Ordet blev människa

(242)Från "The Review and Herald", 5 april 1906.
"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människones ljus. Och ljuset lyser i mörket, och mörkret har inte övervunnit det ... Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning." (Joh 1:1 - 5, 14). rätt

(242) Detta kapitel berättar vem Kristus var och vad hans gärning betydde. Johannes, som vet vad saken gäller, tillskriver Kristus all makt och talar om hans storhet och majestät. Han förmedlar gudomliga strålar av dyrbar sanning, lik ljuset från solen, och framställer Kristus som den ende medlaren mellan Gud och människor. rätt

(242) Att Kristus kunde komma som människa är ett mysterium, det är "den hemlighet som genom tider och släktled varit dold, men nu har uppenbarats för hans heliga." (Kol. 1:26). Det är den stora gudsfruktans hemlighet. "Ordet blev kött och bodde bland oss." (Joh 1:14). Kristus tog mänsklig natur, en natur som var ringare än den han ursprungligen hade. Ingenting uppenbarar Guds vidunderliga godhet bättre än detta. "Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son…" (Joh 3:16). Johannes berättar så enkelt om denna underbara sanning att alla kan förstå det han skriver. rätt

(243) Kristus tog inte bara skenbart mänsklig natur. Han var sann människa. Han hade en sann mänsklig natur. "Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod…" (Hebr 2:14). Han var Marias Son. Mänskligt sett tillhörde han Davids ätt. Han representerar människan, människan Kristus Jesus. rätt

(243)Kristi föruttillvaro
Även om Guds ord talar om Kristus som människa då han var här på jorden, talar det också tydligt om hans föruttillvaro. Ordet existerade som ett gudomligt väsen, han var Guds enfödde Son och ett med sin Far. Från evighet var han medlaren för förbundet, och som alla jordens folk, både judar och hedningar, skulle välsignas genom, om de tog emot honom. "Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud" (Joh. 1:1). Innan människor och änglar skapades, var Ordet hos Gud och var Gud. rätt

(243) Världen skapades genom honom, och "utan honom har inget blivit till av allt som är till" (Joh 1:3). Om Kristus skapade allt, måste han ha existerat före allt. Det som sägs om detta, är så tydligt att ingen behöver tvivla. Kristus var Gud helt och fullt och i högsta bemärkelse. Han var hos Gud från evighet, Gud över allt, välsignad i all evighet. rätt

(243) Herren Jesus Kristus, Guds Son, existerade från evighet, en självständig person, men var trots detta ett med Fadern. Han var den härligaste i himlen, och han var änglarnas ledare. Han tog emot änglarnas tillbedjan som med rätta tillhörde honom. Det var inte något gott som han stulit från Gud. Han säger: "HERREN ägde mig redan vid begynnelsen av sin väg, före sina gärningar i urtiden. Av evighet är jag insatt, från begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupet fanns till föddes jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då föddes jag, innan han gjort land och fält och jordens första stoft. När han beredde himlen var jag där, när han välvde en sfär över djupet…" (Ordspr 8:22 - 27). rätt

(244) Det är ljus och härlighet i den sanningen att Kristus var ett med Fadern, innan världens grund blev lagd. Detta är det ljus som lyser i mörkret och fyller det med Guds egen härlighet. Denna sanning, som i sig själv är ett mysterium, kastar ljus över andra hemlighetsfulla och annars oförklarliga sanningar, medan den själv är inhöljd i ett ljus som ingen kan närma sig och ingen förstå. rätt

(244) "Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud. jorden och välden blev till, ja, från evighet till evighet är du, Gud" (Psalm 90:2). "- det folk som sitter i mörker skall se ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga skall ett ljus gå upp. (Matt. 4:16). Här framställs Kristi föruttillvaro och avsikten med hans ankomst till världen som klara ljusstrålar från den eviges tron. "Samla nu dina skaror, du skarornas stad. En belägringsvall har man rest upp mot oss. Israels domare slår man med käpp på kinden. Men du, Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar." (Mika 15:1 - 2). rätt

(244) "Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar predikar vi Kristus som Guds kraft och vishet." (1 Kor 1:23 - 24). rätt

(244)Ett mysterium
Att Gud kunde bli människa, är verkligen ett mysterium, och utan den Helige Andes hjälp kan vi inte hoppas förstå att detta är sant. Den läxa som gör oss mer ödmjuka än något annat och som människor måste lära sig, är att mänsklig visdom inte har något värde, och att det är meningslöst att på egen hand försöka förstå något om Gud. De gör kanske sitt yttersta, och har kanske det som världen kallar en högre utbildning, men i Guds ögon är de i fortsättningen ovetande. De gamla grekiska filosoferna berömde sig av sin vishet, men hur såg Gud på dem? Salomo hade stora kunskaper, men hans visdom var tomhet, ty han visste inte tillräckligt för att kunna stå moraliskt oberoende, fri från synd, och med en karaktär som formats efter det gudomliga mönstret. Salomo har berättat för oss om resultatet av sin granskning, sin stora insats och uthållighet i sin forskning. Han förklarar om sin visdom, att allt bara var tomhet. rätt

(245) Världen lärde inte känna Gud med hjälp av sin visdom. Människors förståelse av Guds karaktär, deras ofullständiga kunskap om hans väsen, hjälpte dem inte att växa mentalt. Deras sinne renades inte genom lydnad mot Guds vilja, utan de sjönk ned i den mest förnedrande avgudadyrkan. "De säger att de är kloka, men de slutade i dårskap, och i stället för att ge den oförgänglige Guden ära, dyrkade de bilder av förgängliga människor, fåglar, fyrbenta djur och kräldjur."(Rom. 1:22 - 23). På det sättet bliver all kunskap värderad när Kristus inte får vara med. rätt

(245) "Jesus säger: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utan genom mig." (Joh 14:6). Kristus har fått makt att ge all skapelse liv. Han säger ytterligare: "Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. ... Det är Anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta. De ord som jag har talat till er är ande och liv." (Joh. 6:57 - 63). Jesus talar inte här om sin undervisning, utan om sig själv och sin gudomliga karaktär. Han förklarar: "Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. " (Joh. 5:25 - 27). rätt

(246)Innebörden av Kristi födelse
Ända från begynnelsen visste Gud och Kristus att Satan skulle göra upprör, och att Adam skulle falla som en följd av upprorsmakarens förmåga att vilseleda. Frälsningsplanen planerades för att kunna återlösa den fallna mänskligheten och ge den ett nytt tillfälle. Gud gav Kristus uppgiften att vara medlare. Från evighet var han utsedd till att vara vår ställföreträdare. Innan världen var skapad, avtalades det att Kristi gudom skulle klä sig i mänsklighet. Jesus sade: "... en kropp har du berett åt mig" (Hebr 10:5). Men som människa kom han först när tiden var inne. Då kom han till vår värld som barnet i Betlehem. rätt

(246) Ingen som har fötts in i den här världen, inte ens de bäst utrustade av Guds barn, har tagits emot med ett sådant utbrott av glädje som det som hälsade det lilla barnet i Betlehem. Guds änglar sjöng hans lov över ängarna utanför Betlehem: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag." (Luk. 2:14). Om bara människorna i dag kunde ta emot denna sång! Det som då kungjordes, och den ton som då slogs an, kommer att öka i styrka fram till tidens slut och ge genklang till jordens ändar. Det är ära till Gud och frid på jorden bland människor som har Guds välbehag. När rättfärdighetens sol går upp med läkedom under sina vingar, skall sången som började över ängarna utanför Betlehem, att ljuda från ett stort hav av stämmor och dåna som bruset av väldiga vattenmassor: "Halleluja! Herren, vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung." (Upp. 19:6). rätt

(246) Genom sin lydnad mot alla Guds bud vann Kristus frälsning för människorna, inte genom att han blev någon annan än han var, utan genom att han tog mänskligheten in i sig. Kristus gav människorna en existens från honom själv. Återlösningens uppgift var att föra mänskligheten in i Kristus och att göra den fallna mänskligheten till ett med Gudomen. Kristus tog på sig mänsklig natur för att människorna skulle kunna bli ett med honom, liksom han är ett med Fadern, så att Gud skulle kunna älska människorna så som han älskar sin enfödde Son och för att människorna skulle kunna få del av gudomlig natur och fullkomnas i honom. rätt

(247) Den Helige Ande som utgår från Guds enfödde Son, binder människorna med kropp, själ och ande till Kristi fullkomliga gudomliga - mänskliga natur. Denna förening jämförs med den fullständiga kontakt det måste finnas mellan vinträdet och grenarna. Dödliga människor förenas med Kristi mänsklighet. Genom tro blir den mänskliga naturen förenad med Kristi natur. Vi blir ett med Gud i Kristus. - "The Review and Herald", 5 april 1906. rätt

nästa kapitel