Satans fånge och är naturligt böjd för, att följa hans påfund och lyda hans påbud. I sig själv har hon ingen makt till, att trotsa det onda. Det är endast när Kristus förblir i henne, genom levande tro, och Han påverkar hennes önskningar och styrker henne med kraft från ovan, som människan vågar sig på, att sätta sig upp emot en så förfärlig fiende. Alla andra försvarsmedel är helt gagnlösa. rätt

nästa kapitel