Tron jag lever av kapitel 69. Från sida 75 | ren sida tillbaka |
(75)"Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen." - Första Moseboken 3:15. - rätt (75) Människan hörde den första antydan om förlossning i meningen uttalad mot Satan i trädgården. Herren förklarade: "Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen." Denna mening, uttalad hörbar inför våra första föräldrar, var ett löfte till dem. Samtidigt som löftet varslade om krig mellan människan och Satan, tillkännagav det, att den store fiendens kraft skulle brytas till sist. . . . Adam och hans ledsagarinna blev försäkrade om, att trots deras stora synd, skulle de inte överlämnas till Satans kontroll. Guds Son blev offrad, för att, med Sitt eget liv, försona deras överträdelse. De skulle få sig tilldelade en prövotid, och genom ånger, och tro på Kristus, kunde de åter bli Guds barn. rätt (75) I det ögonblick, då människorna godtog Satans frestelser, och gjorde just de ting, som Gud hade sagt åt dem att inte göra, stod Kristus, Guds Son, mellan de levande och döda, sägande: "Låt straffet drabba Mig. Jag tänker stå i människans ställe. Hon skall ges ytterligare en möjlighet." rätt (75) Så snart, som synden var där, fanns det en Frälsare. Kristus visste, att Han skulle lida, ändå blev Han människans ersättare. Så snart, som Adam syndat, ställde Guds Son upp som säkerhet för människosläktet, med lika stor makt att styra undan domen, som hade tillkännagetts över de skyldiga, som då Han dog på Golgatas kors. rätt (75) Fastän dunkel och mörker hängde, liksom dödens likkläde, över framtiden, fanns det dock i Förlossarens löfte en Hoppets Stjärna, som lyste upp den mörka framtiden. Evangeliet blev först förkunnat för Adam genom Kristus. Adam och Eva kände innerlig sorg och ånger över sin skuld. De trodde Guds dyrbara löfte, och blev frälsta från total undergång. rätt |