| Utvalda budskap 3 kapitel 10. Från sida 71 | ren sida tillbaka |
(71)Berättelse om erfarenheter som Guds budbärare – I ett halvt århundrade har jag varit Herrens budbärerska, och så länge som jag lever, tänker jag fortsätta med att bära fram budskap, som Gud har gett mig till Sitt folk. Jag tar inte åt mig någon ära. I min ungdom gjorde Herre mig till Sin budbärerska, som förmedlar åt Hans folk uppmuntrande, varnande och tillrättavisande vittnesbörd. I sextio år har jag haft kontakt med himmelska budbringare, och jag har fortlöpande undervisats om gudomliga saker och ting, om det sätt Gud hela tiden arbetar på, för att föra själar från deras villovägar till Guds ljus. rätt (71) Många själar har blivit hjälpta, därför att de har trott att budskapen jag fått, har sänts i barmhärtighet till de felande. Då jag har sett dem, som behövt en ny fas i sin kristna erfarenhet, har jag sagt åt dem det, till gagn för deras nuvarande och eviga belägenhet. Och så länge som Herren skonar mitt liv, kommer jag att fortsätta med det, oavsett om män och kvinnor vill lyssna, ta emot och lyda eller ej. Det är klart för mig, vad mitt arbete är, och jag kommer att få nåd till att vara lydig. rätt (71) Jag älskar Gud. Jag älskar Jesus Kristus, Guds Son, och jag när ett starkt intresse för varje själ, som säger sig vara ett Guds barn. Jag är fast besluten, att vara en trofast förvaltare, så (72) länge som Herren skonar mitt liv. Jag tänker inte svikta, eller bli modlös. rätt (72) Men i månader har min själ gått igenom svåra kval för dem, som har tagit emot Satans påfund och för dem vidare till andra [härmed åsyftas panteistisk lära], och gör alla tänkbara tolkningar på olika vis, för att ödelägga tilliten till evangeliets budskap för denna sista generation, och till det särskilda arbete, som Gud har gett mig att utföra. Jag vet, att Herren har gett mig detta arbete, och jag har ingen ursäkt att komma med för det, som jag har gjort. rätt (72) I min erfarenhet får jag hela tiden bevis för, att Guds mirakelverkande kraft hjälper mig kroppsligt och själsligt, eftersom jag har helgat mig åt Herren. Jag är inte min egen; jag har blivit köpt för ett pris och jag är förvissad om, att Herren verkar för mitt bästa, så jag måste erkänna Hans översvallande nåd. . . . rätt (72) Vad skulle jag då beklaga mig över? Så många gånger har Herren rest mig upp från sjukdom, så förunderligt har Han stöttat mig, att jag aldrig kan tvivla. Jag har så många omisskännliga bevis på Hans särskilda välsignelser, att det är omöjligt för mig att tvivla. Han ger mig frihet till att tala Hans sanning inför riktigt många människor. Det är inte endast när jag står framför stora folkskaror, som jag får särskild hjälp, utan när jag brukar min penna, får jag förunderliga framställningar från dåtiden, nutiden och framtiden. – Brev 86, 1906. rätt (72) Fått tunga och uttryck – Av alla de dyrbara försäkringar Gud har gett mig om mitt arbete, har ingen varit mera dyrbar för mig än, att Han ämnar ge mig tunga och uttryck, varthän jag än går. På ställen, där det förekommit det största motstånd, har varje tunga bringats till tystnad. Jag har talat det klara budskapet till vårt eget folk och till stora människomängder, och mina ord har blivit mottagna som om de kommit från Herren. – Brev 84, 1909. rätt (73) (73) Ellen G. Whites budskap har varit lika pålitliga genom åren – Mötet på Söndagens eftermiddag blev bevistat av många medborgare i Battle Creek. De lyssnade väldigt uppmärksamt. Vid det mötet hade jag tillfälle att säga, att mina syner på inget vis hade förändrat sig. Herrens välsignelse vilade över många av dem, som hörde de talade orden. Jag sade: "Ni må vara angelägna om, att få veta, vad fru White tror. Ni har hört henne tala många gånger. . . . Hon har samma tjänst att utföra för Mästaren, som hon hade, då hon talade till folket i Battle Creek för flera år sedan. Hon tar emot lärdomar från samme Instruktör. De anvisningar hon har fått, är: ’Skriv de budskap Jag ger Dig, så att folk kan få dem.’ Dessa budskap har skrivits så som Gud har gett mig dem." – Brev 39, 1905. rätt (73) E. G. Whites tillit till sina uppenbarelsers gudomliga ursprung – Vilken strid är jag inte nödgad att utkämpa! Mina bröder tycks anse mig inta onödiga hållningar. De ser inte, att Gud i Sin egen visdom har gett mig uppenbarelser, som alls icke går att säga emot eller bestrida. Inget av det, som har blivit framställt för mig och nedskrivet på min själs tavlor, kan suddas ut. Allt motstånd och motsägande, för att göra mina vittnesbörd verkningslösa, tvingar fram från mig, genom Guds Andes ihärdighet, en mera bestämd upprepning, och att jag står upp för det givna ljuset med all kraft hos den styrka Gud har gett mig. – Manuskript 25, 1890. rätt (73) Ta farorna vid hornen – Satan kommer att fortsätta med, att frambringa sina felaktiga teorier och påstå, att hans åskådning är den rätta. Förledande andar är verksamma. Jag måste ta farorna vid hornen, och neka envar rätten till, att bruka mina skrifter i Djävulens tjänst, för att locka och bedra Guds folk. [Försvarare av den panteistiska läran använd E. G. Whites skrifter till att stötta sina felaktiga synpunkter.] Gud har skonat mitt liv, för att jag skall kunna föra fram de vittnesbörd jag har fått, för att försvara (74) det, som Gud försvarar, och för att fördöma varje gnutta av Satans spetsfundigheter. Det ena kommer att följa det andra inom de andliga spetsfundigheternas område, för att, om möjligt, bedra de utvalda. – Manuskript 126, 1905. rätt (74) Oberörd av modståndet – Jag kan få den största ordström mot mig, men det ändrar inte det minsta på mitt uppdrag eller arbete. Vi har måst möta detta igen och igen. Herren gav mig budskapet, då jag var blott 17 år gammal. . . . Det budskap Herren gav mig att frambära, har gått i en rak linje, från ljus till ljus, uppåt och framåt, från sanning till vidareutvecklad sanning. – Manuskript 29, 1897. rätt (74) Inget krav på titeln "profetissa" – Under predikan [i Battle Creek, den 2. oktober, 1904] sade jag, att jag inte gjorde krav på titeln som profetissa. Somliga blev förundrade över detta uttalande, och eftersom mycket har sagts om detta, vill jag ge en förklaring. Andra har kallat mig för profetissa, men jag har aldrig påtagit mig den titeln. Jag har inte känt, att det varit min uppgift att beteckna mig själv som sådan. De, som frimodigt påstår sig vara profeter i dessa dagar, är ofta en skamfläck för Kristi sak. rätt (74) Mitt arbete inbegriper mera, än vad det namnet innebär. Jag betraktar mig själv som en budbärare, som Herren har betrott med budskap till Sitt folk. – Brev 55, 1905. (Selected Messages, band 1, sid. 35, 36.) rätt (74) En profets arbete och mera – Jag är nu instruerad, att jag inte skall hindras av dem, som spekulerar om arten av en profets verk, och som kämpar med så många invecklade frågor rörande en profets osäkra arbete. Mitt värv omfattar en profets arbete, men det tar inte slut där. Det omfattar mycket mera, än sinnena hos dem, som har sått vantrons frön, kan föreställa sig. – Brev 224, 1906. (Skrivet till äldstebröder i Battle Creekförsamlingen; se Selected Messages, band 1, sid. 34-36.) rätt (74) Ingen självhävdelse – Mitt hjärta är väldigt bedrövat över, att bröderna J och K har anammat den inställning, som de har. . . . Du kan fråga: "Vilken effekt har det (75) på Dig?" Endast sorg, själens sorg, men frid och fullkomlig vila och tillit i Jesus. Skulle jag försvara mig själv, min position eller min mission, skulle jag inte kunna säga tio ord. Jag skulle inte söka, att ge belägg för mitt arbete. "Alltså skall ni känna igen dem på deras frukter" (Matt. 7:20). – Brev 14, 1897. rätt (75) Överlåter följderna till Gud – Det händer, att jag känner en tung börda nattetid. Jag kliver upp ur sängen, och vandrar runt i rummet, ber till Herren om att hjälpa mig med att bära bördan, och att inte säga något om, att få folk till att tro, att det budskap Han har gett mig, är sant. När jag kan lägga den bördan på Herren, är jag verkligen fri. Jag njuter en frid, som jag inte kan uttrycka. Jag känner mig upplyft, som buren av de eviga armarna, och frid och glädje fyller min själ. rätt (75) Jag blir om och om igen påmind om, att jag inte skall försöka att reda ut förvirring och bristande överensstämmelse i den tro, de känslor och den vantro, som kommer till uttryck. Jag skall inte låta mig bli nedslagen, utan tala Herrens ord med auktoritet, och därefter överlåta alla följderna till Honom. rätt (75) Den Store Läkaren har instruerat mig till att säga de ord, som Herren ger mig, oavsett om människor kommer att lyssna, eller slå dövörat till. Jag har fått veta, att jag inte har något att göra med följderna, då Gud, själve Herren Jehova, tänker hålla mig i fullkomlig ro, om jag vilar i Hans kärlek och gör det arbete Han har gett mig. – Brev 146, 1902. rätt (75) Vilt inte bekänna de synder, som endast de inblandade känner till – Era bröder, eller många av dem, vet inte om det, som Du själv och Herren vet om. . . . Jag har beslutat, att jag inte skall bekänna deras synder, som säger sig tro sanningen, utan överlåta det till dem att bekänna dem. – Brev 113, 1893 rätt (75) E. G. White hade gagn av de budskap hon fick – Jag längtar efter, att tala till stora församlingar, i det att jag vet att budskapet inte är från mig själv, utan är det som Herren inger mitt sinne att uttrycka. Jag lämnas aldrig ensam, när jag står inför folk med ett budskap. När jag (76) står inför folk, är det som om jag ställs inför de dyrbaraste ting i evangeliet och jag får del i evangeliets budskap och mättas lika mycket av Ordet som åhörarna gör. Predikningarna gör mig gott, för jag har nya framställningar att meddela var gång jag öppnar mina läppar och talar till folk. rätt (76) Jag kan aldrig betvivla mitt uppdrag, för jag får del av förmånerna, erhåller näring och blir levandegjord, i vetskapen om att jag kallas till att ta emot Kristi nåd. Var gång jag framställer sanningen för folk, riktas deras uppmärksamhet till det eviga liv, som Kristus har gjort möjligt för oss att uppnå. Jag får lika mycken nytta därav, som de själva, genom de dyrbaraste upptäckter av Guds nåd och kärlek samt kraft, som är till gagn för Hans folk, i form av rättfärdiggörelse och försoning med Gud. – Manuskript 174, 1903. rätt (76) Förmånen, att vara Guds budbärerska – Jag är väldigt tacksam över, att Herren har gett mig förmånen att bringa andra Hans budskap med dyrbara sanningar till andra. – Brev 80, 1911. rätt (76)Efter Ellen Whites död (76) Skall tala till änden – Omfattande ljus har skänkts vårt folk i dessa sista dagar. Oavsett om mitt liv skonas eller ej, kommer mina skrifter att ständigt tala, och deras verk kommer att fortsätta tiden ut. Mina skrifter förvaras i arkiv på kontoret, och även om jag inte skulle leva, kommer de ord som Herren gett mig att stadigt ha liv, och tala till folk. – Brev 371, 1907. (Utgett i Selected Messages, band 1, s. 55.) rätt (76) Budskapen kommer att vara av större vikt efter profetens död – Fysiskt har jag alltid varit som ett brutet kärl; och ändå fortsätter Herren att påverka mig, vid min höga ålder, genom Sin Helige Ande till att skriva de viktigaste böcker, som någonsin har förelagts församlingarna och (77) världen. Herren bevisar, vad Han kan göra med hjälp av svaga kärl. Det liv, som Han skonar, tänker jag använda till Hans ära. Och när Han finner det riktigt att låta mig vila, skall Hans budskap äga ändå större styrka, än då det skröpliga redskap, som budskapen överbringades genom, var i livet. – Manuskript 122, 1903. rätt |