"Prövad i allt på samma sätt som vi"

(248)Från "The Sign' of the Times", 9 juni 1898.
Efter att människan hade fallit i synd, påstod Satan att det var bevisat att människorna inte förmådde hålla Guds lag, och han försökte att få universets inbyggare med sig i detta. Det Satan sade, föreföll att vara riktigt. Kristus kom för att avslöja bedragaren. Himlens majestät övertog saken för människan, och med samma medel som står till buds för människorna, stod han emot Satans frestelser på samma sätt som människorna måste stå emot dem. Detta var det enda sätt på vilket människor kunde få del av gudomlig natur. Genom att ta på sig mänsklig natur, kunde Kristus lära sig förstå de prövningar, sorger och frestelser de måste möta. Änglarna som inte personligen hade upplevt synden, kunde inte sätta sig in i människornas speciella svårigheter. Kristus förnedrade sig och tog på sig människans natur, och blev frestad i allt på samma sätt som vi, för att han skulle kunna hjälpa dem som frestas. rätt

(248) Kristus blev människa för att kunna hjälpa alla människor. Han var mänsklighetens huvud. Eftersom han var både Gud och människa kunde han med sin långa mänskliga arm omfatta hela mänskligheten, och med sin gudomliga arm kunde han gripa fatt i Guds tron. rätt

(248) Vilken syn detta måste ha varit för himlens inbyggare! Kristus, som inte visste av synd eller orenhet, tog på sig vår natur i dess degenererade tillstånd. Denna ödmjukhet var större än fallna människor kan fatta. Gud uppenbarade sig som människa. Han förnedrade sig. Detta ämne förtjänar verkligen en djup och allvarlig eftertanke. Han var himlens majestät. Men trots att han förnedrade sig så djupt, gick inte det minsta av hans värdighet och härlighet förlorad. Han tog på sig fattigdom och den djupaste förnedring bland människorna. För vår skull blev han fattig, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika. Han sade: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet på". (Matt. 8:20) rätt

(249) Kristus fann sig i att bli förlöjligad, föraktas och hånas. Han hörde hur hans budskap som var så fullt av nåd och godhet, förvrängdes och feltolkades. Han tvingades höra dem säga att han drev ut onda andar med hjälp av Beelsebul, hövdingen över de onda andarna, och det samtidigt som han bevisade att han var Guds Son. Han var född på övernaturligt sätt, men hans folk, som självt var skuld till att de var andligt blinda, såg på detta som en skam och en vanära. Det fanns inte en droppe av vår bittra sorg och smärta som han inte måste smaka, inte någon del av förbannelsen som han inte var tvungen att stå ut med, för att han skulle kunna föra många söner och döttrar fram till Gud. rätt

(249) Detta faktum att Jesus var en smärtornas man, förtrogen med sjukdom, att han lämnade sitt himmelska hem för att frälsa fallna människor från evig förtappelse, borde få oss att skämmas över all stolthet och till att förstå att självbelåtenhet är synd. Se på honom som gjorde syndiga människors nöd, prövningar, sorg och lidanden till sin egen lott. Låt oss lära oss förstå att Gud stod ut med allt detta lidande för syndens skull. rätt

(249) Kristus kom till jorden, blev människa och stod som mänsklighetens representant för att i striden mot Satan visa, att människorna, sådana som Gud hade skapat dem, kunde hålla alla Guds bud, när de hade kontakt med Fadern och Sonen. Genom sin tjänare säger Kristus: "Hans bud är inte tunga" (1 Joh 5:3). Det var synden som skilde människan från Gud, och det är synden som upprätthåller skilsmässan. rätt

(250)Förutsägelsen i Eden
Fiendskapen som nämns i profetian i Edens lustgård, gällde inte bara relationen mellan Satan och Livets furste. Den skulle gälla i allmänhet. Satan och hans änglar skulle utsättas för hela mänsklighetens fiendskap. Gud sade: "Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud, och du skall hugga honom i hälen." (1 Mos. 3:15). Fiendskapen som sattes mellan ormens avkomma och kvinnens ättlingar, var inte naturlig. För Kristus var fiendskapen på ett sätt naturlig, på ett annat sätt var den inte naturlig, eftersom han var både Gud och människa. Fiendskapen har aldrig varit så stor och tydlig som när Kristus kom till den här jorden. Aldrig tidigare hade någon varelse i den här världen hatat synden så absolut som Kristus gjorde. Han hade sett dess makt att bedra och förföra heliga änglar, och av all sin kraft satte han sig emot den. rätt

(250) Kristi renhet och helighet, den fläckfria rättfärdigheten hos honom som aldrig syndat, var en ständig tillrättavisning för en syndig och sinnlig värld. Genom hans liv lyste sanningen mitt i det moraliska mörker som Satan hade omslutit världen med. Kristus avslöjade Satans bedrägeri och falska karaktär, och i mångas hjärtan avlägsnades hans fördärvliga inflytande. Detta väckte ett intensivt hat hos Satan. Med sin här av fallna väsenden bestämde han sig för att föra en obarmhärtig kamp. Ty i världen var det en som var Faderns fullkomlige representant, som i liv och karaktär visade att Satans anklagelser mot Gud var falska. Satan hade beskyllt Gud för att ha egenskaper som Satan själv hade. Nu såg han Guds sanna karaktär uppenbarad i Kristus, en nådig och barmhärtig Far som inte vill att någon skall gå förlorad, utan att alla som omvänder sig och kommer till honom, skall få evigt liv. rätt

(250) Intensiv världslighet har varit ett av Satans mest framgångsrika vapen. Hans plan är att få människorna så upptagna av det som världen har att erbjudea, att det inte blir plats över för det som hör Gud till. Han får makt över sinnet på grund av deras kärlek till världen. Det som hör världen till, stänger Herren ute från deras sinne och tankar. Falska teorier och falska gudar tar upp platsen för det sanna. Människorna blir betagna av den här världens glitter och falska prakt. De är så fängslade av det som världen ger, att många är villiga till att begå vilken synd som helst för att kunna uppnå världsliga fördelar. rätt

(251) Det var på den här punkten Satan trodde att han skulle kunna vinna över Kristus. Han menade att som människa måste Kristus lätt kunna besegras. "Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." (Matt. 4:8 - 9). Men Kristus stod orubblig. Han upplevde att detta var en stor frestelse, men han mötte den i vårt ställe, och han segrade. Han brukade det enda vapen som människor tryggt kan använda från den store rådgivaren: "Det står skrivet". (Matt. 4:4 - 10) rätt

(251) Denna kamp följdes med intensivt intresse av änglarna och de världar som inte hade fallit i synd, ty det var Guds lags ära som försvarades. Inte bara för den här världen, utan för hela Guds universum skulle denna strid nu avgöras för alltid. Mörkrets makter sökte efter en möjlighet till att besegra denne gudomlige mänsklige ställföreträdare för mänskligheten, så att upprorsmakaren skulle kunna få tillfälle att förklara sig som segerhere, och världen med dess invånare bli hans rike för alltid. rätt

(251) Men Satan nådde bara hälen. Huvudet klarade han inte av att röra. När Kristus dog, insåg Satan att han hade lidit nederlag. Han såg att hans sanna karaktär tydligt hade avslöjats inför hela himlen, och att änglarna och de världar som Gud hade skapat, skulle vara helt på Guds sida. Han såg att han hade förlorat varje möjlighet till att få något inflytande över dem i framtiden. Kristi mänsklighet skulle för alltid vara ett bevis i den fråga som avgjorde striden. rätt

(252) Kristi mänskliga natur var syndfri
Även om Kristus tog på sig mänsklig natur i dess fallna tillstånd, hade han inte den minsta del i dess synd. Han var underkastad människans skröplighet "för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han." (Matt. 8:17). Han kan känna medlidande med oss i vår svaghet och han prövades i allt på samma sätt som vi, men han var utan synd. Han var "ett lamm utan fel och lyte" (1 Pet. 1:19). Om Satan - om så bara i den minsta lilla sak - hade kunnat fresta Kristus till att synda, skulle han ha krossat Frälsarens huvud. Som det nu var, klarade han bara att hugga honom i hälen. Om Kristi huvud hade krossats, skulle det inte ha funnits något hopp för mänskligheten. Guds vrede skulle då ha drabbat Kristus på samma sätt som den drabbade Adam. Kristus och församlingen skulle ha varit utan hopp. rätt

(253) Vi behöver inte tvivla på att Kristi mänskliga natur var fullkomligt syndfri. Vi får inte ha en blind tro. Vi måste se upp till Jesus i fullständig tillit och ha full och hel tro på hans försoningsoffer. Detta är viktigt för att vår själ inte skall vara i mörker. Denne helige ställföreträdare kan frälsa helt och fullt, för som människa visade han inför ett undrande universum fullkomlig ödmjukhet och fullkomlig lydnad mot alla Guds bud. Gudomlig kraft ges till människorna för att de skall kunna få del av gudomlig natur och slippa undan förfallet i världen, det som kommer av begäret. På det sättet får omvända, troende människor del av Guds rättfärrdighet i Kristus. - "The Signs of the Times", 9 juni 1898. rätt

nästa kapitel