Utvalda budskap 1 kapitel 7. Från sida 55 | ren sida tillbaka |
(55)Svar på angrepp (55) Nyligen har jag uppmärksammats på en sexton sidors traktat av en herr C. Den har titeln "En jämförelse mellan tidigare och nuvarande vittnesbörd av E.G. White". Författaren skriver att delar av mina första syner, så som de ursprungligen trycktes upp, har slopats i den nyligen upptryckta boken "Early Writings"- Han antar att orsaken till att dessa avsnitt har utelämnats, är att vi som en församling inte längre tror på den undervisning de ger. Han anklagar oss också för att med vilja föra folk bakom ljuset genom att säga att boken "Early Writings" i sin nuvarande form innehåller alla mina tidigaste syner i sin helhet. rätt (55) Innan jag går igenom de enskilda avsnitt som man menar att vi har utelämnat, vill jag gärna komma med några upplysningar. Eftersom mina tidigaste syner första gången utgavs i traktatform, var upplagan mycket liten, och den såldes snart slut. Några år senare följde en större bok under titeln "The Christian Experience and Views of Mrs. E.G. White", tryckt år 1851. Den innehöll mycket nytt stoff. rätt (56) Vi flyttade ofta under de första åren, och i det nästan oavbrutna resandet från Maine till Texas och från Michigan till Kalifornien - jag har korsat landet från öst till väst och från nord till syd inte mindre än sjutton gånger - försvann alla exemplar av den första utgåvan. När vi sedan senaste hösten bestämde oss för att ge ut "Early Writings", måste vi skriva till Michigan och låna ett exemplar av "Erfarenheter och syner". Vi trodde, att vi då hade fått tag i en bok som på ett tillfredsställande sätt innehöll synerna på det sätt som de första gången offentliggjordes. Vi tryckte upp allt på nytt, med endast en del språkliga ändringar, så som vi har förklarat det i förordet till "Early Writings". rätt (56) Här vill jag få inskjuta, att om någon av vårt folk har ett exemplar av det jag offentliggjorde före 1851, kommer de att göra mig en stor tjänst genom att skicka det till mig snarast möjligt. Jag lovar att returnera det så fort vi har tagit en kopia. rätt (56) Så långt från att vilja undanhålla något eller dölja något av det jag har offentliggjort, skulle det glädja mig mycket att kunna trycka upp varenda rad på nytt. rätt (56)Förvanskat vittnesbörd (56) Det är ett annat faktum som måste nämnas i detta sammanhang. Jag är inte ansvarig för allt som trycks i mitt namn. På den tid då mina tidigaste syner först offentliggjordes, kom det en del artiklar som verkade vara skrivna av mig. De uppgavs vara skrivna för att förmedla vad Herren hade uppenbarat för mig, men de innehöll lärosatser som jag inte trodde på. Dessa artiklar trycktes i en tidning som utgavs av en person vid namn Curtis. Jag är inte längre säker på vad tidningen hette. Under de arbetsamma år som förflutit sedan dess, har jag glömt några av de mindre viktiga detaljerna, men huvudpunkterna kommer jag väl ihåg. rätt (57) Han hade använt något av det jag hade skrivit, men anpassat det till sitt eget material. Han hade tagit en del uttalanden ut ur de sammanhang de stod i, flätat in sina egna tankar och satt mitt namn under, som om det hela härstammade från mig. rätt (57) När vi fick se dessa artiklar, skrev vi till honom. Vi talade om för honom att vi var överraskade och ogillade det han hade gjort. Vi förbjöd honom att förvränga Vittnesbörden på det sättet. Han svarade att han ville fortsätta att ge ut dem så som han ansåg att de borde vara. Han visste, att det han hade skrivit, var vad synerna egentligen gick ut på. Han hävdade att om jag hade skrivit ned det Herren verkligen hade visat mig, skulle också jag ha skrivit det på det sätt som han framställde det. Han påstod att om synerna hade getts ut för församlingens skull, hade han rätt att använda dem på det sätt han hade gjort. rätt (57) Det är möjligt att det framdeles finns några exemplar kvar av denna tidskrift och att det påstås att artiklarna kommer från mig, men det är alltså inte jag som har skrivit dem. Men artiklar som samlats i "Early Writings", har godkänts av mig. Utgåvan från år 1851 av "Erfarenheter och syner" var den tidigaste vi hade, och eftersom vi inte kände till att det stod något mer i traktater som hade getts ut tidigare, är jag inte ansvarig för det man påstår har utelämnats. rätt (57)Det första uttalandet (57) "Det var lika omöjligt för dem (som gav upp sin tro på 1844 - rörelsen) att komma tillbaka upp på vägen igen, som för hela den ogudaktiga världen som Gud hade förkastat. De föll ned från vägen hela vägen, den ene efter den andre." rätt (58) Jag skall sätta in det i det sammanhang det stod i, så att innebörden kan bli klarare: rätt (58) "Medan vi bad tillsammans vid familjealtaret, kom den Helige Ande över mig, och jag verkade stiga högre och högre, långt upp över den mörka världen. Jag vände mig om för att titta efter adventfolket i världen, men kunde inte finna dem. Då sa en stämma till mig: "Se en gång till och titta litet högre." Då såg jag upp, och där var en rak och smal väg, högt upphöjd över världen. På denna stig var adventfolket på väg till den stad som låg vid slutet av vägen. Det var ett strålande ljus bakom dem vid början av vägen, och ängeln sade att det var midnattsropet. Hele vägen badades i detta ljus, som lyste för dem för att de inte skulle snubbla. rätt (58) Jesus var strax framför dem och ledde dem på vägen mot staden. Så länge de höll ögonen fästade på honom, var de trygga. Men snart blev några av dem trötta. De sade, att staden var långt borta och att de hade räknat med att nå dit tidigare. Vid sådana tillfällen uppmuntrade Jesus dem genom att lyfta den högra armen. Från armen kom ett strålande ljus som böljade över adventskaran, och de ropade "halleluja". Men somliga var obetänksamma och förkastade ljuset bakom sig. Det var inte Gud som hade lett dem så långt ut, sade de. Då slocknade ljuset bakom dem, så att de befann sig i ett fördunklat skumt mörker. De snubblade, förlorade målet och Jesus utom synhåll och föll av från vägen ner i den mörka och ogudaktiga världen under dem." rätt (58) Därefter följer det avsnitt som man påstår fanns i den första traktaten, men inte i "Erfarenheter och syner" och inte heller i "Budskap till församlingen": rätt (58) "Det var lika omöjligt för dem (som gav upp sin tro på 1844, att komma upp på vägen igen, som för hela den ogudaktiga världen som Gud hade förkastat. De föll ner från vägen hela vägen, den ene efter den andre." rätt (59)Förklaring till uttrycket "den stängda dörren" (59) Efter besvikelsen år 1844, och innan jag fick min första syn, trodde jag, som alla andra i adventgruppen, att nådens dörr för alltid var stängd för världen. Det ljus som Gud sände mig, visade oss vårt misstag, och hjälpte oss att se var vi verkligen stod. rätt (59) Jag tror vidare på teorin om en stängd dörr, men inte på det sätt vi tidigare använde det uttrycket. Våra motståndare använder det i fortsättningen på samma sätt. rätt (59) Det var en stängd dörr på Noahs tid. Gud drog tillbaka sin Helige Ande från det syndiga släkte som omkom i syndafloden. Gud gav själv budskapet om den stängda dörren till Noah: "Min ande skall inte för alltid bo i människorna; ty de är bara svaga skapelser. Deras livstid skall vara 120 år" (l Moss 6:3). rätt (59) Det var en stängd dörr på Abrahams tid. Guds Ande upphörde att tala till inbyggarna i Sodom, och de omkom alla i elden från himlen, utom Lot, hans hustru och två döttrar. rätt (59) Det var en stängd dörr på Kristi tid. Guds Son sade till judarna i den generation som inte ville tro på honom: "Se, ert hus kommer att stå öde." (Matt 23:38.) rätt (59) Om förhållandena i de sista dagarna säger Jesus genom Johannes: "Detta säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna" (Upp 3:7). rätt (59) Jag tror vidare att det var en stängd dörr år 1844. Det visades mig i en syn. Alla som såg ljuset från den förste och andre ängelns budskap, och förkastade detta ljus, lämnades kvar i mörker. De som tog emot budskapet från himmelen, och fick del av den Helige Ande som var med i förkunnelsen, och sedan avföll från tron och förklarade att deras erfarenhet var ett bedrägeri, förkastade Guds Ande, och den talade inte längre till dem. rätt (60) De som inte hade sett ljuset, hade inte varit medskyldiga till att förkasta det. Det var bara de som hade förkastat ljuset från himlen, som Guds Ande inte kunde påverka. Vi har redan nämnt att dessa omfattade både dem som hade vägrat ta emot budskapet när det förkunnades för dem, och de som tog emot det, men senare förkastade det. Till det yttre kunde de ha en slags gudsfruktan och bekänna sig till att vara Kristi efterföljare, men de hade inte någon levande kontakt med Gud och blev därför ett byte för Satans bedrägeri. Det var dessa två grupper av människor jag såg i synen, de som sade att det ljus de hade följt var ett bedrägeri och de ogudaktiga som förkastats av Gud därför att de själva hade förkastat ljuset. Om dem, som inte hade sett ljuset och därför inte var medskyldiga till att förkasta det, sades ingenting. rätt (60) Som ett bevis för att jag trodde och förkunnade att dörren var stängd, citerar herr C ett avsnitt från Review 11. juni 1861. Avsnittet innehåller en förklaring som undertecknats av nio av våra ledare: "Vår förståelse av det uppdrag som låg framför oss, var den gången oklara och dimmiga. En grupp som leddes av William Miller höll fast vid den tanke som de adventtroende år 1844 hade, att vår tjänst för "världen" var slut och att insatsen nu skulle begränsas till dem som ursprungligen hade tagit emot adventtron. De var så säkra på detta att de sade till en som var närvarande, men inte hade varit med i 1844 - rörelsen, att de tvivlade på om han kunde bli frälst." rätt (60) Till detta kan jag bara säga att på samma möte där det påstods att denne man inte kunde bli frälst, fick jag i en syn ett vittnesbörd som uppmuntrade honom till att lita på Gud och till att ge sitt hjärta helt och fullt till Jesus, vilket han genast gjorde. rätt (60)En orimlig slutsats (61) Det var år 1844 som jag accepterade läran om att människan inte har någon odödlig själ. Man kan läsa om det i "Scener ur livet" (s. 170, 171, utgåvan från 1880, eller s. 49 i 1915 års utgåva och i "Testimonies" l, s. 39 - 40). Något annat har jag aldrig påstått vare sig muntligt eller skriftligt. Hade vi utelämnat detta avsnitt på grund av att det gav uttryck för tro på en odödlig själ, hade vi också måst utelämna många andra avsnitt. rätt (61) I "Early Writings", s. 13 (17) där jag berättar om min första syn, skriver jag att jag hade sett vänner som för kort tid sedan hade somnat in i tron på Jesus. På s. 14 (18, 19) berättar jag att jag fick se en stor grupp som hade gett sitt liv för sin tros skull. rätt (61) Det är inte mer uttryck för tro på själens odödlighet i det "utelämnade" avsnittet än i de två som just citerats. Sanningen är att jag i dessa syner såg det som skall ske i framtiden, när de uppståndna heliga skall samlas in till Guds rike. På samma sätt har jag fått se domen, Kristi återkomst och hur de helige tar den nya jorden i besittning. Är det trots detta någon som "antar" att detta har inträffat? Mina motståndare visar vilken ande de drivs av, när de på detta sätt beskyller miig för bedrägeri på grund av något de "resonerat sig till". rätt (61)En feltolkning (61) Mina motståndare gör narr av "detta dåraktiga och barnsliga uttryckt: härliga druvor som växer på silversnören, fästade vid gyllne stavar". Vilka motiv har de för att misstolka det jag säger? Jag påstår ju inte att druvorna växer på silversnören. Det jag såg, beskriver jag så som det såg ut för mig. Det är inte så att druvorna verkligen är fästade på silversnören eller gyllne stavar, det bara såg ut som om de var det. Liknande uttryck och bilder används ju ofta. När vi säger att något glittrar som silver, avser vi inte att säga att det är av en så ädel metall, utan att det bara ser ut som om det kunde vara det. Det finns ingen verklig anledning till att feltolka mina ord. rätt (62)Guds sigill (62) Vi tror framgent på det som här är sagt. Genom att slå upp i de böcker vi har gett ut, kommer man att finna att vi tror att de levande rättfärdiga skall ta emot Guds sigill innan nådetiden är slut, och att de skall få en hedersplats i Guds rike. rätt (62)De vanärar sabbaten (62) Om de fortsätter på olydnadens väg, kommer de att finna att portarna till Guds städer är stängda för dem, de som har sett och fullt ut godtagit sanningen om det fjärde budet och tagit emot den välsignelse detta ger, men sedan avfallit från tron och vågat överträda Guds lag. rätt (62)"Tiden är nästan slut" (63) "Jag såg att den tid som Jesus skall tillbringa i det Allraheligaste, nästan var slut, och att det är mycket kort tid kvar." rätt (63) Så som detta ämne framställdes för mig, verkade Jesu tjänst nästan att vara slut. Skall jag beskyllas för osanningar på grund av att det har dragit ut längre på tiden än mitt vittnesbörd verkade antyda? Hur är det då med de vittnesbörd Kristus och lärjungarna kom med? Var de förda bakom ljuset? rätt (63) Paulus skriver till korintierna: "Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade, och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig." (1 Kor 7:29 - 30). rätt (63) I sitt brev till romarna säger han: "Natten gåt mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning." (Rom 13:12). rätt (63) Genom Johannes, kärekens apostel, talar Kristus till oss från Patmos: "Salig är den som läser upp och saliga är de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som är skrivet i den. Ty tiden är nära" (Upp 1:3). "Dessa ord är trovärdiga och sanna, och Herren, profeternas andars Gud har sänt sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart måste ske." (Upp. 22:6 - 7). rätt (63) I sina budskap till människorna har Guds änglar sagt att tiden är mycket kort. Så har det också alltid framhållits för mig. Det är sant att tiden har fortsatt längre än vi väntade oss under den första tiden. Vår frälsare kom inte så snart som vi hoppades. Men har Guds ord slagit fel? Aldrig! Man måste komma ihåg att både Guds löften och Guds varningar är villkorliga. rätt (63) Gud anförtrodde sitt folk ett uppdrag som det skulle utföra. Den tredje ängelns budskap skulle förkunnas och uppmärksamheten skulle riktas mot den himmelske helgedom, i vilken Kristus hade gått in för att stifta försoning för sitt folk. Sabbatsreformen måste genomföras och brottet i Guds lag muras till igen. Budskapet måste förkunnas med hög röst, för att alla jordens folk skulle kunna varnas. Guds folk måste rena sina själar genom lydnad mot sanningen och vara redo att stå inför honom utan fel och lyte när han kom igen. rätt (64) Om de som väntade på Kristus, efter den stora besvikelsen år 1844 hade hållit fast vid sin tro, fortsatt att följa Guds ljus, tagit emot den tredje ängeIns budskap och i den Helige Andes kraft förkunnat det för världen, skulle de ha fått uppleva Herrens frälsning. Herren skulle mäktigt ha välsignat deras insats, verket skulle ha fullförts, och Kristus skulle ha kommit för att hämta sitt folk och haft sin lön med sig. rätt (64) Men under den period av tvivel och osäkerhet som följde efter den stora besvikelsen, var det många som övergav sin tro. Det blev strid och splittring. I tal och skrift gick flertalet emot de få som fortsatte att följa Guds vägledning och tog emot sabbatsreformen och började förkunna den tredje ängelns budskap. Många som kunde ha använt sin tid och sina förmågor till att förkunna varningen för världen, var upptagna med att motarbeta sabbaten. Men därigenom blev de som tog emot budskapet om sabbaten, tvungna att svara på angreppen och försvara sin ståndpunkt. Därigenom hindrades förkunnelsen. Världen fortsatte att ligga i mörker. Hade alla samlats kring förkunnelsen av Guds bud och Jesu tro, kunde historien om adventfolket ha blivit en helt annan. rätt (64) Det var inte Guds vilja att Jesu återkomst skulle fördröjas så. Det var inte heller Guds plan att hans folk Israel skulle dra omkring i öknen i fyrtio år. Han hade lovat att föra dem direkt till Kanaans land. Där skulle de få bosätta sig och bli ett heligt, sunt och lyckligt folk. Otro var orsaken till att de som först fick löftet, inte fick komma in (Hebr 3:19). Eftersom de var uppfyllda av knotande, uppror och hat, kunde han inte uppfylla det förbund han hade slutit med dem. rätt (64) På grund av otro. klagande och uppror utestängdes det gamla Israel från Kanaans land i fyrtio år. Vår tids Israel har så länge hindrats av samma synder från att komma in i det himmelske Kanaan. Inget hindrar Gud från att upfylla sina löften vid de två tillfällena. Otro, världslighet, ohelighet och strid har hållit Guds folk fast i denna världen i så många år. rätt (65) Det skall vara ytterligare två avsnitt från den första boken som inte har kommit med i de senare böckerna. Till det kan jag bara säga att när jag får tag på i ett exempel av den bok de skall ha stått i, och jag kan vara helt säker på vad som står, och på sammanhangen, är jag beredd att förklara hur det förhåller sig. rätt (65)Bespottare i den sista tiden (67) En icke – troende värld, präster från fallna kyrkosamfund och förstadags-adventister går samman om att angripa Ellen White. Dessa angrepp har de fortsatt med i nästan fyrtio år men jag har inte känt mig fri att bekymra mig över deras ondskepfulla tal, anklagelser och insinuationer. Inte heller nu skulle jag ha gjort det, om det inte hade varit på grund av risken för att ärliga människor skulle kunna vilseledas av dessa fiender till all sanning. Frimodigt kallar de mig en bedragare. I hopp om att kunna hjälpa några ärliga människor skriver jag detta. rätt (65) Jag räknar inte med att kunna nå dem som har har blivit upplysta, men som har vägrat att ta emot ljuset, och inte heller dem som håller fast vid förutfattade meningar och som med vilja lever i otro. rätt (65) Jesus är himmelens majestät, han är lik Gud. Han var här i världen i trettiotre år, men det var bara några få som såg att han verkligen var Guds egen Son. Kan då jag som är en svag, skröplig och ovärdig människa, vänta mig en större framgång än världens frälsare hade? rätt (66) Motstånd, anklagelser och förföljelse var något jag visste skulle komma när jag första gången påbörjade detta uppdrag. Men jag har lovat att gå dit Gud sände mig, och att tala de ord som han gav mig. Hade jag varit beroende av att vara populär, skulle jag ha gett upp för länge sedan. Men jag tog Jesus som mitt föredöme, han som var utan synd, men trots detta blev föremål för sladder och baktalan. Somliga som gav sig ut för att vara särskilt fromma, följde honom som spioner och gjorde allt som stod i deras makt för att ödelägga hans verksamhet. Men han som var allsmäktig, straffade dem inte som de förtjänade. Han kunde ha slagit ned dem, men han gjorde det inte. Han tillrättavisade dem strängt för deras hyckleri och deras dåliga liv. Men när de förkastade hans budskap och hotade honom till livet, drog han lugnt vidare till nästa plats och talade livets ord där. Jag har i all skröplighet försökt att följa Frälsarens exempel. rätt (66)Motstånd mot sanningens budbärare (66) Anklagelserna mot Kristus var alla osanna. Det gällde också deras anklagelser mot Stefanus och Paulus. Men de mest meningslösa och orimliga anklagelserna blev trodda, därför att det fanns så många oomvända människor som önskade att de skulle vara sanna. Sådana personer söker alltid ivrigt efter fel och misstag hos dem som förkunnar ovälkomna sanningar. rätt (66) Att ondskefulla misstankar ivrig tas emot som fakta av dem som är intresserade av att sprida lögn, borde inte överraska oss. Kristi motståndare motbevisades gång på gång och blev svar skyldiga, men de var ständigt lika upptagna av varje nytt rykte. De fann alltid ett eller annat tillfälle att bombardera honom med kritiska frågor. De var fast beslutna att inte ge upp. De var fullt medvetna om att ifall Jesus fortsatte sin verksamhet, skulle många komma till tro på honom, och de skriftlärda och fariséerna skulle förlora makten över folket. De var därför beredda att använda ännu ohederligare medel för att genomföra sina onda planer mot honom. De hatade herodianerna, men de slog sig samman med sina bittra fiender för att om möjligt tänka ur en plan för att bli kvitt Kristus. rätt (67) Sådant var det uppträdande som Guds Son mötte hos dem som han hade kommit för att frälsa. Kan de som gärna vill lyda Gud och som förkunnar hans budskap i världen, vänta sig ett bättre mottagande än det som Jesus själv fick? rätt (67) Jag hyser inga bittra känslor mot dem som ser det som sin uppgift att försvaga konsekvenserna av det budskap som Gud har gett för att tillrättavisa, varna och uppmuntra sitt folk. Men som Kristi sändebud. måste jag försvara sanningen. Vem är de som så ivrigt blidar front mot mig? Är de rena och heliga i sin tro? Är de födda på nytt? Har de fått del av gudomlig natur? Älskar de Jesus, och visar de samma ödmjukhet som han visade? "Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt." (Matt 7:20). Liknar de de första lärjungarna, eller påminner de mer om de sluga skriftlärda och fariséerna som ständigt försökte fånga Kristus med ord? Lägg märke till det ohederliga sätt på vilket de försöker vinna framgång hos dem som i förfluten tid var trons motståndare. Lägg märke till hur de som kände lagen, präster, skriftlärda och rådsherrar slog sig samman för att finna anklagelsepunkter mot honom som var väldens ljus. rätt (67) Och varför var de då inställda på att fördöma Jesus? De ogillade hans lära och bud, och de blev missnöjda när de såg hur folk grupperade sig omkring honom och svek sina tidigare ledare. rätt (67) Människonaturen kommer i fortsättningen aatt vara densamma. De som försöker hindra mig och försvaga inflytandet av mina ord, får inte bedra sig själva och tro att de gör Gud en tjänst. De tjänar en annan herre, och de kommer att belönas efter sina gärningar. rätt (68)Det kommer att vara uppror så länge Satan existerar. De som är präglade av hans ande, kommer inte att kunna lägga märke till Guds Ande eller lyssna till hans stämma, eftersom befallningen lyder: "Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig." (Upp 22:11). Lömska angrepp måste jag räkna med från dem som föraktar det ljus Gud har gett mig. rätt (68)Tillräckliga bevis för de uppriktiga (68) Det gör mig ont om dem som har slagit in på tvivlets och otrons väg. Jag skulle gärna vilja hjälpa dem om jag bara kunde. Men de erfarenheter jag har haft, ger mig ringa hopp om att de någonsin kommer att ta emot ljuset. Så länge de inte vill ge upp sin stolthet, ta upp kampen mot sin onda natur och ta emot undervisning i Kristi skola, kommer ingenting att kunna överbevisa dem om att detta är sanning. rätt (68) Stillastående och förutfattade meningar får många att förkasta ljuset från himlen. De håller hårt på sina extrema idéer, sina fantasifulla tolkningar av Bibeln och sin felaktiga förvrängda lära. Kommer det ett vittnesbörd som ges för att rätta till dessa villfareIser, går det som på Kristi tid, de blir arga och går sin väg. rätt (68) Det hjälper inte mycket att de som förkunnar Guds ord, lever ett oklanderligt liv. Det talas inte väl om dem för det. Och varför inte? På grund av att de förmedlar sanningen till människorna. Det är detta som är mitt brott. Det är så otroligt lätt att tro på en eller annan uppdiktad beskyllning mot Guds sändebud, när falska rykten sprids ut. Många är då också beredda att lägga till och sprida sladdret vidare. På det sättet visar den sortens människor sin sanna natur. "Den som är av Gud, lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud" (Joh 8:47). rätt (69) De som framhåller sanningen som den är i Jesus Kristus, kommer att belönas med baktalning och falska rykten. "Så kommer också alla som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas" (2 Tim. 3:12). De som bär ett tydligt vittnesbörd mot synd, kommer att möta motstånd. Mästaren gjorde det, han som gav dem denna uppgift att utföra i hans namn. I likhet med Kristus kommer de att kallas fiender till församlingen och all religion. Ju mer de går in för att vara verksamma till Guds ära, desto hårdare kommer de att angripas av de oomvända och av hycklarna. Vi får bara inte lov att bli missmodiga om vi behandlas på det sättet. rätt (69)Jag skall fortsätta mitt uppdrag (69) Det finns människor som ger sig ut för att vara rättfärdiga, men som trots det inte känner Gud, och om sådana människor förvränger mitt vittnesbörd, skall jag ändå i all ödmjukhet fortsätta med min uppgift. De ord som Herren ger mig till uppmuntran, tillrättavisning och varning, skall jag förmedla vidare. Det är inte så mycket kvar av mitt liv här på jorden. rätt (70) Det uppdrag min Far har gett mig, skall jag troget utföra genom hans nåd. Samtidigt vet jag att allt jag gör, skall föras fram i domen hos honom som känner allt och alla. - Manuskript 4, 1883. rätt |