| Tron jag lever av kapitel 343. Från sida 349 | ren sida tillbaka |
(349)"Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk: 'Församla till mig mina fromma, som sluter förbund med mig vid offer.'" - Psaltaren 50:4-5. - rätt (349) Konungarnas Konung stiger ned på skyn, omgärdad av eld. Himlarna rullas samman som en bokrulle, jorden skälver inför Honom, och varje berg och varje ö rubbas ur sitt läge. rätt (349) Jesus rider fram som en mäktig segerherre. Inte nu som en bedrövad person, som tömmer skammens och veropens bittra bägare, utan Han kommer som segerherre över himmel och jord, för att döma levande och döda. "Trofast och Sann", "han dömer och strider i rättfärdighet." "De himmelska härarna följde honom". Uppenbarelseboken 19:11,14. Med hymner av himmelsk melodi följer en otalig änglahär Honom på Hans väg. Himlavalvet verkar vara fullt av strålande väsen - tio tusen gånger tio tusen och tusentals ytterligare. Ingen människas penna kan skildra scenen, ingen människa kan föreställa sig dess glans. "Hans härlighet övertäcker himlen, av hans lov är jorden full. Hans glans är som ljuset, strålar går ut från hans hand, där är hans styrka dold." Habackuk 3:3-4. I det, att den levande skyn kommer allt närmare, skådar varje öga livets Furste. Det är inte en törnekrona, som vanhelgar det heliga huvudet, utan ett härligt diadem vilar på Hans heliga panna. Hans anlete strålar lika bländande som middagssolens sken. "Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."" Uppenbarelseboken 19:16. rätt (349) I Hans närhet "har alla ansikten blivit så dödsbleka". Den eviga förtvivlan faller över dem, som har visat ifrån sig Guds barmhärtighet. "Modlösa hjärtan, vacklande knän! . . . Alla ansikten är blossande röda." Jeremia 30:6; Nahum 2:10. De rättfärdiga ropar skälvande: "vem kan då bestå?'" {Jämför de obotfärdigas utrop i Uppenbarelseboken 6:17.} Änglarna dämpar sången, varpå andäktig tystnad följer. Så hörs Jesu röst säga: "'Min nåd är nog för dig". {Andra Korintierbrevet 12:9.} rätt |