| Utvalda budskap 2 kapitel 35. Från sida 235. Från sida 233 i den engelska utgåva. | ren sida tillbaka |
(235)Bön och smörjelse - men utan ögonblicklig helbrägdagörelse (235) Jag tror att Herren hörde våra böner. Jag hade hoppats att jag skulle bli löst från sjukdomens band ögonblickligen. Enligt mitt begränsade förstånd såg det ut som att Gud skulle förhärligas genom det. Jag blev mycket välsignad under bönestunden, och jag kommer att hålla fast vid den forsäkran som då gavs mig: "Jag är din förlossare, jag vill bota dig." - Manuskript 19, 1892. rätt (235)"Jag skall inte förlora självkontrollen" (236) I samma ögonblick som Peter vände bort sin blick från Jesus, började han sjunka. När han blev medveten om faran och lyfte sina ögon och ropade till Jesus: "Herre, fräls mig!" greps han av den hand som alltid är beredd att frälsa dem som håller på att gå under, och han räddades. ... rätt (236) I mitt hem måste jag dagligen söka hans frid och jaga efter den. ... Även om kroppen lider, och nervsystemet är försvagat, får vi inte anse att vi har rätt att bli upprörda och tänka missmodiga tankar eller tro att vi inte får all den uppmärksamhet vi borde ha. rätt (236) När vi ursäktar våra själviska och onda tankar och vårt negativa prat uppfostrar vi vår själ till sådant som är ont. Om vi fortsätter med det blir det en frestelse att ge efter för det onda så att vi driver ut Guds Ande ur hjärtat. Vi har då gett plats åt Satan och vi blir övervunna, svaga och modlösa. rätt (236) Om vi litar på oss själva, kommer vi helt säkert att falla. Kristus säger: "Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig." (Joh. 15:4). rätt (236) Vilken sorts frukt skall vi bära? "Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. Sådant är inte lagen emot." (Gal. 5:22 - 23). rätt (236) Medan jag mediterade över dessa saker, kände jag allt djupare vilken synd det är att försumma att bevara själen i Guds kärlek. Herren gör inte något utan att vi samarbetar med honom. När Jesus bad: "Fader, bevara dem i ditt namn," menade han inte att vi skulle försumma att hålla oss kvar i Guds kärlek och tro. Levande för Gud, genom en levande förening med Kristus, litar vi på löftena, samtidigt som vi ständigt får större kraft genom att se upp till Jesus. Finns det något som kan förändra hjärtat eller rubba tilliten hos dem som ser upp till Frälsaren och förändras efter hans likhet? Skall en sådan person ta hänsyn till obetydligheter? Skall hans föreställningar kretsa omkring självet? Skall han tillåta att småsaker får ödelägga den frid han har i sinnet? Den som har Kristus i sitt hjärta, vill gärna vara nöjd och tillfreds. Han tänker inte något ont, och han är tillfreds med vissheten om att Jesus känner till och gör en rätt värdering av varje människa som Kristus dog för. Gud säger: "Jag skall göra en människa mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir." (Jes. 13:12). Detta bör tillfredsställa själens längtan och göra oss varsamma och på vaksamma, alltid beredda att förlåta andra, därför att Gud har förlåtit oss. rätt (237) Lyckan i livet består av små ting. Var och en av oss kan bestämma sig för att visa sann Kristus-lik älskvärdhet. Framstående talenter kan inte hjälpa oss att vinna seger. Det kan däremot samvetsgrant utförande av det dagliga livets plikter. Den vänliga blicken, den ödmjuka andan, den tillfredsställda inställningen, det okonstlade, uppriktiga intresset för andras väl – sådana saker hjälper oss i det kristna livet. Om Jesu kärlek fyller hjärtat, kommer denna kärlek att visa sig i livet. Vi bör inte visa att vi är beslutna att driva vår egen vilja igenom och ha en hårdnackad, självisk ovilja mot att vara glada och tillfreds. Kroppens hälsa beror mer på vårt sinnestillstånd än många tror. rätt (237) En person kan inbilla sig själv att han har ställts åt sidan, eller föreställa sig att han inte är i så hög position som han förmår att fylla, och så göra sig själv till en förmodad martyr. Han är olycklig, men vem bär skulden till det? En sak är säker - vänlighet och ett älskvärt sinnelag kommer att bidra mer till att lyfta upp honom än någon förmodad effektivitet tillsammans med den förbannelse som en osympatisk hållning är. - Manuskript 19, 1892. rätt (237)Jesus känner våra sorger och vår smärta (238)"Gör mig till en frisk, fruktbärande gren" (238) Han som tillbads av änglar, och som har lyssnat till musiken från den himmelska kören, blev alltid rörd av barns sorger medan han var här på jorden, och var alltid beredd att lyssna när de berättade om sin barnsliga smärta. Han torkade ofta deras tårar och uppmuntrade dem med den ömma medkänsla som fanns i hans ord, och som verkade lugna deras sorg och fick dem att glömma sin smärta. Den skepnad av en duva som svävade över Jesus vid hans dop, var en symbolisk framställning av hans milda och vänliga karaktär. - Manuskript 19, 1892. rätt (238)"Tillåt mig inte att säga ovänliga ord" (238)"Jag vill inte klaga" (239) Dyrbare frälsare, jag längtar efter din frälsning. "Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud." (Psalm 42:2). Jag längtar efter en tydligare syn på Jesus. Jag tycker om att tänka på hans fläckfria liv och meditera över hans undervisning. Många gånger upprepar jag orden: "Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila." (Matt. 11:28). rätt (239) Mycket av tiden är min kropp full av smärta, men jag vill inte göra mig ovärdig att bära det kristna namnet genom att klaga. Jag är säker på att denna läxa i lidande kommer att bli till Guds ära, ett medel till att varna andra att undvika oavbrutet arbete och påfrestande omständigheter som är så ogynnsamma för kroppens hälsa. Manuskript 19, 1892. rätt (239)"Herren ger mig kraft" (239)Ingen tanke på reträtt (240) De timmar jag ligger vaken, använder jag till bön och meditation. Frågan tränger sig på: Varför får jag inte uppleva den välsignelse som det är att få hälsan tillbaka? Skall jag tolka dessa långa månader med sjukdom som ett uttryck för Guds missnöje för att jag kom till Australien? Jag svarar bestämt nej. Jag vågar inte tolka det så. Innan jag lämnade Amerika tänkte jag då och då att Herren inte krävde att jag i min ålder skulle resa till ett land så långt borta när jag dessutom var utmattad av överansträngning. Men jag följde den vädjan som kom till mig från samfundsledningen, såsom jag alltid har försökt att göra när jag inte själv hade något klart ljus i saken. Jag kom till Australien och fann att de troende här befann sig i ett tillstånd som visade att de måste få hjälp. Under flera veckor sedan jag kommit hit, arbetade jag så ivrigt som jag någonsin har gjort i mitt liv. Jag fick ord att tala när det gällde nödvändigheten av personlig gudsfruktan. ... rätt (240) Jag är i Australien, och jag tror att jag befinner mig just där Herren vill att jag skall vara. Även om jag måste lida, har jag ingen tanke på att göra reträtt. Jag har fått den välsignade försäkran att Jesus är min, och att jag är hans barn. Mörkret skingras genom de klara strålarna från rättfärdighetens sol. Vem kan förstå den smärta jag har, förutom han som har upplevt alla våra prövningar? Vem kan jag tala med förutom med honom som känner vår svaghet, och som kan komma dem till hjälp som blir frestade? rätt (240) När jag ber innerligt om helbrägdagörelse, och det verkar som om Herren inte svarar, blir min ande nästan orkeslös inom mig. Det är då som min käre frälsare gör mig uppmärksam på att han är hos mig. Han säger till mig: Kan du inte lita på honom som har köpt dig med sitt eget blod? Jag har tecknat dig på mina händer. Då blir min själ stärkt genom hans gudomliga närvaro. Jag har lyfts ut ur mig själv, om jag kan uttrycka det så, och in i Guds närhet. - Manuskript 19, 1892. rätt (240)Gud vet vad som är bäst (241) Mitt hjärta sträcker sig mot Jesus i kärleksfull tillit. Han vet vad som är bäst för mig. Mina nätter skulle vara ensamma om jag inte hade kunnat tillägna mig löftet: "Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig." (Psalm 50:15) - Manuskript 19, 1892. rätt (241)Läxor som jag lärt mig under månader av lidande (241) Jag gick noggrant igenom de senaste få årens erfarenheter, och det uppdrag som Herren gav mig att utföra. Inte en enda gång har han svikit mig. Ofta gav han sig till känna för mig på ett märkbart sätt. Jag såg att jag inte hade något att klaga över. I stället var det dyrbara upplevelser som löpte som trådar av guld genom alla mina erfarenheter. Herren förstod bättre än jag vad jag behövde, och jag kände att han drog mig nära intill sig, och att jag måste vara försiktig och inte diktera för Gud vad han skulle göra med mig. Denna brist på förlikning med Gud förekom i början av mina lidanden och min hjälplöshet, men det dröjde inte länge förrän jag kände att mitt lidande var en del av Guds plan. Jag upptäckte att jag genom att dels ligga och dels sitta, kunde befinna mig i en sådan ställning att jag kunde använda mina förkrympta händer. Även om det gjorde mycket ont, kunde jag skriva åtskilligt. Sedan jag anlände till det här landet, har jag skrivit sextonhundra sidor. rätt (242)"Jag vet vem jag tror på" (242) Jag kan inte tolka Guds avsikt med mitt lidande, men han vet vad som är bäst, och jag vill överlämna min själ, kropp och ande till min trofaste skapare. "Det är också därför jag får lida, men jag skäms inte, eftersom jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att det står i hans makt att till den dagen bevara det som har blivit anförtrott åt mig." (2 Tim.1:12). Om vi övade oss så att vi hade mer tro, mer kärlek, större tålamod och en fullständigare tillit till vår himmelske Far, vet jag att vi skulle ha mer frid och lycka dag för dag allteftersom vi går igenom konflikter här i livet. rätt (242) Herren vill inte att oro och bekymmer skall föra oss bort från Jesu armar. Vi måste vänta och vaka mer i stillhet. Vi tror att utan goda känslor är vi inte på rätt spår, och vi fortsätter med att se in i oss själva för att finna ett tecken som passar för tillfället. Men vi måste räkna med tro, inte med känslor. rätt (243)Gå fram i tro (243) Fortsätt med att se upp till Jesus medan du ber stilla böner i tro. Grip tag i hans kraft oavsett om du har en tydlig känsla eller inte. Gå framåt som om varje bön har bevarats vid Guds tron och besvarats av honom som aldrig sviker sina löften. Gå framåt medan du sjunger ljuvligt för Gud i ditt hjärta, även om du känner dig nedtryckt av bördor och bedrövelser. Eftersom jag känner till det, säger jag att ljus kommer att infinna sig. Vi kommer att fyllas med glädje, och dimman och skyarna kommer att försvinna. Vi går från mörkret och de tryckande molnen och in i det klara solskenet från hans närhet. rätt (243) Om vi ville ge mer uttryck för vår tro och glädja oss mer över de välsignelser som vi vet att vi har - Guds stora barmhärtighet, hans tålamod och kärlek - skulle vi ha större kraft varje dag. Innehåller inte de dyrbara ord som Kristus, Guds hövding, har talat, en försäkran och en kraft som borde påverka oss i hög grad? Vår himmelske Fader är mer villig att ge den Helige Ande till dem som ber honom, än föräldrar är att ge goda gåvor till sina barn. rätt (243)Vägen till himlen är smal och obehaglig (244) Vi bör dagligen inviga oss till Gud och tro att han tar emot oss, utan att vi undersöker om vi har den grad av känslor som svarar mot vår tro. Känslor och tro är lika långt ifrån varandra som öst är från väst. Tron är inte beroende av känslor. Vi måste uppriktigt ropa till Gud i tro vare sig vi känner något eller inte, och så leva ut bönen i praktiken. Guds ord är vår försäkran och vårt bevis. När vi har bett, måste vi tro utan att tvivla. Jag prisar dig, Gud, jag prisar dig. Du har inte svikit mig när det gäller att utföra ditt ord. Du har uppenbarat dig själv för mig. Jag är din och vill göra din vilja. rätt (244) Var lika trofast på din post som Abraham var, så att inte korpar eller andra rovfåglar slår sig ner på ditt offer till Gud. Vi bör vara så vaksamma mot varje tvivlande tanke att den inte på något sätt kommer till uttryck. Ljuset flyr från ord som ärar mörkrets makter. Vår uppståndne Herres liv bör dagligen uppenbaras i oss. rätt (244)Ta varje löfte till intäkt (245) "Den dagen skall du säga: Jag tackar dig, Herre. Du har varit förargad på mig. Men vreden tog slut, och du tröstade mig. Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte. För Herren är min kraft och styrka, och han har blivit min räddning. Med glädje skall ni ösa vatten ur frälsningens källor. Den dagen skall ni säga: Lovprisa Herren och åkalla hans namn! Gör hans gärningar kända bland folken, Förkunna att hans namn är upphöjt! Sjung för Herren, ty han har gjort stora ting, låt det kungöras över hela jorden!. Ropa av glädje och jubla, ni som bor på Sion! Ty Israels helige är stor, han är mitt ibland er." rätt (245) Är inte detta verkligen en kunglig väg som vi vandrar på, beredd för Herrens förlösta att gå på? Kan det ordnas en bättre väg? En tryggare väg? Absolut inte! Så låt oss då praktisera den undervisning vi har fått. Låt oss se vår frälsare som vår tillflykt och vår skjöld vid vår högra hand. Han kommer att försvara oss mot Satans pilar. rätt (245) Vi kommer att angripas av frestelser, och mörker kommer att trycka ned oss. När sinnet och kroppen håller på att svikta, vem är det då som slår sina eviga armar omkring oss? Vem kommer med de dyrbara löftena? Vem får oss att minnas ord med försäkran och hopp? Vem ger sin nåd i rikt mått till dem som ber om den i uppriktighet och sanning? Vem tillräknar oss sin rättfärdighet och frälser oss från synd? Vem är det som låter sitt ljus skingra dimman och för oss in i solskenet i sin närhet? Vilken annan är det än Jesus? Så älska honom och prisa honom. "Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er." (Fil. 4:4.) Är Jesus en levande frälsare i dag? "Då ni alltså är uppståndna med Kristus, sök då det som är därovan, där Kristus sitter på Guds högra hand" (Kol. 3:1). Vi har stått upp med Kristus. Han är vårt liv. Genom hans barmhärtighet och nådiga kärlek har det sagts om oss att vi är utvalda, adopterade, förlåtna och rättfärdiggjorda. Låt oss då upphöja Herren. - Brev 7,1892. rätt |