| Utvalda budskap 1 kapitel 50. Från sida 286 | ren sida tillbaka |
(286)Från "The Review and Herald", 8 nov. 1898. (286)Före syndafallet fanns det ingenting som hindrade våra första föräldrar att ha en klar uppfattning om Guds karaktär. De rättade sig i alla avseenden efter Guds vilja. De var klädda i ett vackert ljus, Guds ljus. Herren besökte det syndfria paret och undervisade dem med hjälp av det som han hade skapat. Naturen var deras lärobok. Allt omkring dem i Edens lustgård, talade om Guds existens. Vartenda träd talade till dem om honom. Ty Guds osynliga väsen kunde tydligt ses och erkännas genom hans gärningar, både hans eviga kraft och hans gudomlighet. rätt (286) Men även om det är sant att Gud kunde bli känd på grund av det han hade skapat, betyder det inte att naturen efter syndafallet kunde ge Adam och hans efterkommande en fullständig kunskap om Gud. Naturen kunde ge sådan kunskap till människan före syndafallet, men överträdelsen tillfogade naturen skada och förstörde kontakten mellan naturen och naturens Gud. Om inte Adam och Eva hade varit olydiga mot Skaparen, utan hade fortsatt att leva ett rättfärdigt liv, kunde de ha fått kunskap om och förstått Gud. Men när de lyssnade till frestarens röst och syndade mot Gud, förlorade de sina kläder av ljus, som var tecknet på deras oskuld. När deras oskulds klädnad försvann, gick också mycket av kunskapen om Gud förlorad. Det klara och fullkomliga ljus som dittills hade omgett dem, hade kastat ljus över allt de mötte. Men när ljuset uteblev, kunde Adams efterkommande inte längre spåra Guds karaktär i det som han hade skapat. rätt (287) De ting i naturen som vi ser runt omkring oss i dag, ger oss bara en svag uppfattning av skönheten och härligheten i Edens lustgård. Naturen förkunnar trots detta med tydlig röst Guds härlighet. Förstörd som naturen är av syndens skadeverkningar, finns det ändå så mycket som är vackert. En som är allsmäktig och full av godhet, nåd och kärlek, har skapat jorden, och till och med i dess fördärvade tillstånd uppenbarar den sanningar om den mästerlige konstnären. I denna naturens öppna bok med dess vackra, välluktande och mångfärgade blomster, ger Gud oss ett omisskännligt uttryck för sin kärlek. När Adam hade syndat, kunde Gud ha utplånat varje knopp och varje blomma, eller åtminstone tagit bort den vällukt som är så tilltalande för våra sinnen. På den här jorden, skadad och ödelagd som den är av förbannelsen, kan vi i törnbusken, tistlarna och ogräset se ett uttryck för fördömelsens lag. Men blomstrens vackra färger och vällukt berättar för oss att Gud fortsätter att älska oss, och att hans nåd inte helt har dragits bort från jorden. rätt (287) Naturen är full av andlig lärdom för människorna. Blomstren dör, men bara för att vakna till nytt liv. Därigenom får vi undervisning om uppståndelsen. Alla som älskar Gud, skall blomstra på nytt i det himmelska Eden. Men naturen kan inte uppenbara Guds stora och underbara kärlek. Efter syndafallet var därför naturen inte människans ende lärare. För att världen inte skulle förbli i mörker, i en evig, andlig natt, mötte naturens Gud oss i Jesus Kristus. Guds Son kom till den här världen som en uppenbarelse av Fadern. Han var "det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor", och som nu hade kommit till världen. (Joh. 1:9) "Ty Gud som sade: ´Ljus skall lysa fram ur mörkret´, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.” (2 Kor. 4:6). rätt (288) I sin enfödde Son har himlens Gud stigit ner och antagit mänsklig natur. Jesus svarade Tomas: "Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom. Filippus sade: ´Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss´. Jesus svarade: ´Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull." (Joh 14 .6 - 11). rätt (288) Det är svårt och förödmjukande för människorna att upptäcka, att deras egen visdom inte räcker till, och att de själva inte förmår uppfatta naturens budskap rätt. Synden har fördunklat förmågan att se, och de kan inte av sig själva tolka naturen rätt, utan upphöjer den över Gud. De kan inte upptäcka Gud i den, och inte heller Jesus Kristus som han har sänt. De befinner sig i samma situation som atenarna, då de upprättade altaren där de tillbad naturen. Då Paulus stod mitt på Areopagen, framhöll han Guds storhet och majestät i motsats till deras avgudadyrkan. rätt (288) Paulus sade: "Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv, anda och allt. Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. Är vi nu av hans släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som har kommit till av mänsklig konst och fantasi." (Apg 17:22 - 29). rätt (289)Naturen är inte Gud (289) Psalmisten säger: "Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Den ena dagen talar om det för den andra, den ena natten kungör det för den andra. Utan tal och utan ord, deras röst hörs inte. De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände." (Psalm 19:2 - 4). Någon kan ha den uppfattningen, att dessa stora ting i naturens värld, är Gud. De är inte Gud. Alla dessa under på himlen utför bara det som Gud har bestämt för dem. De är Herrens redskap. Gud är både skapare och övervakare av allting. Gud är upptagen av att uppehålla allt som han har skapat. Samma hand som håller bergen på plats, leder planeterna på deras hemlighetsfulla vandring runt solen. rätt (290) Det finns nästan inte ett fenomen i naturen som vi inte finner omtalat i Guds ord. Bibeln säger att "han låter sin sol gå upp", och "låter det regna" (Matt. 5:45). Han "låter gräs skjuta upp på bergen ... Han låter snö falla som ull, rimfrost strör han ut som aska. Han kastar sitt hagel som smulor. ... Han sänder sitt ord och det frusna smälter, han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar." (Psalm 147:8, 16, 18). "Han låter moln stiga upp från jordens ände, han låter blixtar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum." (Psalm 135:7). rätt (290) Dessa ord i den Heliga Skrift säger inte något som kan ge intryck av att naturlagarna verkar vara inbördes beroende av varandra. Gud skapar materialet och dess egenskaper, och han använder det till att genomföra sina planer. Med sina verksamma medel pryder han vegetationen med blomster. Han sänder dagg och regn och solsken för att gräset skall skjuta upp och breda ut sig som en matta över jorden, och för att buskar och fruktträd skall blomstra och bära frukt. Man får inte tro att det finns en lag nedlagd i säden som blir verksam av sig själv, och att lövet drivs fram genom egna krafter. Gud har lagar som han har fastställt, men de är bara tjänare som han verkar genom. Det är på grund av Guds direkta verksamhet som varje ax kommer upp ur jorden och utvecklas. Varje blad och varje blomster gror och blomstrar genom Guds kraft. rätt (290) Människans fysiska organism befinner sig under Guds tillsyn. Men den fungerar inte som ett urverk som går av sig självt när det först har satts i gång. Hjärtat slår, pulsslag följer på pulsslag, andetag på andetag, men hela organismen befinner sig under Guds tillsyn. "Ni är en Guds åker, en Guds byggnad." (1 Kor. 3:9). I Gud lever vi, rör oss och är till. Varje hjärtslag, varje andetag har ingetts av honom som blåste in livsanden i Adams näsa. Det sätts i gång av den evige Guden, den store Jag Är. rätt (291) De gamla filosoferna var stolta över sin stora visdom. Låt oss läsa hur den inspirerade aposteln såg på detta: "De påstod att de var visa, men de blev dårar. De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär, och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen." (Rom 1:22 - 25). rätt (291) Med sin mänskliga visdom kan världen inte lära känna Gud. Från Guds skaparverk kan världens vise samla en ofullständig kunskap om Gud, och i sin dårskap upphöjer de naturen och naturens lagar över Gud. De som inte har fått kunskap om Gud genom att ta emot den uppenbarelse av sig själv som han har gett i Kristus, kommer bara att kunna få en ofullständig kunskap om honom i naturen. Men i stället för att ge upphöjda begrepp om Gud och föra in hela människan under hans vilja, gör det människorna till avgudadyrkare. "De påstod att de var visa, men de blev dårar." rätt (291) De som tror att de kan få kunskap om Gud på annat sätt än genom hans representant, som "utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen" (Hebr. 1:3), måste bli dårar i sina egna ögon för att de skall kunna bli visa. Det är omöjligt att få en fullständig kunskap om Gud enbart genom naturen, eftersom naturen i sig själv är ofullkomlig. I sin ofullkomlighet kan den inte representera Gud, den kan inte uppenbara hans fullkomliga moraliska karaktär." Men Kristus kom till världen som en personlig frälsare. Han representerade en personlig Gud. Som en personlig frälsare for han upp till himlen; och han som for upp till himlen skall komma tillbaka som en personlig frälsare. Han är en bild av Faderns person. "Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter." (Kol 2:9). - "The Review and Herald", 8 nov. 1898. rätt |