17. December - Satan och de Onda avrättade

(357)"Du har straffat hednafolk och förgjort ogudaktiga, deras namn har du utplånat för evigt. Fienderna är borta, utrotade för alltid." - Psaltaren 9:6-7. - rätt

(357) Nu förbereder Satan den sista, stora striden om herraväldet. . . . När de onda döda står där åter vid liv, och han ser den enorma skaran på sin sida, väcks hans hopp på nytt, och han beslutar sig för, att inte ge upp den stora striden. . . Han visar sig själv för sina bedragna undersåtar som en återlösare, och förvissar dem om, att hans kraft har bragt dem ut ur gravarna. . . . Till sist ges order om, att rycka fram, och otaliga härar sätter sig i rörelse. . . . Satans härar omringar staden, och gör sig klara för angrepp. rätt

(357) Eld faller ned från Gud från Himmelen. Jorden bryts upp. Vapnen, som ligger gömda i dess djup, dras fram. Allt uppslukande flammor sveper fram ur gapande klyftor. Själva berggrunden har antänts. Dagen har kommit, som skall brinna som en ugn. Elementen skall smälta i brinnande hetta, jorden också, och dess verk skall brännas upp. Jordytan liknar en sjudande massa - en oerhört stor massa, som övergår i en eldsjö. rätt

(357) Satan och alla, som har anslutit sig till hans uppror, blir avskurna. Synden och syndarna går förtappade, rot och gren (Malaki 4:1) - Satan är roten, och hans efterföljare är grenarna. . . . ". . . de skall bli som om de aldrig varit till." Obadja vers 16. rätt

(357) Det framstår klart, att Satans uppror mot Gud har utmynnat i ruin för honom själv, och för alla hans självvalda undersåtar. Han har hävdat, att mycket gott kommer av överträdelse; men det syns tydligt, att "syndens lön är döden". Romarbrevet 6:23. . . . Synden når sitt slut, med alla verop och den undergång, som följer i dess spår. Psalmisten säger: "Du har straffat hednafolk och förgjort ogudaktiga, deras namn har du utplånat för evigt. Fienderna är borta, utrotade för alltid. Deras städer har du omstörtat, minnet av dem har du utplånat." Psaltaren 9:6-7. rätt

(357) Han [Satan] hade hoppats på, att omintetgöra frälsningsplanen; men den var lagd för alltid. . . . . Han själv måste till sist dö för evigt, och hans rike ges till Jesus. rätt

nästa kapitel