Utvalda budskap 1 kapitel 5. Från sida 45ren sida tillbaka

Hur Vittnesbörden blev till

(45)En översikt över arbetet
Materialet i detta kapitel kom ut i traktatform är 1913.
California den 8 juli 1906
Käre bror!
Somliga anser att de har förutsättningar för att kunna bedöma vilken uppgift Herren har gett mig att utföra och betydelsen av den. Deras eget förstånd och omdömesförmåga är den standard de använder då de bedömer Vittnesbörde till församlingen. rätt

(45) Han som undervisade mig, sade: Berätta för dessa människor att Gud inte har gett dem i uppgift att bedöma och klassificera vittnesbörden. De som försöker sig på något sådant, måste med nödvändighet ta fel. Herren vill att människor skall göra det som de har förutsättningar för. Om de håller sig nära Herren, kommer de inte att ha några svårigheter med att se, att den uppgift han har kallat mig till, inte är något som människor har tänkt ut. rätt

(45) De som tar sig tid till att läsa igenom Vittnesbörden, sådana som de har getts från begynnelsen, behöver inte tvivla på varifrån de härstammar. De många böckerna som har skrivits med den Helige Andes hjälp, bär en tydlig prägel av varifrån budskapen kommer. rätt

(46) I rörelsens första tid kom Guds Ande ofta över oss vid våra sammankomster, och jag fick en syn. Herren gav oss ljus, tröst, hopp och glädje i så hög grad, att vi alla var fulla av lovprisning. rätt

(46)Litterär hjälp
Så länge min man levde, hjälpte han mig och gav mig råd när det gällde att skriva och sända de budskap jag fick. Vi reste oerhört mycket. Periodvis fick jag uppenbarelser på natten, andra gånger skedde det medan jag stod framför en stor församling. Den undervisning jag fick när jag hade en syn, skrev jag omedelbart ned, så långt tid och krafter räckte. Sedan läste vi igenom det jag hade skrivit, och min man rättade grammatikfel och strök onödiga upprepningar. På det sättet skrevs materialet ned i en acceptabel form och sändes, antingen till enskilda personer eller till tryckeriet. rätt

(46)När sedan arbetet växte, fick jag också andra som hjälpte mig att renskriva materialet innan det gavs ut. Sedan min man avlidit, fick jag hjälp av trofasta medarbetare. De arbetade outtröttligt med att skriva av budskapen och renskriva artiklar innan de offentliggjordes. rätt

(46) Det har gått rykten om att somliga av mina medarbetare har fått lov att på egen hand utöka materialet eller att förändra budskapen som jag har skrivit ned, men det är inte sant. rätt

(46) När vi var i Australien, visade Herren mig, att W.C. White borde friställas från de många uppgifter han hade, så att han kunde få tid att hjälpa mig med det uppdrag som Herren hade lagt på mig. Jag fick då detta löfte: "Jag skall fylla honom med min Ande och ge honom visdom." rätt

(46) Sedan jag kommit tillbaka till Amerika, har Herren flera gånger visat mig, att W.C. White skulle vara min medhjälpare och att Herren skulle ge honom av sin Ande. rätt

(47)I rätt tid och på rätt sätt
Den undervisning som ges, måste föras vidare på rätt sätt och i rätt tid. Detta kräver stor visdom och sund omdömesförmåga, något som bara Guds Ande kan ge. När de människor som skall ha varningarna anser att de inte har gjort något fel, är det naturligt att vägra att ta emot budskapet. Har de först gjort ett sådant ställningstagande, blir det svårt för dem att senare erkänna, att de har misstagit sig. rätt

(47) Under rörelsens första tid hände det att en del av våra ledare var närvarande, när budskapen från Herren kom. Vi brukade då rådgöra oss med dem om det bästa sättet att föra dem vidare. Ibland ansåg man att enskilda avsnitt inte borde läsas upp för hela församlingen. Vid andra tillfällen önskade de som tillrättavisades, att det vittnesbördet som uppmärksammade deras fel och den risk de befann sig i, måtte läsas upp också för andra, så att alla kunde ha nytta av det. rätt

(47) När vittnesbörd med tillrättavisningar lästes upp, kom det ofta uppriktiga erkännanden och bekännelser. Då brukade vi ha en bönestund tillsammans, och de som hade bekänt sin synd, kände att Herren i sin nåd hade förlåtit dem. Sådana vittnesbörd blev till rik välsignelse för församlingarna. rätt

(47) Samvetsgrant försöker jag att skriva ned det som då och då kommer till mig från den gudomlige rådgivaren. Delar av det jag skriver, sänds genast vidare eftersom församlingen måste ha det så snart som möjligt. Andra delar behålls tills omständigheterna gör det klart för mig att den tidpunkt har kommit då det skall sändas vidare. Predikanter och läkare i ansvarsfulla ställningar förhåller sig tidvis negativt till Vittnesbörden. Jag har undervisats om att inte ge vittnesbörd till dem i fortsättningen, ty de har gett efter för den ande som frestade och övervann Adam och Eva i Edens lustgård, och deras sinnen och hjärtan står under fiendens kontroll. De har kommit på avvägar och är fyllda av falska teorier. De skulle läsa in något i Vittnesbörden som inte står där, men som stämmer överens med de vilseledande framställningar som de har accepterat. Eftersom de läser Vittnesbörden på sitt eget sätt, går de vilse och leder andra vilse. rätt

(48) Vittnesbörd med klara, tydliga varningar hålls tidvis tillbaka ett tag sedan de skrivits ned. Först försöker jag då genom personlig korrespondens att få vederbörande att ändra inställning. Om det inte lyckas, sänds budskapen till dem utan någon mildring av de stränga tillrättavisningarna. De kommer då att antingen ta emot dem eller att neka till, att det som budskapet säger, är sant. rätt

(48) Fiendens makt kan brytas om de som blir uppmärksammade på sina fel, bekänner sin synd. Omvänder de sig från sina synder, är Gud trofast och rättfärdig, så att han förlåter dem och renar dem från all orättfärdighet. Frälsaren som förlåter synd, kommer att ta av dem de smutsiga kläderna och klä dem i högtidskläder och sätta en ren huvudbonad på deras huvud. Men den som vägrar vända om, kan inte utveckla en karaktär som gör det möjligt att bestå i domen. rätt

(48) Människors dolda synder uppenbaras ofta för mig, och jag får i uppdrag att sända dem ett budskap med tillrättavisning och varning. rätt

(48) Det har visats mig att många som tror på själafiendens falska, vilseledande teorier, kommer att anklaga mig för att vara en falsk profet. De kommer att tolka vittnesbördet så att Guds sanning blir till lögn. Satan är på vakt, och en del av dem som tidigare har tjänat Herren, men som har varit villiga att låta sig bedras, kommer att lockas till att använda de budskap som ges, på ett sätt som är orätt. Eftersom de inte vill ta emot tillrättavisningen och eftersom de inte vill lyssna på det råd de får om att slå in på en bättre väg, kommer de att misstolka budskapen till församlingen, och de kommer att vilseleda många. rätt

(48) Jag har när allt kommer omkring fått i uppdrag att förkunna budskapen från Herren. Så länge han önskar det kommer jag att fortsätta. Han har inte ålagt mig att reda ut alla de missförstånd som kan bo i ett otroshjärta. Så länge det finns någon som villigt lyssnar till frestarens förslag, kommer problemen bara att öka. Den som inte vill ta emot ljuset, öppnar för otron. Skulle jag använda tid och krafter på sådana saker, skulle det bara tjäna Satans avsikter. Herren har sagt till mig: "Se till att vittnesbörden blir kända. Det är inte din uppgift att lösa problem. Du har som din uppgift att tillrättavisa och att förkunna Kristi rättfärdighet." rätt

(49)En episod
En gång under rörelsens första tid kom bröderna Butler och Hart i starkt tvivel om Vittnesbörden. De var riktigt olyckliga, men ville först inte tala om orsaken. Men när man talade närmare med dem för att få veta anledningen till att de gav uttryck för tvivel och otro, nämnde pastor Hart en liten traktat som hade getts ut om Ellen Whites syner. Han sa att han var säker på att det fanns syner som inte hade tagits med där. För en stor församling gav de två uttryck för att de hade förlorat sin tillit till det som gjordes. rätt

(49 ) Min man räckte över den lilla traktaten till pastor Hart och bad honom läsa det som stod på titelbladet: "En översikt över Ellen G. Whites erfarenheter och syner", läste han. rätt

(49) Det blev tyst ett ögonblick. Sedan förklarade min man, att vi hade haft mycket ont om pengar. Det hade inte varit möjligt att trycka mer än en mycket liten traktat. Han lovade bröderna att när det blev möjligt att skaffa tillräckliga medel, skulle budskapen samlas och ges ut i bokform. rätt

(49) Pastor Butler blev djupt gripen, och efter att ha fått denna förklaring, sade han: "Låt oss böja knä inför Gud." Bön och bekännelser följde då på ett sätt som vi sällan hade upplevt. rätt

(49) Butler uttalade: "Du måste förlåta mig, pastor White. Jag var rädd att ni dolde något av det ljus vi skulle ha. Förlåt mig, syster White." Därefter kom Guds Ande över oss på ett mäktigt sätt. - "The Writing and Sending Out of the Testimonies to the Church", side 3-9. rätt

(50)Uppgiften och medarbetarna
Kalifornien, 23 oktober 1907
Käre bror (F.M.) Wilcox:
Jag har tagit emot ditt brev. När det gäller den syster som anser att hon blivit kallad till att fylla den plats Ellen White har haft, har jag detta att säga: Hon kan mycket väl vara både uppriktig och ärlig, men det är helt säkert att hon misstar sig. rätt

(50) Ett år efter att min man hade dött, var jag mycket nere, och det såg ut som om jag bara hade kort tid kvar att leva. Under årsmötet i Healdsburg bars jag in i mötestältet, och där var många av våra medlemmar samlade. Jag bad dem hjälpa mig upp från liggstolen, och de hjälpte mig ända upp på plattformen. Jag önskade säga några avskedsord till församlingen. Men när jag skulle försöka säga något, kom Guds kraft över mig och fyllde mig helt. Många i församlingen hade lagt märke till att jag hade obetydligt med krafter, och att ansikte och händer var kritvita. Men de såg också att när jag började tala, kom färgen tillbaka i mitt ansikte, och de förstod att ett mirakel hade skett. Jag hade helbrägdagjorts där jag stod inför församlingen, och jag talade fritt och obehindrat. rätt

(50) Efter den erfarenheten visades det mig att Herren hade helbrägdagjort mig för att jag skulle vittna för honom i många länder. Han ville ge mig krafter och nåd till uppdraget. Jag fick också se att min son W.C. White skulle vara min assistent och rådgivare, och att Herren ville ge honom visdom och förstånd. Det visades mig att Herren skulle leda honom, och att han inte skulle komma på avvägar, eftersom han hade ett öppet sinne för den Helige Andes vägledning. rätt

(50) Detta löfte fick jag: "Du skall inte vara ensam om den uppgift som Herren har gett dig. Gud kommer att lära dig att förkunna budskapet på ett enkelt sätt. Sanningens Gud skall ge dig kraft, och det kommer att ges tydliga bevis på att det är han som leder dig. Gud skall ge dig av sin Helige Ande, och hans nåd och visdom skall vara över dig och bevara dig. rätt

(50) Herren skall vara din lärare. Du kommer att möta falsk lära. Den kommer att möta dig på många sätt, som panteism och andra former av otro. Men följ mig vart jag än leder, och du kommer att vara trygg. Jag skall lägga min Ande på din son och därigenom stärka honom för den uppgift han har. Han är en ödmjuk människa. Herren har utvalt honom till en viktig funktion i sitt verk. Det var för denna uppgift han fick liv." rätt

(51) Detta sades till mig år 1882. Sedan har jag fått försäkran om att han har fått del av visdomens gåva. För inte så länge sedan, och vid en svår tidpunkt, sade Herren: "Jag har gett dig min tjänare, W.C. White, och jag skall ge honom förstånd och förmåga till att vara din medarbetare och till att handla rätt." rätt

(51) Herren har också gett mig andra trofasta hjälare till uppdraget. Många av mina tal har skrivits ned och skickats ut i tryckt form. Genom hela min långa erfarenhet har jag dag för dag försökt att skriva ned det som i nattens syner har uppenbarats för mig. Många budskap med råd, tillrättavisning och uppmuntran har sänts till enskilda personer. Mycket av den undervisning jag har tagit emot för församlingen, har offentliggjorts i tidsskrifter och böcker och sålts i många länder. ... rätt

(51) Arbetet går ständigt framåt. Vi gör vad vi kan för att föra ut det jag har skrivit till folk. Vi hoppas att många böcker snart skall gå i tryck. Om jag inte längre själv kan delta i arbetet, är mina trofasta medarbetare beredda att fortsätta. rätt

(51)Mina skrifter kommer alltid att tala
I dessa världens sista dagar har menigheten fått ett mäktigt ljus. Vare sig jag skall få leva eller inte, kommer det som jag har skrivit, alltid att tala. Det kommer att utföra sin gärning så länge världen står. Det jag har skrivit, bevaras på ett tryggt sätt. Även om jag skulle vara borta, kommer det som Herren har gett mig, framdeles att ha liv och vara ett budskap till människorna. Men hittills har jag haft krafter, och jag hoppas att jag i fortsättningen kan utföra mycket nyttigt arbete. Kanske lever jag tills Herren kommer, men om jag inte gör det, hoppas jag att det kan sägas om mig: "Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall vila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följer dem." (Upp 14:13). rätt

(52) Jag tackar Gud för vissheten om att han älskar mig och för daglig vägledning. Jag är alltför upptagen med att skriva. Tidigt och sent skriver jag ned det som Herren har uppenbarat för mig. Min uppgift är huvudsakligen att bereda ett folk som kan bestå på Herrens dag. Kristi löften kan vi lita på. Tiden är nära. Vi måste arbeta, vaka och vänta på Herren Jesus. Vi är kallade till att stå orubbligt fasta och ständigt göra framsteg i Herrens verk. Allt vårt hopp måste ha Kristus som sin grund. rätt

(52) Är vi som ett folk upptagna av förfluten tid, nutid och framtid så som det tar sig ut för världen omkring oss? Ger vi akt på de varningsbudskap vi har fått? Är det viktigaste för oss i dag att vi måste rena oss själva, och att vi skall återspegla Guds bild? Detta måste de vara upptagna av som önskar ansluta sig till den skara som tvättar sina kläder och gör dem rena i Lammets blod. De måste vara klädda i Kristi rättfärdighet. Hans namn måste vara skrivet på deras pannor. De måste glädja sig i hoppet om Guds härlighet. Kristus har skrivit sitt folks namn i sina händer. Han släpper aldrig den som söker sin tillflykt hos honom. rätt

(52) Säg till menighetens medlemmar att de måste helga sig helt till Gud. Låt alla förstå att de måste sluta förbund med Gud om offer. Varje dag och varje timme behöver vi de välsignelser som evangeliet ger. Med tacksamhet måste vi ta emot varje bevis på Herrens kraft, närvaro och kärlek. Salig är den människa som lever rätt inför Herren, och jag tackar honom för att det är sant. Måtte allt som vi gör och säger, vara till hans ära. ... Aldrig tidigare har Vittnesbörden hållits fram så tydligt för församlingen, som de senaste jag har skrivit. Gud ber mig rikta vårt folks uppmärksamhet på hur viktigt det är att studera dem, och studiet bör börja nu. Vare sig jag får lov att fortsätta arbetet eller om jag läggs till vila tills Kristus kommer tillbaka, kommer dessa budskap då att kunna utföra sitt verk. rätt

(52) Till er alla vill jag säga: Tala ord som leder människorna till Kristus. Bär frukt i goda gärningar. "Den som tror på Sonen har evigt liv" (Joh 3:36). Alla tänkbara försök kommer att göras för att om möjligt bedra också de utvalda, men Herren kommer att hålla sin hand över sitt verk". - "The Writing and Sending Out of the Testimonies to the Church", s. 10 - 16. rätt

nästa kapitel