| Tron jag lever av kapitel 347. Från sida 353 | ren sida tillbaka |
(353)"Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, den gamle ormen, det är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år." - Uppenbarelseboken 20:1-2. - rätt (353) Vid Kristi ankomst blir de onda utplånade från jordytan, förtärda av andan från Hans mun, och förintade av strålglansen från Hans härlighet. Kristus tar Sitt folk till Guds stad, och jorden blir tom på invånare. . . . rätt (353) Hela jorden ser ut som en övergiven öken. Ruiner av städer och byar - ödelagda av jordskalv, träd uppryckta med rötterna, ojämna klippstycken, som har rivits upp ur havet eller ur själva marken, ligger kringspridda över dess yta, medan jättelika klipphålor visar de platser, där bergen rivits loss från sina socklar. rätt (353) Här skall Satan uppehålla sig med sina oheliga änglar under ett tusen år. Här kommer han att vara bunden, begränsad, till att vandra upp och ned för jordens söndrade yta och se verkan av sitt uppror mot Guds lag. I tusen år får han smaka frukten av den förbannelse, som han har orsakat. Begränsad till jorden allena, tillåts han inte, att besöka andra planeter, för att fresta och pina dem, som inte har fallit i synd. Under denna tid lider Satan mycket. Sedan hans fall har hans onda sida hela tiden haft övertaget. Men då kommer han att vara berövad sin kraft, och överlämnad till, att reflektera över det han har gjort sedan sitt syndafall, och se bävande fram mot den ödesdigra framtid, när han måste lida för allt det onda han har gjort, och bli straffad för alla de synder han har varit upphov till. rätt (353) Jag hörde segerbasunerna från änglarna och från de förlossade heliga, som lät likt tiotusentals musikinstrument, eftersom de ej längre skulle pinas och frestas av Satan och därför att andra världars inbyggare blivit befriade från hans närvaro och frestelser. rätt |